Informera snabbt eller rätt?
Hanne Kjöller skriver i en ledare om Polisens informationsproblem i samband med att poliser använt våld: Polisen kan antingen informera snabbt och så blir det ibland fel, eller vänta och säkra informationen och då anklagas för att mörka. "Damned if you do..."
Hanne Kjöller skriver i en ledare om Polisens informationsproblem i
samband med att poliser använt våld: Polisen kan antingen informera
snabbt och så blir det ibland fel, eller vänta och säkra informationen
och då anklagas för att mörka. "Damned if you do..."
Hanne , som ju inte gjort sig känd för att vara rädd för att sticka ut med sina åsikter, påpekar att hon har förståelse för att poliser i vissa fall kan vara tvugna att använda våld, och i vissa fall rent av dödligt våld. Hon skriver att hon inte heller tycker att rekordsiffran från i år, fyra dödsskjutningar, nödvändigtvis indikerar att vi har en kår som gillar att döda människor.
Men inte nog med det, i slutet av sin ledare kommer Hanne ut som polisvän!
Hon skriver att efter Husbyskjutningen och polisens felaktiga uppgifter – som av myndigheten förklarades i termer av missförstånd – är förtroendet på minus också hos många av oss som är polisens vänner. Och hur ska det då inte se ut i huvudet på dem som från början misstror polismakten? Det borde bekymra en kår där allmänhetens förtroende sannolikt är en viktigare tillgång än ett aldrig så potent tjänstevapen.
Blåljus kommentar: Hanne pekar på Polisens eviga dilemma. Vi får aldrig göra fel. Varken på "fältet" eller när vi informerar.
Så enkelt - och samtidigt så svårt - är det. Tänk så mycket enklare det varit om vi hade varit journalister! Då hade rubriken på artiken kunnat vara: Hur ser det ut i huvudet på dem som misstror Polisen.
Läs Hannes ledare i sin helhet här!
Tommy Hansson
Hanne , som ju inte gjort sig känd för att vara rädd för att sticka ut med sina åsikter, påpekar att hon har förståelse för att poliser i vissa fall kan vara tvugna att använda våld, och i vissa fall rent av dödligt våld. Hon skriver att hon inte heller tycker att rekordsiffran från i år, fyra dödsskjutningar, nödvändigtvis indikerar att vi har en kår som gillar att döda människor.
Men inte nog med det, i slutet av sin ledare kommer Hanne ut som polisvän!
Hon skriver att efter Husbyskjutningen och polisens felaktiga uppgifter – som av myndigheten förklarades i termer av missförstånd – är förtroendet på minus också hos många av oss som är polisens vänner. Och hur ska det då inte se ut i huvudet på dem som från början misstror polismakten? Det borde bekymra en kår där allmänhetens förtroende sannolikt är en viktigare tillgång än ett aldrig så potent tjänstevapen.
Blåljus kommentar: Hanne pekar på Polisens eviga dilemma. Vi får aldrig göra fel. Varken på "fältet" eller när vi informerar.
Så enkelt - och samtidigt så svårt - är det. Tänk så mycket enklare det varit om vi hade varit journalister! Då hade rubriken på artiken kunnat vara: Hur ser det ut i huvudet på dem som misstror Polisen.
Läs Hannes ledare i sin helhet här!
Tommy Hansson