Poliser utan känslor skulle skrämma skiten ur mig
Hon noterar att det finns ett stort hål i mitten av det svenska samhällsbygget, ett tomrum som vi vet väldigt lite om, trots alla sociala och traditionella medier. Det handlar om välfärdens fotsoldater och deras arbetsvillkor. Det ena efter det andra "Sommar"-programmet görs år efter år där skådespelares arbetsvillkor beskrivs med stor detaljskärpa. Men hur är det egentligen att jobba på Försäkringskassan eller Migrationsverket?
Britta går i sin krönika igenom ett antal facebookinlägg, som lett till magsura kommentarer från vissa journalister och ledarskribenter. Men Britta har dragit en annan slutsats, och skriver:
"Polisen var för min del totalt sluten och hemlighetsfull som arbetsplats fram till för två år sen. Då avslöjade Expressen en hemlig Facebookgrupp där poliser skrev under devisen "underbetald, missnöjd och förbannad". När jag undrade vad som låg bakom detta, möttes jag av en flodvåg av reaktioner.
Det var helt omvälvande. Det var alla känslorna på en och
samma gång, en osannolik flod av varma, öppenhjärtiga, arga och
skitförbannade mejl och twitterinlägg. Det handlade om alla svåra,
komplicerade och hemska saker som poliser hanterar i jobbet. Jag förstod
för första gången att bakom den korrekta fasaden är många poliser
känslomänniskor.
I mer kontrollerad form är det precis den här sortens berättelser som nu finns på polisens Facebooksidor. Jag älskar de här berättelserna.
Vi behöver polisers känslor. De ger en mer sann och sammansatt bild av hur svåra saker hanteras i vårt samhälle. Poliser utan känslor och förmåga att gråta skulle skrämma skiten ur mig."
Blåljus kommentar: Amen. Tack Britta.
Blåljus noterar synpunkterna om Sommarprogrammen, där var Anna-Lena Mann, som är en av alla de poliser som beskriver vår verklighet, på Brittas systertidning GT, föreslagen som lyssnarnas val. Vi fick i stället lyssna på en berättelse om hur man överlever en Zombieattack.
Tommy Hansson