Så går det (får man förutsätta) till i våra domstolar. Ja, tillochmed
polisen och åklagare har en skyldighet att även beakta omständigheter
som talar till en misstänkts fördel. I andra forum, som media eller ännu
mer obskyra nätgrupper eller diskussionsrums trådar, går det ofta till
på ett helt annat sätt.
Ofta kan det handla om att polis eller väktare anklagas för att har använt obefogat våld. Då spelar det inte någon större roll vad som föranlett ingripandet, finns det hjärtskärande bilder eller ännu hellre videos, så tas dessa för absolut sanning. För en film, eller bild, kan väl inte ljuga?
Det låter sig sägas, men en bild eller utvald filmsnutt är ett utsnitt av verkligheten. En journalist som betänkt detta är Erik Helmerson, på DN, som skrivit en tänkvärt
ledarartikel i skuggan av de vildsinta anklagelser som (framför allt) ordningsvakter fått kastade mot sig bland annat i just hans tidning, som förvisso varit i gott sällskap av andra tidningar under den senaste tiden.
Erik menar att det är farligt med för snabba slutsatser av filmer och vittnesmål om explosiva våldshändelser. Frågor vi bör ställa oss är: Men vad hände innan? Hur har de andra i gruppen på filmen agerat? Hur tolkar vakten situationen?
Erik skriver:
"Ändå är så många så snabba att döma. Och som genom ett trollslag
löper domen så gott som alltid parallellt med deras inneboende
världsbild. Tycker man att ordningsvakter är ena svin från början stärks
den bilden av det man ser i mediernas avslöjanden. Om man är en vän av
ordning och reda, som tycker folk ska betala för sig och lyda
myndighetspersoner, blir man mer upprörd av dem som vakterna ställts
emot på perrongen.
Och så blir filmerna gnäggande käpphästar på
vilka vi frejdigt rider till storms mot våra favoritfiender. Vakterna
misshandlar en mörkhårig – upp till kamp mot rasismen! Titta vilket
helvete de har, poliserna och ordningsvakterna – de måste bli fler, och
med skarpare befogenheter! (PS: minska invandringen.)"
Eriks egen slutsats, som vi på Blåljus skulle vilja att fler tog till sig lyder:
"Jag vet för lite, så jag håller käften."
Blåljus ska försöka hålla sig till Erik Helmersons visa ord.
Det finns ett särskilt bekymmer när myndigheter anklagas för oegentligheter. Oavsett om det är Migrationsverket, sociala myndigheter eller polisen, så kan det vara svårt eller omöjligt att gå i svaromål. Antingen kan man inget säga av sekretesskäl, eller så kan man bara ge en begränsad redogörelse, vilket kan väcka misstankar om att något döljs. Minns försvarsadvokaternas attack mot SÄPOs personal sedan dess chef räknat in ett misstänkt terrordåd som förhindrats, innan dom fallit. Ett annat exempel är diskussionen om polisens etniska profilering. Antingen säger man att vi profilerar, men inte på etniska parametrar. Då kan vi anklagas för att förneka eller på grund av privilegierad ställning inte se problemen.
Eller så beskriver vi en komplicerad verklighet där etniska förtecken ibland har en betydelse för hur stark en misstanke blir. Då kan vi stämplas som rasister rakt av på bara den grunden. Så, frågan är inte enkel.
Tommy Hansson
