Kostnaden för PUST Siebel - 10 miljarder?

Styrning via kvartalsrapporter?

I en organisation som verkar styras mer efter kvartalsrapporter (dels genom våra ”mål”, men främst genom budgetuppfyllelse) än efter långsiktig samhällsnytta är det inte konstigt att det ibland fattas tveksamma beslut. Det värsta exempel jag känner till på hur snålheten totalt har bedragit visheten i polissverige stavas dock ”PUST Siebel”. Ifrån att ha haft ett välbehövligt nytt avrapporteringssystem på gång som trots alla människors (och organisationers) förändringsobenägenhet togs väl emot, PUST, så byter man ned sig till ett system där det numera tar närmare ett helt arbetspass att rapportera en rattfylla eller ett ringa narkotikabrott. Även om det förhoppningsvis kommer att bli mindre uselt än vad det är idag då det avlusas så har ledningen varit tydliga med att det aldrig kommer att bli lika bra som det gamla PUST, då detta var skräddarsytt för oss medan PUST Siebel bygger på en mer generisk/generell plattform. Det ansågs alltså inte vara värt pengarna att ha ett väl anpassat datasystem för den administration som ca 20 000 poliser dagligen ägnar sig åt, och kommer att ägna sig åt i årtionden framåt.

Värsta ekonomiska självmålet någonsin?

Även om man helt ignorerar personalens frustration och bristande arbetsmiljö så verkar detta för mig vara bland de värsta ekonomiska självmålen jag har skådat, och det skriver jag väl medveten om att jag inte har en aning om kalkylerna som låg till grund för beslutet. Har man verkligen tagit hänsyn till den kostnad det innebär att personalen dagligen och i år framöver kommer att behöva lägga onödigt mycket tid på avrapportering? Låt oss göra en ogrundad överslagsberäkning. Anta att PUST Siebel, även efter att barnsjukdomarna har åtgärdats, leder till att avrapporteringstiden för en genomsnittlig polis ökar med en halvtimme om dagen (vissa använder inte systemet alls, vissa mer). Multiplicera detta med fem dagar i veckan, 40 veckor om året, och vi har 100 timmar per år och anställd. Om vi antar att systemet har en livslängd på 10 år så blir det totalt 1000 timmar i ren arbetstidsförlust per polis. På 20 000 poliser blir det 20 miljoner timmar.

Tid är pengar

Det man verkar ha missat i ledningen är att tid i dessa sammanhang är pengar. Eftersom den tid som förloras på grund av PUST Siebel tas rakt ifrån den del av arbetet som skall vara produktiv (IG-poliser och utredare som arbetar med polisiär verksamhet) så skall den också bära konstnaderna för utbildning, alla chefer, all administration, lokaler, med mera (”overhead”). I industrin där man vid interndebitering tar hänsyn till sådana faktorer så brukar en mantimma sällan värderas lägre än 500 kronor. Om vi för enkelheten tar den siffran så hamnar vi på en ökad kostnad för polisen på totalt 10 miljarder. Även om vi tar ordentligt med höjd för att min överslagsberäkning kan bygga på flera felaktiga antaganden, så måste man ha väldigt dåliga uppköpare/förhandlare för att inte få ekonomi i att undvika en sådan kostnad genom att hitta en lösning med den ursprungliga leverantören av vårt skräddarsydda PUST.

Omförhandla PUST

Faktum är att, med tanke på att frågan med väl fungerande avrapporteringssystem inom polisen är central, så är mitt råd till ansvariga polischefer att överpröva hela beslutet kring PUST Siebel och återuppta förhandlingar med de leverantörer som tillhandahöll den skräddarsydda lösningen. Det kommer att vara värt det, oavsett om man väljer att se till ekonomi, arbetsmiljö eller samhällsnytta.

Martin Marmgren 

Blåljus har skrivit om hur systemet fungerar tidigare här