INSÄNDARE: Lågt i tak? Poliser på PKC?

INLÄGGEN

NEDAN ÄR

INSÄNDARE:

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i  Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.

"Lågt i tak

undgår ingen"

Intressant och upprörande att läsa chefredaktörens utmärkta krönika. Att det är mycket lågt i tak i myndigheten kan knappast undgått någon anställd vid det här laget. Att arbetsgivaren i sin stora osäkerhet och i sin diktatoriska natur vill tysta all kritik och i många fall är repressiv mot "oliktänkande" och andra "dissidenter" borde också framgått även för de s.k. tvivlarna.

Men att gå så långt som att offentligt bryta mot Sveriges grundlag trodde inte ens jag att vårt kära RPS var möjligt till. I smyg ja, men inte offentligt.

"Diktaturens kreatur har visat sitt sanna ansikte" för att delvis citera Olof Palme... Sammantaget kan jag tyvärr konstatera att vi tyvärr har den utan konkurrens SÄMSTA ARBETSGIVAREN I SVERIGE i modern tid. Och detta på egentligen alla områden som går att mäta.

Undantaget är det som inte arbetsgivaren direkt kan påverka, d.v.s. grundtron på polisen uppdrag i samhället och lojaliteten mot våra reella uppdragsgivare, d.v.s. allmänheten och samhällsmedborgarna. Tyvärr räcker detta inte längre, det börjar bli dags att logga ut för gott...

”Bondpolis”

”PKC är nog bra –

men inte med poliser”

Jag läser att man skall kommendera in 70 av Stockholms nya Pa till PKC runt om i länet för att PKC skall kunna nå målet med att svara på 90% av alla inkommande samtal inom tre minuter.

Jag funderar lite över vad som kommer att vara förändrat på PKC när dessa tvångskommenderade Pa har gjort sin tid där? Antagligen ingenting, så vad innebär det? Att man kommer att fortsätta åderlåta länet på nya Pa kontinuerligt? Vore det inte en bättre idé att rekrytera fler civila operatörer för att nå och hålla uppsatta mål över tid?

Nu har vi i Stockholm under en tid varit bortskämda med stora aspirantkullar, som till deras egen olycka används till allsköns olika "brandkårsutryckningar" när de är klara Pa.

Men vad händer nu när antalet aspiranter sjunker kraftigt? På sina håll har man byggt verksamheten runt på Pa-roterare, vad händer med den strukturen framöver? Jag blir så förbannat trött på att man utnyttjar polispersonal till alla möjliga olika arbetsuppgifter som man med lite krystade förklaringar skohornar in i definitionen av vad en polis skall göra.

Kunde man inkludera lokalvård i denna definition så kan jag ge mig den på att vi skulle få gå runt med städvagnen i polishusets korridorer också.

Jag förstår att fd fackklubbsordförande Pahlberg, numera arbetsgivarrepresentant, måste försvara detta beslut, men påståendet om att PKC producerar så himla många högklassiga anmälningar stämmer inte med min världsbild. Påfallande ofta när jag snubblar över PKC-anmälningar så är de ganska knapert skrivna, för att uttrycka sig snällt.

Pahlbergs beskrivning över vad PKC kan ge den enskilde medarbetaren skulle göra sig jättebra i en arbetsplatsannons för civilanställda, men det blir inte riktigt lika attraktivt när det riktar sig till poliser. Det han pratar om hade de nya Pa också fått göra om blivit kvar på sina hemdistrikt och det hade kryddats med det faktum att de fått träffa människor live för att göra bedömningar, något som känns aningens mer utvecklande för polisrollen än att svara i telefon.

Jag använder faktiskt också RAR i mitt arbete, ett system som för övrigt varit obsolet i många år och som äntligen sägs vara på väg bort, så det måste kännas jättebra för mina kollegor att de lovas bli kungar på ett system som snart inte finns längre.

Hur många förhör i DUR2, trafikmålsanteckningar, beslagsprotokoll, arrestantblad, PM, primärrapporter, RF-protokoll, O-botar, ringa nark och undupp kommer de att skriva med luren i örat? Vad är viktigast för en ny polis, att bli förbannat bra på ETT dessutom utdöende system eller att lära sig hantera dem alla?

Jag funderar över hur vi skall nå det fina målet med 50% av personalen i yttre tjänst när man sätter poliser till att göra alla möjliga arbetsuppgifter som lämpar sig bättre för motiverade civilanställda i stället för tvångskommenderade nya kollegor som riskerar att tappa sugen. Allt för att spara pengar, i den ekonomiska redovisningen så ser det ju ut som att insatser som denna inte kostar en krona eftersom myndigheten betalar lön till dessa även om de städar polishusets korridorer.

Jag klandrar inte Pahlberg för detta elände som drabbar mina nya kollegor, såvida det inte är han som är "pappa" till den här idén. PKC är en bra idé som behöver utvecklas vidare, inget snack om det, men inte med polispersonal för bövelen.

Staffe

BLÅLJUS KOMMENTAR: Fredrik Pahlberg har erbjudits möjlighet att kommentera insändaren direkt men avböjt. Fakta, som Blåljus kan berätta om, är att Fredrik inte är ”pappa” till det som inträffat utan saken styrs i grunden av ett regleringsbrev från regeringen. Se även två nya artiklar om PKC-kommenderingen i dagens (17/3) Blåljus.