Vad gjorde facket igår?

Ni som undrar vad era fackliga företrädare gjorde i måndags, kan få besked här. Ett fyrtiotal fackliga förtroendemän i förbundsområde Stockholm samlades i Söders konferensrum för att gå igenom fackliga frågor.

Till ordförande för mötet valdes Diana Sundin från Västerort, och till sekreterare valdes Sofia Zetterman. De ledde förhandlingarna med den äran. Rådet började med att gå igenom stämmomaterial enligt stadgarna, som revisorernas förslag, styrelsens förslag, budget och liknande.

Därefter höll Kjell Ahlin en information om läget i våra lokal-lokala diskussoner med arbetsgivaren om ASA-polis. Syftet med den informationen var att få ett råd om en arbetstidsförläggning för dagtidsarbetande poliser.

Andreas Strand berättade så om läget i RALS-förhandlingarna. På grund av förhandlingssekretess, kunde han inte gå igenom arbetsgivarens bud i detalj, men en sak står klar, trots Polisförbundets mycket hovsamma yrkanden, som redovisades, tycks arbetsgivaren inte vilja gå oss till mötes.

Finansieringen av Polisförbundets yrkanden, tycks vara stötestenen. Allt eftersom Andreas berättade om hur andra anställda fått sina yrkanden mot staten tillgodosedda, spred sig en irritation bland de församlade ombuden. Flera frågade sig hur arbetsgivaren tänkt, om de ens i sin vildaste fantasi inbillat sig att Polisförbundet skulle gå ifrån sina ställningstaganden. Om det är så, kan det inte finnas en kunskap hos arbetsgivaren om den irritation som redan börjat sprida sig bland särskilt nya poliser när de inte får de löneuppflyttningar och befordringar som de upplevt sig utlovade. Bland ombuden kändes det att insikten om vad medlemmarna kräver, snarast ledde till en bister beslutsamhet.

Innan lunch, kom ombudsmannen från Polisförbundet, Göran Malmborg och berättade om hur arbetet går till i Polissamordningen med att skapa den nya polisorganisationen. Han berättade om alla de högt kompetenta organisationskonsulter, Human resources-kunniga, jurister och ekonomiskt sakkunniga, som är inblandade i att få alla grupper och personer på rätt plats, allt i syftet att få en fungerande polisorganisation. Det kallas att mappa in personalen. Ett ganska gigantiskt arbete, med tanke på att det handlar om ca 30 000 anställda. Han beskrev även hur det tycks som att vissa inblandade inte verkade ha djupare kunskaper om polisverksamhet och de krav som dygnetruntverksamhet och rätt delegation ställer. Exempelvis har vissa enheter helt enkelt glömts bort initialt och arbetet fått göras om. Möjligen kan det bero på att en del av de specialister som skall göra arbete helt enkelt aldrig har arbetat i polisorganisationen, i vart fall inte som poliser…

Stefan Eklund fick så berätta om de diskussioner han haft med vår egen länspolismästare, Mats Löfving om den kommande omorganisationen. Stockholm är ju lite annorlunda än en del andra regioner, så det kan finnas visst utrymme för särlösningar. Men i huvudsak, skall organisationsmallen från Polissamordningen gälla. Vi hade en diskussion om vad det betyder för Stockholm och Gotlands del. Vi diskuterade även kring hur eventuellt överblivna chefer skall hanteras, eller andra poliser som arbetat i en nischverksamhet, men som nu möjligen blir inmappade till något annat. Det sannolika är att det kommer att finnas fel i inmappningarna, och det kommer i så fall att väcka oro hos de berörda individerna. Alla kanske inte känner sig som utbytbara klossar, som kan placeras godtyckligt i det puzzel som skall bli den nya organisationen.

Therese Skoglund Shekarabi informerade om aktuella skyddsfrågor. Sedan vår arbetsgivare inte informerat poliserna fullt ut om riskerna med ljudlösa tonstötar i RAKELs öronsnäckor, eller vilken skyddsnivå olika skyddsvästtyper har egentligen, har skyddsombudet begärt åtgärder enligt AML 6:6a. Skyddsombudet kräver att det användningsförbud som RPS utfärdat för RAKELs öronsnäckor, skall gälla även lokalt för att undvika smygande hörselnedsättningar. Dessutom kräver skyddsombudet att arbetsgivaren klargör vilken skyddsnivå skyddsvästar skall ha för poliser i yttre tjänst.

Dagen avslutades med att alla elva föreningarna informerade om läget på respektive område. Det var ömsom vin och ömsom vatten. Men på flertalet stället har budskapet trängt ut om varför det inte blivit någon lösning i lönefrågan. Och särskilt där det finns många polisassistenter, är irritationen påtaglig. Än så länge ger sig poliserna till tåls, frågan är hur länge till…

Tommy Hansson