Ge oss poliser en rättvis lön för mödan!
Så börjar en kollega från Västra Götaland, som beskriver sin egen väg till att bli polis. Hon älskar uppenbarligen yrket, men börjar trots det efter redan tre år som polis tvivla på vilket stöd Polisen har bland de som bestämmer. Hon har skrivit en läsvärd debattartikel i Göteborgsposten:
Det råder ett infekterat tillstånd inom den svenska Polisen. Arbetstagarna "protesterar" och i media framstår det som att arbetsgivaren gör sitt bästa för att stävja protesterna. Rädslan för repressalier är stor. Men det är viktigt att slåss för demokratin. Jag är stolt över att vara medborgare i ett land där yttrandefriheten är en självklarhet. Dessutom är jag polis, en representant för rättssamhället. Ska jag dagligen uppmana allmänheten till att stå upp för demokratin, men samtidigt själv inte öppet kunna stå för vad jag tycker? Nej, jag vill ta mitt ansvar och göra min röst hörd. Det är lika delar min rätt och mitt ansvar i den demokratiska ordning som jag företräder.
Ville göra skillnad
Jag växte upp i en liten ort på västkusten. Jag hade en trygg uppväxt. Jag utbildade mig så småningom till statsvetare och tog en Pol Mag examen. Det var stort för mig som kom från ett arbetarhem. Under tiden förändrades Sverige mycket. Det trygga samhälle jag hade växt upp i suddades ut allt eftersom.
När jag var strax över 30-strecket så tog jag beslutet att söka till polishögskolan. Jag ville vara med och arbeta aktivt för att göra skillnad, så att andra också ska kunna få en trygg uppväxt. Nu har jag varit polis i lite mer än tre år.
Jag har ett jätteroligt jobb. Det är krävande, men också väldigt givande. Jag får göra det jag vill, göra skillnad för människor. Men arbetsglädjens låga håller på att släckas. Det råder ett krigsliknande tillstånd inom den svenska poliskåren som är negativt för alla parter. I detta krigsliknande tillstånd befinner sig Sveriges poliser på ena sidan, Sveriges polisledning och politiker på den andra. Har vi fel? Det kanske vi har. Men det är i alla fall så vi upplever det. Varför står ni inte på vår sida?
Engagerade och drivna
Att vara en duktig polis i yttre tjänst är svårt. Det är faktiskt väldigt svårt. Därför är det också svårt att bli polis. Det är en av de utbildningarna i Sverige som det är svårast att bli antagen till. Borde det vara på annat sätt? Självklart inte. Allmänheten ska givetvis kunna förvänta sig att endast de bästa kandidaterna blir poliser. Som ett resultat av den hårda konkurrens som råder vid antagningen till polishögskolan har Sverige grymt duktiga poliser. Jag och mina kollegor är otroligt engagerade och duktiga på det vi gör. Vi har gedigna CV:n, vi är individer som är naturligt drivna och ansvarstagande och som tycker det är roligt att prestera. Men någonting håller på att förändras. Orken är slut helt enkelt och av någon anledning så verkar det vara tomt i coachningsbåset. Var är påfyllningen?
Skälig lön, trivsel med chefer och kollegor samt stimulerande arbetsuppgifter är tre principer som ligger till grund för anställningsglädje och prestationsvilja. Vi, Sveriges poliser, gillar att prestera. Det ligger i vår natur, det var ju därför vi rekryterades. Men vi vill också känna oss värdigt behandlade. Det gör vi inte. Vi har en ingångslön på 21 300 kronor med en så gott som obefintlig löneutveckling. Det är en oskälig lönebild för det arbete vi utför.
Lönen ska matcha ansvar
Vi är vana vid att det blåser kring vår yrkesutövning. Ofta blåser det dessutom från flera håll samtidigt. Att vara en duktig polis är att behärska otaliga kompetensområden och därtill ha förmågan att hantera dessa genom sekundsnabba beslut som kan medföra skillnad mellan liv och död i oerhört starkt pressande och komplexa situationer. Detta är svårt, det förstår vem som helst. Även för den som är polis. Är det fel att vi är hårt granskade med hänvisning till att det är svårt? Inte alls. Vi har stor maktbefogenhet och vi ska därför vara hårt granskade. Vi ska kunna ta kritik. Självklart. Men borde vi inte då också vara skäligt lönesatta i förhållande till det stora ansvar vi har och de förmågor vi besitter?
Är det någon nu som inte håller med om min beskrivning av polisyrket? Är det inte så krävande att vara polis som jag får det att framstå? I så fall föreslår jag ett medåkningspass i ingripandeverksamheten så att berörd person ges möjligheten att skapa sig en egen uppfattning som faktiskt grundar sig i vår operativa verklighet och inte i information som silats otaliga gånger innan den nått fram till sin mottagare.
Falsk matematik
Ekvationen går inte ihop. Vi har en samhällsfunktion som anses vara så viktig att vi har fredsplikt. Vi och vårt arbete anses vara så viktiga att vi inte får ta till fackliga stridsåtgärder eftersom resultatet skulle kunna vara rent samhällsfarligt. Jag och mina kollegor borde vara jätteglada. Alla vill ju känna sig viktiga. Det är ju fantastiskt att vara så viktig. Men det går inte att leva på bara ära hur länge som helst. Vi orkar inte göra det mer nu. Vi kanske har ett kall i hjärtat men vi har också ett liv utanför vårt arbete och vi vill kunna leva det på ett skäligt sätt så att vi kan ladda om och hitta ny arbetsenergi.
Egentligen är det väldigt enkelt. Den som är nöjd och motiverad presterar. Men, den enskilda polisen presterar oftast inte utifrån någon inre önskan om att nå siffror, procent och statistik. För oss är inte detta prestation. För oss är prestation att göra skillnad. Det är det som driver oss. Och när vi får riktigt goda förutsättningar för att kunna göra skillnad, det är då alla chefer i sin tur får viktiga siffror, procent och statistiska underlag på köpet. Det är ju så det funkar. För visst är statistiken också viktig. Absolut. Men siffror och procent kan aldrig i sig bli en morot för den enskilda polisen. Och det måste få vara ok.
Jag upprepar mig. Det är något som sviktar. Många poliser mår väldigt dåligt. Vi känner oss inte uppskattade, inte värdigt behandlade. Vi utför ett krävande och jättesvårt arbete, men trots all prestation, så har vi fått veta att vi inte är värda mer än 21 300 kronor. Tycker ni verkligen att detta är rätt? Titta inåt nu... Gör ni det? Eller är det kanske dags att vi alla tillsammans konstaterar att lönenivån måste justeras så att den blir skälig? Så att Sveriges poliser orkar fortsätta prestera. För det är ju det vi alla vill.
Skäliga villkor efterlyses
Jag har en dröm. En dröm om ett framtida samhälle som är tryggt och som fortfarande är fritt från korruption. Ett samhälle med poliser som tycker det är roligt att prestera. Ett samhälle som har en polisledning och en massa politiker som kan gå till jobbet och le åt de siffror, den procent och den statistik som presenteras. Ett samhälle där jag fortfarande kan och vill välja att fortsätta att arbeta som polis. Ett samhälle där jag kan vara med och göra skillnad. Vill ni också göra skillnad? Hjälp oss då att fortsätta orka. Ge oss skäliga villkor. Det är allt vi ber om.
Få oss att känna att ni är med oss. Inte mot oss. Vi vill att vi alla ska stå på samma sida. Vi har ju så många motståndare på andra sidan lagen som det är. Räcker inte det? Så kom, kom hit och ställ er på vår sida. Bidra med det som är er uppgift att bidra med. Ge oss goda arbetsvillkor. Lyssna på oss. Det är ju tillsammans vi ska prestera och göra skillnad.
Nina Jidetoft
Polis och statsvetare
Blåljus kommentar: Till texten finns egentligen inget att tillägga. Den talar så utmärkt väl för sig själv. Men till den som läser texten, vill vi bara uppmana att sluta upp för Svensk Polis med förutsättningar att göra ett ännu bättre jobb i allmänhetens tjänst i Kungsträdgården den 24 augusti kl 14. Nina kommer, jag kommer, kom Du med!
Tommy Hansson