Hur bra är det med I-lön?
Det har en polis i Region Stockholm funderat över. Ska hen sluta att hjälpa sina kollegor att dakta misstänkta, det syns ju inte i statistiken. Har Arbetsgivaren uppfattat att polisarbetet är ett lagarbete? Tankarna kring I-lön blev till en insändare till Blåljus...
"God morgon kära kollegor,
Med anledning av ett uppföljningssamtal med min gruppchef började tankarna åter snurra gällande detta kring i-lön (specifikt gällande ingångslön) och jag måste bara (åter igen) få skriva av mig lite. Mottager därav även gärna andra sätt att se på saken.
I nuläget - placerad på Krimjouren - kan jag inte säga att jag tycker att de som gick in på en lön under 24 500 kr/månad på ngt sätt presterar sämre än de som gick in på den lönen eller mer. Ibland kan jag till och med se tendenser till just det motsatta[...]. Där ej inräknat att alla kan ha dåliga dagar.
Sedan, vilket jag tycker är det största problemet kring i-lön; hur ska man mäta "bra resultat"/högpresterande individer i vårt komplexa arbete? Är det antalet skrivna förhör, PM osv (kvantitet), eller är det kvaliteten på det som är skrivet som skall räknas?
Jämför man ett två-timmars mä-/mt-förhör med ett två-raders vittnesmål? Ser man till kvaliteten på det använda skriftspråket - något som jag anser betydelsefullt då det myndigheten lämnar ifrån sig i alla fall i mina ögon bör uppfattas som professionellt?
Ser man till antalet genomförda praktiska saker som tar tid, men som inte alltid noteras mer än i en (gemensam!) tjänsteanteckning? Ta exempelvis daktning - något som jag fått en liten fallenhet för att genomföra. Syns då de tre personerna som tog lite mer än en timme för mig att dakta igår i min statistik? Eller ska jag sluta 'hjälpa' kollegor med daktningar och istället "få tid" till att skriva ett PM eller liknande?
Missförstå mig rätt nu, det handlar inte om att jag på ngt sätt känner mig tvingad av kollegor till att 'hjälpa' eller till att prioritera vissa saker framför andra - utan i mina ögon handlar det om att hjälpas åt och att tillsammans få möjligheten att genomföra den delen av arbetet som man är bra på och tycker är rolig.
Problemet, enligt min åsikt, ligger i att arbetsgivaren inte ser detta utbyte kollegor emellan. AG ser inte att man "på golvet" arbetar som ett team. AG verkar inte förstå att man dyker upp på jobbet för att man tycker att arbetet för det mesta är kul och för att kollegorna är de bästa. AG verkar tro att en prestations- och lönekonkurrens kollegorna emellan skall leda till bättre resultat.
I min värld är polisyrket mer komplext än så; inte minst torde det vara förståeligt då troligtvis ingen av oss sökte yrket för att bli rik...
A. Nonym."
Blåljus kommentar: Den springande punkten är sannolikt på vilka kriterier lönen sätts. Visst finns det poliser som på en skala är bättre än genomsnittet och vice versa. Men när lönen sätts på oklara grunder eller av personer som inte känner till den enskilde väl, blir det hipp som happ-lönesättning. Det väcker bara frustration. Inte ens den som då får mest lön, kan riktigt glädjas, eftersom den inte känns välförtjänt eller rättvis. Men den som får mindre, blir sannolikt en sämre medarbetare än som vore möjligt. I värsta fall, kan den medarbetaren i stället bli en "motarbetare"...
Blåljus väljer att visa en favorit i repris på temat: