Mer om det förkastade slutbudet om polislöner

Rikspolischef Dan Eliasson ställer sig frågande till varför vi sagt nej till Polismyndighetens slutbud i en text på Polisen.se. Frågan det hela tiden faller tillbaka på är tillit. Förtroendet för att Polismyndigheten ska agera på ett ansvarsfullt sätt är tyvärr på en bottennivå och det är i det ljuset våra krav på någon form av individuella garantier för lönebildningen ska ses. Det är också talande att Dan Eliasson ännu inte svarat upp på de 3 krav vi ställt för fortsatt dialog. Kraven som alltså var tänkta att fungera som ett första steg tillbaka mot ett mer tillitsfullt samarbete.

Löneutrymmet
Nivån på 2,9 procents genomsnittlig löneökning på kollektiv nivå för alla poliser tycker vi är rimlig givet rådande förutsättningar. Det gör inte att svensk polis blir rimligt lönesatt men skulle kunna vara ett steg på vägen mot det.

Satsningen på poliser med 6 års erfarenhet eller mer
Satsningen på att alla poliser med 6 års erfarenhet eller mer ska ha minst 27 800 kr i genomsnittslön saknade en avgörande detalj. Utan någon av individuella garantier som ger en större förutsägbarhet i vilken lön medlemmen kan räkna med att få så riskerar lönespridningen över landet att öka ytterligare och det faller också återigen tillbaka på att förtroende för Polismyndighetens agerande i sådana här processer är väldigt lågt. Däremot var vi nöjda med att Polismyndigheten till slut gick med på att satsningen skulle finansieras nationellt vilket länge betraktades som omöjligt.

De fellönesatta polisassistenterna
Det är riktigt att Polismyndigheten var beredda att lyfta in polisassistenterna som anställdes sommaren 2015 in i revisionen trots att gruppen var undantagen från lönerevisionen. Detta var dock mer eller mindre nödvändigt givet det hafsverk som gruppens lönesättning bestod av. Därför borde det faktum att gruppen inkluderades i budet snarare ha lett till att mer pengar tillfördes. I den här situationen var det nödvändigt att rätta till, men Polisförbundet kan inte acceptera en sådan ordning som regel då vi i så fall riskerar att få ett system där polisassistenter får en för låg lön vid anställningen och att övriga sedan får stå för notan vid första möjliga lönerevision.

Satsningen på 14 områden
Det finns fler frågor än svar kopplade till varför Polismyndigheten ser denna satsning som avgörande för sin lönestrategi. Varför 14 områden (tidigare har 55 områden pekats ut – hur skiljer sig dessa från de som nu pekas ut)? Hade det inte varit klokare att ta ett bredare grepp för att vara säker på att nå alla poliser som faktiskt tjänstgör i dessa områden? Vilka poliser är det som ska omfattas och hur många är det? Polisförbundet anser att för att nå i alla fall rimlig transparens ska dessa tjänster utlysas och lönesättas.

Helikopterpiloter
Det är fullt rimligt att om det finns anställda specialister som är lönesatta på så låga nivåer kontra deras övriga arbetsmarknad att det inte går att behålla personal så behöver detta rättas till, men det är inte självklart att det ska ske enbart genom en revision. Arbetsgivaren borde också ta ansvar för att i grunden lönesätta så att denna typ av marknadsutsatthet inte uppstår. Vi motsätter oss starkt en ordning med för lågt lönesatta som behöver kompenseras särskilt vid revision på bekostnad av övriga och bara i denna revisionen ser vi alltså två sådana exempel.

Löneökningen för övriga poliser
Arbetsgivaren ställer medvetet satsningen på de med 6 års erfarenhet eller mer och som tjänar under 27 800kr mot pengarna som blir kvar för övriga poliser. Det blir extra tydligt att det är en felaktig motsättning i ljuset av att 20% av löneutrymmet för denna gruppen äts upp för att rätta till bland annat felaktigt lönesatta specialister och få ordning på situationen som skapats vid lönesättningen av polisassistenter sommaren 2015.

Information från Polisförbundet