Patrik Oksanen har skrivit en ledare som publicerats bland annat i Hela Hälsingland och Östersundsposten. Den borde läsas av många, i hela Sverige. Ämne för ledaren är den uppseglande konflikten mellan Sveriges poliskår och Polismyndigheten.
Svårbegripligt och oklokt
Patrik inleder sin ledare med de insiktsfulla orden:
"Det är inte vilken yrkesgrupp som helst. Det är inte vilken arbetsmarknadskonflikt som helst. Det är inte heller en tidpunkt som är vilken som helst. Med dessa tre faktorer för ögonen så är det både svårbegripligt och rent ut sagt oklokt av arbetsgivaren staten att driva fram en konflikt med Polisförbundet."
Han har noterat det öppna brev som poliserna på Norrmalm skrev för en knapp vecka sedan, innan oenigheten om lönerna var ett faktum. Patrik har svårt att förstå att arbetsgivaren väljer att riskera en konflikt med de som skall göra jobbet, mitt under omorganisationen av svensk polis, som innebär tillräckliga utmaningar i sig själv. Även Statens (Arbetsgivarverkets) ovilja att gå de offentliganställdas pensionskrav tillmötes försämrar ett gott klimat.
Patrik menar att beskedet på fredagskvällen att parterna inte kunde enas kan inte ses som annat än ett varningsskott om att ta missnöjet på allvar. Nu.
Även om polisen behöver resursförstärkningar och en organisation som lyssnar på de anställda, noteras att kraven från Polisförbundet på lägstalön på 25 000 kronor, och en lägsta lönenivå efter fem år i yrket som motsvarar en medellön på 28 000 kr är högst rimliga.
Arbetsgivaren nobbade de kraven...
Ledaren avslutas med orden:
Det är hög tid att regeringen inser läget och ser till att lyssna på polisen. Lojaliteten har sina gränser. Och Sverige behöver inte att poliser börjar leta efter andra jobb.
Blåljus kunde inte sagt det bättre själva. Tack, Patrik Oksanen!
En annan som gör sin tolkning av samhällsutvecklingen är prästen och konstnären Kent Wisti. Han är alltid engagerad och aktuell, och har gjort denna grafiska beskrivningen av läget i polisernas löneläge:
Tack, Kent Wisti!
Tommy Hansson