Vem ska sätta Polisernas löner?

Polisförbundets förhandlingschef, Björn Kellerth beskriver hur löneförhandlingarna kan komma att bedrivas i den nya Polismyndigheten. Det tycks finnas en vilja att ha förhandlingarna centraliserade - Frågan är hur bra det fungerar ihop med viljan till individuella löner...

Enligt Kellerth är arbetsgivaren tydlig med att man önskar hålla förhandlingarna på nationell nivå, där samtalen förs mellan Polisförbundets förhandlingsdelegation och företrädare för Polismyndighetens HR-sektion för arbetsgivarpolitik.

–Arbetsgivaren vill inte reglera någon lokal-lokal nivå. Frågan är då hur vi ändå omhändertar att sätta lönen så nära medarbetaren som möjligt. Att sitta med en lista med 18 500 namn, som vi gjorde i lönenämnden i juni, ger inte en rättvisande process, säger Björn Kellerth till Polistidningen.

Bland Polisförbundets yrkanden finns bland annat inspektörsavtal och bruttolöneavdrag för ögonoperationer kvar att driva vidare i årets lönerörelse, då de ännu inte blivit införlivade i löneavtalet.

Björn Kellerth resonerar även kring möjligheten till löneväxling, att de som så önskar kan byta en del av lönen mot exempelvis extra semester eller ytterligare pensionsavsättningar.
–Det har aktualiserats nu när möjligheterna att göra skatteavdrag för privat pensionssparande minskats vid årsskiftet. Och den möjligheten kan komma att helt tas bort till nästa år, säger han till tidningen.

Blåljus kommentar: Man skulle kunna önska att arbetsgivaren lärde av sina misstag, vi skall ju vara en lärande organisation. Den centrala lönesättningen i revision ett ledde till en mängd tappade sugar, ju centralare lönerna sattes desto fler uppgivna medarbetare, med de famösa betygen som Västra Götaland tillämpade som kanske det värsta exemplet. Det verkar som att inget misstag är för stort för att inte upprepas. När det gäller avsättningen till semester eller pensionsavsättningar, förutsätter lösningen att det sker på individuell nivå och på den enskildes villkor, så att det inte blir en lönebroms!

Om det skall vara individlöner,

riskerar den förordade modellen med centrala förhandlingar snarast att införa lönesättande samtal bakvägen, med minimalt fackligt inflytande. Det kan vi i Region Stockholm aldrig stå bakom. Risken är i så fall, att de centrala parterna kommer att få en lista med tusentals namn om vilka det råder oenighet. Det är inte ett ändamålsenligt sätt att sätta lön så att medarbetarna känner sig rätt lönesatta och blir motiverade i stället för förbannade!

Ett par kollegor från Region Väst har nyligen visat vad de tycker om den lönesättning som de utsatts för, och hur det påverkat arbetsmoral, motivation och delaktiget.

Tommy Hansson