”Förbundets bästa enda ledstjärnan vid valen i höst”
”Förbundets bästa enda ledstjärnan vid valen i höst”
- Lojalitet ska man ha mot det fackliga uppdraget – inte mot personer. Och jag hoppas att de som ska välja ordförande på representantskapet i höst bara har förbundets bästa för ögonen.
Det säger Gunno Gunnmo när Blåljus ber honom kommentera Lars Ericsons kandidatur till posten som förbundsordförande. Gunno har med sina långa fackliga bakgrund både i Stockholm och som förbundsordförande en unik erfarenhet att ösa ur.
-Kan det vara en bra lösning för Stockholms läns poliser att Lars Ericson ställer upp mot Jan Karlsen i höst?
- Jag ser det inte som en fråga för Stockholm utan en fråga för förbundet. Jag tror helt enkelt inte på ett polisförbund utan en representation med stabil förankring i huvudstaden.
En ”fientlig” styrelse
- Insändare i Blåljus har tagit upp frågan hur Lars Ericson ska kunna arbeta med en ”fientlig” styrelse – den styrelse som varit med om att driva bort honom ur förbundet. Hur ser du på det?
- Jag tycker det är irrelevant. På representantskapet kommer man att välja en förbundsordförande. Om valet faller på Lars Ericson så måste övriga nominerade till förbundsstyrelsen före de fortsatta valen ställa sig frågan om de kan vara lojala mot den nye förbundsordföranden. Blir svaret nej så menar jag att de måste ompröva sin kandidatur. Blir svaret ja så har de därmed tagit på sig att vara lojala mot uppdraget i förbundsstyrelsen och det måste de fullfölja. Det är demokratins spelregler.
Kan försvaga förbundet enormt
- Har du någon uppfattning om hur många ”stockholmare” som bör ingå i förbundsstyrelsen?
- Jag ser det inte kvantitativt. Jag tycker inte att man ska gå ut med krav på en viss numerär representation för Stockholm. Det väsentliga är att den eller de som väljs för huvudstadslänets polis har mandat från denna. Skulle representationen sakna legitimitet i Stockholm skulle det också försvaga förbundet enormt.
Historiska ekon
- Många medlemmar i Stockholms län uttalar i olika sammanhang att de anser Polisförbundet stockholmsfientligt. Hur ser du på den inställningen?
- Man hör historiska ekon, förklarar Gunno. Men jag har idag inte den insynen i förbundets arbete att jag kan avgöra hur mycket fog den har för sig. Min reaktion på hela den här historien med Lars Ericsons och Peter Frisells avgång från förbundsstyrelsen är att det är synd att man inte gjorde upp konflikten redan vid valen till den här mandatperioden. Maktstriden var känd redan då och det hade varit mera demokratiskt riktigt att klara ut den då och inte låta den explodera mitt i perioden.
- Den åtgärden att Lars Ericson inte fick svara som förbundsordförande när Jan Karlsen var borta går inte att försvara. Lars var vald av förbundets högsta beslutande organ. Vad som hände var att man inledde 2006 års valrörelse redan då och det var fel. Förbundet förlorade i respekt hos motparten och i trovärdighet hos medlemmarna.
Hur ska valberedningen agera?
- Vad tror du nu kommer att hända?
- Det som blir mycket intressant är att se hur valberedningen kommer att agera. Jag kommer ihåg att jag som förbundsordförande fick en fråga från en valberedning om hur jag såg på deras personförslag. Jag svarade att jag tyckte att de skulle ha förbundets bästa för ögonen och inte tänka så mycket på mina funderingar. Jag sa att jag inte såg några problem med styrelseledamöter med andra åsikter än mina. Det är sådant som skapar dynamik i en styrelse.
- Medlemmar oroar sig för att en stark företrädare lämnar Stockholms län i ett läge när mycket står på spel.
- Jag anser att den eller de som väljs till förbundsstyrelsen ska göra det på starkaste möjliga mandat från poliserna i Stockholms län. Det innebär att man måste skicka starka företrädare.
Lojalitet mot uppdraget
- Något du vill tillägga?
- Jag hoppas att de som väljer i höst kommer att sätta förbundets intressen främst. Ska förbundet bli starkt under nästa mandatperiod måste lojaliteten från alla riktas mot uppdraget att skapa bra villkor för landets poliser – inte mot personer, slutar Gunno intervjun med Blåljus.
----------------------------------------------------------------------
”Förbundsstyrelse
med konflikter”
”Lars Ericson kandiderar till posten som förbundsordförande! Man tror inte sina ögon. Han avgick ju ur förbundsstyrelsen i höstas!
Det sas rätt tydligt då att det var en konflikt med förbundsordföranden Jan Karlsen som låg bakom Lars Ericsons och Peter Frisells avgång. Men den övriga förbundsstyrelsen kan väl knappast ha suttit overksam medan ordföranden drev bort två ledamöter? Möjligen kan de ha förhållit sig neutrala men troligare är väl att de stöttade sin ordförande. Det brukar inte vara möjligt att tiga sig igenom en sådan konflikt som rasar i en styrelse. Och jag har då inte sett några offentliga reservationer mot förbundsordförandens agerande från hans styrelses sida.
Avsätta hela förbundsstyrelsen
Alltså måste man dra slutsatsen att de övriga i förbundsstyrelsen mer eller mindre aktivt stod bakom handlandet som drev bort Lars Ericson och Peter Frisell. Och den styrelsen skulle Lars Ericson gå och sätta sig som ordförande i. Då om någonsin lär vi få en förlamad förbundsstyrelse.
Anders Bergstedt hade i en insändare på Blåljus en tjusig idé om att man skulle avsätta hela förbundsstyrelsen och börja på ny kula. Så mycket vet jag om fackligt arbete på förbundsnivå att de delar av landet som lyckats få in en företrädare i förbundsstyrelsen knappast godvilligt lär träda tillbaka. De är helt enkelt oerhört rädda om sin representation. Dessutom avspeglar sammansättningen av förbundsstyrelsen ömtåliga maktstrukturer och är resultatet av ett omfattande förhandlingsarbete och kohandlande. Det här välter man inte överända på en kafferast.
Ur askan i elden
Jag gillar idén att Lars Ericson skulle bli förbundsordförande. Men jag ser en allvarlig risk att vi alla hamnar ur askan i elden och får en förbundsstyrelse som startar sin mandatperiod med rejäla inbyggda konflikter.
”Hasse””
”Ingen obestridd
efterträdare”
”Ingen är oersättlig. Inte heller Lars Ericson. Men nog kan man undra över hur det ska gå för poliserna i Stockholms län om en sådan formidabel facklig kämpe som han försvinner just när vi enligt Blåljus och vad vi själva tydligt upplever är under attack från arbetsgivaren på en rad områden.
Jag ser då ingen obestridd efterträdare till honom i förbundsområde Stockholms län. Duktigt folk finns det men ingen som lyser med den kraften att ordförandeposten kan ses som vikt för vederbörande.
Medelmåttig fackordförande
Jag har varit med tillräckligt länge för att veta hur det går för poliserna i Stockholms län när de har en medelmåttig eller rent av svag fackordförande. Jag vill inte hänga ut någon offentligt men du som var med under förra århundradet vet troligen vilka jag menar.
Det kan funka med medelmåttor under goda tider men nu är det inte goda tider. Arbetsgivaren vässar knivarna och det är våra arbetsvillkor och våra löner han tänker hugga in på. Jag tycker Anders Ericson ska sitta kvar som ordförande i Stockholms län och rida ut den här stormen.
Vi är faktiskt rätt många som varit med och valt honom genom våra ombud och jag tycker att vi blir lurade om han inte fullföljer sitt mandat.
”Tänk på dina rötter”
Kan han då inte göra nytta för oss i förbundsstyrelsen? Jo, lite men inte mycket. Han får plötsligt helt nya lojaliteter och andra grupper poliser som han måste arbeta hårt för. Risken är att det här äventyret innebär ett stort steg bakåt fackligt för polisen i Stockholms län. Tänk på dina rötter och ändra dig, Lars Ericson!
”En Kamrat””
”Polisförbundet
stockholmsfientligt”
”Polisförbundet är rejält stockholmsfientligt. Det har det ALLTID varit och just nu är det värre än någonsin. Från det hållet har vi poliser i Stockholms län inget gott att vänta. Jag vill säga till dig, Lars Ericson, att du ska stanna och kämpa sida vid sida med dina kamrater och inte svika oss och gå till dem som inte vill oss något gott. Jag har valt dig och stöttat dig i många år men om det här blir tacken blir jag rejält besviken!
”Sorry””
Ena året fängelse
nästa president
”Det vore väl inte illa om Lars Ericson blev förbundsordförande! Jag stöttar dig helt och hållet, Lasse! Det vore lite som Havel i Tjeckien som ena året var förföljd och utstött av diktaturen och satt i fängelse för sina åsikter och nästa år valdes till republikens president. Hut går hem tänkte jag då och det kommer jag att tänka även den dag du besegrar Jan Karlsen i valen till förbundsordförande. Lycka till!
”E.G. Södra länsdelen””
Vill helst se enat
och starkt förbund
Blåljus hann få tag i Lars Ericson innan han gav sig iväg på en längre tjänsteresa. Så här säger han i en kort kommentar till insändarna:
- Jag har ingen högre önskan än ett enat och starkt Polisförbund. Det tjänar både stockholmspoliser och kolleger i övriga landet på och det är därför jag ställt mig till förfogande. Men skulle Stockholms län inte få en representation med tydliga mandat i förbundsstyrelsen är jag djupt orolig inför framtiden. I förlängningen av en sådan situation ser jag risken för djup splittring av förbundet som överhängande, slutar Lars.
----------------------------------------------------------------------
”Var är kampglöden?”
”Erik H ger uttryck för den frustration som många stockholmskollegor känner just nu. Klimatet mellan arbetsgivare och arbetstagare har hårdnat betydligt sedan en tid tillbaka. Man vill sänka ersättningen för de som arbetar på obekväm arbetstid samtidigt som man flaggar för att utrymmet för löneökningar är minimalt framöver. Vi skall producera mera i en allt högre takt samtidigt som kvaliteten skall öka. Därutöver skall vi som arbetstagare ta skiten för de senaste årens misslyckande vad det gäller brottsbekämpningen. Misslyckanden som huvudsakligen beror på politiska beslut tagna av våra politiker samt myndighetens ledning.
Jag var precis som CC närvarande i Konserthuset under 15000-kronors-kampanjen. Den stämning som rådde då var så laddad att man nästan kunde ta på den. Idag ser vi ingenting av den kampglöd som fanns bland våra förtroendevalda och medlemmarna. Idag verkar det som att polisförbundet består av trötta och överkörda kollegor. Vilket annat fackförbund skulle acceptera vår arbetssituation? Det duger inte längre att säga att man inte har något att sätta emot. Det är fråga om vilja!
”Anonym””
Jag håller med dig om att det är en fråga om att vilja. Men jag upprepar – en fackförening är varken mer eller mindre än summan av sina medlemmar. Framgångsrika protester har aldrig letts av någon styrelse – de har vuxit underifrån som en till slut oemotståndlig lavin. Så var det i Konserthuset. Så kan det säkert bli igen om ledningen fortsätter att driva den linje de nu slagit in på. Vi drar åt samma håll, bäste ”Anonym”. red/cc
----------------------------------------------------------------------
Blåljus uppdateras normalt var tredje dag. Särskilda händelser eller viktiga nyheter kan bryta den periodiciteten.
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 20 mars 2006 kl 2340. Den uppdateras igen den 23 mars.
----------------------------------------------------------------------
MINNS DU?
Den 21 mars är den internationella dagen mot rasdiskriminering. Det är nog mer än bara en händelse att just den 21 mars 1960 inträffade Sharpvillemassakern i Sydafrika. En fredlig demonstration i Sharpeville besköts av vita sydafrikanska poliser med 69 döda (varav åtskilliga kvinnor och barn) och 180 skadade som följd. Med den handlingen förlorade den sydafrikanska regeringen den lilla rest av legitimitet den kunde tänkas ha kvar hos den internationella opinionen. Då inleddes den totala utfrysningen av regimen i Sydafrika som i sinom tid ledde till dess sönderfall och slutet på apartheid.
Den 22 mars 1991 dömdes Fermentas förre huvudägare Refaat El-Sayed av Stockholms tingsrätt att betala 260 miljkr i skadestånd till företaget. Minns du ”doktorshatten”?
Den 23 mars 1980 var det folkomröstning i kärnenergifrågan. Vad kom den fram till egentligen? Frågan är högaktuell än idag och det kan vara av värde att backa bandet lite. Linje 3, som stöddes av centern och vpk, föreslog avveckling på tio år av de sex reaktorer som var i drift. Linje 1, som stöddes av moderaterna, var mer kärnenergivänlig än linje 2, som utformades av SAP och Folkpartiet. Båda linjerna innebar att Sverige skulle ha högst tolv reaktorer och betonade att kärnenergin måste avvecklas med hänsyn till elbehov, välfärd och sysselsättning. Linje 2 föreslog också ökad energihushållning. Omröstningen slutade 18,9 % för linje 1, 39,1 % för linje 2 och 38,7 % för linje 3.