Förstör Stockholm för andra poliser?

Förstör Stockholm för andra poliser?

”… de personer som ständigt motarbetar och försöker söndra Polisförbundets organisation förstör för oss andra…”, skriver förbundsområdets styrelse i Västmanland i det nya numret av Polistidningen som nu finns i lådorna. ”Ert förhållningssätt mot förbundsstyrelsen och avtalet ger oss andra mycket arbete. Kan ni inte hjälpa oss istället?”, skriver den fackliga styrelsen i Halland genom sin ordförande Ingrid Ljunggren i en annan insändare. Båda skriver med direkt adress till polisfacket i Stockholms län. ” Från vår horisont känner vi oss som David som har fått ett relationsproblem med Goliat och delar därför din uppmaning Ingrid, snälla ni, det räcker nu! Med tanke på hur avtalet slår mot Stockholm har inte heller vi vare sig kraften, lusten eller orken. Kan inte ni istället ge oss hjälp? Vem har den största möjligheten att göra någonting åt saken och finns den viljan undrar vi?”, svarar polisfackets styrelse i Stockholms län som också berättar att man försökt få till stånd samtal med förbundsordföranden Jan Karlsen men mötts av kalla handen.

Vill du läsa insändarna i Polistidningen i PDF-format?

Klicka HÄR för Västmanland

Klicka HÄR för Ingrid Ljunggren.

OBS: Blåljus beklagar en teknisk brist i insändaren från Västmanland som det tyvärr inte gått att rätta till just nu.

ANSVAR och RESPEKT – svar till Ingrid Ljunggren:

Kan ni inte istället ge oss hjälp?

Ingrid Ljunggren, ordförande i förbundsområde Halland, har ställt ett öppet brev till förbundsområdesstyrelsen i Stockholms län där hon ger uttryck för en vilja att ena förbundet. Hon skriver om att vara förtroendevald i ett förbundsområde innebär såväl ansvar som respekt och menar att vårt förhållningssätt till förbundsstyrelsen och gentemot avtalet ger dem övriga mycket arbete.

Varför fortsätter konflikten?

Vi är de första att hålla med om att ett enat förbund är starkare än ett splittrat förbund. Vi vill också ha ett enat förbund och vi uttrycker det i handling genom att delta aktivt i de mötesformer som finns, hjälper till med nationella arbetsmiljöfrågor, träffar våra fackliga kamrater runt Mälardalen mm. Vi har genom vår representant i valberedningen gjort klart att vi inte kommer ta strid om ordförandeposten vid representantskapet år 2010 och att vi med en ny ledning av polisförbundet är villiga att ingå i förbundsstyrelsen.

Många har hävdat att konflikten med förbundsordföranden tidigare var personrelaterad? Om det nu var så, varför fortsätter den nu, vad består då konflikten av och vem har det största ansvaret att göra någonting åt saken? Vi har alltid sagt och säger fortfarande att vi är villiga till samtal och till förbättrade relationer med förbundsstyrelsen.

Slår extremt hårt mot Stockholm

Om konflikten avser sakfrågan kring avtalet är det ingen hemlighet att den slår extremt hårt mot Stockholm men att majoriteten av förbundsområdesordförande tyckte att avtalet, trots det, var tillräckligt bra för de medlemmar som de representerar. Vi respekterar det valet men vi vill samtidigt respekteras för den stora medlemsviljan i Stockholms län som anser att finansieringen av pensionsavtalet genom ett nytt nationellt arbetstidsavtal inte var värt priset. Denna reaktion kan inte komma som en överraskning!

Det är detta missnöje som ledde fram till att ombuden på vår stämma beslutade att, mot styrelsens vilja, på representantskapet i höst lägga fram ett misstroendevotum gentemot vår förbundsordförande som ytterst ansvarig för förbundsstyrelsen. Precis som när vi i demokratisk ordning valde den nya förbundsstyrelsen är vi bundna av detta beslut.

Förbundsordföranden sa nej till möte
Från vår horisont känner vi oss som David som har fått ett relationsproblem med Goliat och delar därför din uppmaning Ingrid, snälla ni, det räcker nu! Med tanke på hur avtalet slår mot Stockholm har inte heller vi vare sig kraften, lusten eller orken. Kan inte ni istället ge oss hjälp? Vem har den största möjligheten att göra någonting åt saken och finns den viljan, undrar vi?

Som sagt delar vi din åsikt att vi måste förbättra relationerna till förbundsstyrelsen fram till valet 2010 och därför togs nyligen kontakter med förbundsordföranden för att få till stånd ett möte. Tyvärr tackade han nej till detta möte.  

Ingen och ingenting är viktigare än att se till att vi återigen blir ett förbund där alla känner sig välkomna och där vi tillsammans skapar ett förbund som tillåter olika uppfattningar.

Med fackliga hälsningar
Förbundsområdesstyrelsen i Stockholms län

Förbundsområdesstyrelsen i Stockholms län

svarar styrelsen i Västmanland:

Extra repskap

borde kallats

Hej!

Vi delar er uppfattning om att det allra viktigaste inför demokratiska beslut är att göra sin röst hörd och att försöka påverka besluten innan de fattas. Tyvärr kan det bli ett problem att försöka göra detta om förbundsstyrelsen väljer att inte i ett tidigare skede förankra och involvera förbundsområdena. Första gången avtalet förankrades, med substans, var genom ordföranderådet som kallades in timmar innan principöverenskommelsen skrevs under av förbundsstyrelsen, den 23 november 2007

40 procent av förbundet

Ordföranderådet som kallades in för att ta ställning till den ”färdigförhandlade” principöverenskommelsen, återfinns inte i våra stadgar och följaktligen finns det inte heller reglerat hur röstfördelningen mellan förbundsområderna skall se ut.

Ni har därför helt rätt när ni konstaterar att 20 förbundsområden röstade för och två förbundsområden röstade emot. Ett annat sätt att beskriva utfallet är att dessa två förbundsområden utgör ca 40 procent av förbundet?

Extra repskap eller medlemsomröstning

Vi delar också er uppfattning om att det i en demokratisk organisation är en självklarhet att stå bakom majoritetsbeslut i det flesta fallen. Lika självklart är det i en demokratisk organisation att det också finns en möjlighet att reservera sig mot beslut som är väldigt viktiga. Det förutsätter dock att sådana mötesformer finns inom förbundet, vilket det inte gör. Vi hade den möjligheten förut med det särskilda beslutsorganet men inte idag då vår enda möjlighet att reservera sig är på representantskapet.

Vi anser att förbundsstyrelsen, i en så här principiellt viktig fråga, åtminstone borde ha kallat in till ett extra representantskap alternativt genomfört en medlemsomröstning. Nu valde man att inte göra det och det borde kanske föranleda en diskussion angående våra stadgar som rör våra interna mötesformer. Vi ser behovet, gör ni?  

Med fackliga hälsningar!
Förbundsområdesstyrelsen i Stockholms län