REKORDMÖTEN: Massivt stöd för facklig kamp Ta del av FAKTA på medlemsmöten

REKORDMÖTEN: Massivt stöd för facklig kamp  Ta del av FAKTA på medlemsmöten  

- Vi ligger rätt, medlemsstödet är massivt – det behöver ingen tvivla på som varit med på dagens rekordmöten i City, Norrort och Söder, säger Stefan Eklund till Blåljus. Stefan jobbar med löneförhandlingar i polisfackets styrelse i Stockholms län. Med sig hade han nyvalda styrelseledamoten Emma Cronberg.

- Smärtgränsen är nådd för de unga polisassistenterna, rapporterar hon från dagens möten. ”Går det här igenom kommer jag att söka mig från myndigheten” hörde jag från många idag, fortsätter Emma som själv hör till gruppen unga polisassistenter.

- Helt låsta positioner, inget nytt, förklarar Lars Ericson, ordförande i polisfacket i länet, korthugget från dagens möte med personaldirektören Lars Norrström.  

- Det var en härlig stämning i City, berättar Emma. Det var helt fullt, över 200 medlemmar, folk stod i gångarna. Och det finns ett verkligt stort engagemang den här gången. Många ställde frågan ”Vad kan vi göra för att hjälpa till?”. Vi får ju inte uppmana till några stridsåtgärder men det gick inte att ta fel på viljan att göra klart för arbetsgivaren hur vi alla ser på deras utspel.

- Jag har aldrig sett maken till uppslutning – totalt ca 410 medlemmar, förklarar Stefan. ”STÅ PÅ ER!” är det tydliga budskap vi fått med oss från dagens möten. Medlemmarna har verkligen insett att det här drabbar såväl gammal som ung. Den trygghet vi nått fram till genom träget fackligt arbete kan raseras snabbt om arbetsgivaren får sin vilja igenom. Exemplet från vårdförbundets ökenvandring är något som folk förstår. Där har ingångslönerna sjunkit kraftigt sedan man oreserverat införde individuell lön över hela linjen. Och när man väl kommer till lönesamtal finns det sällan några pengar kvar. Individuell lön under genomtänkta och överenskomna former är helt OK men river man alla strukturer, som stockholmsmyndigheten vill, kommer även våra medlemmar att förlora och förlora rejält. Det förstår man och det går man inte med på. Det är summan av dagens möten.

- Inte minsta öppning, konstaterar Lars Ericson som tillsammans med Emma Cronberg träffat personaldirektör Lars Norrström på tisdagseftermiddagen. Med den attityd arbetsgivaren visar kommer vi i nuläget ingen vart. Det är bara att avvakta och se. Men från fackets sida använder vi tiden väl. Vi kommer inte att lämna arbetsgivaren någon ro även om de formella förhandlingarna havererat.

----------------------------------------------------------------------
 

Medlemsmöten  med
information om
lön / förhandlingsläget

10 maj kl 09.30 i Södertälje

10 maj kl 13.30 i Nacka

15 maj kl 09.00 i Västerort

15 maj kl 13.00 i Södertörn

16 maj kl 10.00 i Norrtälje

18 maj kl 09.00 i Täby

23 maj kl 09.00 för City/LPF, Chefsföreningen i Sal 200,

  23 maj kl 13.00 på Arlanda.

Väl mött!

Ovanstående är Löneinformation nummer fem, maj 2006 från polisfacket i Stockholms län.

----------------------------------------------------------------------

Tomma löften och godtycke ersätter avtal och rättvisa

Frågor och svar gällande bland annat  inspektörsavtalet

På senare tid har det förekommit frågor och påståenden om inspektörsavtalet som arbetsgivaren har lagt ut på Intranätet. Där finns åtskilligt av dimridåer och förvrängningar.  Här får du som medlem de sakliga och sanningsenliga svar du inte hittade under samma frågor på Intranätet:

Fråga: Är det sant att arbetsgivaren vill avskaffa det så kallade inspektörsavtalet?

Svar:

- Det är riktigt. Arbetsgivaren har tillämpat avtalet vid rekryteringar till länet men har nu plötsligt mitt i avtalsperioden kommit på att det inte passar in i den nya strategin.

Fråga: Men håller Polisförbundet med om den tolkningen?

Svar:
- Nej. Vi är oeniga med arbetsgivaren.

Fråga: Vad har Arbetsgivarverket med det här att göra?

Svar:

- Arbetsgivaren påstår sig ha talat med Arbetsgivarverket som då skulle sagt  att vi i det centrala avtalet som slöts i slutet av 2004 beslutade införa individuell lön, i-lön. Därmed, hävdar man, skulle inspektörsavtalet inte gälla längre. Sanningen är att vi har haft i-lön med i de centrala avtalen ända sedan 1994 – kanske ännu längre. Då har inte andra avtal upphört att gälla bara för att i-lön nämnts.

Fråga: Men vad skulle det tjäna till att ta bort inspektörsavtalet? Försöker arbetsgivaren lura polisassistenterna på det kraftiga lönepåslag som inspektörsavtalet medförde när man blev inspektör efter sex år?

Svar:

- Ja. Arbetsgivaren påstår att denna avtalade löneökning skulle kunna ersättas genom dialogen mellan chef och medarbetare. Arbetsgivaren nämner försiktigtvis inte att 50 procent av poliserna inte ens haft utvecklingssamtal.

Fråga: Hur vill myndigheten ha det i stället?

Svar:

- Man påstår att man vill ge polisassistenterna en jämnare löneutveckling, som ska kunna innebära en löneutveckling varje år bl a genom en dialog om lön mellan chef och medarbetare. Det här är tomma löften. Arbetsgivaren i Stockholms län vill själv bestämma hur lönebildningen ska gå till. Har vi inte ett tydligt avtal utan bara en vag förhoppning om en ”dialog” kan vi vara säkra på att arbetsgivaren tar första bästa chans att göra besparingar för att få budgeten att gå ihop.

Fråga: För kollektivet, ja. Men för den enskilde då?

Svar:

- Arbetsgivaren vill ensidigt införa individuell lönesättning på sina egna villkor utan att ta hänsyn till vad vi tidigare varit överens om rörande införandet. Därför går det inte att i förväg uttala sig om någon individs löneutveckling på sikt. Arbetsgivaren påstår att det ska löna sig att göra en bra arbetsinsats. ”Den som inte satsar lika hårt på att göra ett bra jobb kan inte utgå från att få lika mycket i lönekuvertet som den som gör en bättre insats”, säger arbetsgivaren. Därmed klargör arbetsgivaren att man ser i-lön som prestationslön. Tydligare kan det inte sägas. Och redan där har man helt och hållet satt sig över vad vi tidigare enats om och dessutom vad man enats om i det centrala avtalet.

Fråga: Överhuvudtaget finns det ju en uppenbar risk med individuell lönesättning att den enskilde råkar illa ut för att han/hon inte kommer överens med sina närmaste chef?

Svar:

- Det är riktigt. Eftersom arbetsgivaren valt att ensidigt betrakta i-lön som prestationslön kan man vara säker på att helt godtyckliga faktorer kommer att användas av chefer som utgångspunkt för lönesättning. Det blir en instabil och oförutsägbar löneutveckling där arbetsgivaren ensidigt bestämmer reglerna.

Fråga: Men även om man skulle acceptera de här tankarna innebär det ju att de som nu skulle bli inspektörer enligt gamla avtalet har fått avstå från den jämnare löneutvecklingen, men inte få det stora lönelyftet enligt det gamla avtalet. Tycker arbetsgivaren att det är rättvis?

Svar:

- Arbetsgivaren påstår sig vilja lösa problemen för den grupp som blåsts på utfallet av inspektörsavtalet. Det är bra för dessa individer men en klen tröst för det stora kollektivet som verkligen blir blåsta.

Fråga: Men varför har ni inte kommit fram till någon lösning ännu? Snart är det sommar och semester?

Svar:

- Arbetsgivaren har i det längsta vägrat att svara på våra frågor om vad det är man vill uppnå. Nu de allra senaste dagarna har vi fått besked och då menar arbetsgivaren att vi ska skynda till förhandlingsbordet utan att vi fått en chans att analysera vad det här betyder för våra medlemmar. Tydligare kan det inte sägas att arbetsgivaren tar sig rätten att bestämma. Det beteendet kallas inte förhandlingar.

Fråga: Så arbetsgivaren är beredd att lösa den här frågan snabbt?

Svar:

- Ja, absolut. Arbetsgivaren har sent omsider bestämt sig och nu är man beredd att snabbt köra över allt och alla.

Fråga: Inspektörsavtalet handlade ju inte enbart om pengar och löneökningar, det handlade också om att bli inspektör. Det medför ju andra saker än lön. Ska man alltså inte längre bli inspektör efter sex år?

Svar:

- Arbetsgivaren talar här om ”samverkan” efter att ensidigt ha upphävt ett avtal. Hur vill man egentligen ha det? Ska avtalet gälla eller inte? Här lägger arbetsgivaren bara ut dimridåer om lösningar efter att i ord och handling ha visat att man inte vill ha något inspektörsavtal eller överhuvudtaget något som liknar det.

Fråga: Är det fler avtal som har upphört att gälla?

Svar:

- Ja. Och arbetsgivaren påstår att allt går att lösa ”om viljan finns från båda parter”. Arbetsgivaren har visat en vilja i det här spelet och det är att grundligt köra över våra medlemmar. Det är inte någon bra utgångspunkt för förhandlingar.

Fråga: Till sist: Handlar inte allt detta om att arbetsgivaren vill spara pengar? Myndigheten räknar väl med att avskaffandet av inspektörsavtalet innebär en besparing? Och då sker det ju på de anställdas bekostnad.

Svar:

- Ja, det är riktigt. Länspolismästaren har ett tydligt uppdrag från rikspolisstyrelsen att hålla budgeten. Det här är en utmärkt möjlighet att göra det om arbetsgivaren lyckas i sitt uppsåt att ersätta avtalade löner med en ”dialog” som visat sig överhuvudtaget inte fungera för hälften av arbetstagarna. Orättvisor och godtycke får ersätta samverkan och avtal. Återigen: Arbetsgivaren har inte lyckats förmå sina chefer att hålla utvecklingssamtal med mer än 50 procent av medarbetarna. Nu ska samma chefer plötsligt finna inspiration att hålla lönesamtal med ALLA – en absolut förutsättning för en anständig individuell lönesättning. Tror man på det ställer man nog ut gröt vid knuten på julafton också.

----------------------------------------------------------------------

INSÄNDARE

I LÖNEFRÅGOR:

” Gå inte på
bluffen!”

”Arbetsgivaren tänker blåsa oss på vår trygghet – det behöver man inte tvivla på längre! Jag hoppas att ingen kollega låter sig luras av locktonerna att den som är duktig och skriver hela travar med o-bot och fixar kubikmetervis med blås kommer att få samma löneutveckling som den vi har avtalad i dag. Det är en fet bluff – alltihopa handlar om att hålla budgeten och eftersom personalkostnader är myndighetens i särklass största utgift så är det helt självklart där man tänker skära. GÅ INTE PÅ BLUFFEN, kära kolleger!!! Myndighetens s.k. frågor och svar på Intranätet är ett svårslaget rekord i dimridåer och verklighetsförfalskning. Läs Blåljus version i stället så får ni fakta. Vi får vara glada att vi har vår egen kanal.

”Sten””

”Vad vinna på
fullskaligt
pa-uppror?”

”Vad är det som driver Carin Götblad och Lars Norrström? Vad har dom att vinna på att vara bäst i klassen i hela landet och radera ut hela stockholmspolisens lönetrygghet? Carin har redan det vassaste jobbet i den operativa delen av svensk polis. Lars Norrström ska gå till militären den 1 juli – det är en väldigt officiell hemlighet i myndigheten. Varför gör dom så här? Varför följer dom inte dom överenskommelser om individuell lön  som man kan läsa om här på Blåljus? Vad har dom att vinna på ett fullskaligt uppror bland Stockholms polisassistenter? Finns någon insiktsfull person som kan avslöja vad det är som farit i dessa två personer? Och varför hade dom inte informerat polismästarna före sitt utspel? Vad är det som händer?

”Bosse L””

----------------------------------------------------------------------

Blåljus uppdateras normalt var tredje dag. Särskilda händelser, viktiga nyheter eller helger kan bryta den periodiciteten.

HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 9 maj 2006 kl 2345. Den uppdateras inom kort igen på grund av det särskilda läget i lönefrågan. Håll kontakt med oss för färsk information!

----------------------------------------------------------------------

TÄNKVÄRT:

Vi hoppar ”Minns du” ett tag på grund av den ryckighet i publiceringen som följer av den aktuella oenigheten mellan polisfack och arbetsgivare.  Istället lite tänkvärdheter ur aktuella pressklipp.

Har du läst debatten om blattesvenskan som drogs igång i DN av Ebba Witt-Brattström (senare utnämnd till språkfascist i Gringo)? Betongens språk påstås vara extra fördomsfullt mot kvinnor. Red har följt den långa debatten i fascination och på upploppet kommer så regissören Farnaz Arbabi i ett inlägg äntligen med det förlösande påpekandet ”Förortsslangen är precis lika sexistisk som andra svenska språk”. Självklart! De som sätter sig till doms över blattesvenskans attityd till kvinnor har tydligen aldrig satt sin fot i en äktsvensk manlig konferensbastu, i ett av idrottens omklädningsrum, i en jaktstuga eller på en militärlucka. Milda makter! I vilken värld lever alla dessa kulturpersonligheter? Sten i glashus? Bara förnamnet!