Ygeman är förvarnad

Inför mötet med inrikesminister Ygeman den 3 oktober, när 20 kommunalpolitiker vill diskutera polisen, har en av dem skrivit en artikel som på ett belysande sätt beskriver polisens kris. Och han vet vad han talar om, det är Göran Bergström, som även har en gedigen tid bakom sig som Stockholmspolis...

Bergström skriver i Dagens Samhälle, om hur situationen ser ut för Sveriges poliser och hur det påverkar medbornarna.

Sin utgångspunkt i artikeln tar Bergström i brottsoffers känsla när de blir svikna av polisen, något som bland annat går ut över misshandlade kvinnor. Han ställer sig tvekande till att den vanliga ursäkten för polisens tillkortakommanden, terrorhotet skulle påverka den dagliga polisverksamheten i någon större omfattning. Det är ju främst SÄPOs uppgift, och de har ju dessutom fått mer resurser.

Han noterar att Sverige tagit samma väg i omorganisationen som Norge och Danmark, vilket lett till en centralisering på bekostnad av lokalt polisarbete. Det har gått ut över lokala kontakter och det förebyggande arbetet. Påståenden om att brottsligheten skulle minska i Sverige, avfärdar Bergsröm med konstaterandet, att det snarare är svårgheterna att överhuvudtaget komma fram till polisen som gör att anmälningarna minskar.

När det kommer till påståenden om att poliserna är slöa och lata, något som en RPS-professor och tidigare vissa deckarförfattare och numer DN brukar anföra, ger Bergström exempel från olika delar av landet som får honom att dra följande slutsats:

Poliser har gjort "övertidstimme efter övertidstimme då deras lojalitet mot kollegor och ansvaret för medborgarnas säkerhet gått före den egna återhämtningen. I snitt talar vi om 100 övertidstimmar, per person. Poliser är således allt annat än slöa och lata! De är tvärtom utarbetade och utslitna. Men de fortsätter ändå att arbeta. För din och min skull."

Göran Bergström fortsätter med att beskriva hur pressad situationen är för Polisen:

 

"Som det är nu vet du inte när, eller ens om, polisen överhuvudtaget kommer när du själv en dag kanske måste ringa 112. Den raka och brutala sanningen är att det är slumpen som avgör om du får din sak utredd och därefter prövad i domstol. Tyvärr har vi skapat en polisorganisation där varken ledningen eller styrningen längre fungerar. Den uppfyller inte längre de mest grundläggande krav och behov vi i Sverige har rätt att ställa på vår polis. Och krisen fördjupas. Det vet vi eftersom erfarna poliser med många år i yrket inte längre orkar utan i stället tar sin Mats ur skolan och säger upp sig."

Bergström ställer det självklara kravet att samhällets behov och lokala problembilder måste styra polisverksamheten. Första steget är att utföra lokala verksamhets/behovsanalyser i samtliga lokalpolisområden, tillsammans med de fackliga organisationerna. Nästa steg är att regeringen beslutar om att i statsbudgeten tillföra tillräckligt med resurser. Det är dags för er att acceptera den verklighet vi andra redan lever i, skriver han.

Djup, allvarlig och akut kris

Bergström ser fram mot mötet med sin partikamrat Ygeman. Han är övertygad om att de kan lösa detta tillsammans. Bergströms avslutning beskriver hur:  "Men för att vi ska kunna göra det måste fler beslutsfattare än jag våga tala klarspråk och se sanningen i vitögat. Den svenska polisen befinner sig i en mycket djup, allvarlig och akut kris. Tiden för att blunda för verkligheten och i stället ägna sig åt skönmålande retorik är nu över. Det är dags att agera!"
 

Blåljus kommentar: Välgörande frispråkigt, får vi kalla Bergströms beskrivning av tillståndet inom svensk polis och vad som krävs för att komma tillrätta med problemen. Det är inte utan att man skulle önska att få sitta som en fluga på väggen när kommunalpolitikerna möter sin "Polisminister".

Å andra sidan, har Ygeman faktiskt möjlighet att redan innan mötet påverka statsbudgeten. Kanske kan han även bidra till att polismyndigheten kommer bättre överens med Polisförbundet i kommande avtalsrörelse. Om viljan finns.


Tommy Hansson