10 mars 2016

Polischeferna om polisstrukturen

Polischeferna om chefsstrukturen

Polisförbundet har frågat cheferna inom polisen hur de ser på den nya polismyndighetens ledningsstruktur. Svaren ger anledning att fundera kring vilka möjligheter våra chefer har att vara ledare inte bara på pappret. Hur ska de kunna ge bra feedback eller sätta rätta individlöner när många av dem knappt känner sin personal? Så här skriver Polisförbundet.se

"Den nya polismyndigheten ska präglas av tydligare nationell styrning samtidigt som regionerna ska ha eget, tydligt mandat. I medlemsundersökningen som Polisförbundet gjorde tillsammans med Novus i slutet på 2015 ställde vi följande fråga till våra chefsmedlemmar: ”Hur tycker du att ledningsstrukturen i den nya organisationen fungerar?” Här är deras svar. De talar sitt tydliga språk.

Polisförbundet ställer sig med dessa röster i ryggen frågande till Polismyndighetens uttalade mål att öka takten på omorganisationen innan chefsorganisationen är på plats. Fokusera istället på att ge cheferna utrymme och mandat att göra ett bra jobb.

– Grundtanken var från början stor nationell enhetlighet, liten men tydlig regional styrning samt stor lokal anpassning. Istället blev det anonym nationell prägel, regional MAKTFULLKOMLIGHET och ingen lokal anpassning, konstaterar en av polischeferna i enkäten.

Många chefer anser inte längre att de kan vara en bra chef då de sällan träffar sina underställda och inte ges möjligheter att bedriva en bra personalvård. De oroas över att kontinuerligt kunna följa upp hur de underställda presterar och se till att de utvecklas och mår bra på sin arbetsplats. Att kunna ge relevant utbildning, ha betydelsefulla utvecklingssamtal och sätta en individuell lön upplevs som svårt utan regelbunden kontakt. Och när cheferna inte känner de underställda uppstår arbetsmiljöproblem och direkt fara i vissa avseenden.

– Avsaknad av möjlighet att bedriva en bra personalvård. Personalen behandlas inte som ett kapital som måste vårdas. Kunskap och erfarenhet betraktas inte som en tillgång. Myndigheten verkar ha glömt att det finns något som heter ett hållbart arbetsliv. Karriärsmöjligheterna samt möjligheten att växla arbetsuppgifter samt skaffa specialkompetens har försvunnit om du inte jobbar inom ett storstadsområde, säger en av polischeferna i enkäten.

– Det finns ingen övergripande helhetsbild som yttre befäl. Man känner inte personalen, vilket är negativt vid t.ex. insatser. Man svävar runt som en oviss egen enhet istället för att verka med kraft som ett team. Och det innebär även arbetsmiljöproblem och direkt fara i vissa avseenden, hävdar en annan polischef i enkäten.

Bristen på styrning ger olika konsekvenser. Beslut om inköp av utrustning får inte längre fattas av avdelningschefen. Chefsfunktioner har tagits bort och arbetsbördan på kvarvarande chefer har därigenom ökat. Medarbetardrivet utvecklingsarbete hämmas och poliser lämnar myndigheten för civila jobb.

– Bristen på styrning har aldrig varit tydligare än nu. Finns ingen riktning i verksamheten eftersom ingen vågar prioritera bort saker när nya problem dyker upp. Allt ska göras hela tiden. Det går inte när bemanningen ser ut som den gör. Lönerörelsen har nu tydligt påvisat hur uselt förtroendet är för ledningen. Personalen har tröttnat på att ingen lyssnar eller förstår hur illa vardagen ser ut, menar en av polischeferna från enkäten.

– Istället för medarbetarledd utveckling inom polisen så har det blivit än mer toppstyrning än det var innan. Som gruppchef så blir man pekad på att utföra arbetet. Verksamheten styrs med härskarmetoder, fastställer en gruppchef från enkäten.

– Det är frustrerande, både som chef och underställd, att ingen vet något. Vi vet inte när vi får svar på våra frågor, och vi har ingen att fråga. En frustration som leder till negativ stress och många ”tappade sugar”. Det känns oroväckande att ledningen rycker på axlarna när kollegor slutar som poliser och börjar på civila jobb. De har inte insett att skeppet har börjat ta in så mycket vatten, att det börjar sjunka… frustar en tredje polischef.

Polischeferna styr inte över deras egen arbetstid utan schemaläggs att arbeta heltid i ordinarie verksamhet. Chefsuppgifterna får de sköta på annan tid. Det handlar om att arbetstiden är splittrad och uppdraget för stort.

– Jag tror att ansvarsområden och arbetsbördan kommer bli för mäktig för många chefer. Att vara gruppchef på lokalpolisområdet ena dagen, arbeta med personalfrågor och administration andra dagen, tjänstgöra som yttre befäl i polisområden tredje dagen, lokal insatsledare fjärde dagen – känns splittrat, beskriver en av polischeferna i enkäten.

– Jag gillar inte när det är personer på ett papper och inte faktiskt arbetande personer som räknas. Det är alltid ont om folk, finns inget luft i systemet, uppger en annan polischef.

Mellancheferna saknar beslutsmandat, upplever press på sig att propagera för omorganisationen, tappar arbetsglädjen och känner sig toppstyrda.

– Utifrån min position, har jag upplevt att chefer på mellannivå saknat beslutsmandat. Organisationen har hittills verkat vara toppstyrd, erfar en av polischeferna.

– Man ser inte till individen, vi är bara brickor i spelet. De dödar vår arbetsglädje! Utropar en annan av polischeferna.

– Jag trodde att vi som LPO-chefer skulle få bestämma men det mesta bestäms från Regionen, registrerar en tredje chef.

Ovissheten dödar. Oklara anställningsförhållanden, oklar lönebild, ifrågasatt ”arbetsledningsbeslut” utan CV, intervjuer eller facklig medverkan. Polischeferna upplever att de inte har någon möjlighet att påverka arbetets inriktning på längre sikt.

– Det är orimligt att låta chefer jobba så länge utan att få veta om man kommer att vara chef i framtiden. Och samtidigt leda personal som är oroliga för hur allt ska bli när man inte själv vet varken fram eller bak, framhåller en polischef.

– Jag saknar en delaktighet i omorganisationen. Besluten har bara kommit ner till oss i linjeverksamheten. Ingen diskussion om hur vi kunde komma med olika lösningar, noterar en annan chef.

– Att varsla samtliga chefer och låta dem leva i osäkerhet om sin egen vardag under oöverskådlig framtid samtidigt som man begär att de ska verka i någon slags tillfällig funktion och ställa upp med samma entusiasm som tidigare och sedan i slutändan inte betala dem för det slitet är skamligt tycker jag. /…/ Att inte fler poliser slutar än det som är hittills är ett under och det kan man inte tacka Dan Eliasson för precis, avslutar en tredje chef.

Polischefernas röster hörs alldeles för lite i debatten. Därför kommer Polisförbundet att fortsätta sprida deras röster i sociala medier. Följ oss gärna på facebook och twitter.

Nyhet från Polisförbundet.se