12 mars 2021

Ordningsvakter lösningen på polisbristen?

Ordningsvakter lösningen på polisbristen?

Tidningen Mitti Stockholm berättar att den grönblåa majoriteten satsat allt mer på kommunala ordningsvakter. Förra året nåddes vallöftet om 100 vakter till ett pris av 80 miljoner kronor. 2021 blir det hela 120 vakter för 95 miljoner kommunala skattekronor.

Kommunen ställer då krav på redovisning av vad pengarna och satsningen renderar i, vilket exemplifieras i artikeln med att (fot?)patrullering utförts vid 97 000 tillfällen. Dessutom har personer tillrättavisats eller avvisats vid 8000 tillfällen. Vid 4000 tillfällen redovisas att brott eller ordningsstörningar förhindrats. Blåljus kan ju inte låta bli att fundera på vad en polispatrull gör som kodar Lokalpolisarbete/Brottsförebyggande. Vi får väl vara tacksamma att inte ännu större del av arbetstiden går åt till redovisning av vad vi gör, för då skulle vi väl behöva en särskild kod för redovisningen...

Trygghetsborgarrådet i Stockholm, Erik Slottner, KD, påpekar för Mitti att väldigt många medborgare saknar synliga poliser på gator och torg. Han säger att polisen riktigt tid till idag eftersom de är för få i förhållande till sitt uppdrag och med tanke på eskaleringen av den grova brottsligheten. Det tomrummet kan ordningsvakterna till viss del kan fylla.

Ordningsvakterna får ju bara ingripa och patruller vissa specificerade områden i kommunen. Så förutom ovanstående har 874 fall av händelser utanför ordningsvakternas ansvarsområden redovisats, som de alltså inte kunde agera mot.

Nu hoppas Slottner på en lagändring som gör att vakterna får verka fritt över hela staden, gärna dygnet runt. I så fall kan han se ett behov av att utöka stadens satsning på vakter ännu mer, säger han till Mitti.

Quick-fix, ingen lösning

Men det här är en utveckling som oroar polisfacket, som varnar för en “quick fix-lösning” där vakterna, med betydligt kortare utbildning, allt mer tar över polisens arbetsuppgifter. Det är ofta i det vardagliga ordningshållande arbetet som de svåraste och oförutsedda händelserna inträffar, som alla poliser känner till och som andra kan ana i polisserien "Tunna blå linjen".

Anna Nellberg Dennis, andre vice ordförande i Polisförbundet, förstår att kommunpolitiker vill agera mot trygghetsstörningar men ser flera problem, säger hon till Mitti.

– Vi vill att poliser patrullerar och bygger relationer i lokalsamhället snarare än att det är privata säkerhetsföretag gör det. Det är en fråga om rättssäkerhet. Att skydda medborgarna är polisens uppgift som medborgaren betalar skatt för. Nu får de betala för det en gång till.

Men Erik Slottner håller inte med.

– Det är ingen risk att vi får färre poliser för att vi anställer fler ordningsvakter. Kommunen har arbetat väldigt mycket brottsförebyggande med socialtjänst, skola och fritid. Det är fortsatt kommunens uppdrag men med tanke på den utveckling som vi har sett under senare år så tycker jag att kommunen också ska steppa upp med ett mer reaktivt arbete, säger han till Mitti...

Blåljus kan inte undvika att se en risk för att utvecklingen bakvägen inför ett slags kommunalt polisproletariat, med relativt outbildade och oförberedda ordningsvakter som sätts in mot allt mer våldsbenägna grupperingar. Om sådant inträffar, och våldsamma incidenter eskalerar, finns risken att de kommunala trupperna dras tillbaka och det ändå blir polisens uppdrag att städa.

Med det sagt, är det förståeligt att Sveriges starkaste kommun vill ombesörja trygghet för sina invånare. Så mycket mer som polissatsningen är på efterkälken i förhållande till ordningsstörningar och brottslighet. Men hur går det för kommuner med sämre muskler än Stockholm, exempelvis kranskommuner till Stockholm? Kommer motsvarande satsningar att ske i Botkyrka, Haninge eller Huddinge, för att nämna några? Eller Lidingö, där lokala poliser efterfrågats länge? Kanske blir det trygghet efter ekonomi.