”HAN VAR GALEN, PÅTÄND! VILKEN TRYGGHET HAR VI POLISER?”

”Natten mellan tisdagen och onsdagen förra veckan var jag tvungen att avlossa ett varningsskott. Jag och min kollega beordrades till en känd adress för att en kvinna ropat på hjälp. Det visade sig att hennes pojkvän, en känd missbrukare, låg utslagen i hallen. När han reste sig upp gick han till angrepp mot kollegan och slog honom i ansiktet. Vi drog batongerna och kollegan slog honom över armen så han ramlade omkull. Vi drog oss ut i trappuppgången. Han fortsatte att attackera oss med slag och höga sparkar. Vi försökte freda oss med batongerna, men slagen hade ingen verkan. Vi lyckades ropa på förstärkning. GM (gärningsmannen, red:s anm) fick tag på kollegans batong och försökte ta den ifrån honom. Jag slog med batongen där jag kom åt, men fick ingen verkan. Kollegan fick loss batongen och vi retirerade i väntan på hjälp. GM fortsatte med utfall och vi backade. Han lydde inga kommenderingar om att lägga sig ner eller stanna. I ett läge kom han emot mig och skrek. Jag drog vapnet, siktade på honom och skrek att han skulle stanna och lägga sig ner. Istället fortsatte han mot mig och skrek att jag skulle skjuta honom i bröstet. Jag sköt ett varningsskott i luften, det hade ingen effekt. Hans flickvän sprang omkring på platsen, så jag blev tvungen att sänka vapnet. När jag hölstrat så kom förstärkningen och han kunde gripas. Det här ingripandet slutade "lyckligt". Vi kom hem helskinnade. Busen var i och för sig blåslagen, men vid liv och bakom galler. Han häktades senare i veckan. Problemet är bara att om detta hade hänt tio minuter senare så hade vi inte fått någon förstärkning. Närmaste patrull hade då befunnit sig åtta mil bort. Det här är ett ständigt problem. Vi har en patrull i tjänst för det mesta på nätterna. Är vi fler, så har vi olika sluttider. Nattpatrullen är oftast ensam mellan tre och sju på morgonen. Det här beror på att ledningen har kommit fram till att efter klockan tre på natten så händer det ingenting. Det visar statistiken. Sedan att statistiken visar när anmälan, inte brottet, har skett, är av underordnad betydelse. Jag blir så frustrerad. Antagligen hade vi blivit tvungna att skjuta gärningsmannen. Han var galen, påtänd och ytterst motiverad. När batongen inte hjälper, vad gör vi då? Ska svensk polis springa och gömma sig i skogen när vi blir angripna, eller hur är det tänkt? I det här läget hade en elpistol löst problemet. Hur kan det vara ekonomiskt försvarbart att utsätta poliser och för all del gärningsmän, för den här typen av psykisk påfrestning? Om det finns förstärkning så har man en trygghet och det går att agera på ett annat sätt. Den här händelsen är extrem, men det finns andra fall där förstärkning hade löst problemet. Antingen måste vi ha tillräckligt med resurser för att sköta vårt jobb på ett tryggt sätt, eller också så kan vi ha öppet mellan 10-12 på vardagar för anmälningar. Vad ger detta för signaler till buset och till allmänheten? Att vi måste backa för att det inte finns poliser? Man gör undersökningar om hur allmänheten upplever tryggheten på stan, men vad har vi poliser för upplevd trygghet?”

Tack, signaturen ”Pernilla” för en omskakande skildring ur vår verklighet med stark känsla. Om fler av oss kunde fatta pennan som du och skriva ner vad som händer skulle vi kanske ha möjlighet att påverka politikerna. En skildring som denna biter mer än aldrig så flammande tal på möten. Var finns polisernas trygghet?

-----------------------------------------------

”Bodström har spridit ut att vi de senaste åren fått massor av nya poliser och över 500 civilanställda ! Den desinformation han sprider är upprörande!” Så skriver Anders Bergstedt i en ny insändare. Av de 81 läsare som besvarat Blåljus senaste fråga är det 79 procent som tror att RPS senaste anslagstrolleri är ytterligare en bestraffning för vårt löneavtal år 2003. 21 procent tror inte att det förhåller sig så. Vår fackordförande i länet Lars Ericson lyssnar på statssekreteraren i justitiedepartementet på Polisförbundets representantskap. Han hör honom säga att det är underligt att poliserna inte ser att regeringen faktiskt satsar på polisen. Vad är sant och vad är falskt i denna debatt om våra anslag?

”Jag undrar i mitt stilla sinne VEM eller VILKA det är som för politikerna bakom ljuset!! VARFÖR finns det inga sanningsvittnen som kan upplysa de ansvariga? Jag bara undrar VILKA personerna är som står BAKOM all okunskap och i VILKET SYFTE! Fick man bara reda på DET, så skulle nog det mesta klarna. Tyvärr kryper dessa individer under mattan när det är dags för att ta ansvar, så det lär bli svårt att få ett klart besked om detta. Jag önskar att det kunde finnas NÅGON som törs rota i rötan, men det finns nog ingen, tyvärr.”

Tack, signaturen ”Kerry” för det inlägget. Blåljus försöker efter bästa förmåga att rota i rötan och vi tänker fortsätta med det. Kanske når vi pudelns kärna vad det lider? Häng med oss!

Blåljus publicerar utdrag ur Lars Ericsons ledare i den fackliga tidningen POLISEN som går ut till Polisförbundets medlemmar i Stockholms län. Vi publicerar åter protokollstexten kring anslaget till Stockholms län och låter var och en döma själv.

  ”RPS MANIPULERAR”

”Mitt under alla kriser som tornar upp sig för vår polismyndighet kommer beskedet att Rikspolisstyrelsen har för avsikt att utöka medelsramen för polismyndigheten i Stockholms län. En viss form av försiktig optimism inträder i det undermedvetna samtidigt som förnuftet säger att ”passa dig, vad är nu på gång?”.

Svaret kommer ganska omedelbart: Förnuftet hade rätt en gång till, tyvärr.Rikspolisstyrelsen har ännu en gång ägnat sig år italiensk bokföring. Vi ”får” 41 miljoner i anslagsökning av pappa RPS. Men pekfingrarna lät inte vänta på sig.

Följande räkneexempel skulle kunna vara hämtat ur en bättre lärobok för hur man får någon att känna sig välkommen till helvetet.

Du får 41 miljoner kronor i anslagsökning: - ”Bugar och bockar”.

Vi minskar krediten med 40 miljoner: - ”Trist”.

Du skall förbättra antalet tillgrepps- och skadegörelsebrottsärenden, som går till åklagare: - ”Ner i gruvan”.

Du får pengarna för du skall klara av alla kommenderingar i framtiden: - ”Inga EU-möten här”.

Du skall anställa fler poliser med hjälp av det underskott som uppstår - ”klipp pappersdockor”.

Jag är utomordentligt trött på att känna av det filter som Rikspolisstyrelsen är gentemot regering och justitiedepartement. Vid Polisförbundets Representantskap i slutet på maj så stod statsekreteraren Dan Eliasson och verkligen förklarade att regeringen satsar på polisen. Han underströk att han inte kunde förstå varför vi inte kunde uppfatta de positiva signalerna som sändes ut från regeringskansliet. Jag kände verkligen att han menade vad han sa. Så varför ser vi inte de positiva signalerna?

Läs räkneexemplet ovan så förstår du som läser detta.

Det som verkligen är oroande, är att regeringen upplever att de satsar på polisen, vilket de faktiskt också gör. Problemet är att det finns ett filter mellan regering och myndigheterna som heter Rikspolisstyrelsen. Denna Rikspolisstyrelse har endast en sak som mål och det är att se till att lämna så bra siffror som möjligt till regeringen. Detta i sin tur gör att regeringen uppfattar oss som gnällspikar och ser inte vad som sker på mellannivå vilket i sin tur kan leda till att man tröttnar på att ”satsa” på polisen.

Tänk om medborgarperspektivet tillsammans med verksamhetens krav kunde vara ledstjärna för oss alla, oavsett nivå.

Inte nog med att vi känner oss lurade in i helvetet. Emellanåt känns det som om alla krafter vill att vi skall vara där.

Den mediestorm som har östs över oss de senaste veckorna är ingen upplyftande läsning, varken för oss eller vår uppdragsgivare, allmänheten. Det känns som om det aldrig tar slut och vi får kollektivt stå i skamvrån och se oss uthängda som yrkesgrupp.

Det som händer vår yrkesgrupp händer i alla samhällsskikt och yrkeskategorier men det kan aldrig slå så hårt som det gör mot oss.

Lars Ericson”

PROTOKOLLSTEXTEN:

”Polismyndigheten i Stockholms län tilldelas 41 000 tkr i nivå.

Som landets huvudstad står Stockholm ofta värd för internationella evenemang. Dessutom finns i Stockholm statsledningens olika grenar samt främmande makters ambassader. Frekvensen av demonstrationer och andra meningsyttringar är relativt hög liksom av större idrottsevenemang. Hänsyn har tagits till dessa förhållanden när Polisens anslag har fördelats. Under senare tid har emellertid nyss berörda förhållanden orsakat betydligt större påfrestningar på Polisen än tidigare. Detta motiverar en permanent höjning av myndighetens medelsram.

Det ökade antalet tillgrepps- och skadegörelsebrottsärenden redovisade till åklagare år 2003 indikerar en positiv utveckling av förmågan att klara upp den typen av brott. Fortfarande är dock antalet ärenden redovisade till åklagare och personuppklarade brott (enligt BRÅ) lågt. Om det totala antalet ärenden redovisade till åklagare för tillgreppsbrott (exkl. stöld och snatteri i butik, varuhus o.d.) skall öka i landet som helhet, måste myndigheten redovisa fler av dessa ärenden till åklagare. Det är därför av stor vikt att utredningsverksamhetens resultat för dessa typer av ärenden förbättras.

Myndigheten skall senast den 24 juni 2004 redovisa en åtgärdsplan med anledning av den nyligen genomförda revisionen av polismyndigheten i Stockholms län.

De medel som frigörs då utvecklingen av COPS upphör förutsätts förbättra myndighetens ekonomiska resultat.

Genom de tillskott som myndigheten nu får skall myndigheten anställa fler poliser än som hittills planerats.

Myndighetens anslagskredit för år 2004 justeras till 40 000 tkr.

Myndighetens tilldelade medel år 2004 blir efter denna justering 3 486 180 tkr exkl.”

Det kan vara värt att nämna att RPS tilldelar sig själv 1 514 645 000 kr vilket är lite mer än vad hela polisverksamheten i Skåne län kostar eller en dryg tiondel av vad hela polisväsendets 21 länspolismyndigheter tilldelas. Dessutom behåller RPS som sagt 95 miljkr som ett fritt kapital att användas där det passar.

-----------------------------------------

Lägg märke till att under semestertider blir Blåljus länkavdelning till aktuella artiklar lite glesare än den är på övriga tider.

-----------------------------------------

För att ge även red utrymme för lite ledighet uppdateras Blåljus.nu var tredje dag från den 12 juni. I slutet av juli blir allt som vanligt igen. Red ber om överseende med åtgärden och hoppas på din förståelse, käre läsare.

HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 21 juni 2004 kl 1930. Håll ut till den 24 juni.

Den 22 juni 1941 inledde Hitler operation Barbarossa – angreppet på Sovjetunionen. Han gjorde det utan att ha knäckt britterna och det var det misstag som var början till slutet för det nazisistiska Tyskland. Hitler sökte egentligen inte krig med britterna. Han överraskades av att de grep till vapen för att hjälpa Polen. Kanske var det därför han valde att hoppas att de skulle stanna på sin ö och låta honom göra det han verkligen åstundade – att krossa kommunismen. Den 22 juni 1964 färdades en annan herre i motsatt riktning i till synes fredligare ärenden. Nikita Chrusjtjov (1894–1971), sovjetisk parti- och regeringschef och den drivande kraften bakom avstaliniseringen i Sovjet kom på besök till lilla Sverige. Ingen polis i dåvarande Stockholms polisdistrikt hade semester de junidagarna. Det var för den tiden en jättekommendering och det var det förstås även i andra delar av landet som Krusse besökte. Den som skriver dessa rader placerades bl a ut mitt på gamla Riksettan mellan Södertälje och Nyköping för att utgöra färdledsbevakning. Jag vill minnas att det var minst 500 m mellan konstaplarna. En bonde kom puttrande med sin traktor i sommarfriden. Han höll på att köra av vägen vid åsynen en polis i skärmmössa och med sabel i kopplet som stod till synes ensam mitt i vägen. Jag fick en hel liter körsbär av honom när han hämtat sig. Politiskt blev Krusses besök ingen succé och det kalla kriget förändrades föga. I oktober 1964 avsattes Chrusjtjov. Möjligen som ett litet tecken på nya tider överlevde han ingreppet och levde stillsamt pensionärsliv i Moskva tills han dog en naturlig död av ålder.