Ska trafikpoliser jaga mördare?

Ska trafikpoliser  jaga mördare?

-  Vi betackar oss från ytterligare styrning från regering och rikspolisstyrelsen. Vi måste själva få besluta om hur våra knappa resurserbäst används för att beivra och förhindra brottslig verksamhet. Och då ärdet helt rätt att som Stockholmspolisen har gjort, prioritera grovbrottslighet framför fortkörare.

Det skriver ordföranden i Polisstyrelsen i Stockholms län, Kristina Axén Olin (m), i ett öppet brev till infrastrukturminister Ulrika Messing (s). Kristina skriver vidare:

- Jag ifrågasätter det rimliga i östgötapolisens prioritering. Uppenbartägnar de sin tid åt att plocka den ena bilisten efter den andra längs medE4, d v s en sträcka där mycket få olyckor med dödlig utgång inträffar.

Vill du läsa hela brevet finns det infört under avdelningen ”NOTISER” här till vänster under rubriken ”Kristinas brev”. Bakgrunden till brevet hittar du under ”Länkar” ovan samt ”Aktuella artiklar av intresse” och rubrikerna ”Stockholms polis sämst i landet på fortkörare” och ”Trafikövervakning kan rädda liv”.

Red kan inte låta bli att tänka på svunna dagar bakom lasern på 30-begränsningarna utanför Citys skolor och den oändligt tröttsamma kommentaren från de invinkade ”Varför tar ni inte mördare och våldtäktsmän istället?”. Vad svarar man på sådant? Tja, man ler bara.

Det är ett hänsynslöshetsbrott att köra för fort. Det är svårt att se någon verklig konkurrenssituation i ingripanden mot olaga hastighet och utredandet av mord. Har vi i Stockholm verkligen gjort en medveten, uttalad prioritering? Är det inte den verklighet vi lever i som obönhörligt styrt oss? Vill man söka en förklaring till skillnaden mellan Östergötland och Stockholms län så är den väl att Östergötland förhoppningsvis inte har lika mycket grov brottslighet som huvudstadslänet. Det blir troligen mer tid över till annat där och det är väl glädjande att den inte ägnas åt att rulla tummarna.

Stockholms läns regionale trafikpolischef Tord Ahlborg påpekar en annan förklaring i en mediekommentar. Vi har i länet som bekant har ett mycket stort antal eskorter i samband med statsbesök. Detta drabbar sällan andra län. Hos oss drar det mycket stora resurser inte bara under själva eskorten utan av arbetstidsskäl påverkas ofta även dygnen runt den. Och det är UD och SÄPO som beordrar och vi har bara att leverera.

---------------------------------------------------

Vad händer med lönen inför hösten? Ja, det är dags för arbetsgivaren att ge något tillbaka. Vi vill att förhandlingarna ska skötas ute i länen. Vi trycker bl a på betydelsen av det goda ledarskapet. Hälsofrågorna är viktiga – t ex ingen nattjänst efter 50 års ålder. Vi går nu in i ett hektiskt skede, berättar vår förhandlingsansvarige Stefan Eklund:

NUVARANDE AVTAL

Nu är det dags igen att spänna bågen inför kommande förhandlingar dels de som återstår här i vårt eget län, dels inför det nya avtalet från den 1 oktober  som förhandlas på riksnivå.

Börjar vi hos oss själva kommer vi ha ett möte i den lokala utvecklingskommittén den 1 september där vi förhoppningsvis fått svar på den skrivning vi i kommittén gjort till den centrala utvecklingskommittén.Skrivelsen rör den omtalade bil 14 § i nuvarande avtal (rationaliseringsvinster).

Där har vi sedan den 1 april i år ställt krav / yrkanden till arbetsgivaren som bl a rör löneförändringar för de pa  som 2004 uppnår 3 års tjänst, rikskuponger och  förändring av svaromålsavtalet till dagersättning 114 / dag.Det vi hävdar är att utan vår medverkan i de rationaliseringar som gjorts som lokalbesparingar, omorganisationer, delegationsförändringar och mängder med andra rationaliseringar, skulle det ekonomiska läget i myndigheten varit prekärt.

Det är nu dags för arbetsgivaren att ge något tillbaka dels för den tid som varit dels - inte minst - inför det som komma skall. Den signalen är mycket viktig om den fackliga organisationen i fortsättningen  skall kunna ställa sig bakom liknande åtgärder.

KOMMANDE AVTAL

Om vi nu går vidare till riksnivån där parterna förhandlar det kommande avtalet som gäller från den 1 oktober 2004 och framåt , så sker dessa förhandlingar mellan Arbetsgivarverket och Offentliganställdas förhandlingsrådinom statliga sektorn där Polisförbundet ingår som en part.

Den 14 juni växlades yrkandena mellan ovannämnda parter och i och med det är förhandlingarna igång. Rent faktiskt ökar aktiviteten i mitten av augusti månad. Parterna är överens om att när nuvarande avtal går ut den sista september skall ett nytt avtal vara klart.

Om så verkligen blir fallet kan man givetvis fråga sig men inriktningen är klar. Efter detta gemensamma avtal  - beroende hur det ser ut - kommer förhandlingarna ned till respektive län om inte RPS också finns med som part.

SAKLIG LÖNESÄTTNING

Den fackliga inställningen är att förhandlingarna skall skötas ute i länen, en fråga som avsättningar till pensionbör dock skötas centralt (med RPS).

När det gäller sakinnehållet i yrkandena kommer ledarskapet få en viktig roll där  vi inom den fackligaorganisationen verkligen trycker på betydelsen av det goda ledarskapet. Andra delar av yrkandet är jämställdhet, inflytandeformerna och sist men kanske inte minst en saklig lönesättning.

Något yrkande kring den sista frågan och lägsta nivån har i dagsläget inte specificerats men det finns tankar och förslag för att undvika stupstocksnivån.

   VIKTIGA HÄLSOFRÅGOR

När det gäller temat hälsa vill man vidare att

· utvecklingen av sjuktalen följs upp,

· ett utredningsarbete genomförs under avtalsperioden för att belysa behov av åtgärder för att åstadkomma ett uthålligt arbetsliv inom staten,

· inga anställda skall behöva arbeta natt efter fyllda 50 år och

· de lokala parterna ska komma överens om hur hälsofrämjande arbetsplatser ska kunna uppnås.

När det gäller sjukersättningen yrkas på en förbättring genom att den avtalade ersättningen också utgår efter den 90 sjukskrivningsdagen och därefter utan begränsning i tiden.

Detta är ett litet samandrag över vad som pågår i de olika förhandlingsnivåerna. Som ni förstår kommer vi från och med nu gå in i ett hektiskt skede för att nå framgång med så många frågor som möjligt.

Förbundsområde Stockholm

Stefan Eklund

ledamot och förhandlingsansvarig i lönefrågor.

---------------------------------------------------

”Vi har betydligt fler poliser än vad vi hade för några år sedan” säger Thomas Bodström offentligt. Frågan som behöver ett svar är: VAR ÄR DOM? Inte i huvudstaden i alla fall.

---------------------------------------------------

Om du tittar i spalten här till vänster under rubriken ”NYHETER” så hittar du en med texten ”Tummen ner för poliser på anstalterna”. Där hittar du upprinnelsen till den debatt som nu fortsätter här:

"JAG SKULLE SATSA PÅ POLISEN…

...igen om jag fick göra om valet jag stod inför 1972. Den stora fördelen med Polisen är att det finns nästan oändliga möjligheter till utveckling och stimulans i arbetet. Det låter iofs som ett absurt påstående om man läser (och tror på) allt negativt som skrivs på detta diskussionsforum. Det känns smått otroligt att läsa om att Poliser i sin frustration sitter och häckar på stationen i stället för att göra sitt jobb. Lika otroligt är det att man anser att Poliser som trivs på jobbet och gör ett bra jobb är ett PROBLEM?! Mitt råd till dig anonyme 26-åring är enkelt: börja vid Polisen, du kommer aldrig att ångra dig. Till gnällspikarna är mitt råd lika enkelt, säg upp er och gör något annat. Inom Polisen är ni förmodligen inget annat än en belastning."

”ÄR DET FEL ATT HA ROLIGT?”

"Har det varit ERT problem i många år att unga konstaplar har roligt på jobbet? Du får ursäkta E.J., men jag förstår faktiskt inte vad du menar? Vilka är NI som anser att det är fel att ha kul på jobbet?

Bara för att man har kul på jobbet och trivs bra så behöver inte det innebära att man inte ser det som är fel. Skillnaden är väl, som jag ser det, att om man har kul och trivs, så kanske inte dessa fel och "tillkortakommanden" är så oöverstigligt stora att det inverkar på ens humör och gör att man inte trivs på sitt arbete.

Sen så kan jag nog hålla med om att det kan vara svårt att få med unga poliser i det som du beskriver som "kampen" men det tror jag nog beror mer på att man som ung polis hellre koncentrerar sig på att lära sig jobbet någorlunda bra innan man är beredd att ta "kamp" mot chefer. Det är nog få människor som väljer polisyrket därför att det ger en möjlighet att kämpa mot statsmakten och det som är fel i yrket. Jag vet att jag inte gjorde det.

Jag är fast övertygad om att man dels blir en bättre polis, dels klarar av att kämpa mot chefer (om man nu känner att man vill det) samt är mycket trevligare att jobba med om man har kul och trivs på jobbet än tvärtom."

Ytterligare två intressanta insändare har kommit in i den här debatten.

"VAD TYCKER NI OM VÄKTARE?"

Vi har fått en ny insändare som vill veta hur synen på väktare är bland poliser. Frågan har varit uppe till debatt tidigare och en del hårda ord fälldes. Hur är egentligen vår relation till väktare och ordningsvakter om vi inte relaterar det till någon särskild händelse utan betraktar frågan lite mer lidelsefritt?

"Hejsan alla ni poliser här på forumet!

Jag har precis börjat jobba som väktare nu i sommar, och undrar vad ni poliser anser om väkatare. Jag jobbar på ett par lugna objekt, och har därför inte behövt tillkalla polis någon någon gång. Det finns ju dock objekt där polis och väktare dagligen kommer i kontakt med varandra.<br<
Min fråga till er poliser är hur ni både i allmänhet uppfattar väktare, och i vissa specifika situationer. Vad tycker ni om väktares arbete, hur tycker ni att vi väktare sköter arbetet och vad ska vi bli bättre på? Hur står det till med väktares förmåga att hantera stökiga situationer?

Det finns ju alltid individuella skillnader, men vad anser ni på det stora hela? Det skulle vara intressant att höra vad ni tycker.

Mvh Claes"

Signaturen E.J. svarar Claes så här:”Jag förstår inte frågan. Vad tycker ni poliser om väktare? Som jag ser det finns det bra och dåliga poliser, bra och dåliga väktare. Svårt att ha en uppfattning om en hel yrkeskår, eller hur? Däremot kan jag bidra till debatten genom att påstå att vi poliser ofta är lite överlägsna och nedlåtande mot väktare och ordningsvakter på ett sätt som vi inte skulle vara mot vanliga medborgare. När Svenne inte begriper hur systemet fungerar förklarar vi vänligt och tålmodigt lagen för denne. Men en väktare blir vi otåliga mot trots att denne i lagkunskap skiljer sig med högst några veckor från Svenne. Har det blivit fel försöker jag ta väktaren lite avsides så att inte den frihetsberövade hör och förklarar lugnt hur saker och ting hänger ihop. Två fördelar: väktaren blir inte sur på poliser och nästa gång gör han eller hon rätt. Båda sakerna tjänar jag på. Det har hänt att väktare är lite ivriga och spelar över en smula. Det tar jag rätt lugnt på. Var skulle vi stå om de inte fanns? Vi poliser skulle inte räcka till och det skulle vara ett farligt liv på stan. Jag upplever att vi står på samma sida och att vi har all anledning att stötta varandra.”

Jonas Nordenmark skriver:

”Jag arbetar som ordningsvakt och har en del erfarenhet av kontakt med polis. Det finns förvisso en del poliser som ogillar väktare och ov, men de flesta bedömer dig efter hur du själv agerar och uppträder. Mina "tips" till dig: När du har med polis att göra är det viktigt att vara påläst och kunnig så att du gör korrekta ingripanden och kan motivera och förklara vad och varför du gjort en åtgärd.

När du pratar stökiga situationer tror jag som du säger att det är väldigt individuellt hur man hanterar det och också hur polisen uppfattar ditt ingripande. Något som jag upplever är att många väktare/ov har svårt med är att tillämpa proportionalitetsprincipen. Har någon snattat en chockladbit för tio kronor är det kanske inte befogat att dra igång ett grip som slutar i batongslagsmål och skador på den misstänkte.

Till slut, var bara var ödmjuk. Det finns inte många poliser, eller andra heller för den delen, som blir imponerade av en besserwisser som tror han vet bäst, är bäst och så vidare...

---------------------------------------------------

Vad finns i medierna av särskilt intresse för poliser utöver den vardagliga brottsrapporteringen? Du behöver inte surfa runt bland en lång rad sajter för att ta reda på det. Blåljus.nu gör jobbet åt dig på avdelningen ”Aktuella artiklar av intresse” under rubriken ”Länkar” på den grå linjen ovan. Använd Blåljus.nu för att kolla vad som är på gång!

---------------------------------------------------

HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 18 aug 2004 kl 2245.

Nu ska det handla om statskupper – en framgångsrik och en alldeles misslyckad. Runt 1770-talet förekom uppslitande och förlamande partistrider i Sverige. Mössorna, stödda av Ryssland och Storbritannien, fick majoritet i de ofrälse stånden, medan hattarna behärskade adeln. Mössorna, som fruktade Gustav III, ville inskränka kungens makt medan hattarna förhöll sig avvaktande. I det läget fick Gustav hjälp av översten J.M. Sprengtporten att förbereda en väpnad statskupp. Den skulle enligt dennes plan utgå från Finland under hans egen ledning, medan kungen skulle avvakta i Stockholm. En särskild revolt skulle ske i Kristianstad, ledd av jägmästaren J.Ch. Toll. Genom att Sprengtporten blev fördröjd i Finland och Tolls kupp blev känd i Stockholm efter få dagar, blev Gustav tvingad att agera på egen hand och leda en militärkupp i huvudstaden. Den genomfördes den 19 augusti 1772 och blev en fullständig framgång, mycket därför att ingen väntade att Gustav III skulle kunna leda ett sådant företag. Det var helt oblodigt och följdes av lugn och lättnad efter de uppslitande partistriderna. Den andra kuppen inträffade ganska nyligen – 1991. Den vore möjligen inte mycket att orda om ifall det inte hade varit så att den i hög grad kom att påskynda Sovjetunionens och kommunismens fall. Sedan 1985 hade Michail Gorbatjov bedrivit ett reformverk kring några nyckelbegrepp: ”perestrojka”, ekonomisk omstrukturering, ”glasnost”, större öppenhet inom massmedia och i kulturlivet, och ”demokratizatsija”, politisk liberalisering. Det väckte starkt motstånd hos de traditionellt systembevarande grupperna inom parti, försvarsmakt och säkerhetstjänst. Den 19 augusti 1991 gjorde den övriga högsta statsledningen ett kuppförsök mot Gorbatjov. Till följd av att militära nyckelförband nekat gå med kuppmakarna, att allmänheten i Moskva och dåvarande Leningrad i hög grad satt sig till motvärn och att den Ryska rådsrepublikens folkvalde president Boris Jeltsin agerat rådigt och resolut för att samla motståndet, gick den dåligt planerade kuppen om intet redan efter tre dagar.