”Nu är bara mamma hemma…”
”Extra jobbigt är det med alla mail med bifogade bilder. Att se ansikten på glada barn i sommarsol och läsa om hur hela familjen åkt på semester och nu är bara mamma hemma. Redan i mellandagarna var jag mätt på medias rapportering och kände en enorm frustration att inte kunna göra något och det är många med mig som har gett sitt allt de här veckorna. Chansen att få göra något måste utnyttjas.
Lördag 1 januari blev jag uppringd av staben på LKC. En förfrågan hade gått ut från Rikskrim om villig personal som kunde hjälpa till med registrering av personer med anledning av katastrofen i Asien. Tanken var att vi skulle hjälpa till under helgen för att sedan återgå till ordinarie tjänst. Detta visade sig i praktiken näst intill omöjligt. När vi väl lärt oss hantera Excelbladet där all inläggning sker så fick vi upp så hög hastighet och arbetade med sån noggrannhet att RKP vägrade släppa tillbaka oss. Nu tvåveckor senare är vi fortfarande kvar och blir här minst en vecka till.
LÄNKNINGAR GÖRS TILL RESKAMRATER
En tillfällig organisation har byggts upp som i stort sett bygger på 35 funktioner uppdelade på fyra områden. Registrering, inläggning, analys och bearbetning samt ledning. Registreringen tar emot alla inkommande handlingar, sorterar och ger löpnummer och lämnar vidare till inläggningen. Handlingar kommer från alla tänkbara håll, polismyndigheter i landet, UD, ambassader, mail, post och via callcentret för att nämna några.
Inläggningen är den grupp jag tillhörde när jag började här. Vi arbetar i ett Excelark med fyra flikar där vi lägger in all information som finns på handlingen. Namn, personummer, signalement, reskamrater, status mm. Status kan vara hemkommen eller saknad, anträffad på sjukhus eller avliden. Länkningar görs till reskamrater och anhöriga och deras status så att man i framtiden kan göra all möjlig statistik från databasen.
De inlagda listorna hamnar sen hos mig och mina kollegor som granskar och bearbetar informationen. Vi fyller på med personnummer, genom egna slagningar, vi kollar att all information finns där den ska vara så att listan kan importeras i databasen utan strul. Här skickas också listor fram och tillbaka mellan oss och tex Skattemyndigheten för komplettering med adresser och kommunuppgifter mm. Vi har tät kontakt med RKC och deras stab som har hand om alla flyglistor, dvs flygbolagens uppgifter om sina resenärer.
Slutligen importeras listorna i databasen där dubletter trollas bort och resultatet blir en lista över i det ögonblicket konstaterat saknade personer.
FRUSTRERANDE SE ALLT DUBBELJOBB
För att nämna några siffror kan jag säga att löpnumren på de registrerade handlingarna just nu är uppe i nästan 10000. En handling är inte samma sak som en person utan en handling kan vara en lista med 300 namn från en resebyrå. En handling kan vara ett fax från en Polismyndighet med texten "Kalle Persson är återfunnen." En handling kan vara ett mail där någon har sett en bild på internet på en pojke som eventuellt kan vara svensk. En handling kan också vara ett brev på tyska där någon säger sig haft kontakt med svenskar i Thailand och nu undrar om de är återfunna. Det är mycket skiftande grad av information och värde i alla handlingar men de måste registreras och läggas in i systemet innan vi kan göra en slutlig värdering.
Det nästan mest frustrerande under den här tiden har varit att se allt dubbeljobb som måste göras då beredskapen för såna här situationer är så dålig. T ex är många personer inte anmälda en gång utan två, tre eller många fler. Anhöriga som ringer sin lokala polis, ringer callcentret, mailar UD och varje gång noteras de anhöriga som saknade och allt hamnar hos oss för registrering och inläggning.
Efter ett par dagars arbete slutade jag läsa media. Jag orkade inte med att både se fler slaskande reportage samt läsa all kritik, inte bara från utomstående men också från "högt uppsatta poliskällor".
”JAG GRÄT PÅ RIKTIGT”
Jag grät på riktigt första gången då jag såg ett inslag i SVT:s nyheter. En tjej ligger på en sjukhussäng och berättar om hur hon från ett lastbilsflak såg sin far och hur hon skrek och han såg henne. Han mötte upp henne senare på dagen på sjukhuset och väl där så hittade hon även sin mamma. Detta inslag sändes i sammandrag för ett par dagar sen och dagen efter det så granskade jag just hennes familjs namn i listan. En del namn kommer för alltid följa mig från den här tiden. Familjen Pertun, Pigge Werkelin och hans barn med Kneippbyn-armband, kvinnan som är född på samma dag som jag och en av de som transporterades hem med Herculesplan och landade på Arlanda en kall januarinatt och visades upp med flaggsvepning, hemvärn, kungafamilj och eskorterad polititransport. Hon har passerat min skärm flera gånger. Som saknad och saknad igen, som anträffad död, som fortfarande saknad och slutligen som inrest i Sverige. Nu väntar jag bara på uppgifter om hennes familj, den är änn u splittrad.
Vi har debriefing varje dag. En välbehövlig paus och chans att prata ut. Inte bara om alla känslor kring personerna men också för att lära känna varandra. Vi är ett 40-tal personer från ett 10-tal olika myndigheter, enheter och avdelningar som nu samarbetar mot ett gemensamt mål. Att få ut den här listan så snabbt och korrekt det bara går utan att ha ihjäl oss själva på vägen. Vi har alltid minst två saker gemensamt. Ett mindre allvarligt menat förakt mot UD och ett mer seriöst förakt mot allt vad media heter. Vi gör vårat bästa för att stödja varann, även om ingen annan kan förstå så vet åtminstone vi vilket enormt arbete vi gör och hur duktiga vi är. Det finns ingen här som inte gett allt och nu när vi tagit oss igenom den värsta krisen så tillåter vi oss en dags ledigt eller kanske två.
”SKA INTE BERÄTTA EXAKT HUR VI JOBBAT”
Under helgdagarna har vi bjudits på frukost, lunch och middag plus en del godis och frukt. Det är tur för jag skulle varken ha orkat eller hunnit laga mat. Då detta trots allt är en facklig sida ska jag inte berätta exakt hur vi har jobbat men jag har sen nyårsdagen jobbat 166 timmar, räknat med idag fredag 14 januari, och varit ledig en hel dag förra helgen. Då har jag ändå inte jobbat mest av alla.
Det bästa med den här händelsen är att jag utvecklats otroligt mycket som person och jag vet att myndigheten kommer lära sig mycket. Samarbetet över gränserna, både mellan myndigheter och länder, har fungerat. Vi har ställt upp och har fått en hel del tillbaka. LKC har förlorat ungefär 20 % av sina civilanställda under den här tiden och för tillfället har vi inga civila i mitt turlag så även där har man fått ställa upp för att få verksamheten att gå runt.
Nu ser jag fram emot att vi får listan så komplett som möjligt, att ID-kommissionen lyckas identifiera så många som möjligt och att vi nån gång, kanske framåt hösten eller vintern kan få en uppföljning och utvärdering av vårat arbete här. Sen får vi se om media och "högt uppsatta poliskällor" fortfarande tycker att vi är slöa, slappa och illvilliga. Förmodligen...”
Detta skriver för Blåljus ”Johan LKC” , för tillfället utlånad till Rikskrim. Där jobbar en personalgrupp hårt och engagerat. Det mesta de nås av är kritik från kommuner och medier om listornas uselhet. Blåljus har sett det som angeläget att göra människorna bakom slitet synliga.
---------------------------------------------------
Skall man som facklig organisation
och enskild medlem i framtiden medverka
i några som helst rationaliseringar
utan att få någon uppmuntran för det undras, kom?
Nu är julen tillända och vardagen har återkommit och med den de vanliga göromålen om än i år mycket mörkare på grund av katastrofen i Sydostasien,som berör oss alla. Frågor kring lön och andra fackliga ting kan då tyckas trivialamen trots detta måste vi kämpa vidare i den fackliga organisationen.
Om inte alla redan känner till det så slöt förhandlingskartellen OFR, där Polisförbundet ingår som en part, ett nytt avtal med Arbetsgivarverket under december månad. Avtalet är treårigt från den 1 oktober 2004 till och med den 30 sep 2007. Nu undrar man givetvis som enskild varför inget händer då vi har ett nytt avtal ? Anledningen till fördröjningen är att arbetsgivaren förhalat och förhalar den sista revisionstidpunkten (möjligt utfallstillfälle) i den delen av det gamla avtalet som berör rationaliseringsvinster (Bil 14).
Arbetsgivaren har här hävdat att det inte finns några pengar Det visade sig vara helt felaktigt nu när bokslutet summeras för 2004. Det visar ett överskott på ca 75 miljoner vilket kan jämföras med budgeten för Nacka polismästardistrikt( lite drygt 100 miljoner) eller någon mindre myndighet i landet.
Vi hävdar att en stor del av dessa pengar har våra medlemmar genererat genom rationaliseringar. Det är inte mer än rätt att vi får del av dem. Ett annat argument som arbetsgivaren fört fram är att ingen annan fått något utfall i denna del. Det stämmer lika dåligt eftersom det framkommit att Västra Götaland strax innan jul slöt just ett dylikt avtal.
Detta är i stort förklaringen till att vi skyndar långsamt. Vi måste först klara ut det gamla innan vi går in i något nytt. Här kan vi också komma att behöva skapa en medlemsopinion för att sätta ytterliggare tryck i förhandlingsfrågorna.
Principen i det gamla avtalet är nu också viktig att hävda även i det nya - där finns motsvarande skrivning.
Skall man som facklig organisation och enskild medlem i framtiden medverka i några som helst rationaliseringar utan att få någon uppmuntran för det undras, kom?
För förbundsområdesstyrelsens räkning
Stefan Eklund
---------------------------------------------------
SVINDYRA SAMTAL
TILL 114 14
BEHÖVER NÅGON
HYRA EN POLIS…?
Peter Frisell, v ordf i polisfacket i länet, följer upp sin skildring från förra hemsidan av arbetet med 114 14:
”Varje samtal till 114 14 (och de som nuvarande telefonväxlar kopplar till en operatör vid polisens kontaktcenter) kostar 43 öre samt 6500 kr årligen per använd anknytning för den polismyndighet som fått samtalet. Kostnaden debiteras polismyndigheten av PVIT (rikspolisstyrelsens dataavdelning), utöver den kostnad polismyndigheten har för sin arbetstagare, lokal, arbetsplats mm. Anledningen till detta - enl RPS PKC-projektledare Ulf Rhodin - är att man valt att hyra programvaran "callguide" av Telia istället för att köpa den.
Hyrkostnad är per samtal och användare. Alternativet köp hade inte kostat under 10 miljoner kr, så detta borde vara kostnadsneutralt med hänsyn taget till att en köpt dataprodukt måste uppgraderas efter viss tid. Detta slipper vi när programvaran hyrs. Men att ha ett flertal "sällananvändare" utbildade och uppkopplade ibland, blir ju både dyrt och i längden mindre bra, eftersom användarna kan bli ringrostiga och göra ett dåligt jobb, säger Ulf.
Vidare så har Gävleborgs län ingen egen PKC-verksamhet. Den som exempelvis ringer och vill anmäla en skadegörelse i Söderhamn, kopplas till polismyndigheten i Västmanlands län. De båda polismyndigheterna har skrivit avtal om detta. Är det någon som behöver hyra en polis? Det kanske är dags för lite marknadskrafter...
Polismyndigheten Gotland har anmält att de är intresserade att hjälpa till med PKC i större omfattning en vad som behövs för Gotlands normala behov. De undersöker tillsammans med länsarbetsnämnden och Trygghetsstiftelsen förutsättningarna för att snart arbetslösa försvarsanställda kan få bli PKC-operatörer.”
---------------------------------------------------
Andra halvan av årskrönikan:
REKRYTERAD AV KVINNOR FRÅN AKALLA?
”Jag lyssnar noga när poliser är med i samtal eller intervjuer i radio eller TV. Jag upplever de flesta av er som hyggliga, medkännande och vettiga personer som inger förtroende. Jag har inga svårigheter att solidarisera mig med er med min bakgrund som vit, medelålders man med många generationer av rötter i det svenska bondesamhället.
Och där är pudelns kärna. Anta att ni bytte ut poliserna som medverkar i rekryteringen mot en nämnd av, säg, unga kvinnor med utomeuropeiskt ursprung uppvuxna i Rinkeby och Akalla. Om de fick makt att styra rekryteringen hoppas jag att ni kan hålla med mig om att det är mycket sannolikt att urvalet som börjar på polishögskolan skulle bli ett annat än det är i dag. Det är också mycket sannolikt att de som valts ut att bli poliser på det sättet senare skulle uppträda med större legitimitet i Rinkeby och Akalla.
Menar ni allvar med er önskan att öka mångfalden inom polisen – och det tror jag ni gör – måste ni ta radikala grepp på rekryteringen och ni måste se till att få upp frågan ordentligt på dagordningen bland de nu yrkesverksamma. Det sistnämnda blir inte lätt. Jag kan tänka mig att ni trivs som fiskar i vattnet när ni träffar andra poliser. Folk med samma bakgrund, samma erfarenheter, samma känslor av att bli orättfärdigt påhoppade i tid och otid. Vilket rimligt skäl skulle ni kunna ha att vilja lösa upp den gemenskapen?”
Så här reagerade en insändarförfattare i Blåljus i juli på intervjun som hemsidan gjorde med Gunno Gunnmo på försommaren. Gunnos tankar kring hur vi kan öka mångfalden inom polisen väckte en rejäl debatt.
VI SKULLE BLI 6500 POLISER I LÄNET…
I en sommarhälsning till medlemmarna tog Lars Ericson, ordförande för polisfacket i länet, upp frågan hur många vi är och kommenterade det svindlande gapet mellan förespeglade 6500 poliser i länet i allt ståhejet kring närpolisreformen för tio år sedan och dagens läge:
”I mitten på sommaren 2004 hände det som inte skulle hända. Polisen i Stockholms län har färre än 3700 tjänstgörande poliser. Närmare bestämt 3699 poliser i tjänst. Frågan är när utarmningen av polisen I Stockholms län skall sluta? Vi har hört det så många gånger förut: Vi satsar på storstadspolisen, Stockholms har fått resurser, Stockholm har fått mer i anslag o s v. Tyvärr, och jag menar verkligen tyvärr, så märker inte vi av detta på fältet. Det pågår en bokföringsaktivitet på rikspolisstyrelsen för att visa svarta siffror uppåt som i verkligheten är illröda på myndighetsnivå. Med dessa röda siffror är det svårt att öka antalet poliser på fältet.
Medborgarna i Stockholms Län märker detta mer och mer påtagligt i form av sämre service, våra medlemmar känner större och större frustration. Vilka Näpon eller basstationer skall vi stänga för gott?
Jag kan inte annat än att småle åt den dröm som återspeglades i det beslut som togs 1993 av länsstyrelsen som då var beslutande i polisfrågor. Denna dröm har aldrig varit i närheten att uppfyllas och detta beslut var den största lögn som innevånarna i Stockholms län har utsatts för. Lögnen bestod av att man krasst påstod att vi skulle få resurser till ca 6500 poliser och bättre budget till Stockholms län - allt för att närpolisprofetian skulle kunna gå i uppfyllelse. Nu har vi ett facit som visar att vi är strax över det antal poliser som var i Stockholms stad 1990. Vart tog länets poliser vägen, och kanske framför allt, vart tog tryggheten vägen?”
DE FÅ RÄDDADE TRYGGHETEN
Lite senare på sommaren skulle man nästa våga sig på att använda Churchills odödliga ord ”Sällan har så få betytt så mycket för så många” när länets krympande polisstyrka mitt i semestertider fann kraft att slå till snabbt och säkert. Lars Ericson igen:
Jag vill gratulera våra medlemmar! Snabbt och utan att någon kommit till ytterligare skada har dom gripit fyra farliga rymmare. För allmänheten måste den proffsiga insatsen känts väldigt betryggande.
- Kort senare är det dags i Norrtälje igen. Polisen i länet Lars Alvarsjö skriver i Blåljus:
”Verkligheten har hunnit ifatt Göran Persson! Att sanera statens ekonomi genom nedskärningar av samhällets hörnstenar får oundvikligen konsekvenser. Vi har tidigare sett otaliga exempel på polisens bristande resurser. Nu får vi se hur hela rättskedjan rämnar, bit för bit. I en demokrati är allmänhetens förtroende för rättsväsendet en av de viktigaste byggstenarna.”
MER ÄN EN TREDJEDEL AV ALLA POLISER HOTADE
Just när vi alla är chockade av det brutala mordet på kollegan Ulf Grape i Hedemora berättar Polisförbundet att mer än en tredjedel av alla poliser har blivit utsatta för hot om våld i sin tjänstgöring. Fem procent av alla poliser har blivit utsatta för hot mot sin närmaste familj. Det framgår av en arbetsmiljöundersökning som Polisförbundet gjort. I undersökningen säger polismännen att de upplever att hot om våld har ökat under de senaste fem åren. Framför allt utsätts yngre polismän för hot. Av de poliser som arbetar på utryckningssidan så säger 75 procent att de har utsatts för olika former av hot.
JAG HAR SÅ GRYMT KUL PÅ JOBBET
Skulle du råda en ung människa att bli polis idag, var en rätt naturlig fråga under sensommaren. Det duggade tätt av både ”ja!” och ”nej!” på hemsidans insändaravdelning. Det känns angeläget att välja ett positivt citat ur ett inlägg från en ung huvudstadspolis. Red känner igen sig så väl från åren i början på 60-talet:
”Jag är färsk polisassistent och jag har så grymt kul på jobbet. För mig är det väldigt givande att få träffa alla dessa sorters människor som man har att göra med varje dag. Att man sen får ha lite mer tålamod med vissa än med andra ser jag som en chans att utveckla mig själv. Jag gillar att jobba alla tider på dygnet. Det är störtskönt att kunna ligga kvar i sängen och dra sig en tisdag.
Ja, jag ser hur många fördelar som helst med detta yrket. Och tro mig, jag ser nackdelar också men fördelarna är betydligt fler.
Sen är ju som sagt den ekonomiska biten en tung punkt att ta i beaktan. Personligen så hade jag två år av ekonomisk härdsmälta när jag studerade på PHS. Men som sagt, det gick och det går bra för de flesta.”
DÖMD FÖR ATT FÖRSÖKT HINDRA RATTFULLS FÄRD
Fallet Göran Ström (polis i Västerort) har behandlats flera gånger av Blåljus under andra halvåret 2004. För att sammanfatta bakgrunden mycket kort: Såväl chefsåklagare Christer Ekelund på polismålsenheten i Stockholms län som tingsrätten ignorerade fullständigt Görans förklaring att han upplevt en ung motorcyklist som påverkad, troligen av narkotika. Tingsrätten dömde därför Göran för ringa misshandel till böter för två-tre batongslag på motorcyklistens arm. I tingsrätten framställde Ekelund det här som ett helt omotiverat överfall på en oskyldig trafikant och den bluffen dömde tingsrätten på. Verkligheten är att Göran upplevde att han med olika åtgärder – bl a slagen - försökte hindra en misstänkt rattfulls fortsatta färd. Detta skrev han både i anmälan och en PM åtskilliga dagar INNAN han blev anmäld. Göran hamnade i en klassisk moment 22-situation. När han överklagade till hovrätten fann denna att det rörde sig om ett bötesmål och avvisade överklagan utan annan motivering. Senare gick Göran till HD som lyckligtvis fann skäl att ta upp ärendet till avgörande och det väntar vi på i skrivande stund.
Såväl åklagaren som tingsrätten är skyldiga att se även till det som talar till den misstänktes/tilltalades fördel. I tingsrätten måste en tilltalads utsaga beaktas om den inte är uppenbart orimlig. Inga av dessa grundläggande rättsregler har åklagaren och tingsrätten följt. Hela ärendet måste bli föremål för en särskild prövning när det väl är avgjort i överrätterna.
Vill du läsa mer om Görans fall? Gå in på ”Äldre” i spalten ”Nyheter” till vänster och klicka dig fram till ”Ska Högsta domstolen se vilka fel som begicks mot Göran Ström i tingsrätten? [2004-08-26] [23:05]”.
UNGA TVEKAR SÖKA CHEFSJOBB
En tveksamhet att satsa på chefsjobb sprider sig bland yngre poliser. ”Jag har bra betalt och ett bra jobb, varför skulle jag bry mig om att bli chef”, säger många av dem. Antalet sökande till chefsjobb är sjunkande på flera områden.
- Jag tror på ett gott ledarskap vid polisen i Stockholms län. Jag ser det här som början på något nytt, sade Lars Ericson på en konferens med fackets chefsförening i Globen den 16 september. Han pekade på att historiskt hade mellancheferna varit fackets motståndare. Det var de som framförde de tråkiga budskapen från polisledningen och som hade att genomdriva dess beslut. Idag har mellancheferna en annan situation, de har bildat en egen förening inom länets polisfack.
VILL LEDNINGEN SKAPA EN B-POLIS?
Ordningsvakter omhändertar berusade och kör dem dit de ska – till polisarrest, tillnyktringsenhet eller sjukhus. Polisen blir inte inblandad alls. Det är tanken bakom en skrivelse under hösten från länspolismästare Carin Götblad till rikspolisstyrelsen. I brevet ber hon RPS verka för en lagändring som möjliggör den här utvecklingen.
Jag blev väldigt oroad när jag hörde talas om det här brevet, sade Lars Ericson till Blåljus. Carin Götblad har inte diskuterat med oss i polisfacket innan hon skickade det. Skulle det här genomföras innebär det att vi får en b-polis bestående av ordningsvakter. De har inte polisutbildning och kan inte göra en rättssäker bedömning av en sådan här situation.
TROR RIKSPOLISCHEFEN PÅ TOMTEN?
Vår polisstyrelses ordförande har ett eldfängt humör – gärna i medierrna. I höstas var nyutnämnde – då blivande – rikspolischefen Stefan Strömberg målet för hennes upprördhet:
” Anledningen till ilskan är en artikel på lördagen i Dagens Nyheter, där Strömberg säger han vet att det "blir många fler poliser" de närmaste åren.
Strömberg syftar på justitieminister Thomas Bodströms mål om 4 000 nya poliser under resten av den här mandatperioden.
Men Axén Olin morrar, och undrar om "tror Strömberg på tomten också?". Under senaste tio åren har antalet poliser i Stockholms län minskat från 4 600 till 3 700, säger hon. Och i fjol var myndighetens tillskott 130 personer, medan 357 slutade, enligt Axén Olin.
- Det är ju hela tiden fler som slutar än som börjar. En rikspolischef måste kunna skilja på regeringens propaganda och verkligheten."
AVTALSRÖRELSEN ÄNTLIGEN I HAMN
På november månads sista dag svarade facken på medlarbudet. Facken i avtalsrörelsen för de statligt anställda sa ja till medlarnas bud. De tre frågor som gick in i medling var lösta samtidigt som facken hade motat bort en rad försämringar som Arbetsgivarverket ville få igenom. På det centrala planet var årets avtalsrörelse förd i hamn eftersom arbetsgivaren också köpte medlarbudet. På det lokala planet har förhandlingarna inte ens börjat som framgår av en artikel här ovan.
OFFENSIVT POLISARBETE OCH BESLUTSAMHET RÄDDADE ALLMÄNHETEN
Salemkommenderingen i december 2004 hade alla möjligheter att sluta illa. Mörka krafter i samhället stod emot varandra och risken för en konfrontation syntes tidvis oundviklig. Men så här lät det i Blåljus framåt nattkröken den här långa dagen:
Ett stort tack till alla poliser som deltog i den fantastiskt väl genomförda kommenderingen. Alla från insatschefer till poliserna i de många grupperna arbetade professionellt, aktivt och offensivt, sa kommenderingschefen Anneli Bergholm Söder till Blåljus.
- En stor eloge till varenda kollega för en storartad beslutsamhet och säkerhet i insatsen som gav till resultat att allmänheten den här gången besparades allvarliga våldsamheter, förklarade Lars Ericson som tillsammans med ett stort antal fackliga företrädare deltog i kommenderingen.
ÄR EN BRA POLIS LIKA MED EN BRA POLISLÄRARE?
”Mycket kritik framfördes om lärares bemötande av oss studenter. Många känner sig behandlade som barn och inte som de vuxna individer vi är, dessutom ofta med lång arbetslivserfarenhet och högskolestudier bakom oss. Frågan uppkom om vart vi vänder oss när vi har problem med någon lärare och hur kritik mot lärare behandlas? Är en bra polis lika med en bra polislärare?”
I december kunde Blåljus glädja sig åt att ha fått en medarbetare i studerandeföreningen på PHS i Solna. Sissil Olsson skrev ovanstående och mycket mer i ett utförligt referat från ett möte på skolan där elever och skolledning möttes för att lufta de problem som länge plågat skolan och som bland annat satt en hel del spår i Blåljus insändaravdelning.
”DE FLESTA SKADADE HADE FÖRLORAT NÅGON ANHÖRIG”
Anneli Sarvanidis från Söderortspolisen ingick i nyårshelgens poliskommendering på Arlanda. Hon började 0330 på morgonen och jobbade till 18 om dagarna. För Blåljus berättade hon lugnt och återhållsamt om sitt arbete men det gick ändå inte att fel på att händelserna väckt starka känslor. En del av hennes skildring får avsluta årskrönikan från 2004:
”Idag har vi tagit emot två ambulansflygplan med totalt ca 60 personer på bår och 40 sittande, berättar hon. Planen kördes in i en hangar och där skedde hela mottagningen. De flesta av dessa mer eller mindre allvarligt skadade människor hade förlorat någon närstående. Ett av planen hade tvingats mellanlanda i Istanbul för att det var några som man bedömde inte skulle klara hela resan hem. De som kom med det planet berättade för oss att de legat och suttit i 24 timmar innan de kom fram till Arlanda. Det var en väldigt dov stämning och mycket tyst under mottagningen. De ankommande läkarundersöktes ganska snabbt och chefsläkaren bestämde vilka sjukhus de skulle till. Sedan fick vi tala med dem och ställa våra frågor och sedan försvann de väldigt snabbt i ambulanser. Allt var så välorganiserat och flöt så väl så jag tror verkligen att de kände att vi gjorde vårt bästa för dem. Men nu kommer det att bli bra att få avsluta dagen med ett avlastningssamtal.”
---------------------------------------------------
Vad finns i medierna av särskilt intresse för poliser utöver den vardagliga brottsrapporteringen? Du behöver inte surfa runt bland en lång rad sajter för att ta reda på det. Blåljus.nu gör jobbet åt dig på avdelningen ”Aktuella artiklar av intresse” under rubriken ”Länkar” på den grå linjen ovan. Använd Blåljus.nu för att kolla vad som är på gång!
---------------------------------------------------
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 14 jan 2005 kl 2300.
Blåljus.se uppdateras var tredje dag. Håll ut till den 17 januari!
British Museum i London öppnades den 15 januari 1759. Museet grundades sex år tidigare genom att läkaren och naturaliesamlaren Hans Sloane donerade sina samlingar till den ”engelska nationen”. Den 15 januari 1987 omkom krigsmaterielinspektör Carl Fredrik Algernon under oklara omständigheter i Stockholms tunnelbana.
Den 16 januari 1949 skrev Gunnar Nordahl skriver kontrakt med AC Milan och blev därmed Sveriges förste professionelle fotbollsspelare. ”Operation Ökenstorm” inleddes den 16 januari 1991. En USA-ledd internationell styrka gick då till angrepp mot Irak och det av Saddam Hussein ockuperade Kuwait. När anfallet inleddes hade det gått 17 timmar sedan FN:s ultimatum om Iraks reträtt löpt ut. Iraks försvar föll ihop som ett korthus men USA fullföljde inte med en invasion av landet.
Den 17 januari 1773 korsades den södra polcirkeln troligen för första gången. Engelsmannen James Cook som seglade ner mot Antarkitis med sitt fartyg Resolution. Den 17 januari 1945 försvann Raoul Wallenberg, legationssekreterare i Budapest, i samband med ett besök hos framryckande sovjetiska styrkor. Än i denna dag finns inga fullständiga uppgifter om hans öde vilket möjligen säger en del om ”demokratin” Ryssland. Den 17 januari 1977 återupptog USA avrättningar efter ett uppehåll på tio år. Den för dubbelmord dömde Gary Gilmore var den förste. Han valde att falla för en exekutionspatrulls kulor.