Södertäljes polisstation känns osäker
Polisanställda i Södertälje känner sig inte säkra i sin polisstation i stadens centrala delar. De har blivit beskjutna och utsatta för hot och sabotage. De upplever inte att ett ombyggnadsförslag höjer säkerheten och vill att det görs om. Nu har myndigheten inlett en process som Lars Alvarsson, huvudskyddsombud i Södertälje, tycker ser hoppfull ut.
- Vi hade ett möte nyligen, berättar han för Blåljus. Och då jobbade vi enligt den nya mallen för säkerhetsanalys av polislokaler. Det här arbetet som läggs ner i Södertälje blir på det sättet vägledande för liknande processer runt om i landet. Arbetet bedrivs öppet. Där var folk ansvariga för säkerheten från Rikspolisstyrelsen och vår egen myndighet och dessutom från facken och flera av personalgrupperna. Man kom överens om att informera mycket och tydligt om arbetet för att minska ryktesspridningen i den här frågan som är mycket känslig för medarbetarna.
Lars berättar att man börjar med att ta fram riskområden – till exempel beskjutning av polisstationen. Där ställer man sannolikhet mot konsekvenserna av ett inträffat fall och får på så vis fram ett risktal.
- Det här ska vara klart i januari och jag räknar med att vi då har ett bra grundmaterial som ringar in de allvarligaste riskerna, fortsätter Lars. Sedan hoppas vi att arbetet mot att vi får ett bättre polishus fortsätter snabbt. Det har legat nere sedan vi fick ett arkitektförslag för en tid sedan. Det var personalen mycket kritisk mot och det kom starka signaler om att det måste stoppas. Nu har vi börjat om i rätt ände och hoppas på en snabb utveckling. Det behövs – vi har myndighetens äldsta polishus och vi har bland annat varit utsatta för beskjutning, personal har hotats och poliser har fått hjulbultarna på sina privata bilar lossade medan de arbetade.
- Egentligen vore det kanske bäst om vi fick ett helt nytt polishus, anser Jan Svensson, ordförande i polisfacket i Södertälje. Vi är oerhört trångbodda och har arrester som vi använder på dispens. Och säkerheten håller inte, det har ju visat sig. Jag vet att Södertälje gärna skulle vilja bygga bostäder i det här centrala kvarteret och jag är säker på att staden skulle skaka fram en attraktiv tomt för ett polishus om den saken kom på tal. Nu får vi se vad den här säkerhetsanalysen som verkar seriös kommer fram till. Men tanken på ett helt nytt polishus är inte bortglömd.
Intervjuer: Claes Cassel
Foto: Kenneth Falk
-----------------------------------------------------------------
Skulle vi klara
svåra upplopp
bättre än danskarna?
Vi har inte fått någon utvärdering från Salem ännu, säger huvudskyddsombudet Patrik Sandsten i styrelsen för polisfacket i Stockholms län, när Blåljus frågar.
- Och jag tycker det är beklagligt, fortsätter han. Det är inte bra att man låter minnena av en sådan händelse blekna. En utvärdering gör mera nytta när det som hände fortfarande är levande för poliserna som var med. Kommer utvärderingen någon gång efter trettonhelgen är det risk att den bara läggs till handlingarna.
- Det är särskilt allvarligt eftersom jag anser att vi behöver en seriös diskussion om den särskilda polistaktiken, SPT, i ljuset av vad som hänt i Köpenhamn. SPT är ju i mångt och mycket en dansk produkt som vi importerat. Och vi har en tid funderat över om inte SPT är lite för mycket av en gyllene medelväg. Taktiken har många goda inslag men den har brister om det blir riktigt allvarligt. Och det blev det i Köpenhamn. Som utomstående betraktare kan man inte komma ifrån en känsla av att situationen tidvis gled polisen ur händerna där. Kommer det att hända i Sverige också om det smäller till ordentligt här? Det skulle vi behöva diskutera igenom.
Debatten i Blåljus om hur poliserna hade det i Salem med flera timmar långa, oavbrutna insatser i främre linjen utan tillgång till föda, dryck eller toaletter lämnas också obesvarad utan utvärderingen. Ingen från ledningen har tyvärr funnit det intressant att kommentera inläggen. Risken är överhängande att även den diskussionen tonar bort och att – traditionsenligt, skulle man kunna säga – ingenting kommer att hända.
-----------------------------------------------------------------
SISTA POLISSTYRELSEN I ÅR:
Inget om arbetsmiljö
i Salem men vi vet
priset på polisinsatsen
Polisernas arbetsmiljö kom inte upp på årets sista polisstyrelse heller, berättar Peter Frisell, viceordförande i polisfackets styrelse.
- Däremot fick vi veta att polisinsatsen i Salem kostade skattebetalarna sex miljoner kr och att fem polisfordon blev skadade. Kommunalrådet Lennart Kalderen från Salem som sitter i polisstyrelsen tog upp frågan om demonstrationsrätten. Han anser inte att samhället ska tillåta den här årliga ockupationen av Salem från grupper som vill uttrycka åsikter mot varandra. Från polisledningen framhöll man att om polisen inte ger tillstånd så står det ändå aktivisterna fritt att samlas till en allmän sammankomst i Salem och den är mycket svår för polisen att upplösa. Bättre då med tillstånd som trots allt innebär en viss möjlighet till styrning från polisens sida så länge demonstranterna följer det de åläggs.
Favoriserar polisen vissa bilbärgare?
- Man diskuterade också kort kopplingen till Danmark och händelserna i Köpenhamn. Misstanken finns att en del AFA-aktivister var med där men man vet inte säkert ännu.
Peter berättar också att bilbärgare klagat på att polisen favoriserar vissa bärgningsbolag och anmält det till polisstyrelsen. Det redovisades att polisen, som bekant, har avtal med ett stort bolag för bärgningar som polisen beslutar om. När det gäller bärgningar som initieras av privatpersoner ska polisen på sin höjd ge praktisk hjälp som t ex att göra en fordonsfråga för att fastställa vilket bolag som försäkrar bilen. Försäkringsbolagen har sina bärgaravtal och det kan vara praktiskt för föraren/ägaren att anlita avtalade bärgare eftersom de normalt kan ställa in fordonet på verkstadens låsta område. Privatpersonen får sedan själv beställa bärgning. Polisen förhåller sig helt neutral till dennes val.
Vi ligger långt bakom samhället i övrigt
- Sedan kom det upp en fråga i polisstyrelsen om våra mobila polisstationer i city där man undrar varför det inte går att skriva en anmälan från dem, fortsätter Peter Frisell. Förklaringen är att våra mobila system är GPS-baserade och på GPS prioriteras tal före text. En helgkväll när många ringer varandra i city blir polisens datasändningar oändligt långsamma. Det betyder att poliserna får fortsätta att använda papper och penna vid anmälningsupptagning. Hade vi möjlighet att använda andra system än GPS skulle det här kunna fungera men vi ligger långt bakom samhället i övrigt när det gäller mobilt data. Vilket år som helst kanske det ordnar sig, slutar Peter.
Kristina Axén Olin avtackades eftersom hon efter ett långt ordförandeskap i polisstyrelsen nu träder tillbaka och koncentrerar sig på Stockholms stads kommunala ledning. Flera andra ledamöter lämnar också polisstyrelsen. Ingen ny är ännu utsedd.
-----------------------------------------------------------------
Fem timmars väntan
normaldag på LKC
Det är svårt att rekrytera poliser till länskommunikationscentralen, LKC. Det må ha många orsaker men en bidragande kan vara datasystemet STORM:s tillkortakommanden. Vid stor arbetsbelastning – då systemet behövs som bäst – hakar det sig och operatören får stirra på ett litet timglas på skärmen. En normaldag förbrukar detta stirrande fem verksamhetstimmar på LKC, har nu någon räknat ut. PVIT, den jätteenhet som sköter datasystemen inom polisen, har letat mycket länge efter felet. Och gör det ännu.
-----------------------------------------------------------------
INSÄNDARE:
En kollega
segnade ner
”Det kom till min kännedom för ett par dagar sedan att en kollega segnat ner och lämnat oss.Jag är bedrövad och jag sänder hans själ en stor kram, så här i efterhand eftersom vi inte arbetat särskilt mycket ihop och därför inte känner varandra mer än på hälsningsnivå.Med denna insändare vill jag inte lägga skulden på någon, men jag vill mana till eftertanke.
Det finns kollegor bland oss som inte jobbar ihjäl sig. De som hamnar på positioner som ingen känner till, och dem betalar arbetsgivaren gladeligen för så de kan gå i pension i förtid, och arbetsgivaren slipper ligga ute med lönemedel. Ingen täcker sedan den vakansen, för inom polisen idag finns inga vakanser, eftersom inte lönemedlen finns.
Sedan finns det de som ger mer än vad som egentligen kan krävas av dem, de som fortfarande trots motgångar strider hårt för att ge allmänheten den hjälp och service den behöver men egentligen inte har rätt att kräva under rådande förutsättningar. Får de möjlighet till samma sak?
Nej, därför de blir plötsligt rent faktiskt oumbärliga!
Hur rättvist är det?
En kollega bad för några år sedan om att få gå i pension tidigare, och fick då klart för sig att just han var oumbärlig. Snäll som han var fortsatte han. Han fick en stroke strax efter. Nu är han glad pensionär, och jag är så himla glad för hans skull.
Jag själv har långt kvar till min pension, och när den dagen kommer måste jag ha hunnit spara själv för att kunna få lite sötebrödsdagar på ålderns höst. Jag oroar mig föga, för jag har en medicinsk historia i min släkt som gör att jag inte förväntar mig att bli så gammal. Men det som gör mig så bedrövad är att människor som kanske till och med känner på sig att kroppen håller på att ta slut, inte blir hörda, för att arbetsgivaren har en uppgift att lösa under vilka förutsättningar som än råder.
Vakna upp nu, tala om för uppdragsgivare nr 2, politikerna, (nr 1 är allmänheten som för sin talan genom nr 2), att nu klarar vi inte att utföra uppdraget som ni ålägger oss. Och anledningen är att människor jobbar ihjäl sig, vilket aldrig kan vara ett alternativ.Varför får poliser i USA får gå i pension efter trettio tjänsteår? För att jobbet är en ren semester? För att de kostar för mycket i tjänst? Jag vet inte, men det tänker jag banne mig ta reda på.
Jag blir så ledsen. Jag tänker på dig.
”Anneli””
Det är bra att förbundsordförande Jan Karlsen har 75000 i lön för då lyssnar man på honom, menade signaturen ”B-Kalle” i ett tidigare Blåljus. Här kommer ett svar:
Behöver Karlsen
tredubbel lön?
”Visst, B-Kalle! Men ska han ha tredubbla lönen av vad en polisassistent har eller dubbelt som en kommissarie? Det var väl inte många här som visste hur mycket ordföranden har och jag tror inte att de som ska lyssna på honom, som du tycks tro, först tittar i lönespecifikationen och sedan lyssnar.
Här finns ju kommunalråd med ansvar för mångmiljardbudgetar, samt tiotusentals anställda, som inte tjänar mer. Otroligt för ett sådant litet förbund som vårt, pyttelitet är det ju.
”A-Kalle””
Strafflindring
för grova brott?
”För någon vecka sedan gick advokat Benneth Johansson ut med att det var för hårda straff för knarkkurirer som blivit "tvingade”! Åklagarna kontrade med att det kunde vara befogat med strafflindring om man berättade vilka som var uppdragsgivare.
Det är ju samma argument som används beträffande prostituerade.
Det är uppenbarligen USA som är förebilden men man kan fråga sej var man hamnar med detta resonemang. Skall mördare, rånare och tjuvar också ha strafflindring ?
Anders Bergstedt”
-----------------------------------------------------------------
Fritagare
slog krokben
på redaktören
”Håll utkik bakåt!” ropade en av rave-spanarna till Lotta Eriksson när hon och han och flera poliser gick raskt i mörkret mot en tillfällig polisstation vid Lida med en gripen langare. Bakom dem kom ett gäng som skulle frita och en av dessa la krokben för Lotta så hon föll framstupa. Det slutade väl – Lotta skadade sig inte allvarligt och den gripne hamnade där han skulle.
Scenen är typisk för hur Lotta arbetat med personaltidningen SAMBANDET som ges ut till polisanställda i Stockholms län.
Gjorde SAMBANDET från ax till limpa
Jag skulle gissa att jag var femtio procent ute på enheterna och gjorde reportage och tillbringade 50 procent i polishuset med redigering av tidningen och administration kring den, säger Lotta. Det var snärjigt men det gick främst tack vare att alla som jobbar ute i verksamheten var så positiva och hjälpsamma mot mig. Jag upplever att man har förtroende för oss på SAMBANDET och därför ställer upp till hundra procent för oss. Just det var guldkanten i det här jobbet.
- En annan fin sak var att jag och fotografen Benny gjorde tidningen från ax till limpa. Reportagen, bilderna, hela layouten och redigeringen ända fram till klart för tryckning. Det var jättespännande och man får fin koll på det som når läsarna.
Ebbe Carlsson-affären kom emellan
Nu är det slut med det. Lotta har fått ett jobb som chefredaktör för en privat säkerhetstidning och lämnar polisen inom kort med 18 år bakom sig på informationsenheten vid Polismyndigheten i Stockholms län.
- Jag sökte jobb som VIA-redaktör redan 1988 men Ebbe Carlsson-affären kom emellan och ingen hann med VIA då. Men 1 februari 1989 fick jag börja. Informationsenheten var på väg att byggas upp då och vi var bara chefen Tommy Karlholm, Lil Fredén som redigerade SAMBANDET och jag som gjorde VIA. Sedan fanns K-INFO som skrevs av en polis som hade uppdraget sex månader och sedan efterträddes av en annan.
Började med barnledighet
- VIA, våra interna aktualiteter, hade funnits rätt länge och var då ett stencilerat blad som jag skrev ut på skrivmaskin. Det skickades ut till enheterna varje vardag och var mycket läst. Vi skickade det också till medierna och de plockade rätt ofta händelser där.
- Varför sökte du jobb just hos polisen?- Jag var förlovad med en polis (numera gift med denne och tre barn ihop) och jag hade frilansat en del för fackets ”Polistidningen”. Jag hade Poppis journalistskola 81-82 i botten och det föll sig rätt naturligt. Jag kände att jag kommit rätt. Precis när jag fått besked om att jag fått jobbet hade vi också fått veta att vi väntade vårt första barn. Jag ringde och berättade det för myndigheten och sa att jag väl förstod om de inte ville ha mig. Men jag fick veta att jag var mycket välkommen. Det var en bra start!
Ansvarig utgivare gav pondus
- När Lil gick i pension var det ju du själv som informationschef som tyckte att jag skulle ta över SAMBANDET och det gjorde jag gärna. Det var en utmaning. Det är en balansgång att ge ut en personaltidning. Den är ju utan tvekan arbetsgivarens publikation. Men jag ville samtidigt göra den till läsarnas tidning. Helhetssyn och vi-känsla har varit viktiga begrepp för mig. Jag ville också öka förståelsen mellan poliser och civilanställda. Till slut ska ju tidningen också vara kompetenshöjande.
- Ett stort steg var när du och Gunno Gunnmo bestämde att jag skulle vara ansvarig utgivare. Det betydde ökad pondus för tidningen och större trovärdighet i läsarnas ögon. Det har rullat utan konflikter. Ingen begär att få läsa tidningen i förväg. Ingen klagar på den. Ingen berömmer den heller så jag får väl gissa att ledningen tycker att den fungerar.
SAMBANDET anmält till JK
- Jag och fotografen Benny försökte verkligen spegla polisverksamheten ute i linjen – både den civila och den polisiära sidan. Det var otroligt stimulerande. Det kan förstås bli så att en fredagskväll med piketen en lönehelg blir nästan totalt händelselös. Men så kan det också bli som när vi var med särskilda gänginsatsen i Södertörn att det blev skottlossning i ett trapphus. När vi kom fram rusade Benny och jag ur bilen och fram mot porten. Men det var vi ensamma om. Poliserna stannade i betäckning bakom bildörrarna tills läget klarnat. Lärorikt.
- Vi fick en JK-anmälan när jag refererade kulturutställningen i Polishuset om romer som hade det avsiktligt provocerande namnet ”Zigenarpacket”. JK hörde aldrig av sig så man förstod väl där att vi inte hade något uppsåt att hetsa mot romer. Avsikten med utställningen var ju den motsatta - att minska diskrimineringen.
Jag som gör denna intervju var Lottas chef i fem år under 1990-talets senare hälft. Jag kan bara konstatera att myndigheten gör en stor förlust när hon slutar. Lotta är något så ovanligt som en både rapp, noggrann och genomhederlig journalist. Hon behärskar hela sitt yrkesområde. Där andra personaltidningsredaktör beställer reportage, bilder och layout från olika byråer gör Lotta snabbt och effektivt i stort sett hela jobbet själv. Läsarna gillar henne, polisfacket har mycket höga tankar om henne vilket inte är illa för den som ger ut en arbetsgivarpublikation. Hon kommer nu att vara till stor nytta för en annan uppdragsgivare och vi får sucka och gå vidare.
När detta läses är myndigheten i slutfasen av processen att utse en ny redaktör för SAMBANDET.
Intervju: Claes Cassel
-----------------------------------------------------------------
BLÅLJUS FÖRST
ÄVEN I DIN DATOR
Vill du göra Blåljus till din startsida på Internet? Det är mycket enkelt. Medan du har hemsidan uppe - klicka på Verktyg-Internetalternativ-Aktuell-Verkställ-OK och saken är klar. På så vis får du alltid senaste nytt från oss.
SLÅ ENSIGNAL!
NYHET! RING!
Har du en spontan tanke, en invändning, ett tips om något som hänt men samtidigt långt till en dator – ring Blåljus 0734 33 50 00 och berätta direkt. Du har givetvis, om du så önskar, samma rätt till anonymitetsskydd som när du skriver. VÄLKOMMEN I LUREN!
-----------------------------------------------------------------
UPPDATERINGAR OCH
ANTAL BESÖKARE
Blåljus, hemsida för polisfacket i Stockholms län, uppdateras normalt måndagar och torsdagar. Händer det något viktigt uppdaterar vi även andra dagar.
Den här sidan har uppdaterats måndagen den 18 december 2006 kl 2245. Nästa planenliga uppdatering blir torsdagen den 21 december.
Vid uppdateringen torsdagen den 14 december, stod vårt räkneverk på 246.799. Vid uppdateringen måndagen den 18 december, hade 993 besökare tillkommit och vi landade då på 247.792.
-----------------------------------------------------------------
HISTORISKA GLIMTAR
- det hände just idag!
Den 19 december 1942 kom arbetsmarknadens parter överens om ett nytt ramavtal som i praktiken innebar lönestopp. Lönestopp är enligt Nationalencyklopedin en överenskommelse eller lag om att lönerna skall förbli oförändrade på hela eller delar av arbetsmarknaden. Syftet med lönestopp är vanligen att minska tendenserna till inflation, och det har i regel införts i krissituationer. I Sverige har lönestopp införts genom avtal 1942, 1949 och 1950. Senast framfördes ett förslag till lag om lönestopp 1990 av regeringen Carlsson men det fälldes av riksdagen och regeringen avgick. Numera menar många att lönebildningen fungerar bäst om staten förhåller sig helt neutral och låter parterna under ansvar hantera den.
Den 20 december 1990 fälldes förre polischefen i Stockholm Hans Holmér och förre SÄPO-chefen P.G. Näss för olovlig avlyssning i samband med utredningar om mordet på Olof Palme. Stockholms tingsrätt dömde båda till dagsböter. Inte nog med det - stora brister i polisutredningen, som det första året leddes av länspolismästare Hans Holmér, har påtalats av en kommission under Ragnar Edenman. Många anser att om Palmeutredningen inledningsvis letts professionellt och brett av erfarna yrkespoliser hade mordet inte varit ett olöst fall idag.
Den 21 december 1988 omkom den svenske FN-diplomaten Bernt Carlsson tillsammans med 258 andra passagerare när en bomb sprängde en amerikansk jumbojet i luften över den skotska staden Lockerbie. 11 människor på marken dödades. En jättelik multinationell polisutredning (där FBI, CIA, Scotland Yard, skotska polisen och tyska Bundeskriminalamt medverkade) visade att en bomb placerats på planet av två libyska medborgare på uppdrag av libyska säkerhetstjänsten. FN:s säkerhetsråd antog 21 januari 1992 resolution 731, som uppmanade Libyen att samarbeta så att förövarna kunde ställas inför rätta. När så inte skedde antog FN:s säkerhetsråd resolution 748 den 31 mars 1992 som beslutade om ekonomiska sanktioner mot Libyen. Sanktionerna slog hårt med landet. I april 1999 utlämnades de två misstänkta gärningsmännen för rättegång i Nederländerna. Efter en nio månader lång rättegång dömdes Abd al-Basit al Miqrahi i januari 2001 till livstids fängelse medan den andre libyske agenten friades.