Ska civilutredare läggas i malpåse?

SMÅTT OCH GOTT

UR BLÅLJUS NOTISBLOCK

 FRÅN DEN SENASTE PERIODEN:

 

 

Snabbutbildad

 

 

polis sågas

- En arbetsmiljö som jag inte kan acceptera, säger Anna Nellberg i en DN-intervju om utsikten att jobba ihop med en eredskapspolis som har fem veckors utbildning. Anna är nationellt huvudskyddsombud i Polisförbundets nationella styrelse.

Vill du läsa hela intervjun? Klicka HÄR!

Blåljus återkommer till den intressanta frågan om beredskapspolisen.

 

 

 

 

 

 

Ökade möjligheter

att använda

beredskapspolisen

Regeringen berättar i pressmeddelande att man beslutat om nya regler för beredskapspolisen. Beredskapspolisen ska kunna sättas in som en förstärkningsresurs för polisen vid fler tillfällen än vad som varit möjligt tidigare. Beredskapspolisen består i dag av 1100 personer som kan få utföra vissa polisuppgifter vid katastrofer eller allvarigare olyckor.

Enligt en ny förordning som träder i kraft den 1 januari 2009 ska beredskapspolisen kunna användas vid flera situationer än i dag. Beredskapspoliser ska bland annat kunna utföra vissa bevakningsuppgifter vid internationella konferenser eller andra händelser som kan innebära allvarliga eller omfattande störningar på samhället från ordnings- eller säkerhetssynpunkt. Som tidigare ska beredskapspoliser också kunna delta i räddningstjänst, till exempel eftersök av försvunna personer.

Ett uttryckligt förbud införs att använda beredskapspoliser i situationer där det kan bli nödvändigt att använda våld. Det innebär att beredskapspoliser inte får användas vid kravaller eller vid ingripanden mot andra våldsamma händelser. Sådana uppgifter ska även i fortsättningen vara förbehållen den ordinarie polisen.

Beslut att sätta in beredskapspolisen ska i fredstid fattas av Rikspolisstyrelsen.

- Med de här ändringarna får polisen en  för väl avgränsade uppgifter utbildad förstärkningsstyrka. Det är bra, säger Beatrice Ask i en kommentar.

 

 

 

 

Åtgärder mot

 

 

 

 

ordningsstörningar

på idrottsarenor

blir proposition

Regeringen har beslutat om en proposition som innebär att ytterligare åtgärder vidtas mot ordningsstörningar vid idrottsarrangemang.

Brott och ordningsstörningar vid idrottsarrangemang är ett problem för samhället. Lagen om tillträdesförbud från år 2005 gör det möjligt för åklagare att under vissa förutsättningar förbjuda en person att besöka ett idrottsarrangemang. Regeringen föreslår nu åtgärder som ska öka effektiviteten i hanteringen av ärenden om tillträdesförbud och ska höja säkerheten vid idrottsarrangemangen.

Propositionen är ett resultat av en process där Justitiedepartementet, efter en dialog med bland annat idrottsrörelsen och polisen, har identifierat på vilket sätt regelverket kan förbättras och effektiveras. Polisen ges nu rätt att ansöka om tillträdesförbud. Regeringen föreslår också bland annat att åklagare ges möjlighet att meddela interimistiska (tillfälliga) tillträdesförbud i avvaktan på att ärendet om tillträdesförbud slutligt avgörs. Härigenom kan den som befaras begå ordnings- eller säkerhetsstörande brott under ett idrottsarrangemang omedelbart meddelas ett tillträdesförbud. Ett interimistiskt tillträdesförbud får gälla i högst fyra veckor.

I ordningslagen införs straffsanktionerade förbud mot att på idrottsanläggning, och under pågående idrottsarrangemang, inneha eller använda pyrotekniska varor och mot att obehörigen beträda spelplanen eller att kasta in föremål på denna. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall ska inte dömas till ansvar.

Lagändringarna föreslås träda ikraft den 1 april 2009.

 

 

 

 

Fler kvinnor

 

 

 

 

misshandlas

på jobbet

Kvinnor uppger allt oftare att de utsatts för våld på sin arbetsplats, enligt en Brå-rapport. Ökningen, som har skett sedan början av 90-talet, gäller främst kvinnor som jobbar inom vård, omsorg eller skola.

Länk till Brå-rapporter - klicka HÄR!

 

 

 

 

Svensk kriminalfilm har

 

 

 

 

stark roll i samhällskritik

Kriminalfilm är dagens i särklass mest populära filmgenre i Sverige, men dess historia har hittills varit höljd i dunkel. Filmvetaren Daniel Brodén belyser nu för första gången den svenska kriminalfilmens utveckling, alltifrån 1900-talets tidiga stumfilmsmelodram till dagens polisfilm.

Daniel Brodéns avhandling - Folkhemmets skuggbilder - är den första heltäckande studien av en svensk filmgenre. Han tar upp i princip samtliga kriminalfilmer som spelats in för bio och tv och ger en initierad inblick i genrens olika traditioner: deckare, film om brottslingar, polisfilm, samt politiska och psykologiska thrillers.

 

 

Svart samtid

Avhandlingsförfattaren berättar om hur kriminalfilmen etablerades under andra världskriget då ond bråd död och mänskligt mörker var aktuella ämnen. Han kartlägger hur genren sedan dess speglat och kommenterat sin samtid med svärta. Kalla krigets spionfobi, undre världens hänsynslöshet, mörkläggningar av politiska skandaler, jakten på snabba pengar, Palmemordet och dagens terrorhot är några av alla ämnen som kriminalfilmen speglat under åren.

I Folkhemmets skuggbilder förenar Daniel Brodén filmhistoria med kulturanalys och målar upp en mörk bild av samhällsutvecklingen med social nedrustning, brutalt våld, ökad känslokyla och misstänksamhet mot Sverige som demokrati. Han diskuterar berättelser av Stieg Trenter, Maj Sjöwall & Per Wahlöö, Leif G W Persson, Henning Mankell och Liza Marklund. Han lyfter också fram filmmakare som Hasse Ekman, Arne Mattsson, Bo Widerberg och Kjell Sundvall.

 

 

 

 

Lasermannen

Några av alla - kända eller bortglömda - thrillers som sätts in i sina historiska sammanhang är Medan staden sover, Damen i svart, Halsduken, Mannen på taket, Ärliga blå ögon, Skånska mord, Täcknamn Coq rouge, Sökarna, Tusenbröder och Lasermannen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VIKTIG LÄSNING

FÖR BL A SKYDDSOMBUD!

 

Upplevd livsfara

 

påverkar hälsan

– även när det inte

var ”så farligt”

Känslan av att vara i livsfara kan påverka vår psykiska hälsa under lång tid efteråt. Det gäller även om det visar sig att situationen objektivt sett inte var så allvarlig. Några enkla frågor i det akuta skedet vid en katastrof eller olycka, också till dem som blivit lindrigt skadade eller inte skadade alls, skulle kunna hjälpa vården att hitta dem som kan behöva extra stöd och uppföljning.

Lars Wahlström är överläkare och forskare vid Centrum för allmänmedicin, ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting. Tillsammans med sina kollegor har han studerat stockholmare som drabbades i samband med tsunamikatastrofen 2004, och menar att det tycks vara själva upplevelsen av livsfara som lämnar spår hos den drabbade.

 

 

Ny kunskap

Sedan tidigare är det väl känt att svåra upplevelser i samband med olyckor och katastrofer, till exempel allvarliga fysiska skador och förluster av närstående, kan medföra psykiska skador. I den nu aktuella studien har man kunnat se att även människor som inte var i närheten av vattnet – som inte blev skadade eller miste någon närstående men som ändå upplevde situationen som livshotande – mådde sämre 14 månader efter tsunamin än de som inte kände sig livshotade.

– Det här är för Sverige ny och användbar kunskap för omhändertagandet av drabbade vid olyckor och katastrofer, som är viktigt att sprida, säger Lars Wahlström.

 

 

 

 

Enkla frågor hjälp

Med några enkla frågor i det akuta skedet skulle vårdpersonalen kunna hitta dem som trots inga eller lindriga fysiska skador riskerar att drabbas av psykisk ohälsa efteråt. Om patienten ger uttryck för att "jag trodde jag skulle dö" så bör man följa upp vederbörande. Det kan räcka med att någon från vården ringer upp efter en månad, när den akuta reaktionen har lagt sig, och hör sig för om hur personen mår.

– Man skulle till exempel kunna se till att en sjuksköterska på akuten sätter sig en stund med patienten, även med dem som är lättare skadade eller oskadade, och frågar vad de varit med om och hur de upplevde situationen, säger Lars Wahlström.

 

 

 

 

Närståendes stöd bäst

Att reagera med starka känslor efter svåra händelser är normalt och man har hittills haft svårt att identifiera dem som löper risk att även må dåligt på sikt och som därför bör följas upp. Dessutom är det omöjligt, och kanske till och med skadligt, att vid en katastrof erbjuda alla drabbade hjälp. De flesta klarar sig bäst med stödet från de närstående, visar tidigare forskning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Civila utredare har diskuterats i veckan.

Här är lite bakgrund:

Vill du läsa vad Rps skriver? Klicka HÄR!

Hanne Kjöller på DN:s ledarsida är entusiastisk inför möjligheten med civila utredare med större befogenheter. Klicka HÄR om du vill läsa hennes synpunkter. Var beredd på blodtryckshöjning!

 

 

 

Lägg hela

 

 

 

förslaget

i malpåse

Andre vice ordföranden i Polisförbundets centrala styrelse, Lars Bergman, tycker att hela förslaget om civila utredare bör läggas i malpåse. Han har deltagit i Rikspolisstyrelsens arbetsgrupp om polisens brottsutredningsverksamhet. Så här säger han till förbundets hemsida:

- Syftet med utredningen var bland annat att utifrån ett arbetsmiljöperspektiv belysa hur den samlade kompetensen inom polisens brottsutredande verksamhet ska kunna användas. Utredningen skulle också belysa konsekvenserna av att använda civila utredare inom polisen.

Polisförbundet har uttryckt en avvikande uppfattning när det gäller de föreslagna författningsändringarna. Vad handlar det om?

- Utredaren har föreslagit författningsändringar i rättegångsbalken i två fall samt i ett fall när det gäller delgivningslagen; Man vill att åklagare även formellt får rätt att uppdra åt en tjänsteman i polismyndigheten att vidta åtgärder i en förundersökning, att tjänsteman i polismyndigheten får hålla i 24:8-förhör och att formell delgivning ska få utföras av en tjänsteman i polismyndigheten även när delgivningen avser brott med fängelse i mer än sex månader i straffskalan.

- Skulle utredarens förslag till författningsändringarna i rättegångsbalken och i delgivningslagen bli verklighet har vi satt rättsäkerheten ur spel. Detta eftersom personer utan utbildning på området eller polisiär kompetens kan komma att vidta åtgärder som hör till förundersökningen eller hålla förhör. Det kan Polisförbundet aldrig acceptera.

Varför är det så viktigt för Polisförbundet att det är poliser som utreder brott?

- Som medborgare har du rätt att ställa krav på att de som utreder brott har goda kunskaper i juridik, brottsofferbemötande och etik, ämnen som är centrala i polisutbildningen. Förslagen till författningsändringar innebär att man ersätter begreppet polisman till tjänsteman vid polismyndigheten. I praktiken innebär förändringen att det inte längre krävs en polisutbildning för att arbeta med rent polisiära arbetsuppgifter.

Men behövs det inte annan kompetens som komplement till poliserna?

- Det är ingen tvekan om att vi behöver civil kompetens inom polisen. Vi har redan idag civilekonomer som arbetar med ekonomisk brottslighet eller systemvetare som arbetar IT-brottslighet. Det viktiga är nu att rågången mellan poliser och andra yrkesgrupper klargörs så att vi kan arbeta effektivt tillsammans.

Men hur ska man gå till väga för att få en tydlig rågång?

- För det första bör de föreslagna författningsändringarna läggas i malpåse. För det andra måste regeringen snarast tillsätta en utredning som ser över gränsdragningarna mellan poliser och andra yrkesgrupper. Precis som lärarna i framtiden ska bli auktoriserade är det nödvändigt att poliserna legitimeras. På detta sätt skapas en tydlighet för såväl medborgare, poliser och andra yrkesgrupper som arbetar med brottsbekämpning i någon form.