9 september 2016

Polisens kris på kräftskivan och hos Vakthavande

Nu är Polisens kris, om den finns eller inte, på agendan. Den diskuteras på kräftskivan, i riksdagen och inne hos Vakthavande Befäl i Sveriges mest utsatta polisdistrikt. Någon kanske hävdar att det inte är någon kris. Men då beskriver Lars Klint i KVP ett antal faktorer som tyder på motsatsen.

 

 

Nu är Polisens kris, om den finns eller inte, på agendan. Den diskuteras på kräftskivan, i riksdagen och inne hos Vakthavande Befäl i Sveriges mest utsatta polisdistrikt. Någon kanske hävdar att det inte är någon kris. Men då beskriver Lars Klint i KVP ett antal faktorer som tyder på motsatsen.

Lars beskriver på ett sätt som har verklighetens prägel hur han och några kamrater, diskuterade följande ämnen under en kräftskiva. Rubriken är: Tyvärr kan jag inte avfärda den massiva oron och kritiken...
På kräftskivan gick det ganska raskt att avhandla ämnen som brukar komma upp när engagerade människor träffas - som vårdkrisen, Gud, kungariket, flyktingsituationen, Trump, Zlatan och kvällstidningarnas framtid. Men så dök ämnet Polisen upp.

 

 

 

  • Att det är fördjävligt att man monterat ned trafikpolisen vilket lett till vilda western på vägarna.
  • Att vardagsbrottsligheten sätts på undantag vilket leder till en misstro mot rättssamhället.
  • Att narkotika säljs öppet så att ungdomars liv förstörs.
  • Att bilbränder och vapenbrott sker och att poliserna inte räcker till
  • Stämningen inom kåren, usla löner, vem vill bli polis?
  • IT-brott och bedrägerier som hotar samhället och förtroendet, och polisen har varken personal eller tillräcklig förmåga att angripa problemet.
  • Terrorberedskapen som mest påminner om Per-Albins ord om att beredskapen är god...
  • Att rånöverfall sker på försvarslösa åldringar och handikappade är ruggigt. Brottslingarna riskerar inget. Polisen hinner inte med.

 

  • Gränskontrollerna är kanske det enda som har fungerat som tänkt...

Lars Klint som kvällstidningsjournalist kunde tyvärr inte avfärda den massiva oron och kritiken som luftbubblor och illasinnad ryktesspridning på sociala medier.

Han beskrev i stället vägen till sammanbrottet, den misslyckade omorganisationen, där den polisiära kunskapen satts på undantag.

 

Förhoppningen på kräftskivan stod då till att allt skall vända nu. Rikspolischefen har kallat till en tvådagarskonferens med polisledningen.

 

Avslutningen på Lars berättelse i kräftans tecken är magnifik. Lars skriver:

 

"Nu ska omorganisationen organiseras om och effektiviseras. Polisen ska förebygga och utreda brott, gripa brottslingar och skapa trygghet för medborgarna. Inte kastas hit och dit som nickedockor i en kasperteater, där byråkrater utan markkontakt håller i trådarna.

- Annars tvingas han avgå före årsskiftet, gissar jag.

- Vi ringer Eliasson själv och kollar, föreslår en av gästerna.

- Det finns ingen täckning just här, förklarar kalasets sommarstugevärd.

- Det gör väl varken till eller från i kontakt med polisen, muttrar cynikern, varvid diskussionen svävar vidare in i en analys av Evert Bäckström och andra polisiära storheter i litteraturen."

 

Ridå.

 

En annan Lars, som kanske har ännu mer insikt i det polisiära är Vakthavande Befäl vid polisområde Syd i Region Stockholm, Lars Alvarsjö. Han har tidigare varnat för en polisiär systemkolaps, när poliserna riskerar att förlora greppet i utsatta förorter. Något som han har nära kontakt med i sitt yrke. Han riktar sig till politikerna med allvarsord om att ta sitt ansvar.

 

Nu beskriver han hur situationen ser ut för poliserna i den tunna blå linjen, som han själv är en del av. Slutet på hans debattartikel väljer Blåljus att citera:

 

"I stort sett alla yttre polisresurser går idag till att fylla utryckningsuppdraget. Det vill säga ordningspoliser som åker på de akuta larm som kommer in till ledningscentralerna. Ledningscentralerna gör sedan en första sållning av inkommande larm. Långt ifrån alla som ringer polisen kan räkna med att det skickas ut någon patrullbil. Någon resurs utöver utryckningspoliser finns knappt inte. Det är därför det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet prioriteras bort. Skulle det mot förmodan finnas poliser som bemannats som lokalpoliser tas dessa nästan uteslutande i anspråk för kommenderingar på andra ställen än i sitt ansvarsområde.

 

De satsningar som nu görs (Mareld) berör de särskilda utsatta områden som identifierats. I region Stockholm är det Järvafältet, Botkyrka och Södertälje. Till dessa områden skall 300 nya poliser rekryteras i en särskild satsning. Majoriteten av de sökande poliserna är dock från region Stockholm. Ytterligare ett stort antal poliser riskerar därmed att försvinna från områden eller kommuner som inte ingår i satsningen.

 

På utredningssidan är situationen lika illa. Polisens utredare drunknar i ärendebalanser och hinner inte ens utreda grova brott med kända gärningsmän.

 

Svensk polis håller idag på att förblöda. Förutom den misslyckade omorganisationen finns ett utbrett missnöje med låga löner, dåliga ersättningar för arbete på obekväm tid, bristande chefskap, urusla arbetsförhållanden och orimlig arbetstidsförläggning. Poliser i skiftestjänstgöring har idag inte möjlighet att få tillräcklig vila mellan passen eller mellan arbetsperioder. En polis som arbetar 3-skift tvingas till en veckoarbetstid som endast marginellt skiljer sig mot en som bara jobbar kontorstid och måste dessutom jobba veckoslut och storhelger.

 

Dessutom tvingas personalen på grund av resursbristen jobba ett ansenligt antal övertidstimmar. En del poliser tvingas ta ut semesterdagar för att få livspusslet att gå ihop. I tjänsten har arbetsmiljön försämrats radikalt med bland annat stenkastning, ökat antal hot och våld. Dessutom tillkommer den frustration som infinner sig när man inte räcker till eller har förutsättningar att göra ett bra jobb.

 

Därför ser vi nu ett stort antal poliser som väljer att sluta sin anställning för att istället ta civila jobb – ofta med bättre lön.

 

För första gången på länge ser vi också hur polisen har svårt att fylla platserna på polisutbildningen med behöriga sökanden.

 

Sammantaget kan man konstatera att det finns en avsevärd förbättringspotential för den nya polismyndigheten. Tyvärr ser vi inga initiativ! Som tjänstemän i en verksamhet som finansieras av skattemedel varken tillsätter eller avsätter vi myndighetschefen. Detta är regeringens ansvar. Vi ska heller inte mörklägga brister i verksamheten eller trixa med resultaten. Med nuvarande anslagsfördelning och ledarskap är vi helt enkelt inte bättre än så här. De flesta poliser väntar nu med spänning på regeringens höstbudget och hur mycket man tänker satsa på polisen. Då om inte förr visar det sig om man förstått allvaret. Dessutom har avtalsrörelsen för statsanställda dragit igång. Redan den 1 oktober står polisen utan avtal och en konflikt kommer allt närmare.

 

Skulle detta bli verklighet kan vi vänta oss en totalkollaps för polisverksamheten och följderna kommer att ta lång tid att reparera. Hur många poliser som då väljer att lämna yrket vågar man knappt tänka på.

 

Så därför är det hög tid för våra politiker att börja ta sitt ansvar!

Lars Alvarsjö

 

Blåljus gläds åt debatten, som på ett oroväckande sätt speglar en verklighet som politiker förnekat alltför länge.

 

Tommy Hansson