Polis kommendering
5 november 2021

Behövs polisen?

Behövs polisen?

Är en av de frågor som Hans-Olof Sandén, jurist vid Polismyndigheten, tar upp i sin veckokrönika på Intrapolis, där han resonerar kring "Tre viktiga frågor. Tre oklara svar. Vi närmar oss framtiden med tillförsikt, men det finns gropar i vägen dit." Blåljus har fått godkännande att publicera Hans-Olofs text.

"Behövs polisen?

Det känns märkligt och väldigt främmande att skriva en sådan här rubrik. Det har nog egentligen aldrig föresvävat mig att någon seriöst och på riktigt skulle komma på idén att avskaffa polisen. Men man upphör ju aldrig att förvånas och i veckan som gick kom just ett sådant förslag att avgöras i ett allmänt val i delstaten Minneapolis i USA, vart annars - in the land of opportunities, everything is possible. I och för sig är polisen ett ganska sentida fenomen och i forskningen talar man om en modern polis först under 1800-talets senare hälft. 

Oavsett vilket så är polisen idag en etablerad del av det moderna samhället och få ser att det skulle gå att avskaffa den, särskilt inte i dessa dagar då partierna inför valet slåss om att få stärka just den myndighet som härbärgerar dessa samhällets beskyddare. Men i Minneapolis ser situationen något annorlunda ut. Det var här som George Floyd fick ett uniformerat knä i ryggen och avled av det som många betraktades som ett polisiärt övervåld. Händelsen vidgade en klyfta mellan medborgarna och myndigheterna och ur denna stärktes den redan expanderande rörelsen Black lives matters. 

I somras dömdes polisen Derek Chauvin för sitt handlande till tjugotvå och ett halvt års fängelse och i början av nästa år fortsätter processen mot övriga inblandade poliser. Domstolen grundade sitt avgörande på att det handlat om ett missbruk av en maktposition och den särkilt hänsynslösa behandlingen av George Floyd. Lagens långa arm har alltså agerat i det enskilda fallet. Detta till trots är stora delar av allmänheten inte nöjda. 

Förespråkarna för ett avskaffande av polisen i Minneapolis menar att ett sådant beslut skulle kunna skapa vad de kallar ”racial justice”. I sak innebär det att Polismyndigheten ersätts av en myndighet för allmän trygghet. En sådan förändring är enligt dem nödvändig för att komma till rätta med institutionaliserad rasism och polisiärt övervåld. Motståndarna anser däremot att det redan påbörjats en förändring och att polisen lärt sin läxa. Det krävs inte enligt dem att polisen avskaffas. I valet som avgjordes natten till onsdagen vann motståndarna och polisen blir därmed kvar även i Minneapolis. 

Det uppdrag som polisen har är inte vilket som helst

Den här historien har hamnat en aning i skymundan i den svenska debatten, vilket är litet synd. Den borde tas till intäkt för hur viktigt det är att hålla god kontakt med medborgarna och att ha örat mot rälsen.

Det uppdrag som polisen har är inte vilket som helst utan ett som kräver stor ödmjukhet och ansvarstagande. Detta är särkilt viktigt med tanke på den framåtlutande hållning som vi just nu befinner oss i. Demokratins vägar är också outgrundliga i viss mån vilket gör att känselspröt och fingertoppskänslighet är en dygd för den som vill göra just den där skillnaden som vi så ofta talar om. 

Den gången blev jag illa berörd och omedelbart tagen på sängen när jag avkrävdes en åsikt.

Vad händer när domaren sover?
En gång för länge sedan fick jag under min karriär en tidning stucken under näsan där första sidans huvudrubrik löd ”här dömer polisstyrelsens ordförande den tilltalade till fängelse”. Texten biträddes även av ett fotografi av en sovande nämndeman synligt placerad på podiet i rättssalen. Den gången blev jag illa berörd och omedelbart tagen på sängen när jag avkrävdes en åsikt. Det var mig så främmande att någon kunde agera på det viset.

I veckan som gick har ett mail i en av landets tingsrätter diskuterats flitigt i juridiska kretsar. Mest med tillrop som ”det är knappt man tror att det är sant” men ändå med en stor portion av irritation. Att vara en del av den dömande makten är något som måste tas seriöst och något som endast är samvetsgranna personer förunnat. Det är tabu att inte göra sitt bästa och helgerån att inte vara koncentrerad. Att vara föremål för en rättegång är för de flesta något omskakande och stort, inte minst med tanke på vilken makt en domstol ju besitter. För många är det också första och enda gången de verkligen kommer i kontakt med rättsväsendet.

Det knepiga i kråksången är att de som organiserar nämndemännen inte valde att bara ta reson utan att reagera med indignation. De beskrev kritiken som svepande och obefogad. I mailet kritiserades de även för att de tittade i sina mobiler under huvudförhandlingarna, om de ens kom i tid. Det är svårt att inte få associationer till hur det var i skolan när en annan var liten. Där är det dock slut på associationerna - vi talar ju om vårt rättssystem. 

...det handlar om något mycket större, det handlar om förtroendet för rättsväsendet.

Det här kan tyckas som en liten sak i stunden men det handlar om något mycket större, det handlar om förtroendet för rättsväsendet. I det ljuset är det inte så svårt att välja lagmannens sida (författaren av den aktuella mailet) och högt ställa frågan vad det är som är så svepande med att säga ”sov inte när du dömer någon”. I min värld är det sällsamt konkret och tydligt. Så frågan är vem som kränker vem. Det viktiga är dock att alla bidrar till att måna om tilliten till rättvisan. 

Hårdare tag, men vad kostar det?
Den här veckan har det publicerats några artiklar som ifrågasätter den framåtlutade hållningen i frågan om lag och ordning. Det handlar om rubriker som ”hur mycket hårdare tag klarar Sverige”, ”ett steg mot polisstat” och ”varför skjuter svensk polis ihjäl flest i Norden”. De tar samtliga upp värden som till stor del sakats i kriminaldebatten, värden som tillit och integritet. Men även mänskligt liv. Det är en viktig debatt och en debatt som visar på vikten av vår starka rätt att yttra oss fritt i dessa frågor.

De verktyg som nu överlämnas i händerna på polisen måste vi ta emot med respekt och med stort förtroende

Det handlar ytterst om grundläggande rättsliga principer och om rättsfilosofi. Vad blir konsekvenserna av att fokusera på en grupp och när är gränsen nådd? Finns det risk för spridningseffekter där även skötsamma drabbas på sikt? Vilket samhälle vill vi leva i? I artiklarna tar skribenterna upp värden som förtroende för rättsstaten och hänvisar bland annat till debatten i USA (som jag redogjort för ovan), integritet för den enskilda människan och rätten till liv. Det finns all anledning att reflektera över dessa inlägg och inte bara vifta bort dem under inverkan av ett allmänt tunnelseende. 

De verktyg som nu överlämnas i händerna på polisen måste vi ta emot med respekt och med stort förtroende. Polisen bör ha en plan för att skapa balans och för att missbruk av de nya maktmedlen inte ska förekomma. Tillit, förtroende och integritet är värden av högsta kvalitet och så fasligt lätta att förlora. Det är hög tid att allvarligt kontemplera över den sanna innebörden i de så centrala principerna om behov och proportionalitet.  

Avslutningsvis 
Även denna vecka blev det stora och djupa frågor som fick plats i denna simpla krönika. Egentligen var det nog en och samma sak och inte tre separata rubriker. Det hela handlar till syvende och sist om trygghet och om en rättvisa som fungerar."

Texten återfinns på Intrapolis som "Juridisk krönika (2021:44)" publicerad  4 nov 2021