11 maj 2021

Dissonans mellan mål och medel

Dissonans mellan mål och medel

Genom åren har svensk polis satsat förebyggande, med allt från kvarterspoliser, närpoliser, poliskontor och nu områdespoliser. De tidigare satsningarna har närmast självdött på grund av andra "angelägnare" behov, omorganisationer eller polisbrist. Ofta har det betonats hur viktig den verksamhet som avskaffas eller svälts ut varit.
 
Kärnan i den nya organisationen sägs vara det lokalt förankrade polisarbetet. Det är genom såväl repressivt som brottsförebyggande arbete i lokalsamhällena som trygghet ska skapas och gängkriminaliteten stoppas, och frågan påstås ha högsta politiska prioritet. Ändå får Blåljus höra om hur  lokalpolisområdena återigen drabbas av stenhårda sparkrav samtidigt som den yttre proaktiva verksamheten hackas sönder av kommenderingar.
 
Blåljus har bett den före detta fackligt förtroendevalde kollegan Martin Marmgren beskriva hur situationen ser ut för hans verksamhet i Lokalpolisområde Järva.
 

Blomstrar det lokala förebyggande polisarbetet?

"Menar man allvar med att vilja bryta nyrekryteringen till gängkriminalitet kan man inte samtidigt dra ner och spara på polisens brottsförebyggande och lokala arbete.

Just nu sitter (mycket tack vare knäckandet av Encrochat) många tungt gängkriminella inlåsta. Men ”bakom varje gängkriminell som plockas bort från gatorna står det i dagsläget tio unga som vill ta deras plats”, enligt regeringen. Och Rikspolischefen Anders Thornberg vill ”utnyttja tillfället genom att försöka stoppa nyrekryteringen av unga till gängen”. Inrikesminister Damberg håller med. ”Vi ser att skjutningarna minskar i början på året och det skapar ett öppet fönster för att bryta nyrekryteringen”

Regeringen och Rikspolischefen har i slutet av förra veckan haft ett möte med kommunerna om just detta. ”Enligt polisen kan inflödet av nya kriminella stoppas genom att samhället samverkar, såväl skolor, kommuner som socialtjänst.”

Kloka ord. För mig som ansvarar för en grupp som jobbar operativt med brottsförebyggande samverkan i lokalpolisområde Järva (Rinkeby, Husby, Tensta, mm) låter dessa insikter som ljuv musik.

Problemet är bara att avståndet mellan den uttalade ambitionen på högsta nivå och den verklighet jag verkar i är väl stort.

Min grupp har närmast halverats under det senaste året, och det har varit tvärstopp för att ny- eller ersättningsrekrytera. Först berodde detta på polisbristen, de få poliser som finns behöver fördelas enligt satta nyckeltal, och vi uppmuntrades att ta in civila i den brottsförebyggande samverkan. Några månader senare var det tvärstopp på att anställa civila, och en nästan avslutad rekrytering fick avbrytas och två timanställda gå med någon veckas varsel.

Behovet av brottsförebyggande arbete övertrumfades av bristen på pengar. Och vi fick fortsätta försöka att trolla med knäna för att möta upp de rimliga förväntningar och krav som exempelvis stadsdel och skola har på oss.

Så ser det inte bara ut i min grupp. Mycket av det lokala polisarbetet, så väl det brottsförebyggande som det (lika viktiga) repressiva, har under vinter och vår försvårats kraftigt av att poliser som behövts i sina respektive områden har kontrollerat Covid-tester på inresande runt hela landet. En uppgift som knappast kräver polisiär kompetens, och som Polismyndigheten så vitt jag vet inte har ersatts med en krona för.

Samtidigt sitter det just nu poliser i receptionen i polisstationen i Rinkeby, detta då rekryteringen av civila till pass- och reception panikstoppades av ekonomiska skäl samtidigt som kraven på att leverera pass ökade.

Men min bild är att nu är tiden att flytta fram positionerna från samhället, flytta in i de här områdena och ta över närvaron och slå ut exempelvis öppen drogscen, säger Mikael Damberg.”

Ja, men då borde kanske de poliser som är bäst på detta, dvs de som jobbar i lokalpolisområdena, få arbeta i sina områden, och inte stå vid gränskontroller eller sitta i receptioner?

När vi från statens sida står för insatser som kan bekämpa brotten och bura in de mest brottsaktiva individerna, då måste också den förebyggande verksamheten som kommunerna står för svara upp mot det, säger Morgan Johansson.”

Ja, men kommunernas brottsförebyggande arbetet fungerar inte särskilt väl om det saknas poliser som möter upp i samverkansgrupper och hjälper till att skapa trygga och främjande miljöer kring dem som växer upp i utanförskapsområden.

Jag är inte ute efter att peka finger. Jag är övertygad om att chefer ovanför mig gör sitt allra bästa för att skapa rätt förutsättningar för vår verksamhet. En del saker är på väg åt rätt håll, exempelvis har antalet gränspass minskat och rekrytering till receptionen ska få påbörjas igen. Men att det ser ut som det gör hos oss samtidigt som det talas på högsta nivå om behovet av att samhället arbetar mot gängkriminalitet i allmänhet och nyrekrytering i synnerhet skapar, för att citera en kollega, en känsla av kognitiv dissonans.

Jag har ingen anledning att tvivla på det engagemang som ministrarna ger uttryck för. Men om de nu delar min bild av hur otroligt viktigt det är med brottsförebyggande arbete så får de gärna visa det i handling. Till en början gärna genom att verka för att lyfta de hårda sparkrav som just nu (i alla fall i mitt lokalpolisområde) kraftigt försvårar för allt vårt lokala polisarbete."

Martin Marmgren, operativt brottsförebyggande polis i Järva

Blåljus tackar för texten, vi anade faktiskt inte att det var fullt så illa.