Jerry Niklasson
3 juni 2021

Kvinnovåldet var väl för en månad sedan?

Kvinnovåldet var väl förra månadens nyhet?

Vi som följer den kriminalpolitiska debatten gör bäst i att hänga med i svängarna, för fort går det. För bara några veckor sedan, stod kvinnovåldet högst på den politiska dagordningen, sedan fem kvinnor mördats av närstående. Alla partier lovade krafttag, polisen kritiserades för att inte prioritera dessa brott och rättsväsendet för att inte plocka bort gärningsmännen eller åtminstone ge dem fotboja och kraftiga restriktioner. Problemet stod på högkant.

Sedan kom utredningen som visade Sveriges föga hedrande utveckling när det gäller vapenvåldet, kopplat till kriminella miljöer och allt fokus hamnade på vems fel det är att vi hamnat där vi är. Som lök på laxen, visade verkligheten i Hjällbo och Hjulsta med omnejd, att den negativa utvecklingen långt ifrån upphört. Och ingen talade längre om problemen med kvinnovåldet.

Man skulle nästan kunna tro att det upphört. Om man inte är polis eller socialsekreterare. Nu berättar just en polis som till vardags jobbar med dessa frågor om hur polisen i hans polisområde prioriterar kvinnovåldet. Det handlar om Jerry Niklasson, som är huvudskyddsombud på enheten brott i nära relationer vid polisen Stockholm SYD, som skrivit en debattartikel i SvD där han beskriver enhetens arbetssituation.

Jerry menar att borde det vara ett av samhällets och polisens mest prioriterade områden att arbeta mot. På senare tid har problemet lyfts fram i media och politiker och höga polis­chefer har skyndat fram för att försäkra att man satsar en massa resurser på att bekämpa dessa vidriga brott mot kvinnor och barn.

Han skriver att enheten i år drabbats av kraftiga besparingskrav.

"Vi får inte längre nyanställa och utbilda civila utredare, vilket tidigare varit den enda vägen att hyfsat hinna med. Få poliser söker sig också till att utreda dessa brott eftersom det är en så ansträngd och svår arbetssituation. Dessutom fick poliserna som arbetar med brotten mot kvinnor och barn inte ta del av de extra pengar som satsades förra året, vilket gör att poliser som arbetar med dessa brott ofta har flera tusen kronor lägre lön än på andra enheter. Poliser som jobbar med att utreda exempelvis stölder, skadegörelse och andra så kallade vardagsbrott fick betydligt mer i löneökning än poliser som arbetar med att utreda allvarliga övergrepp mot kvinnor och barn inklusive mord. Det har lett till att en del slutar och situationen gör det svårt att rekrytera poliser till att utreda brott i nära relationer.

Tidigare kunde vi ta hjälp av timanställda rutinerade poliser som gått i pension fast jobbade vidare några dagar i veckan, men nu har den möjligheten dragits in av besparings­skäl. Tidigare ställde en stor del av personalen upp och arbetade övertid ett par helger varje termin för att hinna med fler ärenden. Nu är den övertiden också indragen av besparingsskäl. Gruppchefer ersätts inte längre som förr utan en chef kan få ansvara för dubbla grupper. Det är ytterst svårt att få pengar till några extra utgifter. Trots att det skrivs av många ärenden utan utrednings­åtgärder har vi i skrivande stund 923 öppna ärenden varav flera hundra inte ens påbörjade redan innan sommaren.

Till följd av den stora och pressade arbetsbördan mår många utredare dåligt och flera har varit sjukskrivna på grund av arbetssituationen. Ännu en ansträngande sommar med många nya brottsoffer som behöver vår hjälp ligger framför oss. Samtidigt införs den 1 juli mitt under semesterperioden en ny lag kallad barnfridsbrott, som innebär att barn som bevittnar brott i nära relationer ska betraktas som brottsoffer och höras kring detta. Jättebra med barnperspektiv, men de utredare som ska utreda det har varken fått några nya direktiv eller resurser, trots att vi har barn inblandade i cirka 30 procent av de ärenden vi utreder. Hur ska vi med dessa bristande resurser och indragningar hinna hjälpa alla dessa kvinnor, män och barn på ett bra sätt samt se till att det blir bra utredningar? Alla på enheten vill, men det finns en stor känsla av otillräcklighet. Ansvariga politiker och högsta polis­ledningen lever inte upp till alla fagra löften och försäkringar de gett i media, tvärtom skär man ned på polisens resurser att utreda brott mot kvinnor och barn i nära relationer.

Till råga på allt håller man nu på att utreda om man kan splittra specialist­enheterna som utreder brott mot kvinnor och barn och skicka ut utredarna till flera olika små lokalpolisområden som saknar den kompetensen och erfarenheten. Konsekvensen av det blir att man splittrar den samlade kunskapen och kompetensen samtidigt som risken är stor att brott mot kvinnor och barn nedprioriteras. Det är lika dumt som att tro att man kan lösa problemen inom sjukvården genom att slå sönder specialist­avdelningar och skicka ut personalen till olika små vårdcentraler. Omorganisationer är ofta ett sätt att dölja bristande resurser och ett sätt för ansvariga chefer att verka handlingskraftiga, men i verkligheten skapas i stället ofta oreda och sämre verksamhet."

Jerry avslutar med att vädja  för dessa samhällets allra mest utsatta brottsoffer. Låt inte ansvariga politiker och högsta polisledningen komma undan med skönmålningar om hur mycket resurser man satsar på att hjälpa kvinnor och barn som utsätts för våld i nära relationer, när man i stället dragit ner kraftigt på resurserna till utredning av brott i nära relationer i år. De allvarligast utsatta kvinnorna och barnen i Sverige förtjänar mycket bättre!

Blåljus känner igen mönstret. Allt ska prioriteras, enligt vad som är medialt exponerat. Och när media hittar nästa problemområde där polisen inte räcker till, ska det också prioriteras. Problemet är att när allt ska prioriteras, blir inget prioriterat i verkligheten. Problemet med generella utlägg av lön på vissa grupper, beskriver Jerry väl, det innebär så klart att andra grupper känner sig förbigångna och ännu mer nedprioriterade.