13 juli 2021

Poliser i utsatta områden mår dåligt

Poliser i utsatta områden mår dåligt

Umeå Universitet, Enheten för polisutbildning, har gjort en vetenskaplig belysning av hur poliser mått under operation "Mareld", en satsning i Stockholms särskilt utsatta områden. Resultatet visar bland annat att en tredjedel av poliserna drabbats av nedstämdhet, medan en tredjedel av poliserna känt sig uppe i varv av polisarbetet. Så en del poliser kanske går relativt opåverkade hem från jobbet...

I P4 radio Stockholm, intervjuas Martin Marmgren, som är gruppchef i ett av våra särskilt utsatta områden, samt Maria Jenssen, huvudskyddsombud i Polisförbundet region Stockholm (1:13 in i programmet).

De är bägge eniga om att polisbristen bidrar till att en del poliser blir negativt påverkade av jobbet, och att det inte bara är så i de mest utsatta områdena. Maria påpekar att digitaliseringen bidragit till att bilder och filmer om poliser ofta sprids i negativt syfte, samt att det blivit lättare att kartlägga poliser via nätet, vilket kan ha ökat otryggheten. Den grövre och hänsynslösa brottsligheten drabbar så klart de poliser som har uppdraget att angripa problemen även på ett personligt plan.

Det är även en ledarskapsfråga, betonar Martin, det är viktigt med kontinuitet i ledarskapet.

I utredningen av Umeå universitet, som gjorts på uppdrag av Polisregion Stockholm, ges konkreta förslag på hur Polismyndigheten kan minska problematiken, med särskilt fokus på särskilt utsatta områden:

1.Erkänn de hälsorisker som finns med polisarbetets stressfyllda karaktär genom att implementera särskilt designade hälsoprogram för alla anställda, med fokus på resiliens (motståndskraft). Beakta särskilt den normaliserade stressen, och dess möjliga inverkan på de anställdas privatliv. Professionsinriktad handledning med fokus på stress och hälsa är betydelsefull för både medarbetare och chefer, enskilt eller i grupp.

2.Fortsätt satsa på förbättringar i arbetsmiljön, i synnerhet åtgärder för att tydliggöra arbetsrollen (inte minst som områdespolis), förstärka medarbetares möjligheter att påverka beslut, samt möjliggöra stöd och återkoppling från chefer till medarbetare. Åtgärder för att anpassa resurser i relation till krav i arbetet och reglering av en hälsosam arbetstidsförläggning, t.ex. tillräcklig tid för återhämtning, behöver också prioriteras.

3.Undersök på vilka sätt de vaga bestämmelserna i Arbetsmiljöverkets föreskrifter kan konkretiseras genom att Polismyndigheten själv utfärdar riktlinjer, som inne-bär att bestämmelserna får en mer konkret innebörd. Exempelvis skulle det kunna införas riktlinjer beträffande kränkande särbehandling i arbetet på liknande sätt som det existerande tillbudssystemet, LISA, som reglerar hur man ska förfara om något allvarligt tillbud inträffar.

4.Se över kunskapsläget rörande offentlighet och sekretess hos de anställda samt vilka som bör fatta beslut i utlämnandefrågor. Anordna utbildningar om och utarbeta förtydliganden av sekretessbestämmelserna mellan polis och socialtjänst för att underlätta samverkan mellan dessa myndigheter.

5.Fortsätt — och vidareutveckla — de formaliserade samverkansformer som byggts upp mellan Polismyndigheten, socialtjänsten och andra aktörer. Dessa formaliserade samarbetsformer har positiv inverkan på övrigt samarbete och sannolikt också på informationsutbytet mellan Polismyndigheten och andra aktörer.

6.Fortsätt utveckla arbetet med framtagande av lokala lägesbilder, då arbete utifrån den lokala lägesbilden är betydelsefullt. Bjud in fler lokala perspektiv, inte minst från boende, representanter från civilsamhället och andra aktörer som bor och verkar i särskilt utsatta områden. Fler perspektiv synliggör komplexiteten i problembilden, och en väl förankrad lägesbild ökar förutsättningar för att de insatser som görs blir effektiva och får legitimitet.

7.Utarbeta en samsyn på organisatorisk nivå kring prioritet och status för lokalt polisarbete i särskilt utsatta områden. Detta krävs för att motverka spänningar såväl mellan olika verksamheter (ingripande- respektive brottsförebyggande verksamhet) som mellan organisationsnivåer (lokal- områdes- och regionpolisområde). Framtagande av anpassad utbildning för lokalt polisarbete i särskilt utsatta områden vore också värdefullt.

Blåljus välkomnar att Polismyndigheten tar stöd från forskning och vetenskap för att få sina poliser att klara yrkets utmaningar. Att lyssna på vetenskapen ger en bra ingång till att få fler att orka med de påfrestningar en polis möter dagligen, en annan ingång är så klart att lyssna på poliserna .

Nu förutsätter vi att Polisregion Stockholm tar till sig de konkreta råd som UMU ger i sin belysning!