Hannah Bergelin
1 november 2021

Så kan vi komma tillrätta med gängmorden

Så kan vi komma tillrätta med gängmorden

Sedan polisen Andreas Danman mördades, har Hannah Bergelin bland annat startat ett upprop med krav på åtgärder för att vända utvecklingen mot allt grövre våld i samhället. Nu har hon även skrivit en debattartikel till GP, som beskriver sin verklighet som nog många poliser känner igen sig i.

Hon beskriver sina känslor då hon fick veta att hennes kollega mördats på öppen gata, och hur kon kände sig tvingad att agera för att polisernas arbetsmiljö skulle bli bättre. Och för Sveriges skull. Hannah har gedigen erfarenhet av polisyrkets för- och nackdelar efter 18 år i yttre tjänst...

Hon beskriver en ny verklighet där det som kriminella nätverk nu gör i Sverige, med Sverige, rubbar hela samhällen och påverkar varje medborgare. Det är ett reellt hot mot rättssäkerheten och hela den grundläggande tryggheten i vårt land. Hannah vill se mer rejäla sociala insatser som verkligen tar tag i problemen som unga i utsatta miljöer har. Och för de som begår brott vill hon se rejäla påföljder snarast efter brottet.

"I dag smakar det mer än vad det kostar att vara kriminell. Det behövs en tydlig gräns för vad som är oacceptabelt, fel och olagligt – och det i nära anslutning till brottet. Vi behöver vara tydliga, allt annat är oschysst.

I veckan kom domen mot två tonåringar i Göteborg, båda med kopplingar till ett kriminellt nätverk. Den ena dömdes för grovt vapenbrott till fyra månaders sluten ungdomsvård, den andre för hot mot tjänsteman till villkorlig dom. Gärningsmannen hade hotat en polis. Hur kan denna straffutmätning gagna någon? Vad ger det för signalvärde till målsägande, vittnen, gärningsmän och övriga medborgare? Gärningsmännen kommer förmodligen fortsätta sin kriminella bana - för dem smakar det mer än det kostar. Polismannen å andra sidan kommer drabbas hårt av det uppenbart bristfälliga samhällsstödet - för oss kostar det mer än det smakar."

Hannah berättar att hon själv nyligen genomförde ett fordonsstopp och efter identitetskontroll av föraren framkom att han har 118 öppna ärenden i misstankeregistret. Alltså ärenden som ligger i väntan på att gå upp i framtida rättegångar. Hur motiverad är den personen att sluta med sin brottsliga karriär när det inte blir några repressalier i närtid? Hur motiverad blir jag som polis att ännu en gång rapportera vederbörande för olovlig körning? När det väl är dags för rättegång används mängdbrottsrabatten vilket krasst innebär att strafftiden reducerad kopiöst. I stället behöver det ske en straffskärpning då gärningsmannen tydligt visat att hen inte slutat med sin brottsliga verksamhet, skriver hon.

Hon beskriver vidare en efterlysning då en man dömd till rättspsykiatrisk tvångsvård rymde under en permission i Göteborg. Mannen hade ett år tidigare bland annat dömts för mord genom att ha knivmördat en kvinna med besinningslöst många knivhugg. Informationen som gick ut till tjänstgörande polispersonal beskrev att mannen var bedömd som farlig och en stor insats påbörjades. Hur är det möjligt? Ska han ha rättighet att "göra ärende på stan" ett år efter ett sådant brott? Vilken känsla genererar det till målsägandes anhöriga? Så byggs inte trygghet i landet.

Hannas recept är bland annat att sätta målsägande och vittne i första rummet. Vi måste tillse att deras behov tillfredsställs allra först – inte gärningsmannens – och det igenom hela rättskedjan och även påföljdsmässigt. Det är målsägande och vittne vi tryggt ska vagga till natten. Det är dem vi poliser ska kunna titta i ögonen och säga:

"Vi finns här, vi hjälper dig och vi skyddar dig". Det kan vi inte i dag

Hannah avslutar artikeln med att skänka en tanke till Andreas anhöriga men också till alla på den tunna blåa linjen. Låt oss tillsammans kraftsamla för att fortsätta arbetet med att trygga och säkra Sverige. För vår arbetsmiljö, för Sverige, för Andreas.

Blåljus hoppas att många politiker läser Hannahs debattartikel. Vi är lika sorgsna som hon över alla som mördats på grund av kriminella gäng. Och visst kommer det oss närmare när det är en polis och hans familj och kollegor som drabbas.

Med det sagt, behöver vi knappast betona att offren nu börjar bli allt för många för det ohämmade våldet. Kvinnor, barn, rappare och ungdomar som skjuts eller sprängs med direkt uppsåt eller av "misstag". Och på varje mord går det mångdubbelt fler mordförsök, grova misshandlingar, hot, rån och andra övergrepp. Brottsoffren är därmed så många fler. Men gärningsmännen har nästan aldrig begått dåden utan att samhället haft dem på radarn sedan länge. Ändå har de givits möjlighet att visas i frihet och accelerera sin brottslighet.

Som samhälle borde Sverige fråga sig, varför den person som nu misstänks för mordet på Andreas vistades i frihet, ett år efter att han fälldes för grov misshandel och mordförsök på en spårvagn i Göteborg. Han borde inte så snart efteråt fått tillfälle att mörda vår kollega eller någon annan. Och, givet att han är 17 år gammal, vad månne påföljden bli för detta mord...