Ännu en polis slutar i förtid

Ännu en polis slutar i förtid

I april slutar ännu en erfaren polis i Stockholm i förtid. Polisen ”EM” har under sina 40 år bl a varit aspiranthandledare, utredare med specialistkompetens, förundersökningsledare m.m. Men efter att ha tagits för given under många år blev arbetssituationen ohållbar.

EMs röst är en bland många idag. Polismyndighetens egen statistik 2021 visar att långt fler poliser slutade 2021 med ”avsikt att gå i pension” än de som uppnått faktisk pensionsålder vilket tidigare belysts på blåljus.

I nedan mejl till Mats Johansson, vice ordförande i förbundsområde Kamraterna Polisförbundet i Stockholm, beskriver EM bakgrunden till beslutet att lämna yrket i förtid.

”Hej Mats, när du informerade om olika fackliga spörsmål fick jag en tanke i huvudet och en känsla i magen hur vi äldre poliser, som har för avsikt att lämna yrket, hur vi hamnar åt sidan mitt under pågående verksamhet. Det är märkligt också hur vi äldre, rutinerade och erfarna poliser åsidosätts som mentorer vad gäller nyanställda, oavsett polisiär eller civil bakgrund. Vi tas inte i anspråk för att vägleda våra nya kollegor till en bra grund att stå på inför karriären inom polismyndigheten. Tidigare var det alltid till de äldre kollegorna man vände sig för att fråga och ta lärdom. Det är ju där kunskapen och erfarenheten finns från väldigt många olika situationer.

Det finns många anledningar till varför jag bestämde mig för att sluta.

Nu är det nya tider och vi äldre kollegor kommer inte finnas kvar om myndigheten inte tar tag i detta fenomen som funnits länge, alltför länge.

Det finns många anledningar till varför jag bestämde mig för att sluta. Det har genom åren förekommit ett ansenligt antal omorganisationer, mer eller mindre lyckade, varken för verksamheten eller polisens ekonomi. För varje gång har jag ryckts upp från mitt rotsystem för att hitta nya vägar och återfinna arbetsron som rådde innan flyttkartongerna skulle packas.

Återigen står vi inför en omorganisation som kommer drabba mig och min familj hårt den här gången. Jag är över 60 år och har inte samma energi som tidigare. Jag orkar inte börja om igen, därför har jag valt att lämna yrket helt. Och att dessutom inte tas i anspråk på någon nivå för att dela med mig av alla de kunskaper jag har gör ju inte intresset större för att stanna kvar.

Gnistan för jobbet blåstes ut och det går inte att starta om på nytt.

Det jag hade behövt långt tidigare var uppskattning från mina chefer och visat förtroende för mig och erfarenheten jag ändå har fått genom åren.

Jag vill med detta ge en reflektion över hur obetydlig jag har blivit efter mitt beslut om pensionering. Det är ingen ”avtankning” här inte. En släng av åldersdiskriminering?

Och kulturen har förändrats inom myndigheten. Det har smugit sig på små nästan osynliga förändringar mot det sämre, otydligt ledarskap många gånger och brist på uppmuntran.  I de flesta andra kulturer/traditioner så uppskattas och värderas erfarenhet och kompetens högt men inte inom polisen. Hade denna organisation varit fungerande så hade arbetsgivaren värnat om mig och mer eller mindre bett på sina bara knän att jag ska fortsätta jobba. För jag behövs fortfarande.

Jag är absolut jättenöjd med min totala insats för polisverksamheten genom alla år, glad över allt jag fått lära mig. Att vara polis är ett fantastiskt yrke med tusentals skiftningar. Den dåvarande kårandan saknas dock, åtminstone när man lämnar yttre tjänst där alla värnar om varandra, till inre verksamheter. Notera att detta är mina egna upplevelser.

Avslutningsvis vill jag tacka alla er fackligt engagerade som kämpar för vår skull. Ni får aldrig ge er.”