Vem lyssnar NÄR POLISER LARMAR?

Vem lyssnar NÄR POLISER LARMAR?

"Polisen får mer och mer pengar utan att kunna visa på bättre resultat. Besynnerligt nog verkar det inte påverka förtroendet för myndigheten." Det skriver Jörgen Huitfeldt i DN Kolumnen efter sitt 3-timmars samtal med två poliser som skett i hemlighet.

Jörgen Huitfeldt är chefredaktör för Kvartal och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

Nedan text är en saxad version av artikeln  - läs hela artikeln här.

Under rubriken ”Snart är det lättare för kriminella att pressa poliser än tvärtom” sammanfattar Jörgen Huitfeldt ett 3-timmar långt samtal med två poliser ”som ångar av frustration”.

Mötet har gjorts i hemlighet, inga namn avslöjas.

Texten är en dyster analys av situationen idag – för såväl polisen som för poliserna.

Polisernas frustration sammanfattar Jörgen såhär:

Problem påtalas gång på gång från golvet, saker som borde vara ganska enkla att lösa och självklara att prioritera. Men likväl händer oftast ingenting. I stället läggs mycket av energin på att vårda bilden av hur väl polisen fungerar.

Samtalet belyser också en rad symtom t ex (bristande) åtgärder för att skydda polisers identitet (id-kort) och polisers utsatthet för brottspåverkan, polisens utredningsresultat - både i allmänhet och även mer specifikt (skjutningar) och inte minst – som poliserna beskriver är det centrala problemet:

En organisation där problem inte åtgärdas och som trots ständigt växande resurser inte lyckas förbättra sina resultat. Och där inte heller ansvar utkrävs för de uteblivna förbättringarna.

På Jörgens fråga om varför  ”… offentligt anställda inte kunna lufta sin kritik öppet?” svarar den ena polisen – ”efter en lång paus följd av en djup suck”:

– Då har man inte längre någon framtid i polisen. Och jag älskar ändå jobbet. Uppdraget är bland de viktigaste som finns i ett samhälle. Men alla anställda som kritiserar polisen öppet är på väg att sluta – eller så har de redan lämnat.