Vanligt med våld mot offentligt anställda

– Jag är oroad över att hot och våld mot sjuksköterskor, socialsekreterare, poliser och handläggare på myndigheter normaliseras och blir vardag. Det måste få ett stopp. Utvecklingen skadar inte bara tjänstemännen själva. Det försvårar också rekryteringen till välfärden och är ett reellt hot mot demokratin, säger Therese Svanström, ordförande för TCO.

TCO:s nya rapport visar att 23 procent av tjänstemännen i offentlig sektor har utsatts för hat, hot och våld från tredje person de senaste fem åren. Det är vanligare att kvinnor utsätts, 26 procent jämfört med 19 procent av männen. Närmare varannan, 46 procent, har en kollega som utsatts.

Störst andel av tjänstemännen har utsatts för direkta hot på jobbet. Över hälften, 56 procent, har svarat det. Var fjärde har fått hat och hot via mejl, och var femte har upplevt fysiskt våld som till exempel knuffar eller slag.  

De som står bakom hoten och våldet kan vara patienter, medborgare, sökanden och andra som har kontakt med tjänstemän i exempelvis vården, på myndighet eller i en kommun.  Syftet kan vara att till exempel få medicin utskriven eller att påverka tjänstemannens handläggning eller beslut. Det är sådant som betecknas otillåten påverkan.

Att hat, hot och våld kan påverka tjänstemännens arbete bekräftas i TCO:s rapport. Av de som utsatts svarar tre av tio att det fått följder. Det handlar bland annat om tjänstemannen inte vill arbeta ensam eller undviker vissa ärenden. Ännu så länge påverkas beslutsfattande och handläggning i begränsad omfattning. Det är ett styrkebesked från tjänstemännen och demokratin, menar TCO.

– Tjänstemännen är i en mycket utsatt situation. Hot och våld kryper ofta tätt inpå privatlivet. Nu måste både arbetsgivare och regeringen göra mer för att skydda dem. Vi vill se en nationell strategi mot hot, våld och trakasserier i arbetslivet. Ingen ska ensam behöva stå upp för sin rätt till en trygg och säker arbetsmiljö, säger Therese Svanström.

Blåljus noterar att rapporten bygger bland annat på Polisförbundets och Riksrevisionens utredningar.

Riksrevisionen visar att vissa myndigheter och verksamheter är betydligt mer utsatta än andra. Utsattheten för trakasserier, hot och våld är
som störst vid domstolar, lärosäten, länsstyrelser samt myndigheter som
utreder brott, utövar tillsyn eller beslutar om tillstånd, ersättningar eller
bidrag.

De tio mest utsatta myndigheterna är enligt Riksrevisionens granskning:
• Polismyndigheten,
• Statens institutionsstyrelse,
• Kronofogdemyndigheten,
• Transportstyrelsen,
• Rättsmedicinalverket,
• Domstolarna,
• Försäkringskassan,
• Arbetsförmedlingen,
• Skatteverket, och
• Statens servicecenter.

Rapporten påpekar att tjänstemän i blåljusverksamhet såsom polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård, tjänstemän inom socialt arbete och på myndigheter
utsätts återkommande för hat, hot och våld i arbetet. Det gäller i synnerhet
myndighetsanställda med många kontakter med allmänheten såväl som
personal inom hälso- och sjukvården, inte minst sjuksköterskor.

Rapporten avslutas med förslag på åtgärder:

En nationell strategi mot hat, hot och våld i arbetslivet

För att skapa den helhetssyn som idag saknas uppmanar TCO regeringen
att ta fram en heltäckande strategi mot hat, hot och våld i arbetslivet.
Denna bör innehålla en översikt av problemet ur flera olika perspektiv.
Det är viktigt med delmål på både kort- och lång sikt för att säkerställa
allas rätt till ett arbetsliv fritt från hat, hot och våld.

I detta arbete bör en översyn av till exempel arbetsmiljö-, diskriminerings-
och straffrättslig lagstiftning ingå, samt även frågor om bland annat resurs-
fördelning till offentlig verksamhet, arbetsgivarens arbetsmiljöansvar
samt kompetensutveckling. Dessa olika områden hänger nära samman och
påverkar varandra.

Att kraftfullt motverka hat, hot och våld är komplext och det krävs ett
långsiktigt och uthålligt arbete där en bredd av aktörer och intressenter på
såväl nationell som regional och lokal nivå aktivt deltar.

TCO:s förslag på konkreta åtgärder:
• Svensk lag måste slå fast allas rätt till ett arbetsliv fritt från hat,
hot, våld och trakasserier. Sverige bör som ett led i det arbetet snarast
ratificera ILO:s konvention 190 om avskaffande av våld och trakasserier i
arbetslivet.

• Arbetsmiljölagstiftningen måste förstärks och förtydligas. Hat, hot
och trakasserier framförs ofta via sociala medier, inte sällan direkt till en
anställd via dennes tjänstemobil och dator, både på och utanför arbetstid.
Det råder samtidigt oklarhet i vilken mån hat och trakasserier som fram-
förs via sociala medier av tredje person omfattas av arbetsgivarens arbetsmiljöansvar. För att kunna förebygga hot och våld är det även centralt att i större utsträckning kunna undvika ensamarbete, i synnerhet ensamarbete i risksituationer. Arbetstagare bör också få anpassad och relevant arbetsmiljöutbildning för att kunna utföra sitt arbete säkert och tryggt.

• Diskrimineringslagen måste omfatta trakasserier från tredje person
Diskriminering, särskilt i form av trakasserier och sexuella trakasserier,
utförs inte bara av arbetskamrater och arbetsgivare utan även av så kallad
tredje person.

• Delar av straffrätten bör stärkas Till exempel bör det betraktas som
en försvårande omständighet som höjer straffvärdet om den tilltalade har
angripit en anställd i dennes yrkesutövning. Straffsatsen för förgripelse
mot tjänsteman bör höjas och bli minst densamma som för ofredande.

• Höj kränkningsersättningen för den som drabbas av hot, våld eller
trakasserier i tjänsten. Att få upprättelse bland annat genom ekonomisk
kompensation för en kränkande och förnedrande handling bidrar till att
gottgöra och återställa den som drabbats som offentlig tjänsteman. Det
bekräftar också för den enskilde att det inte är något man ska behöva tåla
i en demokrati.

• Brister i den ersättning som är direkt kopplad till utsatthet för
hot, våld eller trakasserier i arbetslivet måste åtgärdas. De faktiska
kostnader som kan uppstå till följd av utsatthet för otillåten påverkan
bör kunna ersättas krona för krona. Det gäller inte minst kostnader
som drabbar familjen och anhöriga till den utsatte, särskilt om familje-
medlemmarna tvingas flytta och byta bostadsort och leva under skyddad
identitet. Det förekommer ofta att den drabbade får vänta länge på sin
ersättning och i slutändan själv stå för vissa kostnader. Det är inte rimligt.

• Förbättrad och utökad statstjänstemannautbildning som även om-
fattar kommunala tjänstemän. Offentliga tjänstemän arbetar ytterst
på medborgarnas uppdrag och måste vara väl rustade för att göra kunna
utföra sitt arbete på ett säkert sätt. Då behövs väl avvägda resurser och
goda och kontinuerligt uppdaterade kunskaper. För att säkerställa att en
sådan utbildning verkligen stärker tjänstemännen är det viktigt att den
kontinuerligt utvärderas och uppdateras. Därför behövs även mer resurser
och mer kompetensutveckling.

TCO ser det som sin självklara uppgift att tillsammans med TCO-förbunden bidra i det fortsatta arbetet för att alla de medlemmar i TCO-förbunden som bär upp det demokratiska samhället, och som utsätts för hat, hot och våld tas på allvar och får bättre hjälp och stöd för att kunna utföra sitt arbete på ett säkert sätt.

Blåljus kan bara hålla med!