Vilken polis vågar i framtiden säga...
Vilken polis vågar i framtiden säga vad man tycker och tänker?
Denna INSÄNDARE tar upp frågan om hur det som nedtecknats på ett arbetsplatsmöte (apm) ledde till att sektionsledningen kallade till ett möte. Insändarna skriver under rubriken "Vilken polis vågar i framtiden säga vad man tycker och tänker?"
INSÄNDARE En publicerad insändare kan - men behöver inte - sammanfalla med de meningar som regionstyrelsen Polisförbundet Stockholm står för.
Vilken polis vågar i framtiden säga vad man tycker och tänker?
Efter ett APM (arbetsplatsmöte) uppstod det lite oro i ledningsgruppen. Ett protokoll fördes i vanlig ordning på mötet där det viktigaste som kom fram nedtecknades.
Under mötet uppstod ett moment där mötesdeltagarna inte tyckte att en befattningshavare uppträdde på ett sätt som var "ok". Detta framkom tydligt på mötet och även efter mötet. Det gjordes inte någon form av undersökning om hur många som tyckte att befattningshavarens uppträdande var ok eller ej utan sekreteraren nedtecknade det som kom fram på mötet i protokollet.
Att det kan uppstå en situation enligt ovan kan förekomma och har förekommit tidigare och kommer att förekomma igen. Den sektion vi arbetar på har två fysiska arbetsplatser, en liknande situation uppstod på den andra arbetsplatsen under samma vecka.
Det som gör att denna skrivelse upprättas är efterföljande händelse.
En facklig senior utredare samt sekreteraren av protokollet kontaktades av sektionsledningen några veckor efter APM mötet, de önskade ett möte. Sektionsledningen hade synpunkter på det som nedtecknats i APM protokollet. Sektionsledningen var upprörda på innehållet och att en befattningshavare blivit uthängd i protokollet vilket inte får ske, vilket vi borde ha förstått.
Sektionsledningen uppgav att de hade haft kontaktat med närvarande personal på mötet och efterforska vad som sagts, inte hur många eller vilka som hade kontaktats. Enligt sektionsledningen hade ingen av de som kontaktades upplevt mötet på det sätt som var återgivet i protokollet.
Personal på sektionen består uteslutande av mycket unga medarbetare med få tjänsteår. Att bli tillfrågad av sektionsledningen vad som sagts och kanske t o m även vem som sade vad på ett möte har vi aldrig under våra år inom myndigheten upplevt. Som facklig senior utredare blev jag både förundrad och ställd över att sektionsledningen efterforskat vad och ev vem som sagt vad på ett APM möte.
Hur personalen som blev kontaktad av sektionsledningen och hur de upplevde kontakten har vi ingen uppfattning om, det torde vara en obekväm och besvärlig situation. Tyvärr kan denna typ av agerande från chefer få långtgående konsekvenser. Det kan bygga på vår tystnadskultur, rädslan för att uttrycka sina åsikter och även rädsla för repressalier.
Sekreteraren till ovan nämnda protokoll uppfattade att han fick försvara sig för vad han hade skrivit, oaktat att det är sekreterarens uppgift att fånga det som kommer fram på APM möten.
Under mötet med sekreteraren framkom även att sektionsledningen varit i kontakt med gruppchefer samt HR. Anledningen till kontakten med HR var för att få råd hur de eventuellt skulle kunna gå vidare med det som sekreteraren hade skrivit.
Frågan man kan ställa sig är om detta förfarande av sektionsledningen "Är ok att efterforska vad som sägs på möten och eventuellt vem som sagt vad?"
Vilken polis vågar i framtiden säga vad man tycker och tänker?
Två medlemmar i Polisförbundet region Stockholm