Stockholmspolisen firar 250 år
Stockholmspolisen firar 250 år
Att Stockholmspolisen funnits i 250 år kommer att firas på flera sätt. Den 19 september bjuder stockholmspolisen in ALLA - både anställda som allmänheten - till Gärdet. Blåljus norerar hur polisuppdraget har förändrats - från att vara "lokalt ordningsskapande och utöva direkt rättelse" till dagens nationella/internationella trygghetsskapande och brottsbekämpande uppdrag.
Blåljus sammanfattning av hur polisuppdragets har förändrats baseras på Tobias Osvald, disputation vid Uppsala universitets historiska institution: Doktorsavhandlingen Stadens gränsplatser: Kungliga Poliskammaren och vardagens omstridda rum i Stockholm 1776-1835.
Angeående lämplighet och utbildning kan nämnas att:
Yrkesrollen "då" var illa ansedd, likt en outbildad "ordningsvakt". Antagningskraven var läskunnighet och fysisk lämplighet.
Länge genomfördes utbildningen kring de lagar och regler som poliser skulle upprätthålla genomfördes av ett befäl genom högläsning i grupp. Polisernas övervakning genomförde ofta genom omedelbar rättelse - snarare än enbart bestraffning.
Not: Avsaknaden av utbildning ledde ofta till godtyckliga ingripanden, korruption och konflikter med medborgarna eftersom polisen saknade verktyg för konflikthantering och juridisk systematik.
Kraven för att vara polis idag: Professionell och vetenskaplig kompetens
Idag bedrivs polisutbildningen som en högskoleutbildning på flera universitet i Sverige (bland annat vid Södertörns högskola). Kraven på enskilda polisen sträcker sig långt bortom att bara kunna lagen utantill.
Läs mer om vad firandet på Gärdet den 19 september - polisen.se
Bild föreställande poliser i Stockholm 1800-tal är AI-genererad Chat GPT
Polisförbundets historia i korthet
- bildades den 7 augusti 1903 - under namnet Svenska Polisförbundet (SPF).
I slutet av 1800-talet var villkoren extrema. En normal arbetsvecka för en konstapel var 80 timmar och de som försökte organisera poliser blev omedelbart avskedade. Lönen räckte knappt till det nödvändigaste, tjänstgöringspassen kunde vara upp till 20 timmar utan fridagar, och konstaplarna var rättslösa gentemot sina chefer.
De första lokala föreningarna
Fackligt arbete började lokalt kring sekelskiftet. Det fanns redan några lokala polisföreningar som bildats i bland annat Landskrona, Göteborg och Stockholm. Först var Göteborg där man bildade en förening redan 1901.
I Stockholm hade ett första försök 1890 slagits ner när överståthållaren läste strafflagen för uppställda konstaplar. Den 30 juli 1903 gick det bättre - ett hundratal poliser samlades i sjunde distriktets gymnastiksal på Östermalm med ingång från Storgatan och bildade Kamraterna, förening för Stockholms poliskonstaplar, efter att polismästaren Theodor Hintze lämnat sitt godkännande.
Själva bildandet på Nalen
Grunden lades vid ett möte i Stockholm sedan Lars Fjellman i Göteborg kommit fram till att det behövdes en central organisation för att driva frågan om polisernas mycket dåliga tjänstgöringsvillkor. Fjellman hade varit med och bildat Polisföreningen Kamraterna i Göteborg 1898.
Kraften i de fackliga strävandena gick nu inte att hejda. Initiativtagare från Göteborgspolisen inbjöd poliser från hela landet till en samling på restaurang Nalen i Stockholm den 7 augusti 1903 och där beslöt man bilda Svenska polisförbundet. Till förste ordförande valdes N.O. Dahlin från Stockholm.
Det fanns en konkurrerande riksorganisation: Redan 1902 hade en annan riksorganisation bildats med namnet Sveriges Polismannaförbund. Den begränsade sin verksamhet till mindre städer och landsbygden och upphörde 1906 då medlemmarna gick över till Svenska Polisförbundet.
Vad man ville och vad det kostade
Grundvalen för bildandet var allmän löneförhöjning, polisutbildning och en höjning av moralen inom polisen.
Priset var högt för pionjärerna. Lars Fjellman betalade för sitt fackliga engagemang med att förlora sin tjänst som polis. Det officiella skälet var att han påstods ha tagit sig en extra kafferast under ett arbetspass.
Frågorna gav snabbt resultat: Arbetstid, pensionsförsäkringar och krav på gemensam statlig utbildning var centrala från starten. 1925 infördes en gemensam statlig grundutbildning.
Vägen till dagens Polisförbund:
- 1920 fick förbundet en ny ledning som väckte missnöje, framför allt i Stockholm och Göteborg. Flera föreningar begärde utträde och bildade 1935 Riksförbundet Svenska Städers Polismän (RSSP). Fjärdingsmännen bröt sig ur och bildade Riksförbundet för Fjärdingsmän och Polismän 1928. Polismännen var nu organiserade i tre organ.
- 1941 fusionerades Svenska Polisförbundet och RSSP. FFOP la ner sin verksamhet 1946 och dess lokalavdelningar gick över till Svenska Polisförbundet. Därmed hade tre riksorganisationer blivit en.
- 1946-47 slöt förbundet sitt första centrala avtal, vilket kritiserades. Göteborgskamraterna och Stockholmskamraterna m.fl. bildade då Stockholms-Göteborgs polismäns centralkommitté, som 1955 ombildades till Riksförbundet Sveriges Polismän (RSP).
- 1961 gick Svenska Polisförbundet och RSP samman igen, genom medverkan av bland andra LO:s ordförande Arne Geijer.
1965 förstatligades polisväsendet, en fråga förbundet drivit sedan 1930-talet, och samma år fick förbundet förhandlings- och konflikträtt. På 1930-talet var man också med och tog initiativ till bildandet av TCO 1937.
Idag organiserar Polisförbundet de flesta yrkesverksamma poliser i Sverige och studenter vid polisutbildningarna, med runt 22 000 aktiva medlemmar.