Uppenbara behov ger inte självklar skyddsförändring
Uppenbara behov ger inte självklarskyddsförändring
Fysiska arbetsmiljöfrågor väcker ofta starka reaktioner bland oss poliser. Arbetsmiljöverket har även uppmärksammat oss på att det ofta går trend i arbetsmiljöfrågorna. Under en tid är det en typ av utrustning som vi måste ha, för att nästa år vändas till en annan utrustning, som vi på inga villkor kan bära. Ibland reagerar ett distrikt eller en enhet väldigt starkt negativt på en förändring i den fysiska arbetsmiljön, men det blir inga reaktioner i övrigt runt om i länet. Varför?
Vi segar oss fram i sirap
Tid. Många arbetsmiljöfrågor upplever jag som skyddsombud som oerhört sega att driva. Det är svårt att lyckas nå fram till konkreta resultat som når ut till de som behöver förändringen. Vi segar oss fram i sirap. Många kollegor har definierat ett problem och sett det pågå under lång tid. Kollegor har ofta påpekat detta för sin arbetsgivare, skrivit ett antal arbetsskador och tillbud och tagit upp problemet på arbetsplatsträffarna. Tre år senare kvarstår problemet. Så är det till exempel med vår bullerproblematik. (Se tidigare artikel i Blåljus.) Någonstans går luften ur en. Hur länge orkar man driva en fråga när det uppenbara behovet inte ger den självklara och behövda förändringen. Något senare aktualiseras ett nytt problem som efterfrågar en ny åtgärd, till exempel skydd mot grön laser. Polisen som fortfarande tror på förändring i stort men har gett upp hoppet om bullerskyddet, riktar nu sin energi på möjlighet till förändring i åtminstone denna nya fråga. Är det så vi fungerar? I så fall finns det hopp för att vi fortfarande orka reagera på bristande arbetsmiljö och tror på möjlighet till förbättring mitt i all sirap.
Det är valår i Sverige – polisen måste leverera
Plats. Varför reagerar distrikt och arbetsplatser så olika på samma beslut? Det finns alltid utrymme för lokala tillämpningar, men så stora svängrum finns det inte som motiverar ibland motsatta reaktioner. Ofta sätter sig psykosociala problem som fysiska spänningar i kroppen. Kan motsvarande mönster skönjas i vår arbetsmiljö? Vi har införandet av ATA/Polis med längre arbetstider och förändrad arbetstidsförläggning. Det har i många fall lett till minskade möjligheter till återhämtning. Det är valår i Sverige då det ställs krav på statliga myndigheter inklusive polisen på förhöjd statistiskt mätbar produktion, utan att det möts upp med motsvarande resurstillskott. Festligheter och internationella oroligheter speglar av sig genom ständigt nyinflöde av länsgemensamma kommenderingar. Kommenderingsuppdraget är en av alla tillikauppgifter som sköts på individnivå parallellt med utredande, förebyggande och, eller övervakande polisarbete etc. Kommenderingsorganisationen är sålunda även vår krimorganisation, vår ingripandeverksamhet, våra poliskontor, våra närpoliser…
Arbetsbördan som satt sig i axlarna
Ges arbetsgivaren rimliga förutsättningar att verkställa besluten uppifrån? Ställs det krav på arbetstagaren som denne kan leva upp till? Kanske är det lättare att reagera över spänningsvärken i axlarna än arbetsbördan som har satt sig i axlarna genom värk. På samma sätt kan det vara lättare ge uttryck för en frustration genom att rikta missnöjet mot en konkret fysisk fråga, än att definiera orsaker för att inte kunna göra ett bra jobb, när förutsättningarnas matematik inte lierar sig med verkligheten överhuvudtaget?
Det finns många möjliga orsaker till att vi trendmässigt reagerar över fysiska arbetsmiljöfrågor.
Emma Cronberg
Huvudskyddsombud Stockholms län
