En polis om dagen

Sveriges poliser genom Polisförbundet har länge varnat för att den underfinansierade polisreformen och polislönernas eftersläpning skulle leda till en poliskris. Varningarna kom redan innnan reformen, när de styrande politikerna och oppositionen var eniga om att omorganisationen inte fick kosta något.
Sveriges poliser genom Polisförbundet har länge varnat för att den underfinansierade polisreformen och polislönernas eftersläpning skulle leda till en poliskris. Varningarna kom redan innnan reformen, när de styrande politikerna och oppositionen var eniga om att omorganisationen inte fick kosta något.

Nu har journalisten på SVT, Valentina Xhaferi, kollat hur det blev i verkligheten.

Hon noterar att var sjunde polis har valt att lämna yrket i Stockholms län sedan polisreformen för två och ett halvt år sedan. I hennes reportage intervjuas en ung kvinna och en ung migrant, som båda beskriver sin otrygghet när de upplever att poliserna är för få, särskilt kopplat till den internationella utvecklingen. Pia Sjunnegård Dahlbom, biträdande regionpolischef Stockholm, intervjuas och hon beskriver ärligt att någon ljusning knappast kommer att ske under 2017 eller 2018, det finns inga poliser att anställa. Men hon ser också att vi behöver fler poliser, och att det kan bli fler 2019 och 2020.

Var sjunde polis handlar om hela regionen, men det är ännu värre på ingripandeverksamheten, där har var femte polis försvunnit. Men Regionchefen, Ulf Johansson vill måla en något ljusare bild. Han påpekar att bemanningen förstärkts i utsatta områden, och ger exemplet Järva. (Det har även blivit fler poliser i Hallunda).

Valentina beskriver digniteten med polisbristen med följande räkneexempel: Under tiden som det ska utbildas poliser kommer de knappt 1.300 poliser som finns på gatan idag, hjälpa och ge service till 2,2 miljoner människor i Stockholms län. Det är alltså 1.700 människor per polis.

I artikeln sägs att Polisledningen i Stockholms län inte har några konkreta planer på hur de ska behålla sin personal. Det finns inga tydliga riktlinjer på hur man ska förbättra polisens arbetsmiljö.

Problemet är väl snarare att regionledningen är hårt uppbunden av nationella budgetar och riktlinjer. Dessutom innebär själva personabristen att arbetsmiljön blir pressad och att det blir ont om tid för utbildning och handledning. Men den kanske avgörande stötestenen är löneläget. Till skillnad från alla andra anställda i Stockholm får nya poliser inte ett öre extra för att de ska jobba, leva och bo i vår region. Det borde inte vara så att poliserna med de tuffaste arbetsuppgifterna ska leva i misär.

En polis som väljer att lämna förklara varför. Det handlar dels om att han får upp lönen med cirka femtontusen kronor i månaden. Men dessutom att personalbristen gör att det blir orimligt mycket övertid, ingen återhämtning och svag uppbackning. Till det kommer att de stenhårda prioriteringarna innebär att bara de allra grövsta brotten hinns med. Det går ut över de förebyggande insatserna, och då känns det inte så meningsfullt.

Blåljus ser artiklarna som en tydlig illustration till poliskrisen. Den är akut, och någon snabb vändning är inte i sikte. Ett rejält polislönelyft skulle kunna påverka polisflykten och kanske rent av kunna få några poliser att återvända till yrket. Vi får se om det finns en insikt om det som ger avtryck i höstbudgeten.

Om inte, kommer det att bli ännu värre, och kosta ännu mer att rätta till.

Uppdatering.
SVT har nu korrigerat sin artikel, om att en polis om dagen slutar i Stockholmsregionen. Den rätta siffran är en polis var tredje dag, enligt SVT.

Tommy Hansson