Fler poliser kan vända utvecklingen

Överlag har polisen lättare att arbeta i de utsatta områdena. I vissa områden har utvecklingen försämrats, men på de flesta håll har det öppna våldet mot polisen minskat och fler boende än tidigare uppfattas vara benägna att samarbeta med polisen.

– En av polisens viktigaste uppgifter är att öka tryggheten för alla människor. Med en ärlig och öppen lägesbild som vi delar med andra kan vi prioritera och fördela våra resurser på bästa sätt samt planera vårt arbete tillsammans med andra. Även om vi har fortsatt stora utmaningar i utsatta områden ser vi att vår lägesbild och de insatser vi och andra har genomfört har bidragit till positiva trender på många håll, säger Mats Löfving, chef för polisens nationella operativa avdelning, Noa.

Det är tredje gången polisen skapar en nationell lägesbild över utsatta områden. Lägesbilden ligger till grund för polisens nationella strategiska beslut. Den utgör även grunden för de myndighetsgemensamma prioriteringarna av utsatta områden och fungerar som ett strukturerat underlag för att samverka med kommuner och därmed öka tryggheten och säkerheten för invånarna.

Lägesbilden bygger på uppgifter från landets samtliga 97 lokalpolisområden. Alla lokalpolisområden har använt sig av samma metod och modeller för att kartlägga vilka problem som finns, var i områdena problemen är mest förekommande och vilka individer som orsakar dem.

– Antalet utsatta områden är marginellt färre jämfört med lägesbilden 2017, men vi ser en förbättring i många områden. Både polis och kommuner har ökat det lokala brottsförebyggande arbetet och polisen möts av mindre öppet våld. Att vi kan utföra vårt uppdrag är ett första steg på vägen för att andra aktörer ska kunna arbeta på plats med trygghetsskapande åtgärder i områdena, säger Linda H Staaf, chef för underrättelseenheten vid Noa som ansvarar för lägesbilden.

Polisens bedömning är att 60 områden nu är utsatta, varav 22 bedöms som särskilt utsatta. År 2017, när den förra lägesbilden gjordes, bedömdes 61 områden vara utsatta, och 23 av dem särskilt utsatta.

– Att åstadkomma förändring tar tid. Den ljusning vi ser nu är ett steg på vägen i rätt riktning. Genom den uppdaterade lägesbilden kan vi nu planera arbetet på kort respektive lång sikt. En stor utmaning är till exempel fortfarande att många unga dras in i kriminalitet och det krävs att såväl polis som kommuner och andra aktörer är uthålliga i sitt arbete för att vi ska kunna vända utvecklingen, säger Mats Löfving.

 

Rapport Kriminell påverkan i lokalsamhället"

 

TT berättar att Gårdsten i Göteborg inte längre bedöms som särskilt utsatt. Storvreten i Tumba betraktas däremot som nytt utsatt område. Två är inte längre att betrakta som utsatta, nämligen Smedby i Upplands Väsby och Hageby i Norrköping. Riskområdena, som synes vara på väg från utsatta till särskilt utsatta, har ökat i antal från 6 till 10... Ett riskområde är är ett område som uppfyller samtliga kriterier för ett utsatt område men inte riktigt når upp till de kriterier som kännetecknar ett särskilt utsatt område. Läget är dock så alarmerande att det finns en överhängande risk att området riskerar att bli särskilt utsatt om inte adekvata åtgärder sätts in.

 

Därmed är de särskilt utsatta områdena för 2019 följande:

Vivalla, Örebro

Gottsunda, Uppsala

Alby, Botkyrka

Fittja, Botkyrka

Hallunda/Norsborg, Botkyrka

Husby, Stockholm

Rinkeby/Tensta, Stockholm

Ronna/Geneta/Lina, Södertälje

Araby, Växjö

Karlslund, Landskrona

Nydala/Hermodsdal/Lindängen, Malmö

Rosengård söder om Amiralsgatan, Malmö

Södra Sofielund (Seved), Malmö

Bergsjön, Göteborg

Biskopsgården, Göteborg

Hammarkullen, Göteborg

Hjällbo, Göteborg

Lövgärdet, Göteborg

Tynnered/Grevgården/Opaltorget, V Frölunda

Hässleholmen/Hulta, Borås

Norrby, Borås

Skäggetorp, Linköping.

 

Blåljus noterar att Sätra inte kvalar in bland någon av de ovan angivna kategorierna områden.

(Bredäng finns dock med på listan som ett utsatt område)

Vilket i sig visar att denna typ av listor är aningen otympliga och inte alltid hänger med i brottslighetens föränderlighet. Polisen måste därför ha resurser att sätta in direkt på platser där grova brott flammar upp, samtidigt som ett mer långsiktigt arbete skulle behövas på fler platser än de särskilt utsatta områdena. Att riskområdena ökar i antal är högst oroväckande för framtiden.

 

För att vända utvecklingen måste poliserna bli fler och lokalsamhället inte blunda för problemen. Eller som Rikspolischefen och hans biträdande rikspolischef skrev på DN Debatt: