Lars Ericson och Peter Frisell har lämnat förbundsstyrelsen
Lars Ericson och Peter Frisell har lämnat förbundsstyrelsen
Lars Ericson och Peter Frisell, ordförande och vice ordförande i polisfacket i Stockholms län, har lämnat sina poster i Polisförbundets styrelse. Lars var förste vice ordförande i förbundet. Detta inträffade redan förra torsdagen. Polisförbundet har i skrivande stund ännu inte gått ut officiellt med detta. Det är svårt att förstå anledningen till det. Styrelsen i polisfacket i Stockholms län kan inte längre hålla sina medlemmar i ovisshet om vad som pågår och går nu ut och redovisar i tidsordning vad som hänt. Du som är vår medlem i Stockholms län och söker ytterligare information om det som hänt ska vända dig till din föreningsordförande eller till Kenneth Falk, telefon: 070-601 24 39, som är kontaktperson från Stockholms förbundsområdesstyrelse i frågor rörande den uppkomna situationen. Dessa har hela bilden av det som hänt.
DETTA HAR HÄNT:
12 november, 2004
Ett anonymt brev inkommer till Polismyndigheten i Stockholms län.Brevskrivaren ifrågasätter hur Lars Ericson har tid att bedriva sin firma vid sidan av sitt ordinarie uppdrag.
Brevet går i kopia till Polisförbundet.
Den 25 augusti 2005
Lars Ericson avgår under förmiddagen som 1:e vice ordförande i Polisförbundets styrelse.
Peter Frisell avgår under eftermiddagen som 1:e suppleant i Polisförbundets styrelse. Peter skickar ut följande uttalande:
"Till Polisförbundets medlemmar!
Jag valdes som 1: e suppleant av kongressen i november 2002 och har då vikarierat när ordinarie ledamöter varit frånvarande och i övrigt hanterat egna arbetsuppgifter.
Torsdagen den 25 augusti deltog jag på begäran vid Polisförbundets styrelses sammanträde.Anledningen var att jag efter junisammanträdet, där jag deltog som ersättare för den föräldraledige Lars Ericson, ifrågasatte det beslut som styrelsen fattat på förslag av ordförande Jan Karlsen.
Den process, som startats med det anonyma brevet, har fått sådana proportioner att det för en objektiv betraktare borde framstå som absurt.
Jag försökte efter sammanträdet i juni få en annan lösning till stånd. Då det stod klart för mig att det fanns helt andra syften till att driva denna fråga, valde jag att avgå. Jag kan inte ingå i en styrelse som hanterat frågan på detta sätt!
Peter Frisell"
Polisförbundet informerar under kvällen förbundsområdesordföranden via Group-Wise att Lars Ericson och Peter Frisell på egen begäran lämnat sina uppdrag i förbundsstyrelsen.
26 augusti, 2005
Polisförbundet skickar under förmiddagen kompletterande information till förbundsområdesordföranden med innehållet:
"Förbundsstyrelsen tillsatte i slutet av 2004 en grupp inom förbundsstyrelsen bestående av två personer, som skulle utreda vissa frågor som uppkommit kring förbundests 1:e vice ordförande Lars Ericsons enskilda firma. Tanken med den tillsatta gruppen var att frågorna skulle kunna lösas mellan gruppen och Lars Ericson. Lars Ericson har emellertid avstått från att fullt ut svara på gruppens frågor och slutligen på egen begäran, den 25 augusti meddelat att han lämnar sitt uppdrag i förbundsstyrelsen.
Peter Frisell meddelade strax därefter att han också lämnar sitt uppdrag som 1: e suppleant i förbundsstyrelsen.Båda sitter kvar som ordförande respektive vice ordförande i förbundsområde Stockholm.
Polisförbundets 2: e vice ordförande Lillemor Melin Sving går in som 1: e vice ordförande mandatperioden ut.
På representantskapet den 27-29 september ska fyllnadsval ske av en ordinarie ledamot samt en suppleant.
Förbundskansliet ser nu över vilka övriga stadgemässiga konsekvenser detta får. Mer information kommer att skickas ut inom kort."
Stockholms förbundsområdesstyrelse utom Lars Ericson och samtliga polisföreningar i Stockholm informerar under eftermiddagen via Group-Wise förbundsområdesordförandena och polisföreningarna i Stockholm genom en skrivning av följande lydelse:
"Lars Ericson har avgått från förbundsstyrelsen
Förbundsområdesstyrelsen och samtliga polisföreningar i Stockholms län har fortsatt fullt förtroende för Lars Ericson och ställer sig bakom hans beslut att avgå som 1:e vice ordförande i Polisförbundets styrelse.
Anledningen till att Lars Ericson känt sig tvingad att avgå från förbundsstyrelsen är den växande förtroendekris som uppstått mellan honom och förbundsordförande Jan Karlsen.
I november 2004 inkom ett anonymt brev till länspolismästaren i Stockholms län samt en kopia till Polisförbundet. I brevet ifrågasattes hur det var möjligt att Lars Ericson kunde arbeta heltid för polisförbundets räkning samtidigt som han hade en enskild firma. Lars Ericson redovisade att hans enskilda firma lades ner 2003 och att den huvudsakligen var verksam under räkenskapsåret 2000/2001. Polismyndigheten i Stockholms län kunde snabbt konstatera att det inte fanns anledning att gå vidare i ärendet. Polisförbundet ville däremot genomföra en egen internutredning.
Förbundsordförande Jan Karlsen gav två förbundsstyrelseledamöter i uppdrag att tillsammans med Lars Ericson granska hans firma. Anledningen var att förbundsordförande Jan Karlsen ville klargöra att Lars Ericson inte utnyttjat sin position i förbundsstyrelsen. Lars Ericson gick med på detta men ville inte redovisa sina klienter med hänvisning till den affärssekretess som fortfarande finns. För att lösa den uppkomna situationen föreslog Lars Ericsson att förbundets auktoriserade revisor skulle granska hans klienter. Detta ansågs inte vara en framkomlig väg.
Efter en föredragning av förbundsordförande Jan Karlsen beslutade förbundsstyrelsen, i juni 2005, att Lars Ericson inte fick svara som förbundsordförande fram till dess att detta ärende var utrett. I juni lämnade även förbundsområdesstyrelsen i Stockholms län in en begäran om att förbundsstyrelsen skulle låta den auktoriserade revisorn gå igenom Lars Ericsons klienter. Vi kan konstatera att vårt förslag till lösning inte är aktuell.
I en tid då etik och moral och den personliga integriteten debatteras flitigt är vi djupt besvikna på hur förbundsordförande Jan Karlsen skött detta ärende. Att en ordförande för Polisförbundet skulle begränsa arbetsuppgifterna för en vald vice ordförande på så lösa grunder är uppseendeväckande. Att förbundsordförande sedan inte visat intresse för att konstruktivt medverka till en lösning som kunde tillgodose båda parters intresse är inte bara häpnadsväckande utan gör att man även ställer sig frågan varför?
Förbundsområdesstyrelsen utom Lars Ericson och samtliga polisföreningar i Stockholms län."
----------------------------------------------------------------------
”Bara Riksbanken
och Valutareserven återstår!”
”Nu har det hänt igen ! Sedan år 2002 har jätterånen givit 25+20+14+44+36 miljoner och nu åter ett jättebyte i Akalla. Dessa rån är omöjliga att utföra utan insideinformation men polisen har nästan totalt misslyckats med att klara upp brotten och pengarna är borta för alltid. Jag tog upp detta 050404 och 050108 men situationen har bara blivit värre. Nu återstår väl bara Riksbanken och Valutareserven ! Kan vi inte bryta trenden rämnar samhället !
Anders Bergstedt”
Anders pekar på ett allvarligt problem. Ett mycket bekymmersamt inslag är att insiderproblematiken tämligen kategoriskt förnekas av branschen. Den påtalas offentligt av många poliser som arbetar med utredningarna. Kan de alla ha fel?
----------------------------------------------------------------------
"Va faan gloru på, politrukjävul?"
”Medborgarvittnen infordes på försök några år i mitten av 1980-talet på arresterna i dåvarande VD 1 (Norrmalm) och VD 3 (Södermalm) inom Stockholms polisdistdistrikt. I lag om medborgarvittnens 1 § anges "För att tillgodose allmänhetens intresse av insyn i polisverksamheten får en kommun utse trovärdiga personer att som medborgarvittnen följa polisens arbete inom det polisdistrikt till vilket kommunen hör." Försöket dog ut när statbidraget upphörde efter något år.
För mig och andra deltagare är det blandade minnesbilder som dyker upp. Vi som tjänstgjorde som arrestvakter fick ibland gå in och sära på vittnet och den frihetsberövade, eftersom vittnet ibland blev provocerat och tog till handgripligheter, istället för att bara observera ("Va faan gloru på, politrukjävul?" - kunde räcka). Vittnena tjänstgjorde i 4 timmars pass; 16-20 & 20-24.
När klockan närmade sig midnatt hände det att vi fick beställa taxi åt vittnet som då hade det som fri hemresa. När vårt eget 17-02 pass närmade sig slutet fick man tigga till vakthavande befäl om att få permission för att springande försöka hinna med sista T-banetåget norrut från Medborgarplatsen kl 01.57, minns jag som var placerad på Södermalmsstationen (Södermannagatan 5) åren 1981-1991.”eo pm 603/3””
Signaturen ”Anneli” undrade om medborgarvittnen i förra Blåljus. Två veteraner som var med på den tiden ger sina synpunkter.
”Dom försvann för de behövdes inte. Ingen efterfrågade dem. Man skulle den hörde och dom sade nej tack till medborgarvittnen. Det var kommunistisk propaganda och nedsvärtning av polisen som ledde till att vi fick medborgarvittnen. Ingen har efterfrågat något medborgarvittne sedan vänstervågen. Kul att du skriver om dom, Anneli. Har inte hört ordet medborgarvittne på mer än tio år. Vänstervågen kommer aldrig åter, t o m partiledaren på den tiden, Gudrun Schyman, pläderade för fler poliser redan i juli månad förra valåret. ”BTB””
----------------------------------------------------------------------
”Bara den som "tagit i buset" har den rätta känslan”
”Ja, jag kan inte heller förstå varför man inte utbildar jurister, ekonomer, naturvetare etc till kriminalutredare för tex borgenärsbrott, kvalificerade bedrägeriutredningar, skattebrott, miljöbrott m.m. Det måste ju vara uppenbart för alla att det är bättre att utbilda den som redan har en akademisk examen med 4-5 års utbildning i kriminalutredning än att skicka en polis på kurs i ekonomi, naturvetenskap och juridik, vilket ju då med nödvändighet skulle ta minst samma tid.
Men polisfacket är naturligtvis emot. Bara den som "tagit i buset" har den rätta känslan. Snacka om föråldrad syn. Det verkar som om polisfacket känner sig hotade av en yngre och välutbildad generation. Vi börjar bli många nu. Vi som är poliser men som också har akademisk bakgrund. Vi vill utvecklas och känner att vi många gånger är mycket skickligare än gamla trötta snutar som bara sitter på krim för att få kontorsarbetstid eller som blivit rädda för att ingripa, omotiverat skrämda av CU och cå Ekelund. Förmodligen är de rädda därför att de inte kan sitt jobb, inte vet var gränserna för tillåtet och otillåtet går. Man sätter sig på tvären, hänvisar till åldersordningen som det urvalsinstrument som skall gälla, klagar på allt och blir en samhällsbärare...
Jag vill bekämpa brott och inte hålla på att pinka revir. Men alldeles för många, särskilt fackligt aktiva, tycks ha blivit "samhällets sopåkare" för länge sen. Den som har en sån inställning borde byta jobb. I polisen bekämpar vi brott så effektivt vi kan. Den som har andra mål för sitt arbete kan ju söka sig någon annanstans.”Per””
Rent generellt jobbar Polisförbundet hårt på att polisen ska närma sig den akademiska världen. Förbundet har flera förslag för att bl a stimulera polisforskning. Red kan inte känna igen den bild som signaturen ”Per” tecknar. Polisfacket har i själva verket stora förväntningar på den ”yngre och välutbildade generation” som han menar att vi skulle se som ett hot.
Kanske talar vi om äpplen och päron, ”Per”? Vi använder redan – och välkomnar flera – akademiker med specialistkunskaper inom polisen. Men varför hänga på dem polisbefogenheter? Våldsmonopolet hanteras tryggast och mest rättssäkert av grundligt polisutbildade och erfarna personer. ”Ta i buset”, som du uttrycker det, kan vem som helst göra. Men att göra det rätt och enligt samhällets omfattande regelverk – det är en annan femma. Det är en yrkeskunskap vi ska vi stolta över – inte dela ut hur som helst.
----------------------------------------------------------------------
Målet är väl inte själva korsfästelsen utan det är väl förändring vi vill nå?
Det kom ett brev till redaktionen om en artikel i Blåljus. Det handlade om ett referat av en intervju i P1:s ”Vetandets värld” med Torun Lindholm (gå till ”[2005-08-09] [20:12]” under rubriken ”nyheter” här till vänster om du vill läsa hela artikeln). Blåljus syfte med referatet var att peka på bra redskap för oss att motarbeta våra fördomar och våra tendenser att se människor i kategorier och inte som individer! Det misslyckades. Goran Sovilj har läst något HELT annat. Du kan se hans brev till redaktionen under ”Nyheter”. Klicka på [2005-08-21] [10:09] ?
Torun Lindholm återkommer för övrigt på Blåljus i höst med en krönika om sin forskning.
Gorans brev får red att tänka på en händelse som berättats från en amerikansk kommandocentral. Det var under det kallaste krigets dagar. Under en tid hade relationen mellan USA och Sovjet varit ytterst spänd. Anklagelser och hot hade kastats fram och åter.
I det här läget får militärerna i ”centralen” några indikationer på sina skärmar. I den uppjagade stämningen ser dessa välutbildade, hårddrillade och kompetenta personer bara det som motsvarar deras förväntningar på situationen – ”Sovjet anfaller” – och inga av de betydligt fler och tydligare indikationer som pekade mot falsklarm. De sände iväg underlag till Vita huset som kunde fått presidenten att ta fram avtryckaren om det inte lyckligtvis funnits ytterligare kontrollpunkter som larmet måste passera. Där avdramatiserades det.
Efteråt kastade sig psykologer över ”centralens” personal. Man fann i korthet att den psykologiska faktorn ”förväntningar” tagit över iskall analys och skapat en psykos på ”centralen”. Högst mänskligt men mycket oroande.
Kan man inte tänka sig att Goran haft en förväntan på det skrivna i Blåljus och att det lett till hans tolkning att vi försvarar (!) fördomar och rasism? Bland annat så här stod det i Blåljus:
"Toruns tanke är att vi måste bli medvetna om de här mekanismerna och vad de kan göra med oss. Vi måste hela tiden motarbeta effekterna av vårt i och för sig helt normala beteende.
Red tror att det är mycket viktigt, just detta att beskriva våra reaktioner som normala. Särskilt medierna är snabba på att korsfästa alla som inte har ”rumsrena” åsikter om invandrare. Det gör betydligt mera skada än nytta och bidrar ofta till att cementera fördomar hos de kritiserade.
Toruns syn är mera sympatisk – hon vill väcka oss till insikt om vad våra normala reaktioner kan ställa till med hos oss. Hon uppmanar oss att bearbeta våra oreflekterade intryck och se om de tål en närmare prövning. De gör de ju som regel inte. Betraktar man individer så visar det ju sig att inget talar för att invandrare skulle vara mer sympatiska eller osympatiska än den genomsnittlige svenskfödde. De är kort och gott som folk är mest och med det konstaterandet avslutar vi-och-dom-resonemanget."
Det krävs kraftigt felkorrigerande glasögon för att få den texten till invandrarfientlig. Syftet är ju att väcka till insikt om hur man motarbetar fördomar!
Red tror fullt och fast på att det är fel att korsfästa främlingsfientliga människor. Vi försöker ju förstå andra oönskade beteenden – t ex kriminella. Vi gör det bl a för att undvika trotsreaktioner som cementerar det oönskade. Varför kan inte främlingsfientliga mötas med vänlig men bestämd argumentation istället för hårda fördömanden? Målet är väl inte själva korsfästelsen utan det är väl förändring vi vill nå?
----------------------------------------------------------------------
BLÅLJUS FÖRÄNDRAS UNDER EN TID I HÖST
Omständigheterna gör att Blåljus tills vidare och någon tid framåt uppdateras ungefär varje veckoslut. Senare i höst återgår hemsidan till uppdatering var tredje dag som förut. Bevakningen och länkningen till vad medierna skriver som kan intressera poliser i länet ligger nere under den här perioden men återupptas igen senare i höst. Vi ber dig som läsare om vänligt överseende med den här tillfälliga förändringen. Vi hoppas att trots den kunna göra Blåljus intressant för dig. Blåljusred ber läsekretsen om ursäkt för den försening i uppdateringen som inträffat denna gång. Den är djupt beklaglig men beror på omständigheter utanför red:s kontroll.
----------------------------------------------------------------------
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 30 augusti 2005 kl 1730. Den uppdateras igen när behov uppstår eller senast ungefär den 4 september.
----------------------------------------------------------------------
I Stockholm har flera stora skådespelerskor fötts och vuxit upp. Två namnkunniga är Greta Garbo och Ingrid Bergman. Ingrid föddes den 29 augusti 1915 i Stockholm. Hon fick bl a tre Oscar för sina roller i de amerikanska filmerna Gasljus (1944), Anastasia (1956) och Mordet på Orientexpressen (1974).
Den 30 augusti 1963 öppnades den heta linjen mellan Kreml i Moskva och försvarshögkvarteret Pentagon i Washington. Linjen kom till som ett säkerhetsarrangemang tänkt att förhindra att ett kärnvapenkrig skulle bryta ut länderna emellan. Under den tidigare Kuba-krisen hade förhandlingarna störts av bristfälliga kommunikationslinjer.
Jack the Rippers (Jack Uppskärarens) första offer hittades den 31 augusti 1888. Det var gatflickan Mary Ann Nichols som påträffades mördad och svårt sargad på Buck’s Road i London. Under de följande tre månaderna hittades ytterligare fem offer - alla prostituerade kvinnor. Någon misstänkt kunde aldrig gripas. Genom åren har mängder med teorier lagts fram men ingen framstår som välgrundad.
Henrik VI blev kung av England den 31 augusti 1422, endast nio månader gammal! Detta sedan hans far, krigarkungen Henrik V, dött. Henrik VI var politiskt obegåvad och mest intresserad av religion. Han kan också ha lidit av sinnessjukdom. Han dog i Towern i London 1471 - troligen mördad på den blivande kung Rikard III:s order.
Hitlers tyska trupper inledde den 1 september 1939 invasionen av Polen. Andra världskriget var därmed ett faktum. Polackerna stred tappert men var chanslösa mot det väloljade tyska krigsmaskineriet. När ryssarna ett par veckor senare anföll Polen i öster tvangs landet till kapitulation före månadsskiftet.
Den 2 september 1666 utbröt den stora branden i London. Större delen av City lades i ruiner – omkring 13 000 byggnader förstördes under eldsvådan som varade i fyra dagar. Den engelske arkitekten Christopher Wren ledde återuppbyggnadsarbetet och ritade bland annat domkyrkan St Paul’s Cathedral.
Den 3 september 1967 infördes högertrafiken i Sverige. Sidbytet genomfördes klockan 5 på morgonen. Trafikomläggningen hade planerats sedan ett riksdagsbeslut i maj 1963. Mellan 01.00 och 06.00 rådde ett landsomfattande trafikförbud. De fordon som hade dispens att köra under denna tid – polis och andra utryckningsfordon, bussar, taxi, vägverkets bilar m fl – skulle senast kl. 04.50 stannas på vänster sida. Därifrån skulle fordonen försiktigt föras över till höger sida och stanna där till kl 05.00, då högertrafik började gälla.
Den 4 september 1886 grävde apachehövdingen Geronimo ner stridsyxan och kapitulerade för den amerikanska armén. Efter att under flera års tid ha fört ett gerillakrig mot den amerikanska övermakten förpassades han och resterna av hans folk till reservat – först i Florida och senare i Oklahoma.