Lönesättning som splittrar poliser

Däremot står det klart att den splittrar polisen, ställer grupper mot varandra och skapar ett ännu tyngre missnöje inom kåren.

Vad händer med de poliser som råkar hamna rent geografiskt utanför de uppmålade linjerna? Tro inte att dessa poliser är övermänniskor som är immuna mot spottloskor, hot, våld och gatustenar som kastas mot dem. En gatusten känns minst lika mycket utanför ett prioriterat område. Dessa poliser, uppskattningsvis 90 procent av hela kåren, har bara oturen att inte befinna sig inom ramen för en politisk satsning.

Den stora massan av poliser har den maximala ”oturen” att återigen gå hem med en enorm besvikelse. De har ännu en gång förlorat pengar i en löneförhandling man lagt sitt hopp och sin tro på. Den skamligt låga höjningen följer inte ens inflationen. Polisen ligger, med råge, fortfarande lägst lönemässigt av alla yrken inom den offentliga sektorn.

Den enskilde polisen ställs återigen inför en inre dialog med sig själv. Är det värt att slita ut kropp och själ, offra sin familj och sitt sociala liv för peanuts? Är det värt att fortsätta vara lojal mot en arbetsgivare som fortsätter tysta ner problemen. Som vägrar lyssna. Som vägrar leverera sanningen till politiker, till de som verkligen kan göra skillnad. Som inte öppnar plånboken för riktiga pengar så att polisen väljer att stanna kvar.

Enskilda poliser, tillsammans med allmänhet, har försökt upplysa Rikspolischef Dan Eliasson och våra politiska makthavare om problemen. Det har skrivits brev, skickats julkort, påskkort och kravlistan ”polislyftet”, som tydliggör var polisen egentligen bör ligga rent lönemässigt om vi skall kunna rädda detta sjunkande skepp. Svaret är tydligt och konsekvent. Svaret består enbart av tystnad och arrogans!

Få yrkesgrupper är/har varit så lojala mot sin arbetsgivare som poliser. Poliser har alltid ställt upp, vridit och vänt ut och in på sig själv för att få verksamheten att gå framåt. Hittat lösningar på näst intill hopplösa situationer. Men nu räcker det.

 Ingen skall komma och säga att polisen är giriga, icke förändringsbenägna eller icke tålmodiga. Den här yrkesgruppen skall ha Nobelpris på just det nämnda. För allt har ett pris. Priset vi pratar om kallas försämrad hälsa. Krossade familjer. Förlorad arbetsglädje. Tjänstledighet, sjukskrivningar och uppsägningar. Allt detta för smågrus till pengar i ett löneavtal som splittrar en hel yrkesgrupp, som inte gör någon skillnad för kollektivet. Som skapar ännu större skevhet i polisens lönesituation. Detta för en yrkesgrupp som har ett av de viktigaste uppdragen i vårt samhälle. Att säkra vår demokrati. Att trygga vår vardag och rädda våra liv. Detta måste få kosta riktiga pengar!

Tänk om det kunde finnas någon ansvarsfull och modig politiker som kan ta sig an polisens framtid. Som kan se och lyssna på riktiga poliser som jobbar med och i verkligheten.

En politiker som kan lova, förändra och leverera. Tänk om Sverige kunde få fram en ledare som skulle trygga allas vår framtid.

Lisa Reventberg

Polisinspektör, Stockholm"

Blåljus kommentar: Många kloka ord där. Blåljus har gång på gång påpekat, att satsningar lönemässigt på stationerade i vissa förorter knappast kan kallas saklig. Särskilt som det handlar om vilken placering polisen hade ett visst datum, som är historia när pengarna väl kommer.

Varför satsas det inte på poliserna i Hässleholmen? Eller Jordbro? Eller Tjärna Ängar? Eller hundförare eller piketer eller radiobilar som skall rycka in och förstärka när allt har gått åt helvete i Rinkeby eller Hallunda? Eller poliserna i Stockholms City, Göteborgs stad eller Malmö, (inga särskilt utsatt områden) som skall ta hand om gängen från våra mest beryktade förorter på helgkvällar och nätter... Polisarbetet är ett lagarbete. Alla poliser borde värderas efter att alla poliser skall vara beredda att arbeta där det behövs som mest. (Det är på många fler platser än 14)

Det kostar på för poliserna, som Lisa skriver, den räkningen väntar fortfarande på att betalas.

Tommy Hansson