Martin Marmgren om hur vi får rimliga polislöner

Martin Marmgren har skivit en insändare om hur vi kan kämpa vidare mot rimliga polislöner

"Så var förhandlingarna kring första revisionstillfället över. Resultatet blev ett slag i ansiktet för alla Sveriges poliser. Den ”opartiska” domaren i lönenämnden gick helt på arbetsgivarens linje, vilket innebär att ingångslönen ligger kvar på löjligt låga 21300, och att de med lägst lön kommer att få några fjuttiga hundralappar i ökning som knappast täcker inflationen.

Med det här katastrofala resultatet framför oss så kan det vara lätt att rikta sin ilska mot facket. Inget vore mer orättvist. Lena Nitz, Stefan Eklund och många fler har gjort ett hästjobb för vår skull. Det första ”slutbudet” ifrån RPS var en förolämpning utan dess like i svensk avtalshistoria. En marginell höjning av ingångslönen skulle ha delfinansierats av att man hade snott RALS-medel ifrån oss alla under de kommande tio åren. Därifrån lyckades våra förtroendevalda och förhandlare med hjälp av den press som vi alla satte på RPS genom det opinionsbildande arbetet nå en överenskommelsen där  vi hade nått målet på 25 000 i ingångslön under avtalsperioden. Det är ett väldigt bra resultat, och man kan knappast hålla Polisförbundet anvarigt för att Arbetsgivarverket, troligtvis väl avstämt med Regeringen, sedan stoppade överenskommelsen och tvingade parterna till lönenämnd. Vi borde snarare vara stolta och tacksamma över att vi har så bra fackliga företrädare.

En del kollegor frågar sig varför inte facket tog det bud ifrån lönenämnden som RPS i sina egna kanaler försöker sälja som rimligt. De kollegorna kan inte ha läst på. Att acceptera en höjning med ingångslönen med ca 2000 skulle binda oss vid en fortsatt förnedrande låg nivå under hela avtalstiden på tre år, och det skulle inte bara påverka nya kollegor utan hela poliskollektivet. Vi skulle även i fortsättningen  behöva ta stora delar av varje ny RALS för att se till att få upp de nyanställda till löner som man kan leva på, vilket dränerar varje revison på pengar att satsa på resten av oss, inte minst på de obefordrade inspektörerna. En högre ingångslön är inte bara rimligt för att alla poliser förtjänar en dräglig lön och för att yrkets status urholkas om poliser får flera tusen mindre i månaden än exempelvis väktare, det är helt nödvändigt för att få till stånd en acceptabel löneutveckling för alla så länge vi är bundna av de årliga RALS-medlen. Att få in kollegor på 25 000 istället för ex 23 000 är innebär tvåtusen kronor till kollektivet som inte tas av de begränsade RALS-medlen, för varje ny polis som anställs. Nu finns två revisioner kvar att kämpa om. Och kämpa skall vi!

Med tanke på att det har blivit allt tydligare att de med den egentliga makten att påverka våra usla löner är våra politiker, så tror jag att det är väldigt viktigt att vi är noga med hur vi driver kampen för skäliga löner. Vi måste  förklara för allmänheten hur underbetalda vi är, och göra det politiskt kostsamt att inte ta ställning för att förändra situationen. Efter att det blev fokus på skolan och på lärarnas löner, så har det plötsligt dykt upp mängder med pengar för att finansiera en ytterst rimlig höjning av den extremt viktiga och underbetalda lärarkåren. Trots att de är kommunalt, och inte statligt anställda. Där det finns en politisk vilja, där finns det medel. Därför är Polisförbundets kampanj ”Vad är det värt” och enskilda insatser som Sophia Willanders strålande text på Aftonbladet Debatt, Tommy Hanssons idoga slit med ”Blåljus”, Peppe Larssons flitiga arbete på sociala medier, jobbet med sidan ”25 000 kronor åt poliser” och all annan opinionsbildande verksamhet ovärderligt. Det är så vi lyfter upp frågan om våra löner på agendan, och håller kvar den där.

Även okonventionella medel att uppmärksamma hur underbetalda vi är kan fungera. Exempelvis fick kollegorna i Göteborg en hel del uppmärksamhet med sin blåljusmanifestation. Vi måste dock vara väldigt noga med att vi håller oss på rätt sida av vad som är hederligt och moraliskt. Personligen tror jag exempelvis att falska sjukskrivningar eller mygelkampanjer är helt fel sätt att övertyga allmänheten om att vi förtjänar högre lön.

Förutom att fortsätta att skriva artiklar och kampanja på sociala medier, så tror jag dock att vi också behöver manifestera i den verkliga världen. Vi behöver samlas till en ordentlig demonstration, förhoppningsvis ledd och organiserad av Polisförbundet. Och ju fler som sluter upp, desto bättre. Helst skall demonstrationen tajmas tills efter sommarledigheterna är slut, men innan valet, för det är som sagt politikerna som vi måste ställa mot väggen och avkräva svar.

Söker de mandat att styra ett land med en harmonisk och fungerande polis, eller med ett polisväsende som håller på att slitas sönder av missnöje och frustration, och dit det kommer vara svårt att rekrytera rätt personer? Om det går att uttala sig om lärarlöner, så går det att göra det även om polislöner.

Lönenämndens dom innebär inte slutet på vår kamp för skäliga löner, bara slutet på första ronden. Och rond två behöver vi slåss hårdare. Glöden måste hållas igång under sommaren, för att sedan bli en ordentlig brasa till hösten. 25 000 från start!

Martin Marmgren