Polisens omorganisation en utmaning utan pengar
Dagens ledare i Norran tar sin utgångspunkt från den kritik som riktats mot polisen för ineffektivitet och annan kritik som forsar över verksamheten som ett ständigt brus. Tidningen noterar att den omorganisation som angetts som svaret på all kritik som drabbat polisen innebär den största förändringen sedan förstatligandet 1965, och en kraftig centralisering. Men frågan är om det är boten för det onda...
Tidningen påoekar att alla inte är lika imponerade som hjärnorna bakom förändringen. Många poliser känner sig frustrerade, upplever att ledningen inte lyssnat, i Sydsverige har ovanligt många poliser sagt upp sig sedan årsskiftet och i norr befarar polisfacket att centraliseringen ska leda till färre poliser på den norrländska landsbygden.
"Inte ens rikspolischefen Dan Eliasson är helt nöjd. Förändringen ska genomföras med en budget som han själv beskriver som ”utmanande”. I klartext betyder det att politikerna, som håller i pengarna, satt polisen på bantningskur.
Trots att befolkningen ökar, trots att den organiserade brottsligheten har flyttat fram positionerna och trots att hotet om ett allvarligt terrorattentat hela tiden finns där i bakgrunden så vill S- och MP-regeringen inte riktigt inse att poliserna behöver bli fler, betydligt fler, om Sverige även i fortsättningen ska vara ett säkert land."
Tidningen tar sin utgångspunkt främst från glesbygd i norrland, men gör en allmängiltig iakttagelse: "I sin ambition att göra polisen effektivare, mer synlig och skapa en tydligare ansvarsfördelning glömdes en av de gamla polisiära sanningarna bort: Basen i en effektiv brottsbekämpning är och förblir den lokala kontakten, att bygga relationer utan att förlora i respekt. Sedan kvittar det om det handlar om en våldsutsatt stadsdel i Göteborg, om Skellefteå, Malå eller Norsjö. Finns inte polisen på plats inom rimlig tid när ett brott har begåtts sjunker medborgarnas förtroende snabbt."
Blåljus kommentar: Visst är det som ledaren i Norran beskriver verkligheten, när poliserna inte finns i närheten geografisk uppstår ett glapp. I dagarna har ambulanspersonal beskrivit hur de inte kunnat gå in och rädda liv, eftersom de tvingats vänta länge på polisskydd. Det förekommer säkert också att poliser inte alltid kan ingripa på önskvärt sätt eftersom de har för långt till förstärkning. Hittills har det inte skett någon nämnvärd förbättring av dessa förhållanden genom omorganisationen.
Däremot har vi fått vittnesmål om hur specialfunktioner inom polisen splittras och fördelas ut på olika lokalpolisområden. Ofta framgångsrika koncept som kunnat slå hårt mot skilda brottstyper. Så snart en effekt synts, har satsningen ansetts fullgjord och lagts ned, som exempelvis inbrottssatsningen, som bröt brottskurvan. Nu ökar inbrotten igen, och personalen som hade kompetensen och ambitionen är spridda för vinden.
Genom omorganisationen har blåljus beskrivit hur spaningsverksamhet, narkotikainsatser, trafikenheter och andra specialister flyttas ut på lokalpolisområden, vilket sannolikt innebär att deras slagkraft försämras avsevärt. Att den grova ekonomiska brottsligheten som florerar i transportbranchen får fritt fram är bara en av konsekvenserna av detta. När dessa specialister är utlokaliserade, finns bara två alternativ: Antingen får de fortsätta med sina specialistfunktioner så gott det går lokalt, eller så sugs de upp i den ordinarie polisverksamheten, med kommenderingar, radiobilspass och annan reguljär polisverksamhet.
Vi har sett det förr. Vid den stora närpolisreformen 1995 flyttades massor av poliser ut i närpolisområden. Till att börja med innebar det att det lokala arbetet förstärktes, och allmänheten såg oftare till sina poliser. Men inom kort märkte polisledningarna att arbetsuppgifter inte blev utförda, exempelvis spaning, utredning av sk vardagsbrott, radiobilsuppdrag och polisiär administration. Då flyttades även dessa arbetsuppgifter ut till närpolisområdena, vilket innebar att ett näpo som kunde vara kanske 20 poliser syntes för allmänheten i ungefär samma utsträckning som kanske fyra av det gamla slagets områdespoliser.
Nu har media även upptäckt ett nytt område där polisen lämnat fritt fram för brottslig exploatering på flertalet platser i Sverige. Sexhandeln leder sällan till några polisutredningar om Polisen inte spanar mot den ljusskydda verksamheten. Statistiskt kan det se ut som att den upphört eller minskat kraftigt, precis som med vissa trafikbrott och narkotikabrott.