Poliser med samhällets skydd kan skydda samhällets svaga

Enligt Polisförbundets undersökning om hot och våld mot poliser, håller inte mindre än 17 av 20 poliser med om påståendet att det sällan eller aldrig finns tillräckligt många poliser i yttre tjänst för att på bästa sätt hantera potentiellt eller faktiskt våld mot poliskollegor. Det i en tid då polisers utsatthet för hot och våld ökar. Ökningen illustreras av att 2017 svarade 68 procent av ingripandepoliserna att de i sin yrkesutövning det senaste året utsatts för hot, våld, trakasserier och annan otillbörlig påverkan. Nu är den siffran uppe i 72 procent. Utsattheten yttrar sig vanligtvis i hot, våldsamt motstånd, slag, sparkar och spott. Men även flask- eller stenkastning samt beskjutning med fyrverkerier är numera relativt vanligt.

 

Till det kommer problematiken med att poliser även får ta emot hot mot deras anhöriga. Lena skriver att utvecklingen inte bara är oacceptabel, den är också ohållbar. Poliser ska hjälpa och skydda andra och för att kunna göra det på bästa sätt måste de själva vara bättre skyddade. För att de ska kunna bli det krävs att samhället är berett att satsa. Och den satsningen måste så klart innehålla fler poliser.

 

Fler poliser skulle innebära att kåren bättre skulle mäkta med den fortsatta hanteringen av våld och hot, om att kunna klara upp brotten och om att kunna avlasta hårt utsatta kollegor. Stärker vi kåren i de här delarna förstärker vi också kårens förmåga att förebygga, förhindra och utreda brott. Därmed förstärks också rättsväsendets förmåga vilket ökar sannolikheten för att skyldiga döms och brottsoffer får upprättelse.

 

Därför välkomnar Lena att det sedan drygt två år tillbaka råder en politisk enighet om behovet av fler poliser och en allmän förstärkning av Polismyndigheten. Men de politiskt beslutade förbättringarna går av naturliga skäl långsamt. Att utbilda nya poliser tar tid och måste också göra det med tanke på yrkets komplexitet och alla de kunskaper och färdigheter en polis måste ha för att leva upp till kraven på såväl säkerhet som rättssäkerhet. I väntan på framtidens poliser är det därför viktigare än någonsin att vi vårdar den värdefulla poliskompetens vi faktiskt har så att vi inte förlorar fler rutinerade poliser till andra yrken – där lönerna är högre och utsattheten lägre.

Fler poliser löser många problem, men det behövs ännu mer, bland annat att renodla polisens arbetsuppgifter för att frigöra resurser, som kunde innebära en högre tillgänglig polisnumerär vilket skulle bidra till såväl ett stärkt skydd för poliser som en större resurs i arbetet mot hot och våld. Ett annat sätt att frigöra poliser vore ett bättre administrativt stöd, som turlagssekreterare.

 

För att skydda polisers integritet och försvåra för dem som vill hota poliser, vill Polisförbundet gå längre än Polismyndigheten. Polismyndigheten vill att tjänstenummer och efternamn ska finnas på polisers id-kort, medan Polisförbundet menar att det räcker med tjänstenummer, både på legitimationen och på skrivna handlingar som förhör eller anmälningar.

 

Fler poliser skulle så klart kunna bygga upp polisens brottsförebyggande arbete igen, men även övriga samhället måste mobiliseras. Skola och socialtjänst måste få rätt förutsättningar att arbeta brottsförebyggande, den psykiatriska vården bör kunna hjälpa utåtagerande sjuka och samverkan mellan de olika brottsförebyggande myndigheterna måste stärkas.

Lena Nitz avslutar sin artikel med orden:

 

Blåljus kan bara hålla med.