Polisjobb slimmas till bristningsgränsen
Polisjobb slimmas till bristningsgränsen
Till ett internat om arbetsmiljö har vi, redan innan diskussionerna påbörjats, med oss bilden av en myndighet där verksamheten slimmas till bristningsgräns, där medarbetarna inte alltid ser syftet med prioriteringarna i detta rationaliseringsarbete, där toppstyrning från RPS och statistikvänliga verksamheter prioriteras. Projektverksamheter sjösätts i en tid när utryckningsverksamheten har svårt att upprätthålla minimibemanningen, och krims utredare upplever att de börjar tumma på rättssäkerheten under statistikredovisningens ok. Den psykosociala arbetsmiljön är sålunda på många håll i vår myndighet en tickande bomb, som, om den briserar, troligtvis även kommer att skada tredje part.
Under två dagar, 8-9 januari, på Kallfors utanför Järna, träffas huvudskyddsombuden för både poliserna och civilanställda i Stockholm, Lars Ericsson ordförande för polisfacket i Sthlm, samt arbetsgivarrepresentanten Tapio Lehto. Syftet är att inventera hur det ser ut runtom i vår myndighet på arbetsmiljöfronten och med utgångspunkt härifrån dra upp riktlinjer för vårt viktiga arbetsmiljöarbete under 2007. Under dagarna får vi även besök av externa samarbetspartners inom arbetsmiljöarbetet.
Satsar hårt på arbetsmiljö 2007
Vi startade upp och gick igenom programmet för de två dagarna. Lars Ericsson uppgav att vi vill satsa fackligt extra hårt på arbetsmiljöfrågorna det här året. Han väckte en idé om att besöka ett antal arbetsplatser runt om i myndigheten för en genomlysning av arbetsmiljön.
Senare på förmiddagen besöktes vi av Ulla-May Skoog och Stig Andersson från arbetsmiljöverket. De berättade att verket under 2007 kommer att göra en nationell insats för polisens arbetsmiljö. De efterfrågade bland oss polisiära arbetsmiljöområden som de kunde genomlysa. En idédiskussion fördes i ämnet. Det gavs även tid för övriga frågor.
Efter lunch tillkom Tapio Lehto från Personalavdelningen tillsammans med Christer Degsell som jobbar med funktionshinder- och tillgänglighetsfrågor på myndigheten. Degsell inledde timmen efter lunch med att berätta om sitt arbete. Lokalers tillgänglighet för allmänheten samt tillgänglighet till information och kommunikation, är områden som han kommer att prioriterat jobba med framöver. En generellt viktig fråga i arbetsmiljöarbetet är att vara tydlig med vem som äger vilket ansvar, enligt Degsell.
Diskussioner om mobbning
Tapio Lehto gjorde sedan en sammanfattning av arbetsmiljöarbetet som dominerat i myndigheten under de senaste sex åren; från den fysiska arbetsmiljön som stod främst kring millennieskiftet till bemötandefrågor som ligger främst på agendan idag.
Vad har vi gjort? Vad bör vi göra om? Det är frågor som myndigheten nu ställer sig innan linjerna dras upp för det fortsatta arbetsmiljöarbetet, enligt Lehto. Diskussioner kom upp om mobbning, om kränkande arbetsmiljö och om vem, vilka som bär ansvaret i dessa situationer. Chefsansvar? Medarbetaransvar? Chefskapet diskuterades vidare; varför vill inte våra medarbetare bli chefer? Enligt Lehto är inte lönen tillräckligt lockande i förhållande till det ansvar man uppbär.
Chef vill vara bäst i klassen
Under året kommer myndigheten att satsa på chefskapet, samt på det systematiska arbetsmiljöarbetet relaterat till jämställdhet, mångfald, etik och tillgänglighet. Utbildningsfrågan får stå tillbaka.
Diskussioner fördes vidare hur chefers redovisningskrav uppåt resulterar i att redovisningarna sker selektivt för att påvisa en bild av att vara bäst i klassen. När inte hela bilden kommer fram slår det negativt mot verksamheten under cheferna.
En deltagare ansåg att problemställningarna måste formuleras av oss fotfolk. Inte uppifrån och tryckas ner på ett sätt som inte ens når fram till berörda medarbetare. Men framför allt trycks problembilder och tillhörande åtgärder uppifrån och ut för att man ska vara politiskt korrekt. Som om allt handlar om politik och inte om den polisiära verkligheten.
Emma Cronberg
Artikeln fortsätter i Blåljus på torsdag
-----------------------------------------------------------------
INSÄNDARE:
Åklagare får inte chansa
”Åklagaren får inte chansa på att vinna sina åtal , han skall vara övertygad att göra det.Annars gör han sig skyldig till brottet OBEFOGAT ÅTAL , det är snart dax att någon drabbad driver ett pilotärende , gärna bekostat av Polisförbundet.
”U””
Vill ni tysta en obekväm åklagare, undrade signaturen ”Anna” tidigare i Blåljus. Är det inte bra att ha en åklagare som han så vi slipper misstankar om gräddfil för polisen i rättssystemet, frågade sig Anna.
Mer tid vid datorn räddar
”Jag vet inte hur länge du jobbat som polis Anna, och det är möjligt att det inte har med saken att göra men jag blir rädd över vad jag tycker låter som okunskap. Jag har funnit mig i att jag, som blivit dömd och fortfarande inte förstår hur det gick till, inte kan räkna med förståelse av någon som inte varit där.Jag tänker inte öda mer energi och kraft över något jag inte kommer att kunna förändra. Jag har betalat mina böter och går framåt istället.
Men jag gör det med vetskapen om att polisarbete på fältet idag, jämfört med tidigare, renderar i avsevärt högre antal arbetstimmar inomhus framför datorn. För att förklara in absurdum varje enskilt beslut och motivera detta, och då menar jag ICKE-beslut, inte våldsanvändning, tvångsåtgärder eller dylikt. Och domen mot mig innebär att allmänheten kräver detta av mig för att jag skall ha gjort vad som ankommer på mig.
Så därför ägnar jag mer tid vid datorn, än ute bland folk. Och det är inte mitt beslut, jag bara gör det för att jag alltid velat göra det rätta. ALLTID! Att vara sådan som person kan fullständigt ödelägga hela ens liv när man drabbas av någon som är "lite överambitiös ibland", som du uttrycker dig.
Men jag har överseende, och om du råkar hamna där inför skranket någon gång så önskar jag dig lycka till.
”Anneli””
En insändarförfattare hävdade tidigare i Blåljus att han felaktigt åtalats och dömts i ett ärende där han inte beslagtagit ett ämne som senare visade sig narkotikaklassat. Här återkommer han i en slutreplik:
”Detta kan aldrig vara rätt”
”Du ska ha tack F.J. för ditt svar. Jag ska försöka beskriva det juridiska problemet. På beslagsprotokollet MÅSTE man skriva anledningen till beslaget. I detta fall skulle jag alltså ha skrivit: misstänkt narkotikabrott. D.v.s. skäligen misstänkt narkotikabrott. Dessutom skulle jag sedan ha skrivit en RAR-anmälan om omständigheterna om brottet. Nu fick jag INGA omständigheter, INGA namn och INGEN plats. Kvinnan ville inte berätta något, utan ville bara att polisen skulle analysera det som fanns i påsen. Det var allt.
På dessa premisser så kunde det vara vad som helst och jag hade ingen skälig anledning att tro att det var narkotika. DET blev jag fälld för, eftersom kvinnan gjorde som jag sa, skickade påsen till SKL. Där visade sig att det var 0,1 gram amfetamin.
På beslagsprotokollet skall det stå VEM som beslutat beslaget och vem som utfört det. Sedan skall det fastställas/hävas av FU-ledaren. VEM har då ansvaret för om polismannen INTE har något skäl till att beslagta föremålet? Det jag har lärt mig är att OM det blivit beslag skulle det minst vara Insp som beslutar om beslaget, anno 2004. DETTA är nu omgjort till att FU-ledaren skall fatta beslut beträffande beslutet att beslagta OCH att fastställa/häva beslaget.Mitt dilemma var ett ICKE-beslut. Man kan jämföra det med att en polisman får förfrågan om en tavla är äkta eller inte. Polismannen svarar: ”Jag vet inte, men skicka den till en expert för undersökning. DÅ framgår det OM tavlan är stulen.”
Polismannen åtalas och fälls för tjänstefel, eftersom tavlan bevisligen var stulen redan när frågan ställdes. DETTA kan aldrig vara rätt!
”Kerry”
BLÅLJUS KOMMENTAR: Med det inlägget sätter Blåljus punkt för debatten i det här ämnet.
Smutskastar man på andra håll?
”Vilken kollega skulle klaga på om vi blev noga och fullständigt objektivt utredda för det vi gjort i tjänsten, som allmänheten framfört klagomål mot? Ingen! Jo, kanske någon men i så fall är det personer som skulle passa bättre i ett annat yrke.
Jag känner ingen i jobbet som har något att invända mot att vi blir utredda för vad vi gjort som poliser. Alla har tillräcklig fattningsförmåga för att inse att det ingår i yrket. Vi har ögonen på oss från alla håll. Och det är inget konstigt i det. För vilka andra kan komma in i människors bostad rätt genom dörrvirket och meddela dem att de genast måste följa med någon annanstans och sedan med fysiska medel tvinga dem som sätter sig till motvärn?
Man behöver inte vara jättebegåvad för att förstå att personer med sådana befogenheter över sina medmänniskor måste tåla en väldigt hård granskning och kontroll. Jag skulle själv inte vilja bo i ett samhälle där sådana människor fick köra sitt eget race utan möjlighet för någon annan att kolla upp vad de har för sig.
Räcker det? Har alla förstått att jag inte motsätter mig interna utredningar?
Bra, för då vill jag berätta att jag motsätter mig interna utredningar styrda av polismålsenheten i Stockholm. Där är man inte objektiv. Bara det här snacket vitt och brett i medierna om att det är hopplöst att få poliser fällda. Förlåt, men det var inte det som var meningen. Meningen var att rättvisa skulle skipas. Och för att fällande ska uppnås måste brott styrkas. Annars ska domstolen fria. Det kallas rättvisa.
Men om man konstant tror mer på anmälaren än polisen, om man alltid betraktar det som poliser skrivit som undanflykter och efterhandskonstruktioner för att smita undan ansvar och om man i varje läge uppfattar vittnande polisers utsagor som mened då går det förstås inte att tro på svensk rättvisa. För i den världen skulle det inte få finnas några friade poliser.
Jag säger som andra insändare här på Blåljus: om det är en negativ inställning till polismålsenheten bland poliserna i Stockholms län, vad beror det på då?Beror det på att poliserna just i det här länet kan sorteras in i facken häktade och ännu inte häktade? Eller kan det ha något med polismålsenhetens attityder i utredningarna och uttalanden i medierna att göra?
Christer Ekelund utmålar ständigt i medierna poliserna i länet som att vi i varje läge är beredda att ljuga oss själva fria och rädda kolleger med mened eller tystnad. Medierna ringer särskilt gärna till Ekelund när de vill få just den arbetshypotesen bekräftad. Och han bekräftar villigt. Och understryker att det är bara därför han har så risig fällandestatistik. Det och lite för att domarna är så vimsiga att de inte kan skilja på en polis som är tilltalad och en som är vittne. Det har inget med kvaliteten på hans åklagarjobb att göra. Och efter dessa uttalanden undrar han över att stämningen på polisstationerna är otrevlig mot honom.
Jag ska ta och ringa lite kompisar ute i landet och höra om deras polismålsåklagare hela tiden valsar i medierna och smutskastar dem de har att utreda med förutfattade meningar. Jag måste få veta om det är oss poliser här i länet det är fel på eller om det möjligen kan vara något som fattas hos polismålsåklagarna.
”Benke””
-----------------------------------------------------------------
www.polisman.se flitigt besökt och högaktuell hemsida
”Välkommen Claes Cassel 5455 st nya inlägg sedan ditt senaste besök Tis Dec 12, 2006 00:42 288 nya inlägg senaste 24h”
Den textrutan hittar jag längst upp till höger när jag ikväll (torsdag) loggade på hemsidan www.polisman.se. Stora artiklar på Blåljus och julstress har gjort att jag slarvat med att besöka denna mycket intressanta publikation i cyberrymden. Och nu har jag 5455 nya inlägg att läsa in mig på – varav 288 det senaste dygnet. Hemsidan är mycket uppskattad – det märks.
Det är mycket aktualiteter som polisintresserade diskuterar. Hemsidan har sin bas i Skåne län men uppskattas tydligen av tyckare och tänkare från hela landet. Utöver inläggen finns bl a en kul fotoavdelning och en blogg av Nickcop som tar upp små och stora företeelser och händelser i polisjobbet. Nickcop är sidans grundare och utryckningspolis i Skåne län. Blåljusred blir svårt avundsjuk på sidans tekniska briljans. Mycket bilder och mycket bakomliggande programsnuttar – som t ex den som berättade för mig hur mycket jag missat under min frånvaro på ca 14 dagar. Och just i dessa dagar möts besökaren av ett stiligt julkort och ett stilla snöfall över sidan (det enda i Skåne det här året?).
Upplägget är lite annorlunda än det du finner på Blåljus men läser du båda vill jag påstå att du är skapligt uppdaterad i polis-Sverige.
CC
-----------------------------------------------------------------
Höjd medlemsavgift 2007
Reservation från Stockholm
2007 höjs avgiften till Polisförbundet centralt med 13 kronor för aktiva medlemmar, vilket innebär en medlemsavgift på 265 kronor. Sedan tillkommer en obligatorisk försäkring, vilket betyder en månadsavgift på 310 kronor. Beslutet togs av Representantskapet i september efter förslag från förbundsstyrelsen. Mot beslutet i representantskapet reserverade sig alla ombud från polisfacket i Stockholms län.
-----------------------------------------------------------------
SJÄLVSUGGESTION INOM POLISEN I HUVDSTADSLÄNET:
Säg att allt är bra – och det ser ljusare ut!
”Det gäller att hitta balansen mellan optimism och realism. Med tanke på att döden är oundviklig och livet fyllt av vedermödor framstår depression som det enda adekvata tillståndet, men människan har uppenbarligen en medfödd förmåga att lyfta sig ur förtvivlan. Hoppas på det bästa, och chansen ökar att det ska inträffa. På nyårsafton kan vi unna oss en påminnelse om att det mesta går stadigt framåt.”
Så skrev Niklas Ekdal, DN, på ledaravdelningen på nyårsafton nyligen. Sedan övergår han till att berätta det här håller även globalt. Det som griper tag i läsaren är t ex FN-informationen att fler människor räddats ur fattigdom de senaste 50 åren än de föregående 500 åren och det gäller i alla länder. Gå gärna in på DN och läs artikeln. Den innehåller mängder av intressant – och uppmuntrande! – information.
Vad tänker optimisten om polisen under 2006?
Hur ser det då ut inom polisen i Stockholms län om man söker balans mellan optimism och realism och utgår från händelserna under 2006?
”Vad gäller skjutningen (mot polisstationen) i Södertälje blir jag fortfarande oroad över samhällets reaktion på det inträffade. Att det var så tyst kring en sådan allvarlig händelse betraktar jag som ett angrepp i sig mot samhällets trygghet och demokrati. Jag har sagt det tidigare och säger det igen - hur skulle samhället och framför allt medierna ha reagerat om skotten varit avlossade mot någon tidnings eller tv-stations byggnad?”
Den retoriska frågan ställde Lars Ericson, ordförande i polisfacket i Stockholms län, i sin krönika i 2006 års första Blåljus. Att svenska journalister skulle ändra sin generellt negativa inställning till polisen och poliser är nog dessvärre inte mycket att hoppas på. Men i december i år fick vi besked på Blåljus att arbetsgivaren tycks ha tagit personalens kritik mot Södertäljestationen och ombyggnadsplanerna på allvar. Huvudskyddsombudet Lars Alvarsson vid Södertäljepolisen sa till Blåljus att situationen ser ”hoppfull” ut. Något att glädja sig åt.
”Vi vill se till att det blir nettoökningar”
”Stockholms kommun hade tre tusen poliser för trettio år sedan, idag finns det ca 3700 poliser i hela Stockholms län. Är det konstigt att allmänheten uppfattar det som om att vi inte finns till då de vill ha hjälp.” Så fortsatte Lars Ericson i sin Blåljus-krönika. Vill man vara optimist kan man glädjas åt statsminister Fredrik Reinfeldts ord i den sista Blåljus-uppdateringen 2006:
”Vi vill se till att det blir nettoökningar, alltså flera verkliga poliser”, säger statsminister Fredrik Reinfeldt till Blåljus på Annandagen. ”Och tar vi oss som planerat upp mot 20000 poliser i landet under vår mandatperiod är jag säker på att det kommer att märkas i Stockholms län också.”
Det positiva här är att till och med statsministern talar om netto- och bruttopoliser. Är kunskapen om skillnaden mellan dessa storheter för handen så högt upp i regeringen finns det hopp. Den förra regeringen ägnade sig enbart åt att trumpeta ut bruttosiffror men kommenterade inte med ett ord att Stockholms län inte ökat med en enda nettopolis – alltså en som verkligen finns här och tjänstgör.
Idiotförklarad i burken
”Efter att ha botaniserat bland påståendena i burken så känner jag mig totalt idiotförklarad. Är poliser i gemen verkligen så korkade, fördomsfulla och outbildade att vi ska behöva ligga på den här nivån?”
Så skrev signaturen ”Anna” i Blåljus om Polisförbundets ”kakburk” som innehöll kort i stället för kakor. På korten fanns diverse provokativa påståenden. Debatten gick hög på Blåljus om burken och dess innehåll men helhetsbilden var utan tvekan en polistumme ner för hela projektet. Det positiva i detta är att det sannolikt inte blir fler ”kakburkar” från förbundet.
I första gruppen är konkurrensen minst
”På min arbetsplats har någon satt upp en lapp i avrapporteringsrummet med följande lydelse: "Världen kan delas in i två kategorier av människor. Personer som gör saker, och personer som tar åt sig äran för saker. Försök att ingå i den första gruppen för där är konkurrensen minst.” Ett löneavtal baserat på arbetsgivarens lönekriterier kommer att göra påståendet ännu mer aktuellt.” Det skrev Rino Carlsson på Sjöpolisen i ett de många inlägg som nådde Blåljus om individuell lön under året. Metoden att införa den individuella lönen blev också en av de stora stridsfrågorna i löneförhandlingarna.
Optimisten noterar att frågan om individuell lön, i-lön, förefaller vara på väg mot att nå en rimlig balans. Polisfacket i länet motsätter sig inte i-lön men har bestämda uppfattningar om omfattningen och om vilka metoder man ska välja vid genomförandet. Arbetsgivaren förefaller ha tagit visst intryck.
Verkschefer har valt låg profil
”Brister i samverkan mellan polisfack och ledning har inte nödvändigtvis lokala orsaker. Troligare ligger en centralstyrd strategi bakom. Rikspolisstyrelsen vill helt enkelt fösa ut facket.” Det och mycket annat fick vi veta när verksamhetsberättelsen från polisfacket i Stockholms län presenterades på Blåljus inför årsstämman fredagen den 10 mars.
Här observerar den positivt lagde att den regering som tillsatte rikspolischefen inte är den som numera bestämmer. Den nuvarande har aviserat en ”översyn” av verkschefer. Vad man kan mena med detta olycksbebådande ord ”översyn” är inte riktigt klart. Men högst troligt är att läskunniga verkschefer valt en låg profil ett tag framåt.
Unik manifestation av förtroende
Årsstämman innehöll många och viktiga saker men minnet som verkligen fastnat är den unika händelse när föreningsordförandena gick upp i talarstolen en efter en och förklarade sitt förtroende för ordföranden i polisfackets regionala styrelse, Lars Ericson. Jag har aldrig varit med om något liknande under omkring 40 år av polisfackligt arbete
- Kan det vara en bra lösning för Stockholms läns poliser att Lars Ericson ställer upp mot Jan Karlsen i höst, frågade Blåljus Gunno Gunnmo i en intervju sedan Lars Ericson nominerats i förbundsstyrelsevalet .
- Jag ser det inte som en fråga för Stockholm utan en fråga för förbundet. Jag tror helt enkelt inte på ett polisförbund utan en representation med stabil förankring i huvudstaden, svarade Gunno.
Här får optimisten inte mycket tröst av verkligheten. Stockholms representation blev allt annat än stabil. Egentligen är den inte ens värd namnet eftersom den som valdes överhuvudtaget inte talar med styrelsen för polisfacket i Stockholms län.
Vi kan ro nästan vadsomhelst i land
”Ett fundamentalt angrepp på vår gemensamma lönepolitik sedan ett drygt decennium!” Det skrev styrelsen i polisfacket i Stockholms län i en löneinformation till medlemmarna när arbetsgivaren började ifrågasätta inspektörsavtalet, strukturavtalet (ingångslön för nyblivna arbetsledare), svaromålsavtalet och den förhöjda OB-ersättningen.
Detta ifrågasättande blev en central stridsfråga i vårens mycket heta löneförhandlingar och en av de faktorer som fick polisfackets medlemmar att resa sig mer eller mindre samfällt mot arbetsgivarpolitiken. Debatten på Blåljus gick i högstämda tonarter och möjligen utdelades även ett och annat slag under bältet mot ledningen i polishuset. Det hela kulminerade sista dagarna i maj. När ledningen ställdes inför utsikten att se Polishusparken fyllas av uppretade och kampvilliga demonstrerande poliser backade man till sist. Förhandlingarna resulterade efter ytterligare manglande i ett avtal som har betecknats som det hyggligaste vi kunde få under de rådande omständigheterna. Frågan dominerade helt Blåljus under vår- och försommarmånaderna.
Optimisten hittar en del tröst i avtalet som äntligen blev underskrivet på sensommaren. Men den stora glädjen finns i den enorma medlemsuppslutningen i lönekampen. Den avgjorde utgången och visar att om vi håller ihop kan vi ro nästan vad som helst i land.
Mildra påföljderna för fel i tjänsten
Göran Lambertz har fyllt åtskilligt med spaltutrymme i Blåljus det här året. Påståendet om ljugande poliser var den tändande gnistan. Lite överraskande var hans recept mot ljugandet presenterat på ett seminarium ordnat av Polisförbundet och refererat i Blåljus som skrev att
”han vill mildra påföljderna för fel begångna i polistjänsten. Han vill se en betydligt mer förlåtande inställning från samhället till polisiära felsteg. Han vill diskutera att mjuka upp anmälningsplikten.
- Det är nästan omänskligt att kräva av en ung polis att denne ska anmäla övervåld begånget av en äldre kollega vid ett våldsamt ingripande, menade Göran Lambertz. Istället för plikten att anmäla tycker jag att samhället bör införa samtal, ett slags medling där man kanske rentav tar in den frihetsberövade i diskussionerna.”
Här blir optimisten lyrisk. Ska vi äntligen bli en lärande och inte straffande organisation? Nå, så lätt går det inte. Men inlägg – om än inte helt invändningsfria - från bl a rikspolischef Stefan Strömberg och länspolismästare Krister Jacobson i Västa Götaland, återgivna i Blåljus, visar att något tycks ha kommit igång. Hopp finns.
Roslags-polisen blöder
” Juli 2006. Soliga sommardagar. Semestrande stockholmare flyttar ut till sommarhusen i ett Roslagen som lever upp. Sol, bad, fest och fylla, nästan som i lättöls-reklamen. På utryckningen i Roslagen, från polisstationerna i Täby och i Norrtälje, gör sig poliserna redo att åka ut. Minimibemanningen är uppfylld. Poliserna kommer inte att vara i närheten av att klara av arbetsbelastningen.”
Martin Åberg, huvudskyddsombud, Roslagspolisen, och Emma Cronberg, vice huvudsskyddsombud, polisfacket i Stockholms län, skrev engagerat på Blåljus om ett blödande Polis-Roslagen mitt i den härliga högsommaren.
2007 lär knappast visa upp en ljusare bild. Men något hopp har ändå tänts när vi, som sagt, hör själve Fredrik Reinfeldt resonera kring nettopoliser.
Polis som förnedrar sig själv
”Det som gör mig förbannad är att man valt att skriva "Snutjävel" på en polisbil.” Den inte helt överraskande åsikten uttryckte Erik Hillergård, då pa på utryckningen i Handen, numera på krimjouren i Söderort. Han uttryckte vad väldigt många kände inför polisbilen uppställd i Kungsträdgården med ordet ”Polis” utbytt mot slanguttrycket ”AINA” som tycks ha ungefär den innebörd Erik angav. Polisledningen tyckte det var ett bra sätt att närma sig ungdomar på.
Blåljus undrade om det kunde vara en fruktbar metod att rekrytera nya poliser genom att kränka de gamla. Målet – i sig eftersträvansvärt – var att rekrytera fler ungdomar med invandrarbakgrund. Vad man inte tänkte på är att dessa ofta har starka känslor kring begrepp som ”heder” och ”respekt”. Hur de kunde tänkas reagera inför en polis som förnedrar sig själv och sina medarbetare hade man tydligen inte funderat över.
Stopp för hemliga finter och knep
Optimisten får söka näring i Högsta domstolens utslag som rimligen måste sätta stopp för olika slags hemliga finter och knep i polisrekryteringen för att öka inslaget av främst utomnordiska sökande som kommer in på polishögskolan. Öppna – och korrekta! – metoder torde vara de enda som återstår nu. Det skrev Blåljus sedan vi på senhösten avslöjat att rekryteringen, Polishögskolan och Polisförbundet i ohelig allians helt tänkt mörka med att man släppt sökande som underkänts i svenskprovet vidare i rekryteringsprocessen. Den uppmärksamhet som det försöket fick låter nog optimisten tro att det inte prövas igen – i just den formen.
Lyckad kommendering till EM-fest
”Där möttes vi av vänliga och väl organiserade göteborgskollegor. Det ska sägas med en gång att vi också möttes av ännu ambitiösare polisaspiranter som konstant gjorde vad de kunde för att bidra till en bra kommendering. Allt var väl organiserat.”. Så skrev Lars-Göran Niemi, Söderort, i Blåljus om trevliga intryck från en lyckad kommendering till EM-festen i Göteborg. Optimisten hoppas förstås att kamraterna från Västra Götaland skulle beskriva resan till vårt Salem i liknande ordalag. Och att de inte drabbades alltför hårt av de missar som tvingade poliser att stå kvar i främsta linjen orimligt många timmar utan mat och dryck och toa.
”Ej brott” troligen inte sista orden
”– Hon har bekräftat att hon har haft kontakt med en anställd vid Säpo. I mars lämnade vi en redogörelse till länspolismästaren om vad som har inträffat, säger Lars Ericson, ordförande för polisförbundet i Stockholms län, till TT.”, berättar Blåljus. Historien med den kvinnliga civilanställda på polisfackets expedition på Bergsgatan 23 som haft kontakt med SÄPO-anställda slogs upp stort i medierna. Lars Ericsons telefon belägrades och han fick uttala sig för TT för att få fram budskapet. Det slutade för den här gången med att en polismålsåklagare i Malmö konstaterade ”ej brott” och beslutade inte inleda förundersökning. Troligen är dock sista ordet i den historien inte sagt ännu. Optimisten får nöja sig med Blåljus uttalade förhoppning att de sista orden i det ärendet troligen inte är sagda med åklagarens ”ej brott”.
Lite CNN på Riddarholmen
Göran Ström, Västerortspolisen, vars fall varit följetong i Blåljus, frikändes äntligen i Svea hovrätt. Blåljus hängde på låset på Riddarholmen och läste domen först av alla. Sedan kom Göran och red. försökte anlägga en intetsägande min medan Göran gick fram till disken och fick sitt ex av domen. Sedan blev det ryggdunk och gratulationer. Nyheten om frikännandet låg ute på Blåljus redan några minuter senare via bärbara datorn. Lite CNN-stuk, faktiskt.
För optimisten känns det toppen att Görans mardröm är över. Men det är också bra att vi fått en vägledande dom om att vi kan få använda visst våld mot en misstänkt rattfylla som försöker köra iväg om inget annat hjälper. Skulle den motsatta inställningen – hävdad av polismålsenheten – ha segrat skulle polisjobbet på det här området förvisso känts rätt meningslöst.
Beatrice i Blåljus dagen efter valet
”Det är ingen tvekan om att Alliansen vill att polisen i Stockholms län också ska fungera och vara effektiv. Jag har läst en debattartikel av er fackordförande Lars Ericson och är väl förtrogen med resonemangen kring ”nettopoliser”. Vårt budskap om fler poliser utgår från den insikten.” Så sa Beatrice Ask i en lång intervju i Blåljus redan den 18 september. Red. hade hållit upp ett vått finger i vinden kring justitiedepartementet och anat att den blåste i riktning mot henne. Resten är, som det heter, historia. Och optimisten vill så gärna, så gärna tro henne.
Stockholms län lämnade förbundsforum
”Det är med nedstämdhet som jag måste meddela vårt beslut att lämna detta förbundsforum, sade Kenneth Falk, styrelsen i polisfacket i Stockholms län, från talarstolen till representantskapsombuden från resten av landet.
Han underströk att den direkta orsaken var att Lars Ericson förvägrats rätten att yttra sig inför representantskapet.
- Vi från Stockholms län är alltid öppna för dialog, underströk Kenneth. Men inte här och nu. Det som hänt manar till eftertanke och den behöver vi tid för.
Han avslutade med att tacka Malmö för den gästfrihet som visats ombuden från Stockholms län. Vi reste hem med ett kvällståg från Malmö.”
Så bl a skrev Blåljus från Polisförbundets viktiga representantskap i Malmö som slutade i moll. Men allt var inte på minussidan. Vi noterade några framgångar. En viktig sådan var en skrivning på förslag från Stockholm som befäster Polisförbundet som ett renodlat yrkesförbund i princip endast öppet för poliser.
Allt från besinning till uppbrott
Optimisten får leta förgäves efter andra ljuspunkter. Förbundsordföranden och förbundsstyrelsen har inte givit offentlighet åt någon minsta avsikt att positivt närma sig Stockholm. På sin höjd har man i nedlåtande ordalag tillrättavisat oss.
Den omständigheten att vi inte fick någon representation värd namnet i förbundsstyrelsen fyllde insändaravdelningen på Blåljus lång tid efter Malmö-resan. Många röster hördes där man manade till allt från besinning till uppbrott ur förbundet. Men vi tar det kallt och avvaktar vad den s k Framtidsgruppen kommer fram till efter en bred genomlysning av vilka möjligheter och vilka risker som väntar polisfacket i Stockholms län vid olika tänkbara händelseutvecklingar. Optimisten gläder sig åt att om och när vi gör något så vet vi vad vi gör.
Våldsam publicitet vid fel
”Vi får inga rubriker i kvällspressen om vi gör ett bra jobb, framhöll Lars Ericson då han intervjuades av Ulf Elving i radion i mitten på oktober. Men gör vi fel då blir det en våldsam publicitet. Vi ska utan tvekan granskas noga av bland annat medierna. Men poliserna skulle må bra av att då och då få lite positiva signaler från samhället.”
Skulle de högströstade opinionsbildarna i medierna bestämma skulle vi aldrig någonsin få varken beröm eller någon annan form av stöd eller omtanke. För dem är vi bara lovligt villebråd för fördömanden. Optimisten tröstar sig med att de högröstade faktiskt inte bestämmer ett enda dugg. Och möjligen kan man skönja en positiv förändring i inställningen till polisen hos de som verkligen fattar besluten i samhället.
Den helt obotlige optimisten kan också finna viss lindring i nyhetsvärderingen. Idag är det en stor och fet nyhet i medierna när någon polis påstås missköta jobbet. Bevare oss för den dag då det blev en lika stor nyhet att någon polis faktiskt skött sitt jobb.
Omtanke om öppenhjärtig polis
Positivt i flera bemärkelser var det att norrortspolisen Evald Knutsson inte oroade sig ett dugg för sitt inlägg i TV4:as Kalla Fakta där reportern Trond Sefastsson kritiskt granskade ett avdömt mord i distriktet. ”Varför skulle någon tycka illa om det jag säger? Jag berättar ju bara om fakta”, sa Evald själv till Blåljus. Och facklige ordföranden i Norrort, Fredrik Pahlberg, blev uppriktigt förvånad över frågeställningen. ”Jag kan inte tänka mig vem som skulle vilja neka honom att berätta vad som kom fram vid den tekniska undersökningen”, sa Fredrik. Optimisten kan också glädjas över att Trond Sefastsson brydde sig så mycket om Evalds situation att han kontaktade Blåljus och ordnade en förhandsvisning av programmet. Trond undrade efteråt om Evald skulle få obehag för det. Inte många av hans kolleger skulle visa den omtanken.
Bättre och bättre dag för dag
”Jag välkomnar varje ny nettopolis i vår vardag, för läget är minst sagt ansträngt. Det ansträngda läget börjar snart övergå till ett akut läge, framför allt i den yttre verksamheten. Den som då säger att även utredningssidan har stora problem kan jag bara hålla med. Men det finns en stor skillnad och det är att den yttre verksamheten börjar uppleva en så hotfull och våldsam situation att den börjar bli svår att hantera för den enskilda polisen”, sa Lars Ericson i Blåljus på tal om den nya politiska situationen i landet. När det gäller polistillgången finns inte mycket för optimisten att botanisera bland.
Den stackars optimistpolisen får helt enkelt följa Niklas Ekdals råd i nyårsaftonens DN:
"Varje dag och på alla sätt blir jag bättre och bättre."
Den berömda frasen myntades av en fransk psykolog vid namn Émile Coué. När psykoanalys och hypnos stod högt i kurs för hundra år sedan trodde man stenhårt på självsuggestion.
Säg att allt är bra - och det ser ljusare ut. Le - och du blir gladare.”
Så får vi göra 2007 inom polisen i Stockholms län.
CC
FOTNOT. ”Senare forskning har gett Coué rätt om den medvetna vägen till det undermedvetna. Numera kallas det mental träning; älska dig själv.”
-----------------------------------------------------------------
Blåljus, hemsida för polisfacket i Stockholms län, uppdateras normalt måndagar och torsdagar. Händer det något viktigt uppdaterar vi även andra dagar.
Den här sidan har uppdaterats måndagen den 8 januari 2007 kl 2355. Nästa planenliga uppdatering blir torsdagen den 11 januari 2007.
Vid uppdateringen torsdagen den 4 januari, stod vårt räkneverk på 251.799. Vid uppdateringen måndagen den 8 januari hade 905 besökare tillkommit och vi landade då på 252.704.
-----------------------------------------------------------------
HISTORISKA GLIMTAR
- det hände just idag!
Den 9 januari 1921 gavs August Strindbergs samlade skrifter ut redigerade av John Landquist. Den store författaren hade fyllt 55 band! Betänk att han inte hade någon dator. Troligen ingen skrivmaskin heller.
Den 10 januari 1940 överfördes en operativ flygstyrka av jakt-, lätta bomb- och transportplan, F 19, organiserad av det svenska flygvapnet, till en bas i Kemi. Stridsflygplanen i F19 var då de enda finska planen i norra Finland. Jaktplanen var J8 Gloster Gladiator och bombplanen B4 Hawker Hart. Båda var dubbeldäckare och helt omoderna redan i inledningen av andra världskriget. Ändå lyckades det svenska förbandet tillfoga fienden allvarliga förluster. Erfarenheterna från F 19 fick stor betydelse för det svenska flygvapnets fortsatta uppbyggnad. J8 och B4 finns bevarade på Flygvapenmuseum i Linköping.
Den 11 januari 1905 tog Riksdagen sitt nya hus på Helgeandsholmen i bruk. Tvåkammarriksdagen som inrättats 1866 flyttade dit från Riddarholmen. På 1970-talet fick vi vår nuvarande enkammarriksdag som inledningsvis hade sin mötesplats 1971-1983 i nuvarande Kulturhuset vid Sergels torg. Sedan flyttade den in i utvidgade och moderniserade lokaler i det ursprungliga läget på Helgeandsholmen.