Sanning eller färghållning om polisens prioriteringar
Plötsligt händer det! Höga polischefer påpekar att när skjutningar i gängmiljöer blir vanligare samtidigt som polisen får svårare att få vittnen (eller brottsoffer) att berätta, går polisens resurser åt till de allra grövsta brotten. Nu handlar denna artikel om Region Syd, men situationen är nästan lika ansträngd i flera delar av vårt avlånga land.
Plötsligt händer det! Höga polischefer påpekar att när skjutningar i
gängmiljöer blir vanligare samtidigt som polisen får svårare att få
vittnen (eller brottsoffer) att berätta, går polisens resurser åt till
de allra grövsta brotten. Nu handlar denna artikel om region syd, men
situationen är nästan lika ansträngd i flera delar av vårt avlånga land.
Sannolikt hade poliserna i region syd klarat upp situationen bättre om färre poliser lämnat yrket. Sannolikt hade färre medborgare blivit utan polishjälp om polisledningen sett och förstått och erkännt problemen tidigare. Men, för drygt ett ett år sedan, var det bara Polisförbundet i syd som offentligt pekade på vart det barkade. Och uppenbarligen prioriterade höga chefer i regionen redan på den tiden, nämligen priserna på frallor.
Detta skriver bara som en liten bakgrund till dagens nyheter där det framgår hur de aktua prioriteringarna i regionen slår: Mängdbrott, som inbrott, hot, misshandel, samt brottsförebyggande arbete prioriteras nu ned av polisen. Blåljus kan inte låta bli att upprepa klokskapen som har hängt i en korridor i Stockholms polishus. "Mamma, vad är ett vardagsbrott - Det är en personlig katastrof"...
Nedprioriteringen av dessa personliga katastrofer, beskrivs om en tillfällig lösning medan de aktua allvarligaste brotten måste utredas. En fundering, kan ju vara om brottsligheten och därmed polisens arbetsbörda riskerar att öka eller minska när brott ligger för fäfot och det brottförebyggande arbetet isläggs. Det finns som Polisförbundets ordförande i Syd säger anledning att vara oerhört orolig.
Det bör i ärlighetens namn, framhållas, att prioriteringar inom polisen inte är något nytt. Det har helt enkelt att göra med att resurserna inte ens räcker till arbetsuppgifter som borde vara prioriterade. Ofta är det just brottsförebyggande och kontaktskapande verksamhet som prioriteras ned. Och den problematiken är region Syd som sagt inte ensamma om. Blåljus har tidigare skrivit om Mareld, vars resurser när det gäller poliser tas från annan angelägen polisverksamhet.
I TV4 fick Hasse Aro möjlighet att kommentera det glädjande faktum att nu även höga polischefer erkänner att prioriteringar är nödvändiga och hur hårt de slår mot angelägna polisuppdrag.
Han verkade förvånad och anade att det skulle ligga en maktstrid bakom. Och när det gäller att prioriteringarna skulle vara en inbjudan till inbrottstjuvar, är det något som de kriminella känt till väldigt länge. I hela Sverige.
Aro menade att det faktum att prioriteringarna diskuteras i TV4 skulle vara ett bekymmer. Men sanningen är väl snarare att diskussionen är högst välbehövlig, men på ett mycket högre politiskt plan. Situationen i Syd är speciell, med den polisledning de har, men problemen med resurser delar de med övriga polissverige.
En aspekt på hur de problemen kan se ut skriver Lasse Wierup om i dagens DN, där han beskriver hur polisen kunde haft kamerabilder på mördarna som sköt ihjäl två bröder i Rinkeby i måndags kväll. Enligt uppgifter i media skall de boende i området "veta" vilka gärningsmännen är. Men om den informationen inte är tillräckligt rättssäker eller inte kommer till polisens kännedom, skulle det inte sitta fel med en kamera. Det som är beslutat politiskt är så här långt att en "samordnare" skall tillsättas. Om det nu hjälper mot gärningsmän som beskrivs som följer:
"Killar, ”som knappt fått hår där nere men som lyckats få tag i ett vapen”, befinner sig utanför utanförskapet.
Polisen har begärt kameraövervakning på platsen, som anses som mycket brottsutsatt, men har fått avslag av Datainspektionen. I en inlaga till Högsta Förvaltningsdomstolen skriver Datainspektonen:
”Övervakningsintresset väger inte tyngre än det mycket höga integritetsintresse som finns inom det övervakade området”
Tror Datainspektionen verkligen att Rinkebyborna sätter sitt "integritetsintresse" högre än att slippa bli skjutna med automatvapen? Eller som polisområdets chef, Niclas Andersson säger till DN:
"Jag har inte träffat en enda människa här som uttryckt att kamerorna skulle vara integritetskränkande, tvärtom."
Sophia Willander, Polisförbundet syd, beskriver hur man inte ens når upp till grundbemanning i regionen. Poliserna är frustrerade, och det är en lång väg kvar att vandra innan krisen vänder. Poliserna lider med allmänheten. För det krävs kraftfulla politiska åtgärder. Av reportaget att döma tycks de boende börja inse allvaret. Nu väntar vi på politikerna.
Kanske borde hela samhället göra som polischefen i region Syd och erkänna problemen, se över resurserna och vidta de åtgärder som resurserna räcker till. I väntan på mer resurser.
Tommy Hansson
Sannolikt hade poliserna i region syd klarat upp situationen bättre om färre poliser lämnat yrket. Sannolikt hade färre medborgare blivit utan polishjälp om polisledningen sett och förstått och erkännt problemen tidigare. Men, för drygt ett ett år sedan, var det bara Polisförbundet i syd som offentligt pekade på vart det barkade. Och uppenbarligen prioriterade höga chefer i regionen redan på den tiden, nämligen priserna på frallor.
Detta skriver bara som en liten bakgrund till dagens nyheter där det framgår hur de aktua prioriteringarna i regionen slår: Mängdbrott, som inbrott, hot, misshandel, samt brottsförebyggande arbete prioriteras nu ned av polisen. Blåljus kan inte låta bli att upprepa klokskapen som har hängt i en korridor i Stockholms polishus. "Mamma, vad är ett vardagsbrott - Det är en personlig katastrof"...
Nedprioriteringen av dessa personliga katastrofer, beskrivs om en tillfällig lösning medan de aktua allvarligaste brotten måste utredas. En fundering, kan ju vara om brottsligheten och därmed polisens arbetsbörda riskerar att öka eller minska när brott ligger för fäfot och det brottförebyggande arbetet isläggs. Det finns som Polisförbundets ordförande i Syd säger anledning att vara oerhört orolig.
Det bör i ärlighetens namn, framhållas, att prioriteringar inom polisen inte är något nytt. Det har helt enkelt att göra med att resurserna inte ens räcker till arbetsuppgifter som borde vara prioriterade. Ofta är det just brottsförebyggande och kontaktskapande verksamhet som prioriteras ned. Och den problematiken är region Syd som sagt inte ensamma om. Blåljus har tidigare skrivit om Mareld, vars resurser när det gäller poliser tas från annan angelägen polisverksamhet.
I TV4 fick Hasse Aro möjlighet att kommentera det glädjande faktum att nu även höga polischefer erkänner att prioriteringar är nödvändiga och hur hårt de slår mot angelägna polisuppdrag.
Han verkade förvånad och anade att det skulle ligga en maktstrid bakom. Och när det gäller att prioriteringarna skulle vara en inbjudan till inbrottstjuvar, är det något som de kriminella känt till väldigt länge. I hela Sverige.
Aro menade att det faktum att prioriteringarna diskuteras i TV4 skulle vara ett bekymmer. Men sanningen är väl snarare att diskussionen är högst välbehövlig, men på ett mycket högre politiskt plan. Situationen i Syd är speciell, med den polisledning de har, men problemen med resurser delar de med övriga polissverige.
En aspekt på hur de problemen kan se ut skriver Lasse Wierup om i dagens DN, där han beskriver hur polisen kunde haft kamerabilder på mördarna som sköt ihjäl två bröder i Rinkeby i måndags kväll. Enligt uppgifter i media skall de boende i området "veta" vilka gärningsmännen är. Men om den informationen inte är tillräckligt rättssäker eller inte kommer till polisens kännedom, skulle det inte sitta fel med en kamera. Det som är beslutat politiskt är så här långt att en "samordnare" skall tillsättas. Om det nu hjälper mot gärningsmän som beskrivs som följer:
"Killar, ”som knappt fått hår där nere men som lyckats få tag i ett vapen”, befinner sig utanför utanförskapet.
I utanförskapet finns det en sammanhållning. De som befinner sig i utanförskapet har fått nog. De gör vad de kan, manar till besinning, erbjuder stöd och medling vid konflikter. Påminner till och med om att mord är den värsta synden som kräver det strängaste straffet i livet efter detta. Mördandet måste upphöra."
Polisen har begärt kameraövervakning på platsen, som anses som mycket brottsutsatt, men har fått avslag av Datainspektionen. I en inlaga till Högsta Förvaltningsdomstolen skriver Datainspektonen:
”Övervakningsintresset väger inte tyngre än det mycket höga integritetsintresse som finns inom det övervakade området”
Tror Datainspektionen verkligen att Rinkebyborna sätter sitt "integritetsintresse" högre än att slippa bli skjutna med automatvapen? Eller som polisområdets chef, Niclas Andersson säger till DN:
"Jag har inte träffat en enda människa här som uttryckt att kamerorna skulle vara integritetskränkande, tvärtom."
Sophia Willander, Polisförbundet syd, beskriver hur man inte ens når upp till grundbemanning i regionen. Poliserna är frustrerade, och det är en lång väg kvar att vandra innan krisen vänder. Poliserna lider med allmänheten. För det krävs kraftfulla politiska åtgärder. Av reportaget att döma tycks de boende börja inse allvaret. Nu väntar vi på politikerna.
Kanske borde hela samhället göra som polischefen i region Syd och erkänna problemen, se över resurserna och vidta de åtgärder som resurserna räcker till. I väntan på mer resurser.
Tommy Hansson