Stark kritik av polisens omorganisation

Stark kritik av polisens omorganisation

I samband med att Stockholms förbundsområdesråd samlats till möte under två dagar, gästades rådet av professor Bo Wennström, som gjort en kritisk granskning av hur Polisens omorganisation drivits fram. Frågan är om den är den rätta medicinen. Han presenterade ett antal faktorer som riskerar att göra omorganisationen till ett dyrbart fiasko som inte löser Polisens förmenta problem.

Juridikprofessor Bo Wennström, från Uppsala universitet är grundade Centrum för polisforskning. Till skillnad från andra liknande institut, inte befolkas av kriminologer, utan snarare av jurister och experter på andra discipliner. Han höll ett föredrag efter lunch som höll förbundsområdesrådet vakna till 100%.

Han har tre grundfrågor, som han hade som bakgrund till sin bok, ”Svensk polis: Pusselbiten som inte passar in”. De frågorna borde var och en som vill reformera polisverksamheten ha som ledstjärna:

• Vad skall polisen göra,
• Hur skall det göras,
• Vem skall göra vad?

Under arbetet med boken, fick boken ett alltmer politiskt fokus. Det finns två stereotypiska myter när det kommer till mediala eller politiska åsikter om polis. 1. De korkade poliserna (Kling o Klang). 2. Den hopplösa organisationen.

De två stereotyperna ihopslagna, mynnar ut i slutsatsen att det inte går att styra Polisen eller poliserna.

Om man har ett institutionellt betraktelsesätt på Polisverksamhet, så handlar det inte bara om organisation. Det fanns polisverksamhet innan det fanns en organisation ”Polisen”. Frågan mynnar ut i om just organisationen är lösningen på Polisens förmenta problem, exempelvis med effektivitet och lokal förankring.

Polisen är en samhällelig nyttighet, som levererar en mängd olika effekter, inte bara repression. När det kommer till polispolitiken, saknas det i stor omfattning en genomtänkt ideologisk strategi för Polisen. Det finns högtflygande mål som ökad trygghet o minskad brottslighet. Men ofta svarar aktiva politiker mer efter dagsaktuella frågor och vad som förväntas av dem, än vad de verkligen menar. Höger- vänsterskalan spelar också roll. Högersidan har traditionellt ”ägt” polisfrågan, och förr hade vänstersidan närmast en beröringsskräck för frågan. Men om polisfrågan definieras som ”trygghet” kan den användas även av vänsterpartier.

Bo redovisade olika europeiska länders omorganisationer och vad de lett till.

När den svenska polisorganisationsutredningen startades, uppfattade han först inte riktigt vad som pågick. Men när han började läsa direktiven, började han ana oråd, de verkade slarvigt skrivna. Frågorna om vad, hur och vem, rymdes inte i direktiven. Målet att styra Polisen, utgår från att den går att styra som vilken annan myndighet som helst, exempelvis genom NPM, men Polisens vidsträckta uppgift och ofta minuoperativa arbetssätt gör att befogenheterna måste ligga långt ut i organisationen, ofta på den enskilde polismannen som måste ha förtroendet att fatta egna beslut. Det vill säga något helt annat än uppdragsstyrning.

Det är viktigare att det framstår som att vi når resultat, än att vi når resultat. Det är det som media fokuserar på. Det har även präglat mottagandet av boken, det har sagts att Bo är ensam om sina slutsatser, och inte haft den dialog, som polisorganisationskommittén haft. Frågan är hur förutsättningslös den dialogen var och vilka motargument som var möjliga.

”Det kommer att gå åt helvete” Var en tanke som slog Bo när han satt och lyssnade på ett möte om omorgnisationen.

Vid varje omorganisation sker ett effektivitetstapp, och det måste finnas rejäla vinster för att göra det ”värt”.

Polisen är i behov av micromanagement men reformen utgår från ett ovanifrånperspektiv. När Bo talade med en politiker i justitieutskottet om detta, svarade denne ”Du vill ju ha en verksamhetsreform, men vi gör en organisationsreform.”

Frågan är sammanfattningsvis om det är en organisationsreform som svensk Polis behöver…

Efter Bo Wennströms föredrag, gav han tillfälle till frågor, några av dem har sammanfattats nedan. Dessutom fick deltagarna möjlighet att få sina egna böcker signerade av professorn, kön var längre än som syns på bilden...

Frågor: Polisen ska vara en lärande organisation? Har det omhändertagits på något sätt i polisorganisationsutredningen?

-Polisen behöver lära sig av exempelvis särskilda händelser. Men det behöver formaliseras. En av cheferna för en insats borde ha den uppgiften vid varje händelse. Vitsen med reformen är att målen formuleras centralt, det motsäger att målen sätts längst ut i organisationen eller att erfarenheterna på fältet tas till vara på bästa sätt.

”Top down” organisation som Polisens innebär glapp – kan inte glappet öka nu?

-Det finns två slags karriärschefer. Ska man göra en framgångsrik karriär inom staten ska man ägna sig åt budget- o uppdragsstyrning. Jfr Utöya där fel slags chefer fattade felaktiga beslut. Men de som ägnar sig åt kärnverksamhet halkar efter i karriären.

Har NPN varit framgångsrik någonstans?

-Någon har sagt att ”inget har förstört polisen i så många länder som NPN”

Vilket medialt genomslag har boken fått?

-Media har inte varit väldigt intresserade. Många politiker har bestämt sig och det råder konsensus, då upplever media att det inte finns någon intressant konflikt att hänga upp en artikel på. I samband med att den nya organisationen sjösätts, kan det möjligen bli mer medialt intressant. Dock svarade justitieministern på Bo Wennströms artikel på SvD Brännpunkt vilket gladde honom mycket.

Hur ser Du på snabbutbildade poliser på sex månader?

-Polisutbildningen i dagens Sverige är närmast en introduktion till polisyrket för att man skall överleva de första 4-5 åren på gatan. Å andra sidan kan man i USA utbilda poliser på tre veckor i vissa delstater…

Är NPM här för att stanna?

-Det börjar kritiseras i akademiska kretsar, men det tar tid att få igenom förändringar i offentlig förvaltning och är en lång kamp.

Bo Wennström avtackades med en varm applåd, och Stefan Eklund gav honom även en av Polisförbundets värmande kampanj-T-shirts.

Förbundsområdesrådet hade fått många nya tankar och under kvällen var Bos föredrag ett av de ämnen som diskuterades flitigast.

Sammanfattat av Tommy Hansson

Wennströms bok Svensk polis: Pusselbiten som inte passar in har recenserats på Blåljus