Stefan Holgersson om polisbrist och kriser

”En affärsrörelse som satsade på att öka antalet back office personal när det behövdes front office personal skulle inte bara utsättas för omfattande kritik, den skulle inte överleva i längden.

Polisen har dock valt att göra på detta sätt. Det är inget som har förändrats genom omorganisationen, utan tvärt om ger back office verksamheten intrycket av att växa ytterligare.

Polisen har dock en god orderingång och har monopol på de flesta arbetsuppgifter så det finns möjlighet att med ro att luta sig tillbaka. Det går dels att hänvisa till att omorganisationen ska göra saken bättre och dels skylla på yttre omständigheter gjort att verksamheten belastats kraftigt och att resultatet därför inte har utvecklats på önskvärt sätt.”

”Polisledningen har inte velat medge att omorganisationen gjort att polisen är i behov av extra pengar. Flyktingkrisen och terrorhot används som alibi för att slippa medge att utvecklingen av omorganisationen inte gått som polisledningen tänkt. Det finns möjlighet att kräva mer pengar med hänvisning till yttre omständigheter. Polisens resursfördelning är dock något av en ”black box” där transparensen är låg vad pengarna egentligen läggs på.

Pengar som viks för ett ändamål kan läggas på andra aktiviteter. Det går exempelvis att hävda att ”alla poliser” jobbar med en viss aktivitet som skäl att inte avsätta personal som enkom arbetar med en viss uppgift. [trafikpoliser]

Att dessa uppgifter får en låg prioritet och bara utförs när annan verksamhet medger detta går lätt att dölja.

(se vidare ”Polisen bakom kulisserna”).

Det kan mycket väl hända vad gäller arbetet med den inre utlänningskontrollen, dvs. förutom att det sannolikt kommer att äskas medel för att anställa civil personal, kan det var lockande för polisledningen att göra en oprecis hänvisning till att polisen behöver mer pengar på grund av flyktingkrisen och terrorhot, trots att det inte är de primära skälen. ”

”År 2010 var målet att det skulle finnas 20000 poliser. I slutet av år 2014, då Dan Eliasson tillträdde sin befattning som rikspolischef, hade Sveriges befolkning ökat med drygt 300000 personer jämfört med år 2010. Vid en proportionell ökning av antal poliser motsvarar det ungefär 1000 poliser.

Utvecklingen av antal poliser hade emellertid gått i motsatt riktning.

Rikspolischefen Framförde emellertid inte att det skulle vara något problem, utan menade att polisen skulle klara sig inom de tilldelade resurserna:

”–Svensk polis har aldrig haft så här mycket pengar som vi haft nu.””

”Om polisen är i behov av ökade anslag kan det tyckas att det inte gör något vad skälet är till att polisen får mer pengar.

Men om polisen tilldelas medel för en extraordinär situation är det sannolikt att anslagsnivån kommer att justeras när läget har normaliserats. Om polisen har vigt pengarna för annan verksamhet än som avsetts kommer det bli problematiskt om nivån på anslagen minskar. Ur en resursfördelningsaspekt vad gäller prioritering av de offentliga medlen är det dessutom av vikt att öppet redovisa vilka behov som finns av tillskjutning av resurser. I annat fall finns en risk att skattemedel kommer att fortsätta att slösas på en verksamhet som dras med strukturella problem, vilka ledningen inte finner något behov av att åtgärda. Bristerna täcks istället med ytterligare tillskjutning av medel.

Säkerligen kommer en del av eventuellt tillskjutna extra medel avsättas till den verksamhet som de avsetts för, men det finns inget som talar för att ytterligare tillskjutna medel skulle användas på ett bättre sätt än tidigare. Sannolikt kommer medel fortsätta att i ökad utsträckning avsättas till backoffice verksamhet. Särskilt när HR har fått allt mer och mer att säga till om kommer fortsätta att hävda att de är i behov av ytterligare resurser.

Administrationen växer. Kärnverksamheten trängs ut.”