Vi samlas efter en annorlunda ledighet (tsunamin)
Vi samlas efter en annorlunda ledighet
På måndag kommer många av oss att samlas på arbetsplatserna efter en annorlunda ledighet. De som har arbetat har i många fall fått andra arbetsuppgifter. Flodvågskatastrofen i Asien har gett och kommer att ge oss många nya och mindre behagliga arbetsuppgifter. En del kriminalpoliser kommer att arbeta i Uppsala med identifieringsarbete, men innan dess måste de tillfälliga militära lokalerna iordningställas. Ett antal andra poliser får övervaka en stor cermoni med 1200 gäster i Blå hallen i Stockholms stadshus med anledning av katastrofen i Asien. I samma sal där ett 100-tal kollegor nyligen tog emot statens uppvaktning efter 30 års tjänst. Det känns avlägset, men det var bara för tre veckor sedan. Vi alla har minnen och erfarenheter av katastrofen som vi bär med oss.
Nu börjar vi arbeta med många av de "vanliga frågor" som vi har att lösa; varför kan man inte beräkna rationaliseringsvinster? Vilket blir utfallet i lönerörelsen? Hur skall vi klara målen i 2005 års verksamhetsplan? Vem blir ny bitr länspolismästare?
Snart är det dags för våra årsmöten. Ta er tid och gå; skriv motioner; påverka, välj!
Välkomna tillbaka till jobbet!
Med fackliga hälsningar
Peter Frisell
v ordf polisfacket i länet
---------------------------------------------------
HUR MÅNGA VÄKTARE TAR JOBBET FÖR ATT BEGÅ BROTT?
”Nu har det hänt igen. Man kan bara spekulera i hur många väktare som tar anställning bara för att skaffa sej kunskap och en dag överlista säkerhetssystemen. Något måste göras, men vad ?” Den frågan ställer sig Anders Bergstedt i en ny insändare.
---------------------------------------------------
ÅR 2004 TALAR FÖR SIG SJÄLV
Om 2003 skrev en journalist att det är inte ett år – det är ett sår - och syftade antagligen bl a på Irakkriget. Vad ska man då säga om 2004? Det är risken med sådana formuleringar. De riskerar att falla platt i ljuset av den senare utvecklingen. Bäst är nog att inte säga något alls om 2004. Det talar för sig själv.En årskrönika ska lämpligen publiceras på nyårsdagen. Tragiska omständigheter gjorde att Blåljus fick överge alla sådana planer. Nu kommer den lite försenad. Som alla årssammanfattningar är den förstås fragmentarisk. Mycket är utelämnat som kanske skulle nämnts istället för det som kom med. Den ger glimtar från första halvåret 2004.
”Båten och maten och dom praktiska arrangemangen runt kommenderingen fick överbetyg av poliserna ute vid avspärrningarna”, berättade Jan Svensson, företrädare från polisfacket, till vardags facklig polis från Södertälje, som under måndagen gick runt bland huttrande men nöjda medlemmar på Stockholms gator. ”Hörde man klagomål”, fortsatte Jan, ”så var det på att många har för lite att göra och tycker att man tagit ut alldeles för många poliser”.
Den stora kommenderingen som inledde året 2004 för poliserna i Stockholms län betecknades som en stor framgång av polisfacket i länet trots att en del ekonomiska mellanhavanden med arbetsgivaren irriterade en del.
OMSTRIDDA KULOR
Vår ammunition kom upp till debatt och som vanligt tyckte väldigt många, som visste väldigt lite, väldigt mycket i frågan. En som vet – polisteknikern Sonny Björk – skrev så här i ett debattinlägg:
”Det vore mycket olyckligt för svensk polis om dessa osakliga skriverier leder till att våra beslutande politiker får kalla fötter och drar tillbaka Gold Dot-patronen. Begäran om att få byta tjänsteammunition kommer från polismännen på gatan och är ett gammalt krav. Det är inget påfund från vår arbetsgivare för att slippa organisera ett adekvat övningsskytte.”
EN SVÅRSMÄLT LAGSTIFTNING TYCKTE MÅNGA
”Det är absolut dags för polisfacket i Stockholm att kräva att poliser får samma behandling som andra brottsoffer. Kanske till och med en extra ersättning. Nu är det så att brottslingar inte KAN betala och att samhället inte VILL betala.”
Så skrev en insändarförfattare till Blåljus i januari. Vi undersökte och fann till vår häpnad att under år 2003 ansökte 161 poliser om brottsskadeersättning. Av dessa 161 fick 66 avslag på sina ansökningar (cirka 40 %).
Vi grävde vidare och ringde och frågade brottsskadechef Per Rubing på Brottsoffermyndigheten i Umeå. Så här svarade han bl a:
I förarbetena till brottsskadelagen påpekas bl a att det finns en del grupper – t ex poliser, ordningsvakter och mentalskötare – där det ingår som ett led i deras jobb att ingripa mot våldsamma personer. Av den anledningen har de en mer eller mindre gedigen utbildning för att möta våld under arbetet. Det gör – enligt förarbetena – att de har en mental beredskap på att våld ska kunna förekomma. Den beredskapen har inte de flesta andra medborgare. Lagstiftaren resonerar så att de som har den mentala beredskapen har rätt till kränkningsersättning först vid grövre och mer oväntade våldsyttringar. -
Enkelt uttryckt: Den polis som rusar fram för att skilja två slagskämpar åt bör vara beredd på att deras våld kan vändas mot den ingripande. I det fallet är det mindre troligt att polisen får ersättning om inte våldet varit ovanligt kraftigt t ex genom sparkar mot huvudet eller utdelat med tillhygge. Den polis som stoppar en fortkörare och plötsligt tittar rätt in i en pistolpipa när han eller hon ber om körkort har med samma resonemang en god chans till ersättning. -
En svårsmält lagstiftning, tyckte många som kommenterade den på Blåljus forum.
”VAR FRÄCKA! RÄCK UPP HANDEN!”
”Var fräcka. Räck upp handen. Ring och föreslå er själva. Ni ska inte sitta och vänta på att jämställdheten kommer till er”. Det var några av de råd länspolismästare Carin Götblad gav sina systrar i leden i samband med att polisfacket i länet ordnade en konferens om hur kvinnors roll i facket ska kunna stimuleras och utökas. Sent under 2004 fick erfarenheterna från konferensen ett av sina genomslag då frågan om mentorskap aktualiserades i praktiken.
DET AVSKEDET FICK MYNDIGHETEN TA TILLBAKA
”Jag har inte hunnit smälta det ännu. Det är väldigt omtumlande och absolut inget jag räknat med.”
Rickard, före detta före detta polis, talar med Blåljus.nu en onsdagskväll på förvåren efter att ha varit ute med sin familj och stillsamt firat att Arbetsdomstolen, AD, givit honom polisjobbet tillbaka. Flera år av vånda är över. Rickard hade för flera år sedan en kontrovers i tjänsten med en taxiförare i centrala delarna av Stockholm och där fälldes han senare för brott. Rickard tog rättelse, slutade i sitt då aktuella jobb och satsade på ett annat uppdrag inom polisen. Det skötte han och fick goda vitsord. Sedan kom avskedet. Så får inte arbetsgivaren göra mot en person som ändrat sig och nu sköter sig, ansåg AD, och gav Rickard jobbet åter.
FYRA GÅNGER FLER VAKTER ÄN POLISER
Varje kväll jobbar fyra gånger fler ordningsvakter än poliser ute på gator och torg i Sverige. Lars Tonneman på RPS kartlägger ordningsvakterna i landet och kommer fram till det här häpnadsväckande resultatet. Enligt Lars är det tydligt att polismyndigheterna de senaste åren blivit mer generösa med att ge tillstånd till ordningsvakter med uppgifter som ligger nära polisen.
- Numera är det ordningsvakter som håller ordning i centrumanläggningar, på och kring bussar, tåg och tunnelbana och i en del allmänna lokaler.
”DE ÄR BARA UTE EFTER ATT SKADA OSS”
”De här angriparna skyr ingenting. De skulle inte tveka att skada oss till döds om de fick en chans”.
Så säger Susanne till Blåljus. Susanne är polis och var med vid Nalen på en söndagskväll i mars.
”Jag är så oerhört tacksam att jag hade min Delta-utrustning”, fortsätter hon. ”Hade jag inte haft den hade jag varit svårt skadad nu istället för måttligt skadad.”
Blåljus frågar Susanne hur hon upplevde angreppet i relation till tidigare händelser.
”Tunneln i Salem var värre”, konstaterar hon. ”Men det här var illa nog. I Salem fick vi klart för oss att de här personerna skyr ingenting, de är bara ute efter att skada oss och om det skulle leda till att någon av oss dog skulle det inte spela någon roll för dem. Det var likadant utanför Nalen. De gick in för att skada. De verkade mindre intresserade av det som hände på Nalen”.
De kriminella personer från AFA som låg bakom attackerna mot poliser i Salem och utanför Nalen kallas ”demonstranter” i medierna. Medierna publicerade nästan ingenting om attackerna eller om de många skadade poliserna men desto mer om att en fotograf fick sin kamera förstörd vid ett polisingripande.
”INGEN KOLLAR DIESEN!”
”Min erfarenhet av många års arbete inom Citypolisen är att våldtäktsoffer möts med empati och att man tar deras uppgifter på fullt allvar. Finns minsta information att arbeta vidare på sätts resurser genast in. Och jag känner inte igen påståendet att överklassflickor skulle få någon gräddfil hos oss medan missbrukande prostituerade knappt får göra anmälan ens. Det är ett osant och kränkande påstående. Men Christian Diesen har tillgång till DN Debatt och han är professor och på den kombinationen blir man trodd. Ingen kollar Diesen.”
Detta skrev en kränkt Citypolis sedan Diesen med sedvanligt yviga formuleringar hävdat bl a att en kvinna måste tillhöra överklassen om hon ska ha en chans att få en våldtäktsman som anfallit henne fälld.
SNYGGT GRIPANDE AV FLITIG VÄSKRYCKARE
”Han satt på bänken med en ljusbrun damhandväska bredvid sig. Han sa att det var hans flickväns. Men det var bara att fråga efter offrets namn på radion så var den saken klar. Hennes id fanns i väskan.” Så sade Patrik Stridsman, Citypolisen, till Blåljus strax efter det att han och den övriga patrullen från Klara närpolis gripit en man som låg bakom en våg av väskryckningar i staden centrala delar. Brotten fick mycket uppmärksamhet i medierna och gripandet var en klar pluspoäng för oss.
”JAG GICK SOM I EN DIMMA AV ÅNGEST OCH SJÄLVFÖRAKT”
”Jag har åkt utryckningsbil i ett storstadsdistrikt som en del av min utbildning. För mej var det en enda lång förnedring. Inte så att jag blev illa behandlad. Helt tvärtom. Dom utryckningspoliser jag åkte med var hyggliga och försökte lära mej så mycket dom kunde. Helt OK! Nej, förnedringen låg i att jag hela tiden kände att det här kommer jag ALDRIG att klara. Jag gick som i en dimma av ångest och självförakt.”
Det här är ett litet utdrag ur en väldigt utlämnande och känslig insändare från en PHS-elev till Blåljus i våras. Den innehöll bl a en mycket stark skildring av ett blodigt och våldsamt ingripande som eleven varit med om. Insändaren väckte stort uppseende och rejält gensvar i både positiva och negativa tongångar. Blåljus fann skäl att kontakta rektor Birgit Hansson på PHS och höra hur hon såg på det här. Det här är en del av hennes svar:
”Rädslan som fenomen skulle enligt min mening inte diskvalificera eleven från att fortsätta från skolan ut till den myndighet där hon placerats. Jag skulle råda henne att ta upp sina känslor med studieledningen eller en lärare hon har förtroende för. Min tanke skulle nog också vara att detta att hon vågar tala om sin rädsla är ett viktigt steg mot att kunna bearbeta det som plågar henne och sedan gå vidare. Å andra sidan skulle jag nog också vara vaken för att hon kan ha kommit till mig för att få stöd för att ta steget att sluta vid polisen. Men för att säga något säkert om det måste man ju träffa personen. Jag hoppas verkligen att den här eleven som skrivit till Blåljus följer mitt råd att så snart som möjligt prata med någon på skolan.”
ETT BRA JOBB 1 MAJ
”Jag tycker att polisen och de många frivilliga som varit ute har gjort ett bra jobb”, säger Lars Ericson, ordförande i länets polisfack till Blåljus i samband med 1:a maj-kommenderingen. Kollegerna har jobbat hårt bl a med visiteringar enligt Polislagen § 19 vilket har givit mycket bra effekt. Nu behöver vi också ett maskeringsförbud för att verkligen kunna jobba förebyggande på ett bra sätt. Många poliser har rört sig ute bland ungdomsgrupperna väl synliga i sina gula västar. Även det har givit bra resultat. Vi har haft nio fackliga företrädare ute under 1 maj som stöd för våra medlemmar.
POLISER NÅR HÖGA LEDNINGSPOSTER
Med tillsättningen av kommissarie Christian Agdur som polismästare i Nacka visades med ännu större tydlighet att även de högsta chefsbefattningarna kan nås av yrkespoliser.
”Jag ser mycket positivt på det här förhandlingsresultatet”, säger Lars Ericson till Blåljus denna dag i mitten av maj. Jag är glad över att personer med ren polisbakgrund, som kvalificerat sig bl a inom chefsprogrammet, nu får en chans att nå mycket höga ledningsposter.
INTE PISKA ELLER OMORGANISATIONER
Det börjar höras resultat från de utredningsgrupper som tagit sig an hästjobbet att genomlysa utredningsverksamheten i Stockholms län på länspolismästarens uppdrag. En del ganska anmärkningsvärda brister kommer i dagen. Effektiviteten behöver avgjort öka på en del håll. Christian Agdur är en av utredarna och han säger till Blåljus att effektivitetsvinsterna inte ska hämtas hem med piska eller stora omorganisationer. Snarare sker det genom att på olika sätt skapa förutsättningar för ett effektivare utredningsarbete. Ledarskap är där en viktig faktor. Bra verktyg för uppföljning en annan. På detaljnivå kan till exempel metoder för att förkalla till förhör också betyda en del. Målet är att den enskilde utredaren ska känna stadga, trivsel och arbetsglädje. Då kommer effektiviteten och fler kommer att bli lagförda.
Väl tänkt. Men i förlängningen av detta ligger nödvändigheten av en hel del smärtsamma beslut. Kommer de, kan man undra i de första dagarna av 2005.
VARFÖR UPPFATTAR VI INTE DE POSITIVA SIGNALERNA?
Under juni stod det klart att RPS ger oss 41 miljkr i tilldelning och tar av oss en kredit på 40 miljkr. Slutresultat 1 miljkr för polismyndigheten i Stockholms län. Lars Ericson skriver i Blåljus:
”Följande räkneexempel skulle kunna vara hämtat ur en bättre lärobok för hur man får någon att känna sig välkommen till helvetet.
Du får 41 miljoner kronor i anslagsökning: - ”Bugar och bockar”.
Vi minskar krediten med 40 miljoner: - ”Trist”.
Du skall förbättra antalet tillgrepps- och skadegörelsebrottsärenden, som går till åklagare: - ”Ner i gruvan”.
Du får pengarna för du skall klara av alla kommenderingar i framtiden: - ”Inga EU-möten här”.
Du skall anställa fler poliser med hjälp av det underskott som uppstår - ”klipp pappersdockor”.
Jag är utomordentligt trött på att känna av det filter som Rikspolisstyrelsen är gentemot regering och justitiedepartement. Vid Polisförbundets Representantskap i slutet på maj så stod statsekreteraren Dan Eliasson och verkligen förklarade att regeringen satsar på polisen. Han underströk att han inte kunde förstå varför vi inte kunde uppfatta de positiva signalerna som sändes ut från regeringskansliet. Jag kände verkligen att han menade vad han sa. Så varför ser vi inte de positiva signalerna?
Läs räkneexemplet ovan så förstår du som läser detta.”
Andra halvåret 2004 minns vi i en senare upplaga av Blåljus.
---------------------------------------------------
Vad finns i medierna av särskilt intresse för poliser utöver den vardagliga brottsrapporteringen? Du behöver inte surfa runt bland en lång rad sajter för att ta reda på det. Blåljus.nu gör jobbet åt dig på avdelningen ”Aktuella artiklar av intresse” under rubriken ”Länkar” på den grå linjen ovan. Använd Blåljus.nu för att kolla vad som är på gång!
---------------------------------------------------
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 8 jan 2005 kl 2310.
Sedan den 1 november 2004 uppdateras Blåljus.se var tredje dag. Håll ut till den 11 januari!
Fransyskan Simone de Beauvoir föddes den 9 januari 1908 (hon avled 1986). Hon var filosof och författare och en av huvudfigurerna inom den franska existentialistiska skolan. Hennes verk Det andra könet (1949) fick stor betydelse för den europeiska kvinnorörelsen. Den 9 januari 1923 flög för första gången en autogiro (ett fungerande gyroplan – inte en automatisk betalning). Den var konstruerat av spanjoren Juan de La Cierva. Han omkom 1936 i ett flyghaveri - ironiskt nog i ett konventionellt flygplan, vars nackdelar han försökte eliminera med sin autogiro.
Den 10 januari 1920 höll Nationernas förbund sitt första möte i Genève. Samma dag sammanträdde Förenta Nationernas generalförsamling för första gången, fast denna gång 1946 i London. Carl von Linné har ägnats en vacker om än något osammanhängande TV-serie i helgerna. Denne store svensk – kanske den mest vittberömde av alla – avled den 10 januari 1778.
Enkammarriksdagen inledde den 11 januari 1971 sitt arbete i provisoriska lokaler i nyöppnade Kulturhuset vid Sergels torg i Stockholm. I samma riksdag presenterade den 11 januari 1993 finansminister Ann Wibble en budgetpropositionen som visar ett häpnadsväckande underskott på 160 miljarder kronor. Då var det knepigt att få lån om man sade sig företräda konungariket Sverige.