"Maktfullkomlighet", "Toppstyrning" och "Otillräcklighet"
"Maktfullkomlighet", "Toppstyrning" och "Otillräcklighet"
Med de orden kan resultatet av Polisförbundets enkät bland Sveriges polischefer sammanfattas. Det gör Anette Öberg, ordförande för förbundsområde Chef i Region Stockholm ledsen. Dock kräver hon ingens avgång utan ser glimtar av ljus i mörkret.
Anette skriver:
Jag blir så ledsen!
Fredagen den 10 mars publicerade Polisförbundet vad cheferna inom polisen tycker om den omorganisation de nu är satta att hantera och reda ut. Det är de svar som lämnats i Polisförbundets stora enkät där man tidigare har publicerat vad medlemmarna anser i övrigt.
Om man ska sammanfatta vad chefer tycker dyker ord som Maktfullkomlighet, Toppstyrning och Otillräcklighet upp.
Som före detta chef inom polisen med 15 års erfarenhet av olika nivåer i den gamla organisationen blir jag oerhört bekymrad och ledsen över den bild som förmedlas via den här enkäten.
Visst fanns det bekymmer och saker som inte fungerade även i den gamla organisationen men möjligheter att påverka, närheten till medarbetare och en känsla av att aldrig räcka till var inte sådant som i alla fall jag känner igen mig i.
Vart är vi på väg och hur långt ska det gå dyker återigen upp i huvudet.
Nu är det ju visserligen ett tag sedan den här enkäten genomfördes och det har ”runnit en del vatten under broarna”. Det kan ju också vara så att det enbart är de missnöjda som svarat på enkäten och egentligen finns det ett stort antal fullständigt helnöjda chefer där ute i organisationen som ser ”ljuset i tunneln” och tycker livet är toppen.
Nja, säger jag då utifrån min horisont. På sista tiden har jag fått signaler från mina medlemmar att
a) Väggen är nära nu – fysiska stressymptom uppenbarar sig
b) Jag fick ansvar över fel arbetsområde – jag saknar intresse och engagemang för detta område
c) Orderingången är alldeles för stor i förhållande till den resurs jag förfogar över – min chef lyssnar inte
d) Mitt privatliv tar stryk
e) Den lön jag fått överensstämmer inte med det uppdrag jag fått
Ja, det finns ett antal fler argument och synpunkter som levereras till mig. Jag hoppas att de synpunkterna når fram till högsta arbetsledningen också och att man reagerar med annat än ”larv”.
När vi gick in i den här omorganisationen gjordes en riskbedömning. Den visade på hög risk för nya chefers arbetsmiljö. Onekligen verkar det som man inte var helt fel ute. Det tråkiga i detta är att det verkar inte som ansvariga gjort någon handlingsplan för att stävja den faran för nu har vi faktum här. Hur långt ska det behöva gå innan åtgärder vidtas?
Å andra sidan
I alla sammanhang finns det två sidor.
Jag kan bara inte avsluta den här artikeln med den dystra bild jag nyss målade upp. Det finns ljusglimtar som det är oerhört viktigt att klamra sig fast vid.
Den första ljusglimten är att Polisförbundets högsta organ och Arbetsgivarens högsta organ äntligen har träffats och börjat diskutera former för samarbete – först enligt MBL men också möjligen ett samverkansavtal.
Den andra ljusglimten är att jag märker att Stockholms högsta ledning tar problematiken på högsta allvar. Sedan kanske de inte får veta allt men det de får reda på försöker de göra något åt utifrån sina möjligheter. Bland annat har yrkeshandledning ordnats för vissa grupper. En viktig del i att klara av sin vardag är nämligen vilken inställning man har till sakernas tillstånd.
Det jag ytterligare skulle vilja se är att man nationellt och/eller regionalt nu gör en uppföljning av riskbedömningen som gjordes vid övergången till nya polismyndigheten samt att man överlåter till regionerna att besluta om behovet av biträdande chefer nedåt i organisationen är nödvändigt för att chefer ska klara sitt uppdrag.
Jag kräver ingens avgång – jag kräver sunt förnuft och professionalism.
Anette Öberg
Ordförande FO Stockholm Chef