Nu är det inget larv

Nu är det allvar. Om sju dagar går polisens löneavtal ut, och fredsplikten upphör. Polisförbundet kommer så klart att förhandla i botten för att få igenom sina krav, men lyckas det inte är konfliktberedskapen hög. Så hög att Arbetsgivarverkets förhandlingschef är förvånad. Hon och andra som inte förstått, kan läsa en insändare från en polis med hög konfliktberedskap.

"Larv?

Är jag som polis önskvärd i polismyndigheten? Jag är tveksam. Det ser jag på hur jag och mina kamrater behandlats genom åren. Jag fick i och för sig min löneförhöjning till slut – nästan ett helt år försenat (!). Den hade säkerligen blivit mycket mindre om det inte varit för Polisförbundet, tro inget annat. Jag fick mina 28 000 i månaden.

Precis lika mycket som alla andra i min omgång, oavsett hög- eller lågpresterande. Utvecklingssamtalet värderades alltså precis lika mycket som jag trodde – dvs inte ett skit. Men nu tjänar jag i alla fall inte mindre än mina nyanställda kollegor. Så som jag ser det skulle jag ha haft den här lönen redan för två år sedan men då kom omorganisationen. Allt skulle bli bättre, fint och mysigt. Och bättre blev det ju - för arbetsgivaren. Inspektörsavtal (larv) brann inne. Turlag (larv) slogs sönder och fasta listor (larv) skrotades till förmån för periodplanering. Brottsförebyggande närpolisen (larv) försvann tillsammans med trafikpolisen (larv) och narkotikagrupper (larv) och andra specialenheter (larv). Istället fick vi lokalpolisområden där alla skulle göra allt och uppklarningsprocenten sjönk (utmaning). Men det är tydligen helt naturligt vid en omorganisation och inget att oroa sig för. HR går ju i alla fall bra.

I bilen häromdagen, när jag och en civilanställd kollega åkte ut för att genomföra en utredningsåtgärd, fick jag reda på att jag trots mina drygt 8 år i verket tjänar mindre än henne. Vi utreder samma saker och ingår i samma arbetsgrupp. Jag får/ska, till skillnad från henne, verkställa tvångsåtgärder och därtill ta ansvar för detta. Utöver det så förväntas jag skydda henne när vi är ute. Hon har jobbat kortare tid än mig och har ingen märkvärdig utbildning. Men hon är duktig och driven.

Det blev inte bättre ett par dagar senare. En vän till mig berättade att hon snart ska börja jobba för polisen. Det är en civil utredartjänst som gäller, inget märkvärdigt. Hon har ingen brottsutredarvana men är intelligent och driven med stort hjärta. Hon kommer att vara en tillgång på sin nya arbetsplats. Hennes ingångslön ligger ett par tusen över min nya på 28 000 kr. Jag vill vara tydlig med att båda dessa utredare förtjänar det de får med råge. Men jag då? Vi då? Vi riktiga poliser, vad förtjänar vi då?!

Förtjänar vi en vettig löneutveckling? Förtjänar vi vettiga arbetstider? Förtjänar vi ökat inflytande?

Detta är min analys om kommande år om arbetsgivaren får som den vill: Det kommer finnas tre kategorier av anställda som sköter kärnverksamheten. Poliser av den gamla skolan (där jag och de flesta andra är), poliser från den nya akademiska utbildningen (kommer snart ut) och civilanställda. Framtiden tillhör de civila och akademikerna. Vill man göra karriär i polismyndigheten så är det dessa två kategorier man ska tillhöra. Vi poliser som utbildats i den gamla skolan på t ex Sörentorp kommer snart att reduceras till en ren verkställande styrka som endast kommer att lyda under de andra två kategorierna. Det kommer också att synas tydligt i lönekuvertet. Vi poliser har redan sprungits om av civila och jag är övertygad om att de nya kollegorna som kommer ut från Södertörns högskola/Umeå universitet/Växjö universitet kommer att dra ifrån ännu mer. Men misströsta icke, de har ju faktiskt en akademisk utbildning, vilket vi andra generellt saknar, och intersektionell genusanalys kan eventuellt vara det överlägset bästa vapnet i kampen mot kriminalitet. Gammal hederlig ”tjuvnäsa” behövs inte längre. Vi kan till och med sänka antagningskraven till utbildningen.

Någon mer än jag som tröttnat på polisföraktet från våra s.k. ledare?

Jag tror mot bakgrund till ovanstående att en tuff konflikt är nära förestående och att det är nu det gäller. Det kan vara vår sista chans att rädda vårt yrke. Och är det förbättring vi önskar så måste vi nog alla stå enade och tillsammans.

Jag riktar mig nu till er nya och blivande kollegor. År 2008 satt jag i samma sits som er. Jag var helt ny och såg mina missnöjda äldre kollegor uttrycka sin frustration och vrede över de kommande försämringarna. Jag förstod ärligt talat inte riktigt vidden av missnöjet just då utan var mest nöjd över att äntligen ha fått en lön igen och att vara ute och jobba med ”drömyrket”. Men jag stod ändå där vid manifestationen i Kronobergsparken 2008.  Likaledes stod jag och mina kamrater där i regnet för er nya och blivande kollegor i Kungsträdgården 2014. Och nu när det drar ihop sig till storm så frågar jag er:

Står ni där nu tillsammans med oss?

In spe(ktör?)"

Blåljus ser den sista frågan som retorisk. När det gäller, står poliserna sida vid sida.

Tommy Hansson