Representantskapshumor: ”DJÄVLA 08:or” OCH ”STORSTADSRÅTTOR”
Representantskapshumor: ”DJÄVLA 08:or” & ”STORSTADSRÅTTOR”
Förmiddagen den 27 september mötte de 115 ombuden och övriga deltagare upp vid Infra City för årets Representantskap. Många viktiga frågor skulle komma att avgöras under tre intensiva dagar i Upplands Väsby. Några Stockholmsombud berättade att de fick ett avvaktande och återhållsamt bemötande från en del av de andra ombuden och det skulle senare få sin förklaring.
Rykten om busvisslingar
Inte för något påläst ombud var det i förväg okänt att Lars Ericson och Peter Frisell hade lämnat sina uppdrag i förbundsstyrelsen. Men många visste inte vad som låg bakom avgångarna. Flertalet delegater har troligen inte ännu en klar bild över vad som hänt men tids nog kommer de att få det.
Efter hand fick vi veta att vi, enligt ryktet, skulle obstruera mot förbundsledningen, busvissla och lämna mötet. Så blev det givetvis inte. Vi, som enligt ryktet skulle obstruera, visste helt enkelt inte om det. Ett sådant beteende är dessutom helt främmande för ett Stockholmsombud.
Första dagen innehöll inget av det mest formella arbetet. Tyngdpunken, med styrelsens förslag och motioner, var förlagt till dag två och tre.
”Storstadsråttor”
Vid middagen den första kvällen bjöds det på underhållning. Det var lokala förmågor från Västra Götaland som uppenbarligen är kända i lokalradiosammanhang. Den humor som gruppen försökte förmedla hade karaktären av lokalrevy. Med en beskriven landsbygdsidyll som bakgrund travesterade man på storstaden. De egna komponerade sångtexterna innehöll fraser som ”Djävla 08:or” och ”storstadsråttor”, men sådant kanske man som boende i 08-området får tåla. Halva uppträdandet gick ut på att racka ner på andra. Har vi inte lärt oss något sedan Repskapet i Nynäshamn då Stefan Sauk på ett utstuderat sätt rackade ner på kvinnor? Först i slutet av föreställningen underhöll gruppen på ett sätt som inte var nedlåtande. Men då kändes det som om det var för sent. Om syftet med uppträdandet var att lätta upp stämningen kan man nog säga att det var ett misslyckande.
Justitieministern mer positiv än medierna
Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund talade på temat profession, vilket ligger i linje med förbundsstyrelsens fråga om legitimerade poliser likt legitimerade läkare och sjuksköterskor.
Justitieminister Thomas Bodström gästtalade bland annat om sin syn på polisverksamheten, om ett förslag till lagstöd för buggning mm. Han berättade också att hans bild av Södertäljehändelsen inte är den negativa bild av polisen som uppmålas i tidningarna. Det fanns också möjlighet att ställa frågor, vilket många också gjorde.
Etikforskaren Claes Trollestad talade om en gemensam värdegrund och rikspolischefen Stefan Strömberg talade som väntat om effektivare verksamhet.
Värdegrunden visar vad förbundet står för
Förbundsstyrelsen lade fram ett förslag på en värdegrund för förbundet, som repskapet antog efter en lätt justering. Det är ett bra initiativ från styrelsens sida. Värdegrunden visar på ett enkelt och kortfattat sätt vad förbundet står för.
Yrkespolitiska programmet handlar mycket om politik
Ett inte fullt så enkelt dokument är det Yrkespolitiska programmet. Där utstakas den riktning i vilken förbundet arbetar och strävar i ett flertal olika frågor. Det kan sägas vara en mycket viktig handling där det går att utläsa var förbundet står i en rad olika frågor. Som framgår av dokumentets namn så handlar det mycket om politik så programmet ska nog ses som ett levande dokument som efter hand kommer att ändras och omarbetas.
Känns att vi arbetar i motvind
Även om det i viss omfattning kan kännas som vi arbetar i motvind så är den bestående känslan från motionsbehandlingen att de flesta motioner behandlades positivt ur vår synpunkt.
Fyllnadsval efter Lars Ericson och Peter Frisell
På grund av att Lars Ericson (då 1:e vice ordförande) och Peter Frisell (då 1:e suppleant) i augusti avgick från sina uppdrag i förbundsstyrelsen skulle en 2:e vice ordförande och en 1:e suppleant väljas. (2:e vice ordförande flyttas enligt stadgarna upp till 1:e vice ordförande om denne avgår).
Per-Åke Hammarnäs (Västra Götaland) valdes till 2:e vice ordförande. Hammarnäs lämnade en funktion som ledamot som därmed skulle fyllas. Susanne Persson (Skåne), tidigare 2:e suppleant, valdes till ledamot. De tidigare 3:e – 5:e suppleanterna Sofia Ask (RPS) Erling Staxäng (Västra Götaland) och Carina Eklund (Norrbotten) valdes i samma ordning till 1:e – 3:e suppleant. Till 4:e och 5:e suppleant valdes Mats Johansson (Kalmar) och Thomas Agnevik (Östergötland).
Stockholm har ingen i förbundsstyrelsen
Stockholm har därmed ingen representation i Förbundsstyrelsen men det känns med nuvarande förhållanden helt ok. Det är bara ett år kvar på mandattiden så i september 2006 ska en ny förbundsstyrelse väljas.
Ska granska förbundets arbete
Sista året av en mandatperiod om fyra år väljs ett Granskningsutskott på fem personer som ska granska förbundets verksamhet under mandatperioden.
Efter att valberedningen lämnat sitt förslag inkom en rad tilläggsnomineringar. Efter acklamation (ja- och nejrop) begärdes votering vilket gav samma resultat som valberedningen föreslagit. Det vill säga Kenneth Falk (Stockholms län), Jan Ebefeldt (Skåne), Ingrid Ljunggren (Halland), Kerstin Pettersson (Värmland) och Raymond Coleman (Västra Götaland). Kenneth Falk valdes till sammankallande för utskottet.
Valberedningen utökades
Sittande valberedning, Patrik Sandsten, sammankallande (Stockholms län), Anders Seilenz (Västra Götaland), Tina Nielsen (Skåne), Krister Linnell (Jönköping), Kenneth Fahlesson (Västerbotten), föreslogs till omval med undantag för Kenneth Fahlesson som avböjde. Därtill nominerades Dan Andersson (Västerbotten) och Stig Stålberg (Örebro). Samtliga nominerade valdes vilket innebär att vi därmed har en valberedning med sex ledamöter. Till sammankallande valdes sittande, det vill säga Patrik Sandsten.
Kenneth Falk
Polisfackets styrelse i Stockholms län
Representantskapet:
Poliselever debatterade och påverkade facket
Det var tre dagar fyllda med gästföreläsare, tematorg, plenum, halvtråkig hotellmat och umgänge utanför plenum. Jag berättar här om mina iakttagelser och tankar kring arbetet av det yrkespolitiska programmet som jag följde.
Tillsammans med Anders Jonsson ingår jag, Emma Cronberg, i PHS-gruppen, Solna. Vi deltog som observatörer från Stockholms förbundsområde de tre dagar i slutet av september som representantskapet, polisförbundets högsta beslutande organ, utspelade sig på Scandic Hotell i Upplands Väsby.
Representantskapet har öppnat upp organet med tio platser för studerandeombud från polishögskolorna Solna, Umeå och Växjö. Anders och jag fungerade som stödpersoner åt studerandeombuden.
Polisen ifrågasätts
Motioner, rapporter och handlingsplaner delades upp för diskussioner i fyra mindre grupper; tematorg. Dag två följde jag arbetet på tematorget Yrkesfrågor. Förutom motioner och en rapport behandlade man det yrkespolitiska programmet som medlemmar i förbundsstyrelsen jobbat fram. Här uppstod diskussioner som engagerade deltagarna på tematorget. Tre av studerandeombuden deltog i detta forum.
I dagens läge ifrågasätts polisens roll och agerande av olika samhällsinstanser. Samhällets krav på och ifrågasättande av hur vi jobbar påverkar vår identitet och funktion. Risker uppstår för att osäkerhet och otydlighet kommer in i vårt yrkesutövande. Jag uppfattade dessa tankegångar som en bland fler bakomliggande orsaker till initiativet av det yrkespolitiska programmet. Polisens efterfrågan av tydlighet i sin yrkesroll, att aktivt kunna påverka vår egen framtid i förhållande till samhällets krav och utveckling, resulterade i denna programskrivning.
Gick det att förutse konsekvenserna?
Jag uppfattade att det fanns en klar vilja från tematorget att anta programmet, men diskussioner uppstod kring vissa avsnitt i materialet. Gick det att förutse konsekvenserna av de antagna riktlinjerna? Kan en linje komma att gynna verksamheten på bekostnad av medlemmens intressen?
När det började dra ihop sig för middag kunde jag fortfarande inte se något klart resultat i horisonten av tematorgets diskussion.
En mindre arbetsgrupp med initiativ från, samt deltagande av poliselever upprättades. De gick igenom programmet och justerade viktiga punkter i syfte att få med hela förbundet på ett program som uppfyller sitt syfte.
Efter avbrott för middag fortsatte arbetet i hela tematorget för slutputsning. Några timmar senare hade gruppen nått i mål med tematorgets förslag.
Elever gick upp och debatterade
Tredje dagen klubbades beslut igenom i plenum. Hela representantskapet deltog i detta forum. När vi kom till punkten det yrkespolitiska programmet gick elever upp och debatterade för tematorgets förslag till revidering av programmet, samt för ytterligare förändring. Representantskapet antog inte de nytillkomna förslagen till förändringar, men samtliga punkter som omarbetats föregående kväll under tematorget klubbades igenom. Det reviderade yrkespolitiska programmet antogs. Eleverna hade sakligt argumenterat för förändringarna i materialet. Detta var något som jag saknade i den övriga redovisning som skedde i plenum inför antaganden av motioner, rapporter, personval m.m. Den huvudsakliga debatten ska ske på tematorgen, men när alternativa beslut föreslås, måste representantskapet få veta varför motionären yrkar på en viss linje.
”Jag upplevde deras frustration”
Som stödperson följde jag elevombuden på nära håll; hur de med hängivet engagemang gick in för uppgifterna och kämpade för att få så mycket information som möjligt inför diskussioner, beslut och omröstningar. Jag såg även deras frustration inför att de kände av att det stundtals låg information bakom sakfrågor som styrde olika representantskapsombuds ageranden, information som eleverna själva inte kunde tillgå inför beslut, men blev varse om.
Berättelsen ovan återger helt och fullt mina uppfattningar och intryck från representantskapet, ingen annans.
Emma Cronberg
PHS-gruppen
UTFÖRLIGT OM REPRESENTANTSKAPET 2005
Gunnar Jonsson i polisfackets styrelse i länet har skrivit ett mycket detaljerat och följaktligen rätt långt reportage från representantskapet. Du som vill veta mer om vad som hände där letar dig till ”Notiser” här till vänster där hela Gunnars artikel finns publicerad.
----------------------------------------------------------------------
INSÄNDARE OM OC-SPRAY
OCH DISKRIMINERING PÅ PHS
Debatten om OC-sprayen (eller pepparspray som den brukar kallas utanför polisen) har väckt mångas intresse – för och emot det tvång som finns för poliser att själva utsätta sig för verkan innan de får bära vapnet. Du har tidigare kunnat läsa i Blåljus att polisfackets inställning är klar. Man är positiv till OC-spray som beväpning. Man kan godta att poliser drabbas av lättare, övergående obehag för att nå utbildningsmålen. Facket kan däremot aldrig acceptera att poliser medvetet utsätts för risk att få bestående skador under en utbildning. Med det i minnet kan man naturligtvis diskutera fram och åter om det berättigade i att under utbildning utsätta sig för obehag. Och det gör de här insändarna:
”Tro mig det är inte i onödan”
”Hej Pernilla! Innan du slår på stora trumman och ifrågasätter kontamineringen i samband med övningen måste du ha förståelse för SYFTET kontamineringen. Du funderar på varför du ska utsätta dig för detta helt "i onödan". Men, saken är den att det inte är helt i onödan. I min myndighet (Västerbotten) är utbildningen i full gång. Jag fick gå utbildningen för några veckor sedan så jag vet vad jag pratar om. Tro mig, det är inte i onödan. OC är ett vapen, inte snack om något annat. Att man måste prova på det innan man får använda det är en självklarhet, med facit i hand. Innan jag gick utbildningen hade jag en liten tanke om att OC skulle kunna användas relativt ofta. I stort sett varje gång det blev lite stök kunde det vara befogat med OC, trodde jag. Så här efter utbildningen kan jag milt uttryckt säga att mina tankar förändrats. Det skall vara en mycket arg och bråkig person innan jag tänker utsätta en medmänniska för OC. Den största fördelen med att testa OC själv är att veta hur man reagerar vid kontamination, något som ju händer ofta vid användandet. Men, som sagt, att veta vad man utsätter andra för är minst lika viktigt. Skriv gärna efter det att du gått utbildningen så får vi se om dina tankar förändrats. Mvh ”AJ i Umeå””
”Obligatoriskt bli skjuten i benet?”
”Frågan kvarstår ändå. Är det verkligen nödvändigt att bli duschad i ögonen? Det är väl ganska självklart att det gör otroligt ont. Varför skulle vi annars använda den ? Det kanske skall bli obligatoriskt att bli skjuten i benet för att få bära tjänstevapen också ? Jag menar det gör väl också ont men inte så många har provat... Häpp!!”Ruda””
”Är det bra att man även slår ut en kollega?”
Andreas skriver " Lika viktigt att veta hur det känns att ligga i underläge och att få en smäll på käften...". I vilken övning fick vi en smäll på käften? Den måste jag ha missat. Likaså har jag missat det självklara i att ha sprayen i ögonen vid utbildningen. Varför inte skjuta ett skott i låret också. Då vet jag ju hur jag kommer att reagera om jag blir skjuten. Skjuter jag i mjukdelarna så är det ingen risk för bestående men. Vidare, vid 10% av sprayningarna blir det en sekundärkontaminering av kollegorna. Är det bra att man även slår ut en kollega vid ett ingripande? Vad händer med ögonen vid upprepade kontamineringar? Och varför ska vi inte kunna agera med sunt förnuft redan under utbildningen? Jag är ingen prylgalning och efterlyser inte fler grejer i bältet, men jag håller med om att sprayen kan behövas i vissa fall. Frågan är bara om det är värt det. En annan sak som är underlig är att man ska gå upp och sätta sig på krim så fort man ifrågasätter något som rör yttre tjänst. Det verkar som om alla bara tackar och tar emot utan att fundera på vad det är man får. Innehållet i pepparspray klassas som livsmedel, men det brukar jag ha i skafferiet, inte inlåst i vapenskåpet. Till sist vill jag bara säga att jag ska gå utbildningen i slutet av den här månaden. Så jag slipper krim den här gången också.”Pernilla””
”Grov misshandel under order”
Man blir rätt paff över de starka motreaktionerna bara för att en konstapel, som absolut inte är ensam i sin kritik, utrycker missnöje med att utsättas för grov misshandel under order. Det är klart att det gör väldigt ont med OC-spray och att man kan bli kontaminerad när man använder den på någon "buse" men vi kan väl bli skjutna i tjänsten också och inte skjuter vi på varandra för det. Det där med att man ska gå in på krim bara för att man inte vill bli utsatt för detta är ju absurt... Hur länge har vi haft poliser i yttre tjänst - och jäkligt duktiga sådana också! - som inte har haft OC:n. Jag tycker att var och en måste få säga ifrån om man inte vill bli utsatt för detta och i så fall får väl ledningen säga nej då vad gäller bärandet - det känns som om man kommer bli restriktiv med användandet i alla fall nu när man vet hur ont det gör. Jag kan bara säga, med facit i hand, att hade jag vetat hur ont det skulle göra skulle jag ha vägrat göra provet. Jag har alltid klarat mig ändå - UTAN OC.”Anonym””
”Livsstil oförenlig med myndighetspersons roll”
Diskriminering förekommer på Polishögskolan, PHS, hävdade en insändarförfattare i förra Blåljus. Denne skildrade ”Dianas” och ”Erkans” föregivna upplevelser på PHS. Polisfacket svarade och förklarade att man inte accepterar diskriminering på PHS och att man arbetar med de beskrivna fallen. En insändarförfattare som själv har rätter utanför Europa bidrar med sin syn på saken:
”Som det påstås är skolan fördömligt dålig på att markera sitt avståndstagande från händelsen, men jag kan ändå inte låta bli att kommentera vissa delar av insändaren. Inledningsvis vill jag påtala att jag är också en blivande Pasp med rötter från ett land utanför Europa. Insändaren skriver att han går omkring på skolan med en stil som uppfattas sända signaler att han skulle vara kriminell. Antagligen så härstammar stilen och sättet från någon förort i en storstad där människor med en sån stil är ofta kriminella eller vill uppfattas som det. Min fråga är vad insändaren vill förmedla med sin stil? Hur vill han att människor runt omkring ska uppfatta honom? Jag vill inte påstå att alla som går på skolan ska vara stereotyper, men man måste ändå tänka på hur man uppfattas av andra och vilka man vill identifieras med. Sättet som insändaren beskriver sin livsstil med är inte förenligt med en myndighetspersons roll. Jag beklagar att polisrekryteringen gång på gång misslyckas med rekryteringen. Det kanske är något för facket att engagera sig i ordentligt. Inte allt för sällan uppmärksammas fall med polisstudenter med utländsk härkomst som har problem att välja vilken stol de ska sitta på eller att de har svårigheter när de väl kommer ut. Detta försvårar oerhört mycket för den kommande kullen och för de som vill söka och bli poliser.”Snart Pasp””
Ha tålamod – svar kommer
Till signaturerna ”05A” och ”Anonym” (som skrivit om RAKEL): Ha tålamod. Det har varit en snärjig vecka för polisfackets styrelse i länet men svar kommer!
----------------------------------------------------------------------
BLÅLJUS FÖRÄNDRAS UNDER EN TID I HÖST
Omständigheterna gör att Blåljus tills vidare och någon tid framåt uppdateras ungefär varje veckoslut. Senare i höst återgår hemsidan till uppdatering var tredje dag som förut. Bevakningen och länkningen till vad medierna skriver som kan intressera poliser i länet ligger nere under den här perioden men återupptas igen senare i höst. Vi ber dig som läsare om vänligt överseende med den här tillfälliga förändringen. Vi hoppas att trots den kunna göra Blåljus intressant för dig.
----------------------------------------------------------------------
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 9 oktober 2005 kl 1300. Den uppdateras igen om akut behov uppstår eller senast ungefär den 16 oktober.
----------------------------------------------------------------------
Den 10 oktober 1963 avled Edith Piaf. Med sin speciella röst och sitt intensiva sångsätt blev hon efter hand en stjärna. I hennes liv fanns både drog- och spritmissbruk. ”Milord” (1959) och ”Non, je ne regrette rien” (1960) fick hon rönte internationella framgångar med.
Den 11 oktober 1939 invigdes Eriksdalshallen i Stockholm – långt senare platsen för ett mycket viktigt medlemsmöte inom polisfacket i länet.
Den 12 oktober 1915 under första världskriget avrättades den 50-åriga brittiska sjuksköterskan Edith Cavell. Hon dödades av en tysk exekutionspluton i Bryssel där hon anklagats för att ha hjälpt allierade soldater att fly från det av Tyskland ockuperade Belgien.. Protester mot dödsdomen kom från flera länders regeringar men till ingen nytta.
Den 13 oktober 1884 antogs Greenwich-meridianen som officiell nollmeridian. Utifrån den tänkta linje som löper från pol till pol och som går igenom observatoriet i Greenwich öster om London sker alla internationella tidsangivelser och alla positionsangivelser. Referenstiden anges som GMT, Greenwich Mean Time.
Den 14 oktober 1947 sprängdes ljudvallen. För första gången (som man känner till) lyckades en människa nå en hastighet överstigande ljudets (ca 340 m/s). Detta åstadkoms av ett raketdrivet flygplan av modell Bell XS-1 fört av den amerikanske stridspiloten Charles »Chuck» Yeager. Raketplanet fördes av en B 29-bombare upp till 7 000 meters höjd där det lösgjordes och steg till 13 000 meter. Om du, käre läsare, vill kan du själv åstadkomma en ljudbang. Det händer nämligen när du snärtar med en piska. Det skarpa ljudet är en liten ljudbang. De krafter som verkar på yttersta änden av piskan driver upp den i sådana hastigheter.
Den 15 oktober 1783 lyfte en varmluftballong för första gången, såvitt vi vet, med en människa ombord.
Den 16 oktober 1793 avrättades Frankrikes drottning Marie Antoinette. Med hjälp av den nära svenske vännen Axel von Fersen försökte hon och kungafamiljen fly undan revolutionen, men företaget misslyckades och det kungliga sällskapet fängslades. Maken, Ludvig XVI, beträdde schavotten i januari 1793 och ett drygt halvår senare blev det alltså drottningens tur. von Fersen mötte senare sitt öde mördad av en folkhop i Stockholm av helt andra skäl än sitt stöd till Marie Antoinette.