Upprörda röster om individlönesättning
Nu pågår arbetsgivarens arbete med att meddela poliser vad deras nya löner enligt revision tre blev. Dessa meddelanden har tagits emot väldigt olika, och många poliser är besvikna. De har funderingar på hur facket kunnat gå med på att just de fått så dåligt utfall. Många av dessa medlemmar väljer då att ringa till facket och fråga hur det kunnat på så uselt för deras del.
Nu pågår arbetsgivarens arbete med att meddela poliser vad deras nya
löner enligt revision tre blev. Som Blåljus tidigare beskrivit, sker det ofta enkelt genom ett telefonsamtal, och ett uppföljande samtal med arbetsgivaren skall sedan ske efter semestern där detaljer och lönegrundande faktorer skall gås igenom. Dessa meddelanden har tagits emot
väldigt olika, och många poliser är besvikna. De har funderingar på hur
facket kunnat gå med på att just de fått så dåligt utfall. Många av
dessa medlemmar väljer då att ringa till facket och fråga hur det kunnat gå så uselt för deras del.
Att detta sker med en viss brådska, har att göra med den goda nyheten att lönen med retroaktivitet från oktober 2015 lär kunna utbetalas på julilönen 2016. Så vi får gratulera de som har sen semester...
Den individuella bedömningen, är det arbetsgivarens ansvar att förklara. Men med hänsyn taget till det missnöje och den frustration som många poliser känner, och som även Lisa Reventberg väl beskriver i en debattartikel som Expressen och Blåljus publicerat, väljer Blåljus att i förtid publicera en beskrivning av hur det blivit som det blivit, som även kommer att finnas i sommarnumret av tidningen POLISEN.
Så här lyder texten:
BAKGRUND
I en av de viktigaste frågorna är Polisförbundet och rikspolischefen överens; polisernas löner ska uppvärderas. Frågan är hur det ska gå till då vi har att rätta oss efter de spelregler som finns på svensk arbetsmarknad i lönerörelsen (RALSEN). Grundpelaren inom svensk arbetsmarknad är det så kallade ”märket”.
Det finns en bred enighet om att det är facken och arbetsgivarna inom den internationellt konkurrensutsatta sektorn, alltså exportindustrin, som ska sätta märket för löneökningarna.
Varför just industrin?
Exportindustrin är särskilt lämpad att sätta märket. Dels för att den är stor, men framför allt för att löneökningstakten då tar hänsyn till företagens konkurrenskraft gentemot omvärlden.
Sverige är ett litet exportberoende land. För att vi ska kunna importera sådant vi inte själva kan producera – till exempel olja, bomull och kaffe – krävs exportinkomster, och det i sin tur kräver en industri med god internationell konkurrenskraft. Det är därför som den svenska industrins lönekostnader inte kan avvika alltför mycket från våra konkurrentländer (exempelvis Tyskland).
Om inte industrin är märket – vad händer då?
Antingen blir löneökningarna för höga och då slås svensk industri ut, eftersom företag i andra länder då konkurrerar ut våra företag.
Då drabbas industriarbetarna av arbetslöshet, det blir mindre pengar till välfärden och arbetslösheten sprider sig till andra sektorer.
Kan någon annan sätta märket?
Teoretiskt ja, men andra sektorer kan vältra över löneökningar på konsumenter, hyresgäster, skattebetalare med flera. Det innebär att inflationen stiger, vilket får till följd att reallöneökningarna uteblir och arbetslösheten ökar.
KOMMANDE AVTALSRÖRELSE, 1 0KTOBER 2016
Vi vet att industrin slutit ett 1-årigt avtal som garanterar lägst 2,2 procent i löneökningar.
Det senaste exemplet på att andra fackförbund vill ha ett högre utfall än industrin är pilotfacket.
De gick ut i strejk och krävde lägst 3,5 %. Efter några dagars strejk kallade medlarna in parterna för att återuppta förhandlingarna. Detta resulterade i att parterna till slut kom överens om ett nytt 1-årigt avtal som i likhet med industriavtalet garanterade lägst 2,2 procent i löneökningar.
Därav kan vi dra slutsatsen att vi inom Polisen måste hitta andra vägar att gå för att kunna uppvärdera Svensk Polis lönemässigt.
ÖVERVÄGANDEN
I och med dagens överenskommelse finns reella möjligheter för en löneuppvärdering för svensk polis. Utan att gå in på nivåer så beskriver överenskommelsen på vilket sätt myndigheten ska finansiera en sådan uppvärdering vid sidan av RALS:en. Detta är mycket positivt.
Å andra sidan är arbetsgivarens fördelning i tredje revisionen här i region Stockholm något vi inte kan ta ansvar för. Lönespridningen är alldeles för stor för att vara ett revisionstillfälle och avsaknaden av de mest grundläggande gemensamma principer för lönesättning blir pinsamt tydligt.
Det tredje övervägandet och det svåraste är om vår tillit till rikspolischefen och Polismyndigheten som arbetsgivare är sådan att vi kan lita på att det nu blir någon verkstad.
Det var framförallt dessa frågeställningar som våra styrelser i förbundsområdena brottades med för att ta ställning till hur de skulle rekommendera oss i regionstyrelsen.
Vi i regionsstyrelsen hade i vår tur att rekommendera förbundsstyrelsen, nationellt, att acceptera överenskommelsen i sin helhet eller förkasta densamma.
ALTERNATIV
Vid ett nej skulle vi hamna i en lönenämnd där en opartisk ordförande efter medling bestämmer hur ett lägre löneutrymme ska fördelas. Utan att veta säkert är det troligt att den opartiska ordföranden skulle gå Polisförbundet till mötes gällande lönesättningen för de med sex års anställning eller mer. Detta eftersom parterna tidigt varit överens om att satsa på denna grupp. Då vi i ett sådant scenario fått igenom vårt viktigaste yrkande är det vidare inte helt osannolikt att den opartiska ordföranden fördelar resterande löneutrymme enligt arbetsgivarens förslag.
Vid ett eventuell nej så hade risken även varit stor att arbetsgivarens förslag till fördelning ändå skulle bli en verklighet men då utan de extra tillskjutna pengarna. Även överenskommelsen om finansieringen för en uppvärdering av polisernas löner skulle utebli.
BESLUT
Efter att förbundsområdena diskuterat dessa överväganden gav samtliga förbundsområden förutom Birger Jarl rekommendationen att säga ja till överenskommelsen. Flera förbundsområden hade långa diskussioner och var inte eniga i sina styrelser.
FRAMTID
Vi har nu fått en moraliskt bindande överenskommelse som ger oss parter möjligheten att ta ett första steg för att vända den negativa trenden inom svensk polis. Genom att godta budet i tredje revisionen får vi nu en möjlighet att syna polismyndighetens kort om de menar allvar.
När lönenivån är så pass låg som den är inom polisen vore det nästan tjänstefel om man fortsätter med att hitta individuella lösningar när det istället krävs ett generellt lönelyft. Även om en uppvärdering av polisernas löner inte löser alla våra problem så är det ett steg i rätt riktning.
Förbundsregion Stockholm
Dessutom är det så att Polisförbundet nationellt har målen klara för nästa avtalsrörelse, som är ettårig och som börjar den 1 oktober 2016. Så här beskrivs det på Polisförbundet.se:
Polisförbundet ville att flera medlemmar skulle få vara med och dela på kakan och vi hade önskat garantier för att alla medlemmar skulle ha fått någon löneökning. Lönespridningen hade blivit mindre om vi fått bestämma mer.
Polisförbundet vill i kommande avtal ha garantier för alla poliser, inte bara de unga. Det jobbar vi för att få igenom tillsammans med andra förbund i det centrala avtalet (med Arbetsgivarverket) och det är i dessa förhandlingar vi har flaggat för en eventuell konflikt i höst.
Polisförbundets mål i avtalsrörelsen i höst, är garanterad löneutveckling för alla och större fackligt inflytande över hur lönerna fördelas. Den andra delen är kampen att få mer pengar till löner vilket bara kan bli verklighet genom politiska beslut. Våra krav i kommande löneförhandlingar grundar sig också i de motioner som röstas igenom vid Polisförbundets kongress i september.
Polisförbundet tycker sig se en tydlig vilja från rikspolischefen att göra vad han kan för att möta våra krav. Det visar sig inte minst genom att vi tillsammans skrivit under på hur vi ska uppvärdera polisyrket genom ett antal konkreta åtgärder.
Att detta sker med en viss brådska, har att göra med den goda nyheten att lönen med retroaktivitet från oktober 2015 lär kunna utbetalas på julilönen 2016. Så vi får gratulera de som har sen semester...
Den individuella bedömningen, är det arbetsgivarens ansvar att förklara. Men med hänsyn taget till det missnöje och den frustration som många poliser känner, och som även Lisa Reventberg väl beskriver i en debattartikel som Expressen och Blåljus publicerat, väljer Blåljus att i förtid publicera en beskrivning av hur det blivit som det blivit, som även kommer att finnas i sommarnumret av tidningen POLISEN.
Så här lyder texten:
BAKGRUND
I en av de viktigaste frågorna är Polisförbundet och rikspolischefen överens; polisernas löner ska uppvärderas. Frågan är hur det ska gå till då vi har att rätta oss efter de spelregler som finns på svensk arbetsmarknad i lönerörelsen (RALSEN). Grundpelaren inom svensk arbetsmarknad är det så kallade ”märket”.
Det finns en bred enighet om att det är facken och arbetsgivarna inom den internationellt konkurrensutsatta sektorn, alltså exportindustrin, som ska sätta märket för löneökningarna.
Varför just industrin?
Exportindustrin är särskilt lämpad att sätta märket. Dels för att den är stor, men framför allt för att löneökningstakten då tar hänsyn till företagens konkurrenskraft gentemot omvärlden.
Sverige är ett litet exportberoende land. För att vi ska kunna importera sådant vi inte själva kan producera – till exempel olja, bomull och kaffe – krävs exportinkomster, och det i sin tur kräver en industri med god internationell konkurrenskraft. Det är därför som den svenska industrins lönekostnader inte kan avvika alltför mycket från våra konkurrentländer (exempelvis Tyskland).
Om inte industrin är märket – vad händer då?
Antingen blir löneökningarna för höga och då slås svensk industri ut, eftersom företag i andra länder då konkurrerar ut våra företag.
Då drabbas industriarbetarna av arbetslöshet, det blir mindre pengar till välfärden och arbetslösheten sprider sig till andra sektorer.
Kan någon annan sätta märket?
Teoretiskt ja, men andra sektorer kan vältra över löneökningar på konsumenter, hyresgäster, skattebetalare med flera. Det innebär att inflationen stiger, vilket får till följd att reallöneökningarna uteblir och arbetslösheten ökar.
KOMMANDE AVTALSRÖRELSE, 1 0KTOBER 2016
Vi vet att industrin slutit ett 1-årigt avtal som garanterar lägst 2,2 procent i löneökningar.
Det senaste exemplet på att andra fackförbund vill ha ett högre utfall än industrin är pilotfacket.
De gick ut i strejk och krävde lägst 3,5 %. Efter några dagars strejk kallade medlarna in parterna för att återuppta förhandlingarna. Detta resulterade i att parterna till slut kom överens om ett nytt 1-årigt avtal som i likhet med industriavtalet garanterade lägst 2,2 procent i löneökningar.
Därav kan vi dra slutsatsen att vi inom Polisen måste hitta andra vägar att gå för att kunna uppvärdera Svensk Polis lönemässigt.
ÖVERVÄGANDEN
I och med dagens överenskommelse finns reella möjligheter för en löneuppvärdering för svensk polis. Utan att gå in på nivåer så beskriver överenskommelsen på vilket sätt myndigheten ska finansiera en sådan uppvärdering vid sidan av RALS:en. Detta är mycket positivt.
Å andra sidan är arbetsgivarens fördelning i tredje revisionen här i region Stockholm något vi inte kan ta ansvar för. Lönespridningen är alldeles för stor för att vara ett revisionstillfälle och avsaknaden av de mest grundläggande gemensamma principer för lönesättning blir pinsamt tydligt.
Det tredje övervägandet och det svåraste är om vår tillit till rikspolischefen och Polismyndigheten som arbetsgivare är sådan att vi kan lita på att det nu blir någon verkstad.
Det var framförallt dessa frågeställningar som våra styrelser i förbundsområdena brottades med för att ta ställning till hur de skulle rekommendera oss i regionstyrelsen.
Vi i regionsstyrelsen hade i vår tur att rekommendera förbundsstyrelsen, nationellt, att acceptera överenskommelsen i sin helhet eller förkasta densamma.
ALTERNATIV
Vid ett nej skulle vi hamna i en lönenämnd där en opartisk ordförande efter medling bestämmer hur ett lägre löneutrymme ska fördelas. Utan att veta säkert är det troligt att den opartiska ordföranden skulle gå Polisförbundet till mötes gällande lönesättningen för de med sex års anställning eller mer. Detta eftersom parterna tidigt varit överens om att satsa på denna grupp. Då vi i ett sådant scenario fått igenom vårt viktigaste yrkande är det vidare inte helt osannolikt att den opartiska ordföranden fördelar resterande löneutrymme enligt arbetsgivarens förslag.
Vid ett eventuell nej så hade risken även varit stor att arbetsgivarens förslag till fördelning ändå skulle bli en verklighet men då utan de extra tillskjutna pengarna. Även överenskommelsen om finansieringen för en uppvärdering av polisernas löner skulle utebli.
BESLUT
Efter att förbundsområdena diskuterat dessa överväganden gav samtliga förbundsområden förutom Birger Jarl rekommendationen att säga ja till överenskommelsen. Flera förbundsområden hade långa diskussioner och var inte eniga i sina styrelser.
FRAMTID
Vi har nu fått en moraliskt bindande överenskommelse som ger oss parter möjligheten att ta ett första steg för att vända den negativa trenden inom svensk polis. Genom att godta budet i tredje revisionen får vi nu en möjlighet att syna polismyndighetens kort om de menar allvar.
När lönenivån är så pass låg som den är inom polisen vore det nästan tjänstefel om man fortsätter med att hitta individuella lösningar när det istället krävs ett generellt lönelyft. Även om en uppvärdering av polisernas löner inte löser alla våra problem så är det ett steg i rätt riktning.
Förbundsregion Stockholm
Dessutom är det så att Polisförbundet nationellt har målen klara för nästa avtalsrörelse, som är ettårig och som börjar den 1 oktober 2016. Så här beskrivs det på Polisförbundet.se:
Polisförbundet ville att flera medlemmar skulle få vara med och dela på kakan och vi hade önskat garantier för att alla medlemmar skulle ha fått någon löneökning. Lönespridningen hade blivit mindre om vi fått bestämma mer.
Polisförbundet vill i kommande avtal ha garantier för alla poliser, inte bara de unga. Det jobbar vi för att få igenom tillsammans med andra förbund i det centrala avtalet (med Arbetsgivarverket) och det är i dessa förhandlingar vi har flaggat för en eventuell konflikt i höst.
Polisförbundets mål i avtalsrörelsen i höst, är garanterad löneutveckling för alla och större fackligt inflytande över hur lönerna fördelas. Den andra delen är kampen att få mer pengar till löner vilket bara kan bli verklighet genom politiska beslut. Våra krav i kommande löneförhandlingar grundar sig också i de motioner som röstas igenom vid Polisförbundets kongress i september.
Polisförbundet tycker sig se en tydlig vilja från rikspolischefen att göra vad han kan för att möta våra krav. Det visar sig inte minst genom att vi tillsammans skrivit under på hur vi ska uppvärdera polisyrket genom ett antal konkreta åtgärder.
Vi är överens om att effektiviserings- och rationaliseringsvinster, och lönemedel som pensionerats bort, ska återinvesteras i verksamheten i form av polislöner så långt det bara är möjligt.
Tommy Hansson